Månadsarkiv juli 2013

Det värsta jag har råkat ut för i Australien vad gäller hälsoproblem är en dunderförkylning. Den var dessutom väldigt dåligt tajmad, då jag skulle flyga till Nya Zeeland samma kväll. Ni som har testat att flyga ordentligt förkyld vet att det gör ont, eftersom det är svårt att tryckutjämna när planet ändrar höjd. Speciellt tufft är det när man går ner för landning.

Nåja, det kunde ju varit värre så jag ska inte klaga. Klokt är dock att veta hur man ska gå till väga om man nu skulle bli allvarligt sjuk. Sverige har ett avtal med Australien,

Vi som har rest till Australien har alla stått i köerna på flygplatsen. Dels är det Immigration, där man vill titta på passet för att se om man har visum för att komma in i landet. Endast folk från Nya Zeeland slipper att ansöka om visum för inresa till Australien.
Man vill också kolla att de som reser in på turistvisum har tillräckligt med pengar för att klara sig fram till sin resa hem; dvs att de inte planerar att arbeta under vistelsen.
Därefter är det tullens tur. Förutom att Australien som de flesta andra länder inte vill att du har med dig vapen och droger,

Du har bestämt dig. Det blir Australien! Den där tågluffen med basketlaget får vara. Du har under de senaste två åren struntat i de annars så lockande restresorna, en på våren och en på hösten, till Grekland. Nu blir det en långresa istället.
Du har sparat semester, arbetat extra och lagt undan pengar. Det börjar bli dags att reservera flygbiljetter och på allvar fundera på vad du ska se och göra Down Under.

En del människor beställer enbart flygbiljetter för att väl framme ta saker och ting som de kommer. Om jag skulle vara borta länge skulle jag antagligen göra just så.

Jag gillar att tala inför publik. Jag inser att jag är lite ovanlig i det avseendet. Ofta hör man ju människor, som annars ger ett tryggt och säkert intryck, säga hur de fasar inför att resa sig upp och prata inför andra människor. Inte jag. Visst är jag lite nervös innan jag har börjat och kanske några minuter in på mitt föredrag, men sedan brukar det flyta på.
Extra roligt blir det när ämnet är något som jag brinner för. Australien är givetvis ett av dessa ämnen.

När jag håller föredrag säger påpekar jag för det mesta,

Lätt som en plätt!
Nu önskar jag fler informativa instruktionsfilmer om följande:

• Hur man lär en dingo att cykla
• Hur man rakar en wombat
• Hur man diskuterar politik med en emu
• Hur man får en kookaburra att skapa ett affärsimperium bestående av små butiker som säljer eko- och rättviseprodukter till gagn för småbönder i utvecklingsländer

Hör gärna av er, när det finns på YouTube!

I förra veckan tog vi oss en titt och lyssnade lite på australisk folkmusik/Bush Ballads.
Vi fortsätter nu att plöja oss genom den australiska visskatten, som ju mestadels framförs av män i bredbrättade hattar. Sångerna är ofta också en slags hyllning till den enkle men hårt arbetande mannen (i bredbrättad hatt).

Click Go the Shears är en sång om män som klipper får; ett yrke som det finns ett romantiskt skimmer kring. Det var ”riktiga” män som reste (och fortfarande reser) mellan olika stations (farmer) och klipper ullen av de präktiga merinofåren.

Hör du till dem som flyger mycket? Du kanske reser en del i jobbet? Du kanske gillar att åka långt i största allmänhet? I så fall kan det vara en god idé att samla på flygmil.
Alla stora flygbolag har någon form av bonusprogram. Detta har man för att ”belöna” trogna kunder och givetvis för att uppmuntra dem att flyga med samma bolag även nästa gång. I takt med hårdnande konkurrens har flygbolagen gått ihop i allianser. Det har medfört att man kan använda sina bonuspoäng för att få billigare eller gratis biljetter för en rad olika flygbolag. Det kan också finnas ytterligare poäng att hämta genom att boka övernattningar på utvalda hotell.

Skulle du åka 12 mil till puben för att handla öl för sedan köra 12 mil hem igen på en skumpig väg? Jag kommer att tänka på Groucho Marxs ord för att beskriva svår törst: ”Jag var så törstig att jag hade kunnat dricka brunsås.”

Det kanske är för att slippa dricka brunsås, som invånarna i Marble’s Bar åker 12 mil till ”grannstaden” Nullabine bara för att köpa öl.
Ni från Norrland rycker kanske på axlarna, men för mig som boende i södra delarna i Sverige är det väldigt långt. Även om avstånden är de ”rätta”

Att resa till Australien var något som växte fram hos mig under gymnasietiden. Jag hade kompisar som åkte över till USA för ett år på high school och sedan kom hem med fjantiga, bräkande accenter. Det lockade mig inte alls.
Jag hade istället en idé om att det vore extra roligt att åka så långt bort från Sverige som bara möjligt. Australien och Nya Zeeland, som just låg så där långt bort, verkade dessutom vara väldigt intressanta länder.
Jag började låna hem böcker från biblioteket och läste in mig på regionens historia. Vid den här tiden, i mitten av 80-talet,