Gå till huvudsajt

Archive: Aug 2013

Royal Botanic Gardens – en oas i Sydney

Du har gått det klassiska turiststråket: Du klev av från tåget vid Circular Quay och vandrade bort mot Operahuset. Du fotograferade Operahuset från alla möjliga vinklar. Du fick din kompis att fotografera dig framför Operahuset. Sedan fick ni en annan turist att ta en bild på er tillsammans framför Operahuset, och ni fick själva till sist ta ett tiotal bilder på en japansk bussgrupp.
Vad göra nu?

Istället för att promenera tillbaka mot Circular Quay så fortsätt österut till Royal Botanic Garden; detta andningshål i centrala Sydney.
Inne i parken är det lätt att glömma bort att man befinner sig mitt i en storstad. Man behöver inte vara intresserad av Australiens växter för att uppskatta ett besök. Låter man inte sig imponeras av de exotiska arterna så är det trevlig att bara strosa runt där. Det är en välkommen respit från alla människor, trafik och storstadspuls på utsidan.

royal-botanic-garden.jpg

Lite historia…
Det som skulle komma att bli Royal Botanic Gardens var platsen för Australiens första farm. Den startades 1788, året då första omgången straffångar deporterades till Australien, av guvernören Arthur Phillip. Syftet var givetvis att kolonin skulle bli självförsörjande, men försöket misslyckades. Jorden var alltför fattig på näring och det var först när man grundade farmer vid dagens Parramatta, som man lyckades odla något.
Guvernör Macquarie grundade 1816 Botanic Gardens och utnämnde året efter kolonins första botanist, Charles Fraser. Det gör parken till Australiens äldsta, vetenskapliga institution.
I några decennier under 1800-talets mitt drevs en djurpark i Botanic Gardens, men djuren flyttades sedermera till en annan park.
Vid samma tid övergick man till att kalla parkchefen Director istället för Colonial Botanist. En av de mest kända directors var skotten Charles Moore, som mot slutet av sin ämbetstid (1848–96) var med om att skriva kolonins första flora, Handbook of the Flora of New South Wales.
Första hälften av 1900-talet skulle komma bli svåra år för parken, vars underhåll och utveckling eftersattes pga de två världskrigen samt depressionen.
Efter Andra Världskriget hade man åter igen möjlighet att satsa på parken, som tillsammans med växthusen 1959 fick namnet Royal Botanic Gardens.

Royal Botanic Gardens är öppet årets alla dagar och har fritt inträde. Parken täcker ett 30 hektar stort område.
Kasta ett öga upp i träden! Chansen är stor att du får se flygande hundar hänga där uppochner. Annars ser man dem ofta i skymningen flyga över vattnet i Sydney Harbour.

solander.jpg

Som svensk uppskattar man naturligtvis att Linnélärjungen, Daniel Solander, har uppmärksammats med ett minnesmärke. Solander var med på Kapten Cooks första resa och var tillsammans med sin engelske kollega Joseph Banks de första européerna att undersöka Australiens unika växt- och djurliv. Vår svenske kung avtäckte minnesmärket i början av 80-talet.

Jag rekommenderar ett besök i Royal Botanic Gardens. Gå på växtsightseeing och upptäck blommor som du inte trodde fanns. Ta med något att äta och dricka och njut av en picnic i det gröna. Vill du fortsätta strosa runt i parkmiljö så fortsätt vidare till The Domain och Hyde Park, som båda ligger direkt i anslutning till Royal Botanic Gardens.

Web
Royal Botanic Gardens

Canberra – annorlunda huvudstad

canberra1.jpg

När Australien blev självständigt 1901, kunde man inte komma överens om vilken stad som skulle bli landets huvudstad. I Sydney ansåg att man att den äldsta och största staden var det självklara alternativet, medan man i Melbourne tyckte att det passade sig bättre att Australiens huvudstad var en ”vanlig” stad och inte som Sydney, som från början var en straffkoloni.
Efter mycket käbbel kom man fram till att enda acceptabla lösningen var att bygga en helt ny huvudstad: Canberra. Melbourne fick dock äran att vara temporär huvudstad från 1901 fram till 1927, då Canberra var färdigt för inflyttning.
De amerikanske arkitekten Walter Burley Griffin fick det prestigefyllda uppdraget att rita staden. Resultatet kan du själv se om du tar dig till Canberra, som förresten betyder mötesplats på det lokala, aboriginska språket.

