Från avsky till eufori inom loppet av några sekunder

”Förbannade j***a led!!! Åhh! Jag orkar inte mer!” Jag stannar och lutar mig framåt mot mina stavar. Det är så himla jobbigt. Det känns som att mina fötter har 20 kilos vikter spända över sig och varje steg kräver total fokus. Andetagen pressar sig in och ut genom bröstet och pulsen dunkar högt innanför pannbenet. Varför utsätter jag mig för det här?!

Men så ser jag när jag släpper blicken från mina tunga fötter och blickar uppåt – toppen. Toppen av den passage jag håller på att ta mig över och genast kommer energin tillbaka och jag tar de sista krävande stegen upp över toppen.

Att våga göra det omöjliga

”Det är ingen idé att ens försöka ta sig igenom tidigare än i mitten/slutet av juni”, ”Jag skulle inte rekommendera någon att vandra igenom bergen i snön”, ”Det är ingen som har vandrat genom the Sierras i så mycket snö”, ”the Sierras är omöjligt att ta sig igenom om det är snötäckt”. Det var några av de svar jag gick då jag öppet ställde frågan i ett forum för Pacific Crest Trail på Facebook i höstas om huruvida det gick att vandra genom Sierra Nevada om det var snötäckt och om man gjorde det tidigare än rekommenderat.

Men jag ville ta mig igenom.