Gå till huvudsajt

Archive: Nov 2013

Just another day in Middle-earth

Tänk er ett litet land. Tänk er att det ligger långt från många platser i världen; ja i en ganska ensam del av världen.
Så en dag annonseras det att man tänker gör en stor och viktig film i det lilla landet. Inte bara en förresten. Man gör tre stycken.
Nu börjar människor runt om i världen tycka att det lilla landet är ett vackert och spännande land. Många reser dit för att uppleva det lilla landet på nära håll och för att se platserna, där de tre berömda filmerna spelades in.

Till sist börjar det lugna ner sig igen, men så plötsligt berättas det från Hollywood att man tänker spela in ytterligare tre filmer, och allt börjar om igen.

Den här gången är det lilla landets flygbolag med på noterna och spelar raskt in en rolig film istället för den så tråkiga säkerhetsinformationen. Det stannar dock inte vid det. Snart kommer en andra film, och nu står det klart för alla att flygbolagets personal i själva verket är sagofigurer:

Äta känguru? Reptilpizza?

Känguru? Det är kattmat, anser fortfarande många australier. Dock kan man märka en attitydförändring under senare år. Känguru och vallaby serveras allt oftare på både enklare så väl som finare restauranger. Det är ett magert men smakrikt kött, som påminner ganska mycket om nötkött. Det finns dessutom kängurur i överflöd och man behöver inte hålla reda på dem på samma vis som med tamboskap.

Själv passar jag gärna på att äta ”annorlunda” mat, när jag är på resande fot. En missad middag ledde till att jag gav mig på jakt efter hämtmat. Jag hamnade på The Australian, en pub i the Rocks ett stenkast från Sydney Harbour Bridge. Det fanns pizza på menyn och jag valde en Coat of Arms.
Coat of Arms? I Australiens statsvapen hittar vi kängurun och emun, och så också på pizzan Coat of Arms.

image.jpg

Hur smakade det? Tackar, mycket bra! Sedan ska jag i ärlighets namn erkänna att jag inte är hundra på vad som var känguru och vad som var emu. Följaktligen kan Australienbloggen rekommendera både känguru och emu.

image.jpg

Sugen på fler kulinariska utmaningar kom jag att återvända till The Australien ett par dagar senare. Den här gången kunde jag inte låta bli att testa pizza med saltvattenskrokodil.
Det var inte så dumt det heller, även om det inte hade skadat med lite tomatsås på pizzan.
Krokodilkött är vitt och påminner både i smak och konsistens lite om bläckfisk. Smak och smak förresten, likt bläckfisk så måste man under tillagningen göra det lite mer intressant med marinader och kryddor och då funkar det alldeles utmärkt.

Nu tror jag väl ändå att det blir en Coat of Arms nästa gång snarare än reptilpizza.

På väg hem

Flyget från Adelaide går inte alls direkt till Hong Kong. Vi ska tydligen till Melbourne först, vilket står klart först när jag kommer till gaten. Det är som att Australien vill hålla kvar mig så länge som möjligt. Efter en timmes resa i ”fel” riktning och ytterligare en timme på Melbournes flygplats är vi till sist på väg norrut mot Asien.

Två familjer med jämngamla barn möts i höjd med min plats. De är på väg till toaletterna, men stannar upp och börjar prata med varandra. Det är barnens intresse för varandra som är isbrytaren; en skön blandning av vill så gärna prata med den andra flickan men det känns ändå bra att klänga mig fast runt mammas ben.
Ena familjen är från Hong Kong och den andra från Macao. De har varit på semester i Australien.
– Hade ni det bra?
– Ja, Australien är fantastiskt!

Utanför mitt fönster har de rektangulära åkerlapparna ersatts av ett kargt, men ack så vackert landskap: Det röda.
Det är väldigt platt men strax flyger vi över en något mer kuperad terräng. Och överallt den röda sanden. Små tussar av moln kastar sina skuggor över marken där nere. Med tanke på årstiden ligger temperaturen på ca 30 grader.

– Där nere skulle man vara, tänker jag. Man skulle antagligen behöva ett bra flugnät över huvudet och en ordentlig hatt. En hel del vatten givetvis. Bilen skulle naturligtvis vara 4-hjulsdriven och ha en AC värd namnet.