I hyrd minibuss reser vi genom ett gulgrönt landskap mot Canberra. Nyfikna på huvudstaden, som beskrivits som sömnig, tråkig och stel, har vi vikt ett veckoslut för att göra Canberra. Från Sydney får man räkna med ungefär fyra timmar med bil. Givetvis går det att åka tåg, buss eller flyg också.
Vi har på förmiddagen kört från Katoomba i Blue Mountains och kommer fram ett par timmar in på eftermiddagen. Vi beger oss direkt till det som väl ändå får kallas stadens kärna: Parlamentshuset.

parlamenthuset1.jpg

Det är svårt att inte imponeras av den något annorlunda arkitekturen. Australiens parlament ligger nämligen halvt nedgrävt i en kulle. Jag kommer för ett ögonblick tänka på Hobsala medan jag tar fram min kamera. Vårt fotograferande avbryts ganska snart av en vakt som plötsligt dyker upp. Vi befinner oss tydligen för nära eller i alla fall på fel plats, men blir vänligt eskorterade tillbaks till tillåtet område. Efter ytterligare några bilder beger vi oss bort till gamla parlamentshuset som ligger nästgårds. Där huserar numera premiärministern och regeringen; ett australiskt Rosenbad så att säga.

parlamenthus1.jpg

Vi har fått tips om att man från Australian War Memorial får en bra fotovinkel ner mot parlamentshusen, och efter några minuter med bilen är vi där.

war-memorial1.jpg

Australian War Memorial

Krigsmonumentet är en plats som får en att fundera. Innanför valven finns namnen på australier, som fallit i strid. Australien har skickat soldater till båda världskrigen, Korea- och Vietnamkrigen, båda Gulfkrigen samt Afghanistan. Det är många namn ingraverade; alldeles för många.

Canberra ligger 15 mil från kusten i landet den kallaste delen av New South Wales. Somrarna är förvisso relativt varma och torra, men vintrarna i är i gengäld dimmiga och frostiga. Snö faller åtminstone ett par gånger varje vinter, men blir sällan liggande någon längre tid.
Området runt Canberra kallas Australian Capital Territory och den vedertagna förkortningen är ACT. Detta territorium ett visst självstyrande med ett Territory Government precis som Northern Territory och Norfolk Island.
Halvön Beecroft, som ligger ute vid kusten, nästan rakt österut från Canberra, tillhör också ACT. Detta arrangemang härstammar från 1915, då det ansågs viktigt att även ACT skulle ha en liten bit kust. En stor del av Beecroft peppras regelbundet med granater, eftersom flottan använder den som övningsmål.

När man kommer in i Canberra slås man av hur grön staden är. Parkområdena känns väldigt stora och det är ju enbart trevligt. Canberra är präglas också av de konstgjorda sjöarna, över vilka broar förbinder de olika delarna av staden.
Gatorna och avenyer är raka och fortsätter i evigheter. Det finns ett ofta berättat skämt om Canberras centrum: Blinka och du missar det. Det visade sig stämma; åtminstone nästan. En av kompisarna i baksätet hade somnat för att ett par kvarter senare vakna och begära att få en chans till. En U-sväng och en minut senare hade vi kört genom centrum åt andra hållet.

De flesta människor som bor i Canberra arbetar med styret av nationen. De är politiker eller tjänstemän. De flesta är inte från staden utan får jobb där, flyttar dit, arbetar några år och flyttar tillbaka hem. Dessutom åker många hem till Sydney, Melbourne eller någon annan del av landet under helger och lov. Kanske är det en anledning till att Canberra känns lite anonymt; som om staden saknar själ. Man kan nog inte vänta sig annat från en stad, som just har kommit till enkom för att bli huvudstad och inget annat.
Nu över 100 år efter stadens tillblivelse finns det små tecken på att dess ställning inte är ohotad. Många ser Canberra inte bara som en kompromiss utan en olycklig kompromiss. En smärre skandal blev det 2005 när det uppdagades att dåvarande premiärministern, John Howard, hade hållit ett regeringsmöte i Sydney och inte i Canberra.
Det ska ändå sägas att man åtminstone försöker. Det ordnas diverse festivaler och kulturevenemang i Canberra. Hör med vandrarhemmet eller hotellet, där du bor, om det är något på gång. Den officiella turistsiten (se länk här nedan!) är en annan bra källa för aktuell information.

black-mountain.jpg

Black Mountain med tillhörande torn. Foto: Wikipedia

Vårt sista stopp blir Telstra Tower/Black Mountain Tower. Uppe i tornet befinner man sig 200 meter ovanför toppen av Black Mountain, som i sin tur 256 meter högt. Det behöver knappast sägas att utsikten över Canberra är mycket fin. Det finns även en roterande restaurang. Vi återvänder dock ner mot centrum för att fixa lite att äta i vandrarhemmets kök.

