Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Äventyr i Blue Mountains

Av Posted on Inga taggar 0

Jag backar i alla fall, tänker jag. Det hade kunnat vara värre. Jag hade kunnat gå framlänges och titta ner för stupet. Nu står jag på kanten.
Luta dig bakåt säger Evan, vår färdledare och instruktör. Mot alla odds gör jag som han säger och står nu i 45 graders vinkel ut över kanten. Ner till marken är det 30 meter. Min hand håller krampaktigt om repet.
Ordet
eukalyptus far genom mitt huvud. Luktar det inte väldigt mycket eukalyptus här?

– Jodå, det kunde ju vara roligt, hör jag min röst säga som svar på frågan, om jag inte borde följa med på Abseiling imorgon. Jag ångrar det i samma ögonblick som jag säger det. Jag är väldigt höjdrädd och bör verkligen inte fira mig ner utmed branta bergväggar.

– Tar du en heldag eller räcker det med förmiddagen? undrar Bronwyn på YHA i Katoomba.

Här har jag i alla fall vett att tacka nej till en heldag. Någon måtta får det ju vara!

På morgonen dagen efter bär det alltså av på äventyr. Trots hundratals fjärilar i magen och skyhög puls går det bra. Man ska utmana sig själv ibland och göra saker som man inte tror att man klarar av.

Jag har satt ihop en film om min ”äventyrsdag”.

En annan sak som jag inte trodde att jag skulle göra var Canyoning; dvs promenera/hoppa/simma nerför i en iskall bäckravin. Det var nämligen eftermiddagsaktiviteten. Min vädjan om att slippa en heldag har tydligen inte godtagits och iförd våtdräkt får jag efter en kortare lunch veta att jag lever… igen!

Det hela avslutas med en sista abseiling utför ett 30 meter högt vattenfall. Här är jag tydligen törstig, eftersom jag sväljer stora mängder vatten på min väg ner. Det blir gärna så om man måste fira ner sig medelst rep i ett brusande vattenfall.
Det hela blir lite för mycket för mig, så när jag väl når dammen längst ner, är jag så trött att jag får hjälpas in till land.

Frusen och seg funderar jag på om det inte borde finnas rulltrappor upp till bilen, men värmen i kroppen kommer faktiskt tillbaka efter en stunds traskande.

Väl tillbaka på vandrarhemmet så duschar jag varmt en lång stund. På kvällen känns det alldeles OK att bara sitta i en fåtölj framför brasan och läsa.

Jag är väldigt trött, men mycket stolt.