Gå till huvudsajt

Archive: Nov 2014

När Cook nästan upptäckte Sydney

Minns du första gången som du kom till Australien? Det är klart att du gör! Själv kom jag från öster, eftersom jag hade flugit via USA. Efter en lång resa kändes de sista tre timmarna från Auckland som ett litet skutt. Tasmanska sjöns klarblå vatten syntes långt där nere genom flygplansfönstret.

endeavour.jpg

En replika av HMS Endeavour på besök i Göteborg

Den förste europé som siktade Australiens östra kust var James Cook på sitt fartyg HMS Endeavour. Dock får vi väl förmoda att det var någon utkik, som var den som först såg land.
Det hela hände sig under Cooks första långresa; en resa för vilken det fanns två syften. Dels skulle man studera en venuspassage; dvs man ville se planeten Venus passera framför solskivan. Observationen skulle tillsammans med observationer på andra platser på jorden kunna användas för att bestämma avståndet till både Venus och solen.
På dagen för passagen var vädret klart och soligt som så ofta på Tahiti. De medföljande vetenskapsmännen var mycket nöjda med sina observationer. Tråkigt nog skulle resultaten senare visa sig oanvändbara. De mätinstrument, som vid denna tid fanns att tillgå, var inte exakta nog.
Dels fanns det ett andra, hemligt syfte med resan. I England ville man att Cook fann den stora, sydliga kontinenten och satte den brittiska flaggan i dess jord. Det var en allmän uppfattning att det någonstans långt söderut skulle finnas en stor landmassa, som skulle väga upp de stora kontinenterna, som fanns på det norra halvklotet.
Cook gjorde flera tappra försök att hitta det nya landet. Efter några månaders runtflackande i södra Stilla Havet stötte han på Nya Zeeland, som holländarna redan hade upptäckt. Cook seglade dock runt både Nordön och Sydön och kartlade deras kuster minutiöst.
Därefter fortsatte han rakt västerut mot, som det skulle visa sig, Australien.
Kan man tro att Cook dansade en liten jigg på akterdäck för att fira upptäckten av Australien? Troligen inte, han insåg troligen att det land man nu såg var den östra delen av kontinenten New Holland, som varit känt redan i ett par hundra år. Just holländare hade gjort strandhugg på västra och norra kusten på väg till sina kolonier i sydöstra Asien, och då konstaterat att landet var hett, kargt och fullständigt oanvändbart. Cook annekterade emellertid bums östra Australien för den engelska kronans räkning.

botany_bay.jpg

Botany Bay

Platsen de hade hamnat på var Botany Bay, som ligger drygt 15 kilometer från det, som idag är centrala Sydney. Först gav Cook viken namnet Stingray Bay, eftersom man såg många stingrockor i vattnet.
Efter några dagars otroliga upptäckter ändrade han emellertid namnet till Botany Bay. Med på resan var nämligen det två botanisterna: Joseph Banks och den svenske Linnélärjungen Daniel Solander. Dessa herrar var väldigt entusiastiska för att inte säga uppspelta. Allt var ju nytt! Kanske erfor de samma som förstagångsbesökaren i Australien gör: Allt är så annorunda! Växterna har ett främmande utseende, djuren ser minst sagt konstiga ut, ljuden – inte minst fågellätena är helt olika jämfört med i Europa. Det doftar annorlunda, när du promenerar genom en park eller i ute i bushen.
Banks och Solander samlade in, dokumenterade och lät avbilda mycket av det som man såg.
Väl hemma i London tog Joseph Banks åt sig det mesta av äran för det som hade upptäckts under resan. Det är först på senare år som man lutar åt att Daniel Solanders roll var betydligt större än bara agera medhjälpare åt den kände och inflytelserike Banks.

banks-solander.jpg

Banks och Solander

I en rapport rekommenderade Banks Botany Bay å det varmaste som en framtida plats att starta en koloni på. Han skulle visa sig ha fel. När engelsmännen anlände med första flottan, båtar lastade med straffångar, till Australien, insåg man att jorden i Botany Bay var alldeles för mager för att kunna odla i. Dessutom var öppningen in i viken för stor, vilket gjorde att de ankrade skeppen inte var tillräckligt skyddade mot svallet från Tasmanska Sjön.

