Duktigt jetlaggad har jag legat utslagen i ett dygn i sängen. Till sist har jag äntligen kvicknat till så pass att jag lyckats ta mig in till centrum. Det är söndag eftermiddag och besynnerligt ödsligt, där jag går mellan Sydneys kontorsskrapor ner mot hamnen. Plötsligt ser jag vatten mellan husen och till sist står jag vid Cirular Quay. Solen skiner och vattnet glittrar. En hamnfärja är på väg in och en annan på väg ut. Där borta ligger Operahuset! Jag andas in djupt och ler lite barnsligt; såsom en förälskad människa gör. Jag har också en bestämd känsla av att min kärleksaffär med Sydney kommer att bli mycket långvarig.