Är det värt att åka till Canberra, undrar du kanske. Mitt svar är ett försiktigt ja. Det bör nog inte hamna alltför långt upp på din önskelista över platser i Australien, som du vill se. Har du å andra sidan vägarna förbi så varför inte? Det kan bli ett naturligt stopp mellan Sydney och Melbourne för dig, som inte har så bråttom.
Är du intresserad av att gå på museer, besöka bibliotek och titta på olika länders ambassader, så har du verkligen kommit rätt.
Kommer jag att besöka Canberra igen? Måhända om jag är i krokarna. Det sägs att Botaniska Trädgården ska vara mycket sevärd.

Web
Visit Canberra

Black Mountain Tower

YHA Canberra

Tågdrömmar

Hur reser du mellan Sydney och Melbourne? Jag tror de flesta svarar med buss. Har man lite bråttom så reser man med flyg. Resan med buss tar ändå 12-16 timmar. Tänk att den lilla biten på kartan tar så lång tid att åka. That’s Australia!

Jag har rest ett par gånger mellan städerna med buss. Det är ett trevligt sätt att resa. Landskapet, som skiftar i grönt och gult, far förbi utanför fönstret. Eller inte. Jag drog mig just till minnes att jag har rest på natten alla gånger. Man kliver på i en stad på seneftermiddagen/kvällen och vaknar i nästa stad morgonen därpå. Man sparar dessutom de pengar, som en övernattning skulle ha kostat. Mycket sömn? Nej, knappast.

xpt.jpg

Foto: http://www.internationalrail.com/

Tåg är det en del som åker. Sträckan mellan Sydney och Melbourne tar 1-2 timmar kortare än bussresan och priserna ligger ungefär på samma nivå som Greyhounds biljetter. Själv är jag ganska svag för tågresor, och kan mycket väl tänka mig att resa med tåg nästa gång jag ska bege mig mellan städerna.

Om några decennier kommer tåget antagligen bli ett än mer intressant alternativ; ja kanske likt sträckan Göteborg-Stockholm vara en seriös konkurrent till inrikesflyget. Premiärminister Kevin Rudd har nämligen just annonserat planerna på att bygga en snabbjärnväg mellan Brisbane, Sydney, Canberra och Melbourne. Går förslaget igenom, dvs om Rudd och Labor vinner valet i september, kan man åka snabbtåg Brisbane – Melbourne år 2035.
Sträckan Sydney – Melbourne färdigställs ”redan” 2030, och restiden mellan de två städerna blir 2 timmar och 45 minuter.

Den här länken leder till ett klipp från presskonferensen.
Det roligaste med filmen är vice premiärminister Anthony Albaneses kroppspråk. Han pendlar mellan drömmande, förvånad, uttråkad, sammanbiten och väldigt, väldigt kissenödig. Vid 1:18 nickar han instämmande och ler, förmodligen av lättnad, när Rudd avrundar.

När Australien stänger – helgdagar Down Under

Det finns röda dagar i den australiska almanackan som man inte riktigt är beredd på. Jul och påsk vet man ju där de är på gång, men Queen’s Birthday och ANZAC Day kan komma som ett slag i mellangärdet, om det var just då man var tvungen att köpa den där viktiga saken, eller kanske gå till banken och försöka reda ut varför VISA-kortet inte fungerar.

Det var just en dag då det inte var helt klart hur mycket pengar som fanns kvar på kontot där hemma. Istället för att övertrassera och göra banken i Sverige på dåligt humör, tog jag upp en resecheck, som jag hade i reserv och stegade in på banken… inte. Det var låst och släckt fast det var tisdag.
Förvirrad gick jag tillbaka till vandrarhemmet, där man väntade på mina pengar för kommande övernattning. Det är Queens Birthday, berättade man för mig med ett flin. Jag fick anstånd till dagen därpå med betalningen.
Det måste vara ungefär så som en aussie känner i Sverige, när han/hon upptäcker att det finns något som heter Midsommarafton, vilket får vanligen öppna inrättningar att slå igen, fastän det är en ”vanlig” fredag.

