Gå till huvudsajt

Archive: Mar 2014

Äventyr i Blue Mountains

Jag backar i alla fall, tänker jag. Det hade kunnat vara värre. Jag hade kunnat gå framlänges och titta ner för stupet. Nu står jag på kanten.
Luta dig bakåt säger Evan, vår färdledare och instruktör. Mot alla odds gör jag som han säger och står nu i 45 graders vinkel ut över kanten. Ner till marken är det 30 meter. Min hand håller krampaktigt om repet.
Ordet
eukalyptus far genom mitt huvud. Luktar det inte väldigt mycket eukalyptus här?

– Jodå, det kunde ju vara roligt, hör jag min röst säga som svar på frågan, om jag inte borde följa med på Abseiling imorgon. Jag ångrar det i samma ögonblick som jag säger det. Jag är väldigt höjdrädd och bör verkligen inte fira mig ner utmed branta bergväggar.

– Tar du en heldag eller räcker det med förmiddagen? undrar Bronwyn på YHA i Katoomba.

Här har jag i alla fall vett att tacka nej till en heldag. Någon måtta får det ju vara!

På morgonen dagen efter bär det alltså av på äventyr. Trots hundratals fjärilar i magen och skyhög puls går det bra. Man ska utmana sig själv ibland och göra saker som man inte tror att man klarar av.

Jag har satt ihop en film om min ”äventyrsdag”.

En annan sak som jag inte trodde att jag skulle göra var Canyoning; dvs promenera/hoppa/simma nerför i en iskall bäckravin. Det var nämligen eftermiddagsaktiviteten. Min vädjan om att slippa en heldag har tydligen inte godtagits och iförd våtdräkt får jag efter en kortare lunch veta att jag lever… igen!

Det hela avslutas med en sista abseiling utför ett 30 meter högt vattenfall. Här är jag tydligen törstig, eftersom jag sväljer stora mängder vatten på min väg ner. Det blir gärna så om man måste fira ner sig medelst rep i ett brusande vattenfall.
Det hela blir lite för mycket för mig, så när jag väl når dammen längst ner, är jag så trött att jag får hjälpas in till land.

Frusen och seg funderar jag på om det inte borde finnas rulltrappor upp till bilen, men värmen i kroppen kommer faktiskt tillbaka efter en stunds traskande.

Väl tillbaka på vandrarhemmet så duschar jag varmt en lång stund. På kvällen känns det alldeles OK att bara sitta i en fåtölj framför brasan och läsa.

Jag är väldigt trött, men mycket stolt.

Australienbloggen på TUR-mässan

TUR-mässan är i full gång i Göteborg. Jag gick dit för att prata med resebyråerna som säljer resor till Australien och höra vad som är på gång. Jag hade bl.a. en trevlig pratstund med Susanne Ritzén på MyPlanet. Det blir en intervju och den kommer att publiceras här inom kort.

Givetvis passade jag på att träffa mina kompisar på Vagabond också. Kommande nummer av papperstidningen fanns i mängder i montern. Är ni där lördag eller söndag så ta med ett ex. Det finns minst två saker i tidningen som ni kommer att gilla!

australienresor.jpg

Andrew och Rod på Australienresor

myplanet.jpg

MyPlanet

rosa-bussarna.jpg

Rosa Bussarna

soderhavsresor.jpg

Johanna på Söderhavsresor

tourpacific.jpg

Anders och Lars på Tour Pacific

vagabond.jpg

Mingel i Vagabonds monter

fredrik-tobias.jpg

Fredrik och Tobias på Vagabond

australienbloggen.jpg

På klotterplanket i Vagabonds monter finns ett viktigt meddelande.

