Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Snart ses vi igen!

Jag tror att jag var 17 år när det började. Som så många förälskelser var det först en känsla av att vilja känna den andra bättre. Jag blev alltmer nyfiken på dig.
Efter en tids trixande och fixande möttes vi äntligen. Jag ska erkänna att jag hade byggt upp förväntningar, men samtidigt hade jag mina reservationer. Även om man är nyfiken och intresserad behöver inte nödvändigtvis betyda att verklig kärlek uppstår när man till sist träffas.
Jag hade inte behövt oroa mig. Jag hade hoppats på en utsträckt hand men möttes av en stor, välkomnande famn. Du var den som jag hade hoppats på, och mer därtill. Du och jag var som gjorda för varandra.
Det enda smolket i glädjebägaren var att det var så svårt att skiljas, när jag skulle hem. Därför tog jag varje chans att åka till dig igen, igen och igen.

Nu har det gått några år sedan sist. Jag undrar om du är dig lik. Jag undrar om jag är mig lik. Gillar vi varandra fortfarande? Ett förhållande på avstånd är svårt att underhålla. Kommer jag att falla för dig såsom jag har gjort varje gång vi har setts? Möter du mig med en stor kram?

Den 4 november åker jag till min stora kärlek igen: Australien.

i-love-australia.jpg