Nu är givetvis inte allt sig olikt i den australiska almanackan. Juldagen och annandag jul, nyårsdagen och långfredag är röda dagar även Down Under. Notera också att Annandag Påsk är helgdag i Australien. (Påskdagen är givetvis också en röd dag, men eftersom den alltid infaller på en söndag så spelar det ju ingen roll.)

Hyser du ett intresse för att se gamla veteraner med klasar av medaljer dinglande från bleknande uniformer, kan möjligen ANZAC Day vara något för dig. ANZAC, Australian and New Zealand Army Corps, stred 1915 vid Gallipoli i Turkiet under Första Världskriget. Även om slaget till sist förlorades, och nära 9000 australier miste livet, ansågs man ha kämpat så tappert att just Gallipoli kom att ses, om inte i ett romantiskt skimmer, så i alla fall i ett nationalistiskt skimmer.
Då båda staterna dessutom nyligen hade blivit självständiga, Australien 1901 och Nya Zeeland 1907, anser många att Gallipoli skänkte dessa länder sin första, nationella identitet.
Numera firas ANZAC Day i båda länderna varje år den 25 april, till minne av aussies och kiwis, som fallit i strid i även efterföljande krig under 1900- och 2000-talet. De vanligaste aktiviteterna brukar vara parader och kransnedläggningar vid krigsmonument.

australiaday-sydney.jpg

Australia Day i Sydney

Då är Australia Day den 26 januari betydligt roligare. Denna helgdag, som är Australiens nationaldag, firas till minne av The First Fleets ankomst den 26 januari 1788 till nuvarande Sydney. Det var den första flottan med straffångar, som anlände denna dag, vilket av många australier ses som nationens födelse.
Aboriginer brukar inte dela den synen, utan anser snarare att detta datum markerar starten av förtrycket av Australiens urinvånare.
Australia Day firas givetvis över hela landet, men festiviteterna i Sydney brukar vara de största. Bland arrangemangen märks en regatta i hamnen och ett gigantiskt fyrverkeri på kvällen.

Det finns också ett smått komplicerat system med helgdagar, Substitute holidays, som inträffar om den ordinarie helgdagen råkar infalla på en lördag eller söndag, dvs då man ändå skulle varit ledig. Mer om det samt en lista på lokala helgdagar, som endast firas i en eller ett par delstater, hittas här.

Vad gör man på en public holiday i Australien? Det är ungefär som i Sverige; man hittar på roliga saker tillsammans med familj och vänner. Strandbesök, bushwalks och BBQ är vanligt förekommande aktiviteter.

Har du något roligt eller mindre roligt minne från någon helgdag i Australien?

Flyg till Australien

Jag får ibland frågan vilket flygbolag man ska välja. Svaret beror på vilka krav du har på din flygresa. Är det viktigt med bra service ombord, att komma fram utan större förseningar, att slippa långa uppehåll på flygplatser i någon gudsförgäten del av världen och bortkommet bagage, så kanske du vill lägga lite mer pengar på själva flygresan.
Har du å andra sidan inte bråttom och kanske hellre spenderar så mycket som möjligt av reskassan i Australien och inte i luften, ska du kanske se dig om efter något av de billigare alternativen.
Samlar du flygmil vet du förmodligen vilket/vilka bolag, som du ska välja.
Som vanligt ska man kolla runt ordentligt innan man bestämmer sig. Ett av de dyrare bolagen kan under en period ha en drive som plötsligt gör valet enkelt. Under senare år har dessutom prisskillnaderna mellan bolagen minskat; speciellt under lågsäsong.

malaysian.jpg

Bland de ”finare” bolagen, som har trafik på Australien återfinns de stora asiatiska flygbolagen Singapore Airlines, Malaysian Airlines, Cathay Pacific och Thai.
Det australiska Qantas har givetvis flest destinationer i Australien, vilket har fördelen att du kan inleda din Australienvistelse i någon annan stad än någon av de största utan att behöva betala extra för en inrikes-flight. Skulle du senare vilja flyga inrikes har Qantas det förmånliga Walkabout Pass med vilket du kan flyga billigt.
Sedan mars 2013 har man ett nära samarbete med Emirates och kan nu därför erbjuda flyg till Australien med endast ett byte (i Dubai) från Stockholm och Köpenhamn.
Emirates egna biljetter till Australien är dessutom utomordentligt billiga nu under hösten 2013, vilket jag skrev om helt nyligen.

En uppstickare är Etihad med säte i Förenade Arabemiraten. Jag har hört en del gott om dem från folk som flugit till Asien med dem. De ska vara både prisvärda och ha bra service.