Cape Tribulation – mitt i regnskogen

Hur många turister finns det i Cairns? Alldeles för många, svarar du kanske. Så varför då inte lämna staden och bege dig upp till Cape Tribulation? Det finns diverse paketarrangemang, där resa ingår med några roliga stopp på vägen, logi samt en eller flera aktiviteter. Hör med vandrarhemmet eller hotellet där du bor. Med stor säkerhet kör bussen förbi och plockar upp dig också.
Det går givetvis att hyra en bil och köra hela sträckan dit själv. Med flera av turerna är det dessutom några stopp på vägen upp, som t.ex. krokodil-sightseeing på Daintree River, vilket säkert ni som aldrig varit i Norra Queensland tidigare, säkert tycker är spännande. Dock kan det vara idé att kolla upp innan ni sätter er i båten att det inte är krokodilernas parningssäsong. Då visar de sig nämligen inte, och risken är att det mest spännande man får uppleva är attackerande myggor. Tro mig, jag vet vad jag talar om…

cape-tribulation-croc.jpg

Åker du inte på krokodil-sightseeing färdas du istället över Daintreee River med en liten bilfärja. Skyltarna som varnar för bad i är inget som satts upp för att skoja med turisterna. Folk har attackerats och dödats av krokodiler direkt i anslutning till färjeläget.

När de stora sjöfararnationerna på allvar började utforska världen på 15-, 16- och 17-hundratalen fann man nya kuster, öar, halvöar etc som behövde namnges. Tröt fantasin lade man bara till prefixet New. Dagen för upptäckten kunde också inspirera som i Christmas Island, Easter Island och Ascension Island. Naturligtvis låg engelska kungligheter och dammiga lorder också väl till när någon vindpinad klippa i havet skulle få sitt namn.

Vad gäller Cape Tribulation kom det namnet snarare ifrån en viss uppgivenhet hos James Cook. Denne legendar bland upptäcktsresande hade via Söderhavet och Nya Zeeland nått Australiens östkust, utmed vilken han seglade norrut.

I höjd med det som idag är Bundaberg, numera känt bl.a. för sin rom, siktade han Stora Barriärrevet. De flesta historiker är överens om att Cook inte hade dykcertifikat. Inte heller tror man att han var speciellt duktig på att snorkla. James Cook intresserade sig mest för att upptäcktsresor, segelskutor och navigering. Därför såg han Barriärrevet enbart som ett problem, och hur rätt hade han inte: Strax norr om detta restips brakade Endeavour in revet och stod på grund.

Kanske var det i ett anfall av hämndbegär som han pekade på närmaste udde och gav den namnet Cape Tribulation. Bedrövelse, motgångar, prövningar och vedermöda är nämligen ord som kommer upp när man översätter tribulation till svenska, och man får förstå honom. Ingen vill ju gå på grund, men om olyckan ändå är framme så är det bra om det sker i närheten av en hamn med ett varv. Kapten Cook befann sig tyvärr långt från båtvarv, repslagarbutiker och fish’n chips-kiosker. Han lyckades ändå ta sig in till det som idag är Cooktown, för att där reparera båten såpass att det gick att segla den hem till England.

cape-tribulation.jpg

Vi anländer till vandrarhemmet som verkligen ligger mitt i regnskogen. Det är en tryckande, fuktig hetta, och jag kikar längtansfullt mot poolen medan vi köar för att checka in.
Vi får information om vilka aktiviteter som står till buds och vi bestämmer oss för att utmana ödet och ta en ridtur. Mitt försiktiga ”men jag har bara ridit en gång i hela mitt liv” viftas bort med ett ”no worries”.
Vi anmäler oss också till en nattlig regnskogspromenad.
En 1,5 lång varan vandrar långsamt förbi när vi bär vårt bagage till huset där vi ska bo. Inne på toaletterna hittar vi några riktigt maffiga spindlar. Det är bra om man har en avslappnad relation med djur och natur om man ska besöka Cape Tribulation.

cape-tribulation-horse.jpg

Ridturen blir av det äventyrliga slaget. Det börjar lugnt med skritt genom skogen ner mot stranden. Detta går ju bra, tänker jag. När vi kommer ner till stranden släpper hästarna loss och galopperar lite. Det klarar jag också. Trav är dock svårare för en oerfaren ryttare, som saknar den där rytmen, som de mer erfarna har.
På vägen tillbaka mot vandrarhemmet är hästarna helt klart vana vid att släppa loss lite. Kanske är de sugna på att snabbt komma tillbaka till hagen för de spränger iväg i galopp igen. Det går alldeles utmärkt i ett par minuter och jag känner mig som The Man from Snowy River. När jag sedan långsamt börjar tappa balansen, känns det åter som att jag är Johan; för andra gången i sitt liv till häst. Som tur är lyckas jag få hästen att skritta innan jag i slow motion glider över huvudet på pålle, gör en kullerbytta och landar på fötterna framför; allt under resten av sällskapets jubel. Anything for the show!