Kapten Arthur Phillips som hade befälet över the First Fleet, bestämde sig undersöka om viken några kilometer norrut kunde vara mer lämplig.
Så upptäckte man det som skulle komma att heta Port Jackson, och som med tiden skulle komma att bli Sydney. Som en av världens bästa, naturliga hamnar var valet ganska lätt: Här skulle kolonin ligga.

Så varför rekommenderade Cook och Banks inte den platsen? Pinsamt nog seglade de förbi hamninloppet och fortsatte norrut; ett av den store upptäckarens få misstag. Han gjorde en kort notis i sin loggbok, om att det möjligen kunde finnas en lämplig hamn där inne, men lämnade det till framtida sjöfarare att undersöka.

Om Kapten Cooks fortsatta resa utmed Australien östra kust kan du läsa här.

solander.jpg

Minnesmärke av Solander i Royal Botanic Garden

Tidig kommunikation i Australien

Det har visat sig att man tidigt i Australien kände till och utnyttjade modern teknik…

After having dug to a depth of 10 feet last year, British scientists found traces of copper wire dating back 200 years and came to the conclusion that their ancestors already had a telephone network more than 150 years ago.

Not to be outdone by the British, in the weeks that followed, an American archaeologist dug to a depth of 20 feet, and shortly after, a story appeared in the New York Times: ”American archaeologists, finding traces of 250-year-old copper wire, have concluded that their ancestors already had an advanced high-tech communications network 50 years earlier than the British”.

One week later, Australia’s Northern Territory Times, reported the following: ”After digging as deep as 30 feet in his backyard in Tennant Creek, Northern Territory, Lucky Bunji, a self-taught archaeologist, reported that he found absolutely nothing. Lucky has therefore concluded that 250 years ago, Australia had already gone wireless.”

wireless.jpg

Bokrecension – Lineup av Jonas Terning

lineup.jpg

Har du rest till Australien, eller någon annanstans, av fel anledning? Har du istället för att åka till en plats flytt ifrån något?Jonatan flyr från Sverige. Att Manly i Australien blir slutdestinationen är mer en slump. Det hade lika gärna kunnat bli Ibiza, Thailand eller Los Angeles.
Tyvärr springer han på olycksbröder och olyckssystrar, som likt irrbloss studsar runt i Manly, där varje kväll bjuder på nya fester med alkohol och droger.
Knark, trasiga relationer och surfing är nämligen fundamenten i Jonas Ternings debutroman Lineup.

Igenkänningsfaktorn, i alla fall av miljöerna i dagsljus, är stor. När Jonas berättar att olycksfågeln Jonatan slår sig ner på muren som avdelar Manly Beach från resten av Manly, vet jag var han menar. För ett år sedan satt jag själv på samma plats och skiftade kameralins. Jag vet också vilken del av stranden som är surfarnas.
Att Jonas Terning kan sitt Sydney förstår man snart. Namn på olika stadsdelar droppas ledigt (Bonuspoäng för Dee Why!), och beskrivningen av en bilresa in mot centrala Sydney är enda lång njutning som lämnar mig med en intensiv längtan till den stora, vackra staden.

Invändningar då? Personporträtten känns aningen tvådimensionella. Det är svårt att känna sympati för de trasiga människorna i boken, när det mesta barkar åt fel håll.

Å andra sidan kompenserar det målande berättandet mer än väl. Skulle du dessutom vara intresserad av surfing är du definitivt i hamn. I de avsnitten då Jonatan, för ögonblicket fri från allt inne på land, rider högst uppe på en våg, växlar närvarokänslan upp ytterligare några hack. Jag kisar mot solen, förnimmer smaken av salt i munnen och står själv på en sufringbräda strax bakom huvudpersonen.

Har du någon gång rest med ryggsäck till Australien kommer du att ha stor behållning av Jonas Ternings Lineup. Är du dessutom hängiven surfare är boken en fullträff; eller snarare en bommie.

manly-beach-surfer.jpg

Surfare, Manly Beach