På mina resor till Australien har jag erfarenhet av följande bolag: Qantas, Air New Zeeland, Singapore Airlines och Malaysian Airlines. Jag har bara gott att säga om dessa flygbolag. De har varit punktliga och servicenivån har varit mycket hög.

Med ett stop-over-paket får du sova en natt (eller flera) på hotell istället för att resa hela vägen i ett svep. Ditt val av flygbolag kan bli naturligt utifrån var du väljer att stanna. Vanligtvis är stop-over-paketen också mest förmånliga i flygbolagets ”hemstad”, och hotelltransfer ingår ibland.
Vill du t.ex. göra ett stopp i Bangkok så faller det sig naturligt att flyga med Thai. Är du mer sugen på Singapore så passar det bättre att köpa biljetten hos Singapore Airlines. Vill du vila ut i Dubai reser du med Qantas/Emirates. Är du sugen på att även hinna med Nya Zeeland och kanske pricka in ett stopp eller två i Söderhavet så bör du kolla upp Air New Zealand, som givetvis flyger till de större städerna i N.Z, Australien samt även trafikerar mer exotiska destinationer som Cook Islands, Fiji, Tahiti, Samoa, Niue och Tonga.

Om du funderar på att förutom Australien även stanna till på ett par ställen i Asien och inkludera Nya Zeeland och Söderhavet ligger en jordenruntresa nära till hands. Det låter dyrare än det är.
Jag reste jorden runt med Qantas och SAS: Göteborg-Köpenhamn-Bangkok-Singapore-Adelaide Sydney-Auckland-Papeete*-Los Angeles-Köpenhamn-Göteborg. Har du tid och pengar så kan jorden runt vara ett intressant alternativ. Det är dessutom coolt att kunna säga att man ska resa jorden runt.

Någon gång i mitten av 90-talet fick jag syn på en annons, som lockade med flyg till Australien för 5500 kr. Det var väl bara för bra för att vara sant? Det var faktiskt sant men inte så bra. Mannen på den lilla skånska resebyrån förklarade nämligen hurtigt att det var med Aeroflot. Jag tackade för mig och lade på.

Jag kan inte undanhålla er en liten flyganekdot om just Aeroflot:
En kompis, Bengt, flög till Australien med Aeroflot enligt devisen ”Varför lägga en stor hög pengar på att ta sig till Australien, när man kan spendera sina surt förvärvade i Australien istället?”
Vi take-off så hördes ett flap-flap-flap från mittgången. Det var mattan, som nu när planet steg brant, såg det som bäst att rulla ihop sig. Den blev sedan liggande som en gigantisk kåldolme längst bak i kabinen.
Servicen var OK om än av det barskare slaget. Det bjöds dessutom på (mer) vodka i personalutrymmet för den som hade vägarna förbi, varpå glada samtal uppstod och nya vänner hittades.
Då Aeroflot har piloter med ett förflutet i flygvapnet bakom spakarna, landades planen på jaktplanvis, dvs istället för att ”glidflyga” med nosen uppåt ner mot landningsbanan dök planet med nosen nedåt för att först ögonblicket innan landning rätas upp.
Jag tror att en landning av det slaget allra minst hade gett mig kraftig handsvett. Bengt kunde dock berätta att en rolig bieffekt var att mattan i mittgången rullade ut sig igen…

Vad har ni för erfarenheter av flygresorna till och från Australien? Kommentera!

* Qantas flyger numera inte till Papeete (Tahiti) och inte heller till Nadi (Fiji) men väl Honolulu. Dock kan man ändå resa den vägen med Qantas-biljett tack vare code share.

Dvärgpingvinen – en australisk fågel

Pingviner är fåglar, som av de flesta förknippas med Antarktis snö- och istäckta landskap. Därför kan det kännas lite underligt att träffa på dessa lustiga fåglar i 30-gradig värme. Australiens enda pingvinart är dvärgpingvinen, Eudyptula minor. På engelska kallas den för Little penguin, Blue Penguin och Fairy Penguin. Fairy Penguin är det vanligaste namnet i Australien.
Dvärgpingvinen finns på Nya Zeeland och utmed med Australiens sydkust inklusive Tasmanien. I New South Wales finns endast en population. Den är å andra sidan ganska lätt att hitta, eftersom den finns i Manly i Sydney. Har du tur kan du få se dem på kvällen i närheten av Akvariet och färjeläget.