En mer stillsam men lika spännande aktivitet startar kl 22 på kvällen. Vi är ett gäng från vandrarhemmet som möter upp vid början på en stig in i skogen. Marken ägs av en privatperson och villkoret för att släppa in besökare är att de ledsagas av en parkvakt. Det ger inkomster och dessutom minskar risken för att djuren störs.
Morskt förklarar Digby, vår guide, att vi antagligen kommer att få se orm. Det får vi inte men vi hinner inte gå många meter innan vi ser en ödla i ett träd. Det är en Boyds Forest Dragon, Hypsilurus boydii , en trädlevande agam, och den fotograferas flitigt i en minut av alla i sällskapet.

cape-tribulation-boyds.jpg

Därefter får vi se grodor, underliga insekter och en bandicoot, en punggrävling. Den sistnämnda finns i en fälla, som agnats med frukt. Arrangemanget är till för att vi besökare ska få se djur som just punggrävlingar. Bandicooten släpps ut och vi tar våra bilder.

Nästa morgon bär det av ut på Stora Barriärrevet. En fördel med att göra revutflykten från Cape Tribulation istället för Cairns är att båtarna oftast är lite mindre, dvs man är inte 200 personer som ska av och snorkla och dyka samtidigt väl ute på revet. Det blir också lite mer familjärt i en grupp på 10-15 personer och man hittar snabbt nya kompisar att prata med.
Jag har på vägen ut funderat fram och tillbaka om jag ska kosta på mig ett dyk eller nöja mig med att snorkla. Jag väljer det senare och ångrar mig inte en sekund. Vattnet är kristallklart och inte djupare än tre meter. Alltså ser jag lika mycket som om jag hade haft tuber på ryggen.
Vi ser stingrockor; kanske en halvmeter stora med vackra, blåa fläckar. Ett par år senare förolyckas Steve Irwin just i dessa vatten efter att ha blivit stungen rakt i hjärtat och lungor av en stingrocka.
De stora musslorna på botten rör sig aningen i strömmen och diverse färgglada fiskar virvlar omkring dem. Det knastrande ljudet som hörs under vattnet är papegojfiskar som knaprar på koraller.
En timme senare är det lunch ombord. Det serveras pastasallad med kall dricka. Efteråt blir det kaffe eller te med kex. När allt är uppätet är vi snabbt i vattnet igen. Alla snorklar med t-shirt på sig för att skydda sig mot solen. Man bränner snabbt upp ryggen annars, eftersom vattnet fungerar som ett förstoringsglas på huden.

På väg in till Cape Tribulation ser någon en havssköldpadda. Jag är två sekunder för sent uppe med kameran.

cape-tribulation-tumme.jpg

Vi checkar ut från vandrarhemmet och hoppar på bussen. Förutom ett fikastopp i hamnen i Port Douglas åker vi raka vägen till Cairns.

Cape Tribulation bör stå högt på din att-se-och-göra-lista när du är i norra Queensland.

Webb:
Destination Daintree
CapeTribulation.com.au
Official Queensland Tourism

Intervju med Lars Jönsson

lars.jpg

Bor i: Helsingborg
Site: Tour Pacific

Lars Jönsson är VD och ägare av Tour Pacific, som arrangerar och säljer resor till Australien, Nya Zeeland, Japan, öar i Stilla Havet och Indiska Oceanen samt kryssningar. Jag träffade honom för en pratstund och vi kom att prata om… Australien.
På TUR-mässan i Göteborg 21-23 mars kan du träffa honom och hans kollegor och få tips inför din nästa Australienresa.

Om jag förstår det rätt så arrangerar Tour Pacific ett par olika rundresor i Australien.
Ja, dels har vi Stora Australien för dem som vill komma lite mer inpå djupet och lägga lite mer tid i landet. Sedan har vi en resa som heter Klassiska Australien och Nya Zeeland, som är lite mer komprimerad; dvs du är borta lika länge som på Stora Australien men du ska hinna med två länder. Många av de som åker på de här rundresorna är i 55- 60årsåldern och man är kanske mer intresserad av att pricka av resmål snarare än att vistas flera månader i landet. Då passar en sån här resa bra; man får se det man ”ska” se.