Jag gör det alltså igen; drömmer och planerar inför nästa besök. Är det verkligen så illa? Äger Australien mig? Det kanske är så. Å andra sidan äger jag Australien, så man kan väl säga att det tar ut varandra.
Nu är ju inte bara mitt land. Jag delar gärna med mig. Det fantastiska Australien ligger där och väntar på mig … och dig!

image.jpg

Australien 2013

Tänk så fort två veckor kan gå. Å andra sidan, vad hade jag väntat mig? Underbart är kort, som Povel Ramel en gång sjöng.
Mina tidigare resor till Australien har sträckt sig från sju veckor till nästan 6 månader. När jag då har mött folk, som lite med skammens rodnad på kinderna har medgett att de bara är här 2-3 veckor, har jag utbrustit: ”Men då hinner ni ju knappt se något.” Det var både rätt och fel av mig på samma gång, inser jag nu.

Visst avundas jag de som kuskar runt i Australien i maklig takt under veckor och månader, men man hinner faktiskt förvånansvärt mycket på två veckor om man planerar bra. Man kan dock inte unna sig någon ta-det-lugnt-dag. Det närmaste som jag har kommit det är när jag har suttit på bussar, tåg och flyg, och även om man kan andas ut en stund är det sällan avkopplande.

Det har naturligtvis funnits ögonblick av frustration. Dels under planeringsstadiet: Oooh jag hade så gärna åkt dit också, och här på plats: Tänk den som hade kunnat stanna här några dagar till.

En del mina upplevelser har ni fått läsa om här, men det mesta återstår att redovisa. Det kommer att publiceras artiklar och filmer här allt eftersom, så titta förbi ofta.

Jag har haft väldigt roligt på min resa, men jag ska också erkänna att det höga tempot har tagit på mig. Jag är ganska trött denna sista kväll innan hemresan. Det känns som att jag skulle behöva ta semester efter detta. Australien lär vara fint så här års …

image.jpg

Flinders Ranges, South Australia, 16 november 2013.

Calamari i Glenelg

Jag avnjuter just en härlig omgång calamaris i trevliga Glenelg i Adelaide. Jag var på en mycket lyckad delfintur på förmiddagen. Mer om det längre fram.

image.jpg

Moseley Square, Glenelg. Notera juldekorationen.

image.jpg

Mmmmmm …

Missa inte Adelaide!

Nu befinner jag mig i Adelaide, staden som så många svenskar missar, eftersom de har så bråttom upp längs östkusten. Det är allt bra synd eftersom man då inte får se pärlor som Kangaroo Island, vindistrikten och Flinders Ranges för att bara nämna några saker. Till just Flinders Ranges reser jag imorgon. Denna bergkedja 50 mil norr om Adelaide har länge legat på min lista över ställen som jag vill se i Australien. Nu är det äntligen dags.

En sak till som ni inte får se om ni skippar Adelaide: Grisstatyer.

image.jpg
image.jpg

Ett sånt svin!

Verket heter ”A Day Out” och kan ses på Rundle Mall; gågatan mitt i centrum. Konstnärens namn är Marguerite Derricourt.

Frusen i Australien

Vi hade natten till idag ett väderomslag i Katoomba. Från präktiga 25 grader ner till 16 grader. Från sol till regn dessutom. Dock spenderades hela dagen utomhus eftersom det blev abseiling … och canyoning. Under den senare strapatsen hade vi lyckligtvis våtdräkter på oss. (Mer om dessa äventyr, när jag fått ordning på bilder och filmklipp.)

Jag var ganska frusen när jag kom tillbaka till vandrarhemmet. En dusch på nästan en halvtimme hjälpte en del, men så fort jag kom in på rummet igen började jag huttra. ”Tokstollar till aussies som lever i tempererat klimat men som inte fattar att centralvärme kan vara något bra att ha”, tänkte jag.

Jag drog mig till minnes hur jag en gång satt på ett vandrarhem på Nya Zeeland, också ett land som centralvärmeguden glömde. Jag skrev vykort hem och frös förskräckligt. Enda tröst var min tjocka ylletröja och en liten elkamin som stod på golvet. Alltså skrev jag vykort på golvet :”Kära pappa, skicka mera pengar …
Då kaminen inte var av det effektivare slaget, kom jag att flytta mig närmare och närmare. ”… och dessutom har jag blekt håret och det var inte gratis.
Till sist hittade jag min hotspot. En behaglig värme spred sig genom kroppen. ”… så rappa på lite med pengarna för jag tänkte mig ner till Mount Cook i nästa vecka.
Det var då som jag inte bara kände värme utan också en lukt; en bränd lukt. Samtidigt blev det väldigt varmt på nedre delen av ryggen. AAJ!
Min fina ylletröja, nu med ett stort brännmärke, och jag gick skilda vägar den kvällen. Pengarna kom dock fram.

Ja, de är för roliga med sina totala brist på centralvärmeinsikt, suckade jag en gång till när jag för en stund sedan satte på en kopp te för att få lite varmt i mig.
Just när teet var klart kastade jag en blick mot fönstret. Alldeles nedanför fönstret upptäckte jag det här:

image.jpg

Elementärt, min käre Australienbloggare!