fairy-peguin2.jpg

Den mest kända platsen att se dvärgpingviner i Australien är på Phillip Island söder om Melbourne. Vill du gärna se pingviner tillsammans med hundratals människor, är Phillip Island stället för dig. Tänk dig parkeringsplatser fyllda med turistbussar, betongläktare med guidning genom högtalarsystem, besökare som glatt fotograferar pingviner med blixt, trots alla skyltar som ber en att låta bli, och souvernirshoppar.
Nej, det kanske inte är så roligt…

victor-harbour.jpg

Victor Harbour, South Australia: Habitat för dvärgpingvin

Då är det desto trevligare att se pingviner på egen hand. Själv var jag på promenad med vänner i Victor Harbour, söder om Adelaide, och fick se ett par exemplar nere i sina hålor. Detta var vid 13-tiden, då pingvinerna vanligtvis är i havet och jagar småfisk och bläckfisk. Kanske var dessa pingviner lite trötta just den dagen.

Dvärgpingvinen dyker oftast inte djupare än ett par meter i sin jakt på föda. I genomsnitt varar varje dyk i 20 sekunder.
Inte sällan bor de tillsammans i större kolonier utmed kusten. Deras reden finns nere i hålor i terrängen ovanför havet.

fairy-peguin.jpg

Dvärgpingvin, Eudyptula minor

Vanligtvis får de två ungar åt gången. Dessa ligger i redet och föräldrarna kommer upp på kvällen från havet för att mata dem. Då går de gärna i grupp ur vattnet och upp mot bohålorna; troligen för att man då är bättre skyddade mot rovdjur. Det är räv, katt och hund, som går mest illa åt populationerna. Ändå kan inte arten sägas vara hotad, även om den lokalt har försvunnit pga av dessa introducerade arter. Bland de inhemska djuren är pälssälen den största, naturliga fienden.

Dvärgpingvinen är den minsta pingvinarten i världen. En fullvuxen fågel mäter 33-34 cm och väger ungefär 1,5 kg. De är blå på ovansidan av huvudet, ryggen och vingarna (som mer ser ut som fenor än vingar). Undersidan är vit. En dvärgpingvin lever i genomsnitt i sju år. I fångenskap finns det emellertid exemplar, som uppnåt den aktningsvärda ålder av 25 år.

Som jag skrev i min artikel om Kangaroo Island går det att se pingviner på Kangaroo Island. Jag såg dem i Penneshaw i sluttningen ner mot vattnet och i Kingscote finns dessutom Kangaroo Island Penguin Centre med guidningar runt boplatserna.

Vi testar "australiska" korvar

På ICA Maxi hittade jag det här:

korvarna.jpg

Australiska korvar minsann. Jag ska inte påstå att jag är djupt insatt i den australiska korvtraditionen, men min magkänsla säger mig att de korvar som finns att köpa Down Under inte är mer genuint australiska än vad Fish & Chips är; dvs de är besläktade med den sorts korv som man kan få i England. Dessutom kan jag tänka mig att man även hittar mer välkryddade korvar med rötter i Sydeuropa, som en följd av den stora arbetskraftsinvandringen på 60- och 70-talen.

Men australisk korv? Jag kommer att tänka på slutet av 80-talet när allt från Australien var inne. Midnight Oil, INXS och Kylie Minouge hade slagit genom, Crocodile Dundee drog tusentals svenskar till biograferna och Pripps licensbryggde Fosters.

Mitt i Australienyran dök ytterligare en ölsort upp: Crocodile Beer. Det var en gul burk med en grön krokodil på och om du så skulle ha letat hela Australien runt efter den, så hade du gått bet. Det var nämligen Halmstadbryggeriet Krönleins produkt och jag har letat förgäves efter någon sorts koppling till Australien. Eller som kompisen sa: ”Den här ölen är lika mycket australisk som Åsa-Nisse!”

Jag testar att googla på ”Sydney Griller” och ”Australian Classic” och får ingen träff som har med korv att göra över huvud taget. Att Möllers här försöker föra över någon sorts ädel, australisk korvtradition till Sverige torde därför vara uteslutet. Dock kan de ju smaka bra ändå. Dags för test alltså!

pre-grill.jpg

Vi tände kolgrillen och lät ett par bitar fläskkarré få sällskap av korvarna. Det är trevligt att grilla! Jag kommer att skriva om australisk BBQ-tradition längre fram.

grillen.jpg

Sydney grillers till vänster och Australian Classics till höger. Eller tvärtom kanske?