Jag ser att ni på båda rundturerna har med Adelaide och Kangaroo Island.
Ja, Adelaideområdet har mer av det unika Australien i sig. På Kangaroo Island finns ett spännande djurliv som inte får missas. Ön kallas faktiskt för Australiens svar på Galapagos för sitt unika djurliv.

fur-seal.jpg

Sömnigt sjölejon på Kangaroo Island.

Vi passar givetvis också på att åka upp till Barossa Valley, och vi gör det till en kulinarisk heldag istället för enbart besök på vingårdar.
På förmiddagen är vi på Orlando (vingården där bl.a. Jacobs Creek tillverkas). Förutom att prova viner så äter vi lunch där, vilket gör att vinet sätts in i sitt sammanhang; dvs tillsammans med mat.
På Orlando har man en mer industriell produktion. Därför fortsätter vi på eftermiddagen till en mindre vingård, där man mer hantverksmässigt framställer vin. Deras specialitet är att man äter choklad ihop med vin och det är olika sorters viner till olika sorters choklad.

vingard2.jpg

Om man som du har arbetat i över 20 år med resor till Australien; kan Australien vara semester också eller är det bara jobb?
Ja, det är en svår fråga. När jag åker till Australien på jobbresor brukar jag passa på att ta semester också. Samtidigt är det svårt att ta in på ett hotell utan att tänka att ”Det här skulle passa i vårt sortiment” eller ”Det här tycker jag inte om!” Vi man ha riktig semester så måste man nästan åka till ett ställe, som man inte säljer. Fast när jag var i Australien för två år sedan så passade jag på att åka ut till Wilson Island, Heron Island och Gladstone Islands. Det var fantastiskt. Jag tittade för all del på hotell men hade ledig tid också.

Har du något smultronställe?
Det finns så många. Det beror lite på vem man tipsa; dvs vad kunden är ute efter. Det behöver inte vara en fantastisk superupplevelse. En sak som jag själv upptäckte i Melbourne var att det finns guidade turer lyfter fram saker som man som besökare inte hittar själv. Företaget heter Hidden Secrets Tours och är specialiserade på stadsvandringar. På en sån tur går man inte många meter på de vanliga shoppingstråken innan man viker av in i en gränd och plötsligt öppnar sig ett torg med restauranger caféer och spännande affärer.
Den turen som jag var med på avslutades på en asiatisk restaurang, som låg som låg en våning upp från huvudgatan bakom en oansenlig dörr. Jag hade aldrig hittat dit själv.

På kamelrygg genom öknen

Tracks1.jpg

Foto: Tracks/NonStop Entertainment

Från att ha sett på Australien som ett land med en rad spännande städer, som skulle besökas, har jag med tiden kommit att betrakta sträckorna mellan städerna, som de verkligt intressanta.

Kanske är det därför som jag blir extra glad, när jag nås av nyheten att man gör film av Robyn Davidsons På kamelrygg genom öknen. Precis som originaltiteln på boken kommer filmen att heta Tracks.
Detta att lämna civilisationen bakom sig är lite av bokens och filmens tema. Robyn Davidson bestämmer sig för att på kamel ta sig genom Australiens karga inland från Northern Territory till kusten i Western Australia.

Tracks2.jpg

Foto: Tracks/NonStop Entertainment

Filmen har visats på en rad filmfestivalen under 2013, bl.a. på Adelaide Film Festival. Under 2014 kommer filmen att dyka upp på biografer världen över. I Sverige är premiären planerad till tidig sommar.

Jag läste boken för 20 år sedan och har just plockat fram den ur bokhyllan igen. I väntan på filmen har ni här en trailer.

Intervju med Marie Östlund

marie.jpg

Bor i: Stockholm
Site: www.australienresor.se

Marie Östlund arbetar på Australienresor; en av de största resebyråerna som specialiserar sig på Australien i Sverige. På TUR-mässan i Göteborg 21-23 mars kan du träffa henne och få tips inför din nästa Australienresa.

