Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Möte med en vallaby

Av Posted on Inga taggar 0

Det hörs konstiga ljud. Duns, duns, duns! Jag är på väg upp till vandrarhemmet i Pitwater norr om Sydney. Förutom fåglar som kvittrar och ljudet av vågorna, som slår mot stranden, så hörs det där dunsandet från och till. Vad kan det vara?
När jag kommer upp på den stenlagda gången, som leder fram till vandrarhemmet, så ser jag djuret som med sina skutt har gäckat mig. Det är en liten känguru!


Ska vi vara helt korrekta så handlar det om en vallaby; en svartsvansvallaby (Svamp wallaby, Wallabia bicolor.) En hastig titt runt i trädgården avslöjar att den inte är ensam. Nere på den lilla grässlätten utanför vandrarhemmet sitter ytterligare tre vallabyer.
Jag drar mig till minnes att det var just här, som jag 1988 såg min allra första känguru i Australien. Det var just en svartsvansvallaby och jag kommer ihåg hur vi rusade in i våra rum för att hämta våra kameror.

Vid detta besök ser jag vallabyer så gott som varje gång, som jag går ut på terrassen, strosar i trädgården eller tar en promenad. De flesta av dem verkar vara vana vid människor, och flyttar på sig först när man är riktigt nära eller inte alls.
Jag sätter mig ner vid en hona, som är mycket upptagen med att sticka nosen ner i sin pung. Antagligen ligger det en liten unge därnere. Efter en stund hoppar hon vidare.

Om du ser en ”liten” känguru någonstans längs med Australiens kust så är chansen stor att det är en svartsvansvallaby. De är vanliga och hittas i många olika miljöer.

Var såg du din första känguru?