Vad smakade det då? Australian Classic skulle enligt förpackningen ha en ”spännande smak av bacon och barbecuekryddor”. Jag tyckte att den smakade som en fattig kusin till en tysk Bratwurst.
Å andra sidan var Sydney Griller med sin inställsamma smak av curry inte alls så dum. Nu är ju jag bara en enkel lekman så jag vände mig till två riktiga korvkännare:

Intervju med Tobbe Helin

tobbe1.jpg

Tobbe tillsammans med dottern Amanda.

Ålder: 50
Bor: Utanför Toronto, Kanada

Tobbe Helin är en välkänd profil bland grod- och kräldjursintresserade i Sverige. Han har arbetat som lärare vid Naturbruksgymnasiet i Dingle och är författare till två böcker om ormar i terrarium. Sedan några år är han bosatt i Kanada. Dock går det sällan långt mellan Sverigebesöken.

Vilken del av Australien besökte du?
Tasmanien, landade dock och bytte plan i Melbourne.

Jag vet att du var i där av en något annorlunda anledning. Berätta!
Jag blev inbjuden av Mats Olsson att göra fältstudier på en alpin ödla, snöskinken, som lever på Mount Wellington. Det var vad jag gjorde under tre månader. Charles Darwin klättrade upp på Mount Wellington när han besökte Tasmanien. Berget är ca 1200 meter högt och har ett minst sagt udda klimat, en lång vinter och vinter även under sommaren. När jag först kom dit mitt i sommaren, överraskades vi av en snöstorm – då myntade jag begreppet Blizzard lizards. Det kalla klimatet på bergets topp gör att det tar ett och ett halvt år för ödlorna att föda fram sina ungar.

Vad gillade du bäst i Australien?
Att geologi, fauna och flora var så helt annorlunda jämfört med Europa. Och att solen rörde sig i en spegelvänd bana på himlen. Det var lätt att leva där då det fortfarande påminde mycket om Europa med banker, post, affärer mm. Att språket är engelska underlättar också en hel del.

mt-wellington.jpg

Tobbe samlar in data om snöskinkar på Mt. Wellington

Vad tyckte du minst om?
Att jag bara stannade där i tre månader och att jag inte besökte västra Tasmanien med sina tempererade regnskogar.

snowskink.jpg

Snöskink, Niveoscincus microlepidotus

Vet man mer om snöskinken idag tack vare Mats och ditt jobb på Tasmanien?
Ja, sannolikt har Mats tillsammans med bla Eric Wapstra ”avslöjat” en del intressanta saker som snöskinkens fortplantningsbiologi. Han arbetar mest med sexuell selektion. Mitt fältarbete var säkert till stor hjälp då det var många ödlor att hålla reda på – närmare en ödla per kvadratmeter!

Vad gjorde du på fritiden när du inte var ute i fält?
Jag gick ner till stranden med mitt cyklop, cyklade runt i grannskapet eller tog promenader. Det fanns massor att se och upptäcka. Det var också en del skrivarbete varje kväll.

Jag tror att en relativt liten del av de svenskar, som reser till Australien, passar på att bege sig till Tasmanien. Borde fler göra det?
Utan att ha erfarenhet av Australiens fastland sa tror jag att många svenskar skulle tycka mycket om Tasmanien. Klimatet är underbart och det passar nog oss nordbor bättre än höga temperaturer.

Om du skulle ge ett råd till någon som tänker resa till Tasmanien, vad skulle det vara?
Inget särskilt mer än att kanske göra lite pre survey, vart man vill åka, hur man tar sig dit osv.

hobart.jpg

Hobart från Mt. Wellington

Vad tyckte du om Hobart?
Mycket charmig stad, lagom stor med ett vackert läge och Salamanca Market och den hade allt. Stan ligger vid foten av Mt Wellington och det gör att alla har en vacker utsikt.

Unnade du dig något stopp på vägen eller tog du resan till Australien i ett svep?
På vägen ner så stannade jag på en ”Stop Over Holiday” i Singapore, tre dagar tror jag. Och det var också kul. Som att vara i London fast det var 30 grader varmt och regnade kl 12:30 varje dag.

Vad var det absolut godaste som du åt på resan?
Svart att minnas nu, men jag gick in på en ”kinesisk” lunchrestaurang i Singapore och det var HOT och alldeles utsökt. I Australien åt jag känguru som var riktigt gott och slaktaren i byn dar vi bodde på Kingston Beach hade kokt skinka på ben som han skar i tjocka skivor till smörgåspålägg. Jag tror att slaktaren var tysk från början.