Berätta om företaget som du jobbar för.
Australienresor har funnits i Sverige sedan 2007 och vi specialiserar oss på skräddarsy resor till olika kunder, olika segment och intresseområden så att man ska få sin drömresa. Vi har stor erfarenhet av landet förstås; alla som jobbar hos oss har varit där, jobbat där eller kommer ifrån Australien, vilket innebär att vi kan ge det där lilla extra.

Siktar ni in er på någon speciell målgrupp; åldersgrupper, en viss sorts resande?
Det är i första hand individuella resor som vi skräddarsyr men alla kan köpa sina resor av oss. Vår största grupp är 30+. Folk med familjer och barn. Man kanske är lite äldre och har gått i pension och ska ge i sig iväg på sin livs resa. Vi har inte många backpackers.

Så om någon kommer in och ser ut som en backpacker då blir det nobben?
Ha ha, man kan inte gå efter utseende. En 60-åring kan ju komma in och vilja bo på vandrarhem i Australien. Vad jag menar är att vi bokar inte vandrarhem, men vi hjälper gärna till med flygbiljetter. Vi kan också hänvisa till STA Travel, som finns i samma hus som oss i Stockholm. De är duktiga på resor för ungdomar och studenter.

Vad är det som är så speciellt till Australien?
Svår fråga. Det är människorna; deras sätt att vara. Naturen och klimatet. Det är välkänt men ändå okänt och ligger långt borta. Det går inte att komma längre bort. Det är också lätt att resa i Australien; man förstår språket, det går att äta maten, dricka vattnet.

… och bussarna har tidtabeller som stämmer.
Ja, det same-same som hemma men ändå inte.

uluru_4.jpg

Välj ett smultronställe – Vart åker du helst i Australien?
Jag har ju varit i Australien ganska många gånger, men om jag ska nämna en favorit så är det Northern Territory, för det är unikt för Australien. Vad gäller stränder, städer och natur så finns sånt på andra ställen också, men just Northern Territory; känslan att vara där det finns bara där. Den röda jorden, man känner sig så liten som människa och den respekt som man känner för urinvånarna som har kunnat överleva i en så karg natur. Och även för nybyggarna som kom dit och drog telefonledningar över hela landet.
Mitt starkaste minne från Australien är från min första resa dit 1983. Jag backpackade runt. Vi kom till Ayers Rock men det var ju före man hade byggt upp Yulara-komplexet. Allt som fanns var ett vandrarhem. Känslan när man gick ut på morgonen och väntade i mörkret på att bussen skulle komma; den känslan sitter kvar än. Den kommer alltid att finnas där som den starkaste upplevelsen. Även idag 2013 kan man dock få samma upplevelse om man reser tid och kanske tar en guidad tur. Man får lära sig så enormt mycket om aboriginernas sägner och deras respekt för vatten.
Sydney är för all del också en fantastisk upplevelse; att stå med ett glas vin i handen vid Operan, titta ut över staden och sedan gå in och se en föreställning.

Kan Australien vara semester för dig fortfarande eller är det mest jobb?
Det är semester också. Ibland åker man på en jobbresa och ibland åker man på semester.

Om man vill bege sig Off the beaten track, vart ska man åka då?
Jag åkte över till Tiwi Island och Melvin Island norr om Darwin. Det var speciellt.

Har du ett sista tips till hugade resenärer?
Ja, glöm inte bort att avstånden är längre än vad man tror. Förr när jag jobbade nere i försäljningen kunde man ha kunder som sa ”Vi kör från Cairns på morgonen och så kommer vi till Sydney på eftermiddagen.” Det är svårt att förstå att det är stora avstånd. Att resa från Perth till Sydney är som Stockholm till Kanarieöarna.
Men det är ett fantastiskt land!

operahuset.jpg

All on board!

Det är sista färjan till Manly för kvällen. Folk går med raska steg mot gaten vid Circular Quay. Någon väntar på sin hamburgare och kastar oroliga blickar mot båten. Nästa tur är först vid 6-tiden på morgonen.
Nu kommer sista utropet.

Skynda!

ferry.jpg