Och funkar gör det också. Kan ni gissa var jag sitter, när jag skriver dessa rader?

Är i Katoomba

Idag hävde sig temperaturen i Sydney upp mot 28 grader. Jag gjorde därför det som många i stan gör det när det blir för varmt; drog upp i bergen. Javisst, jag har åkt till Katoomba i Blue Mountains.
Det är fjärde gången som jag är här men första gången som jag åker hit med tåg. Det var förvånansvärt smidigt och faktiskt också billigt. För en tvåtimmars resa med ganska mycket fint att titta på ut efter vägen, ville man ha AU$8.50 av mig (ungefär 55 kr)
Jag betalade och såg glad ut. Jag hade kunnat betala det dubbla och fortfarande se glad ut.

Jag har tagit in i trivsamma YHA Katoomba. Jag hade planer på att ge mig ut på en bushwalk. Trevliga Hostel Manager Bronwen tyckte att det lät som en bra idé, och föreslog också att jag imorgon skulle testa på abseiling; dvs att fira ner sig med rep utför ett stup. Här sa en röst som lät väldigt mycket som min att: ”Ja, det kunde kanske vara kul.” Nu gick inte killarna med repen att få tag i, och jag hoppades innerligt under min bushwalk att de inte skulle höra av sig och jag skulle slippa.
Givetvis låg det en lapp och väntade på mig, när jag dammig och trött kom tillbaka några timmar senare. Allt är ordnat. Kom ner till receptionen 8.45.

Attans! Vad ska jag nu ta mig till? Jag är ju höjdrädd. Ska kanske spela sjuk?
Nåja, som tur är har jag med mig många av det som man i Australien kallar undies. Det kan komma att behövas…

image.jpg

Fina YHA i Katoomba

image.jpg

Three Sisters, Blue Mountains

Sydneys mörka sida

För er som tror att Sydney är ett enda ymnighetshorn av härliga stränder, operahus, pampiga broar, en fantastiskt vacker hamn, den bästa Fish&Chips i hela världen, underbart klimat och trevliga människor, så kan jag upplysa er om att det stämmer!

… men så var det ju den där detaljen. Det där vi som inte pratar högt om. Det är som vi inte skulle berätta för våra barn. Det där smutsiga som sker i skydd av mörker, men som vi ändå ser lite i ögonvrån, när vi snabbt skyndar vidare. Du kanske tror att du är i en rekorderlig del av staden, men inte är det någon garanti.

Jag talar givetvis om varelsen som jag har sett exemplar på nära 10 centimeter av. Om någon undrar så kan den flyga, och det vet jag eftersom jag dristade mig till att peta på en, och vips fällde den ut vingar och gav sig av (Vilket var helt ok med mig. Jag stod ju i badrummet i huset i Hurstville i södra Sydney och ville borsta tänder; mina egna, inte djurets.)

Ja, visst är det kackerlackan! Man ser dem lite här och där i Sydney; speciellt efter mörkrets inbrott. Förutom all information som ni redan har fått så ska ni dessutom få ytterligare en liten bit till det stora kackerlackspusslet. Jag nämner ytterligare tre egenskaper, som detta kryp besitter. Dock är det bara ett av påståendena som stämmer.

1. Den spelar ofta dragspel till kaffet på äldreboenden
2. Den surfar ofta in på vagabond.se för att läsa Australienbloggen
3. Det låter ”krask” när man trampar på den

Ni har givetvis alla gissat på alternativ två, och visst har ni rätt! Ta en extra kaka till kaffet idag!

image.jpg

Fotograferad i the Rocks, Sydney, den 7 november 2013. Som tur var ville han inte ha bråk, så jag fick passera.

Framme i Sydney

Det lite som att komma hem. Jag blir snabbt förbivinkad en halv miljard kineser i tullen, där de ska försöka förklara varför de har med sig odeklarerad mat. Strax därefter inser jag att jag fortfarande vet hur och vart tågen går här i staden.

Efter ett kort stopp på stället, där jag bor (mer om det längre fram), sitter jag på färjan på väg ut till Manly. Där ute har min kamera och jag en rolig dag, och jag glömmer alldeles bort att jag egentligen ska vara jetlaggad.

Dock är jag nu, efter en kortare kvällspromenad, helt färdig och ska stänga ögonen. Imorgon står mycket på schemat!

image.jpg

Det där huset…

image.jpg

Surfare – fotograferad på Manly Beach

image.jpg

Eastern Water Dragon; visst är den fin?