Finns det något som man absolut inte får missa om man åker till Tasmanien?
Jag har inte så mycket erfarenhet av ön, men är man i Hobart så ta en tur upp på Mt Wellington.

Skulle du vilja resa tillbaka till Australien igen?
Absolut – ingen tvekan. Och jag hoppas komma dit igen. Landet är stort och har massor att erbjuda. Främst lockar kanske kustremsan Melbourne-Sydney-Brisbane då jag gillar vatten och hav.

Vad skulle du göra annorlunda/låta bli?
Kan inte komma på något förutom att jag grämer mig lite att jag inte åkte till västsidan och de tempererade regnskogarna med sin ormbunksträd i massor.

Vilka djur hoppas du se nästa gång du kommer till Australien?
Jag skulle gärna vilja se dvärgvaraner, olika små gecko och moloken klart. Vidare står saltvattenskrokodil högt på listan, samt den lilla flygpungekorren. Dessutom så tror jag att det finns massor av vackra insekter där också.

Har du något speciellt minne från din vistelse på Tasmanien, som du vill dela med dig av?
Jag var Tomte på ”julafton”, tomtedräkt, mössa och skägg. Strålande sol, 27 grader varmt och kakaduor som skrek i eukalyptustraden. Det var minst sagt ett annorlunda minne. Och när vi hittade en Tiger Snake i backen nedanför Mt Wellington. Det var en herpetologisk höjdpunkt, även om ormen var ungdomstecknad, och inte helsvart som de är kända för.

Fotnot: Mats Olsson (University of Wollongong) är zoolog. Han är expert på grod- och kräldjur.

Svante i Brisbane

Australienbloggens långa arm stäcker sig ända till… Australien.

När min bror Svante reste till Brisbane för att jobba i en vecka, klev han även glatt in i rollen som Australienbloggens reporter.

Det blev tre filmer och jag hoppas att ni gillar dem lika mycket som jag.

Qantas flying art

Plötsligt såg jag det: Qantas-planet.
Fär några månader sedan gick flög jag kors och tvärs över Europa och ett av stoppen var Frankfurt, varifrån Qantas också flyger. När vi styrde in mot vår gate vred jag nästan huvudet ur led i min jakt på ett plan med vit kropp och klarröd stjärtvinge med en vit känguru, men allt jag såg var plan från olika europeiska flygbolag. Lufthansa var i en förkrossande majoritet.
Det var först när vi efter ett planbyte var på väg ut till startbanan, som jag skymtade planet. Det var säkert tre kilometer bort och syntes dåligt i soldiset, men att det var en av Qantas maskiner var det ingen tvekan om. Det var roligt att se men samtidigt infann sig en lätt känsla av frustration, eftersom att jag kunde konstatera att jag satt på ”fel” flygplan.
Nåja, det kommer en tid för fler resor till Australien. Ganska snart, tror jag.

Hur flygplan ser ut är sällan något man reflekterar över någon längre stund. Oftast har de en vit grundfärg med några menlösa stripes utmed sidorna och flygbolagets emblem på stjärtvingen. Jag funderade ett tag på varför vit är en dominerande färg på flygplan. Min bror Svante visste varför:

”Det där med färgen har med vikten att göra seru. Pigmentet i färgen väger, och röd färg har mer pigment än vit. Mer pigment=högre vikt=högre bränslekostnad.
Vit färg reflekterar dessutom värme bättre och ett blått plan blir därför varmare än ett vitt. En plan som står på marken en varm sommardag kan bli jäkligt varmt. Högre värme=högre energiåtgång för att kyla det. Således en kostnadsfråga igen.”

wunala-dreaming.jpg

Wunala Dreaming – Foto: Carsten Bauer

Alltså hajar man till desto mer, när man ser något som sticker ut lite. Vi är säkert flera här som har sett Qantas motivlackerade plan, ja några av er kanske rent utav har åkt i dem.
För närvarande finns det två stycken: Wunala Dreaming som är en Boing 747-400ER och Yananyi Dreaming; en Boeing 737–800.

yananyi-dreaming.jpg

Yananyi Dreaming – Foto: Ian Sharp

Team bestående av både aboriginer och människor med annat ursprung har hjälpts åt att måla planen. Wunala Dreaming har hämtat sina mönster och motiv från de norra och centrala delarna av Australien medan Yananyi Dreaming är inspirerad av Uluru och landskapet runt det mytomspunna berget.

Klippet visar Wunala Dreaming landa i Dallas, Texas.