Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Att vandra själv v/s att vandra i grupp

Även om jag inte ägnat mig åt vandring särskilt länge så har vandring för mig alltid varit något jag velat göra själv. För mig har själva tjusningen varit att just få vara ensam med sig själv med sina egna tankar utan några spår av andra människor i närheten. Men det har också handlat om den styrkan jag tycker att man finner i sig själv under och efter en vandring. Att våga lita på sig själv, att man fattar rätt beslut, att man kan bära det man behöver för att överleva och att man kan ta sig långa sträckor. Att man klarar sig utan hjälp från någon annan. Vi klarar så otroligt mycket mer än vi tror och att ge sig ut och vandra är ett utmärkt sätt att bevisa det för sig själv! På så sätt växer man som person för varje gång man ger sig ut. Både fysiskt och psykiskt.

_DSC2912.JPG

Således har även den här vandringen varit något jag planerat att göra själv. Självklart har jag förstått att jag kommer stöta på andra och sett det som ett positivt inslag i min vandring, att varje dag träffa nya människor och få höra om deras bakgrund och historia. Men jag har även sett fram mot ensamma kvällar i vildmarken, där jag kan campa för mig själv och njuta av solnedgången med enbart en bok som sällskap. Just nu läser jag boken Into the Wild av Jon Krakauer som handlar om Chris McCandless som efter sin universitetsexamen bröt helt med sitt gamla liv och valde att ge sig ut på vägarna i USA utan en krona på fickan. Under flera år levde han som nomad innan han tillslut gav sig iväg på sitt stora äventyr i vildmarken i Alaska. Ett äventyr som tyvärr kom att innebära slutet på hans liv.

book.jpg

I ett kapitel utav boken finns ett brev citerat som Chris skrev till en man han mötte under sina äventyr och som han ville skulle få uppleva den, enligt Chris, sanna livsglädjen. Brevet är några sidor långt, men just denna del fick mig att börja tänka.

Citat:
”So many people live within unhappy circumstances and yet will not take the initiative to change their situation because they are conditioned to a life of security, conformity, and conservatism, all of which may appear to give one peace of mind, but in reality nothing is more damaging to the adventurous spirit within a man than a secure future. The very basic core of a man’s living spirit is his passion for adventures. The joy of life comes from our encounters with new experiences, and hence there is no greater joy than to have an endless changing horizon, for each day to have a new and different sun.”

Även om jag är här ute och gör något helt annorlunda än vad jag är van vid, även om jag aldrig vet vad varje dag kommer innebära, vart jag kommer sova eller vilka jag kommer att möta, gör jag det ändå på ett för mig bekvämt sätt som jag är van vid.
Därför bestämde jag mig för att testa något nytt. Jag hade tidigare träffat en grupp på fem vandrare som jag trivts väldigt bra ihop med. Några av dem har vandrat ihop sen dag ett, några dykt upp efter hand. Vi hade spenderade några vilodagar ihop men efteråt valde jag ändå att vandra vidare själv. Den kvällen då jag läste detta kapitel befann jag mig bara några kilometer framför dem på leden, så jag bestämde mig för att ta ett kliv ut ur min komfortzon och vänta på dem kommande dag, för att därefter ansluta mig till deras gäng och testa på hur det är och vad det innebär att vandra i grupp.

roadwalk.jpg

Och visst är det en annan upplevelse att vandra med andra. Dagarna känns enklare när man har någon att prata med, kvällarna är roligare och man kan dela på delar av bördan. Men man måste också anpassa sig till gruppen vad det gäller val av antalet mile man vandrar per dag, om man vill ta en vilodag eller ej m.m. Nu har det bara gått några dagar och ännu känns det för tidigt att utvärdera hur jag vill fortsätta att göra. Kanske är det också det som är lite själva grejen och vad Chris menade i sitt brev. Att inte veta vad morgondagen kommer innebära. Att låta det som händer hända, utan att bestämma det i förväg. Hur som helst har de fem totalt olika, men ändå så lika personligheterna i den lilla gruppen redan kommit mig väldigt nära.

mia_pimpstick.jpg

Cookiemonster & Pimpstick

rawhyde.jpg

Raw Hyde

len_blue.jpg

Prancer & Blue

Friheten i att helt få göra sina egna val har minskat men jag får istället så mycket mer. I filmen Into the Wild är det sista McCandless skriver i sin dagbok innan han går sin tragiska död till mötes att ”Happiness only real when shared”. Om det blir min egen slutsats eller ej återstår att se, men jag kommer ändå inte behöva vänta till min dödsbädd innan jag tar reda på det.

blue_rawhyde.jpg

Flams och trams vid lägerelden

400.jpg

Hela gänget vid makeringen för mile 400