Välkommen hem! Hur känns det? När kom du hem? Vad var bäst? Såg du några vilda djur? Var du aldrig rädd? Skulle du göra om det? Vad ska du göra nu? Hur länge var du ute egentligen?”

Sedan jag kom hem från min vandring längs the Pacific Crest Trail har jag överösts av frågor från olika håll, vänner, kollegor, familj, kommentarer på mina bloggar, på instagram och på Facebook. Självklart helt rimligt men också svårt att ta sig den tiden det skulle behövas för att ge svar på allt. Därför gick jag för ett tag sedan ut och bad er läsare att skicka in de frågor ni hade. Jag har nedan sammanställt de vanligaste av dem och jag har även delat upp dem i olika kategorier: Vandringen, Utrustning, Foto, Mat och vatten, Planering och Andra vandrare.

Är det så att ni känner att ni inte fått svar på er fråga eller hittade ni hit just nu och har egna saker ni undrar? Ställ gärna dina egna frågor i kommentarsfältet nedan, så ska jag försöka svara så gott jag kan!

 

VANDRINGEN

vandring-1

@Mary Fahning: När startade du?

3 april 2016, kring 7 tiden på morgonen.

FAQ: Hur lång tid tog det?

Sammanlagt var jag ute i 175 dagar och avslutade därmed min vandring den 24 september, ca kl 21.30.

@clarkdeyoung: Hur många miles försökte du vanligtvis gå per dag? / @Karl: Längsta/kortaste dagsetappen?

Hur långt jag gick var väldigt olika beroende på miljö och jag planerade ofta därefter. Visste man att det skulle vara mycket upp och ner, eller att det skulle vara en dag med mycket snö så såg man till att planera en kortare dag. Men i regel kan man väl säga att de första veckorna gick jag 10-15 miles per dag, sedan upp till 20. Genom Sierras 15-23, sedan i Oregon 20-25 och slutligen i Washington 20-30 (med undantag för regniga dagar då det bara gick att ta sig 10-15). Svårt att säga vad den kortaste dags etappen var, men förmodligen någon gång då jag varit inne i ett samhälle för att handla mat m.m. och sedan tog mig ut på leden på kvällen och bara gick någon mile in. Längsta var 31,6 miles.

@Ulf: Kan man sova under bar himmel?

Det kan man och det är ganska vanligt! Att, som det kallas ”cowboy-campa”, d.v.s. att bara slänga upp liggunderlaget på marken och strunta i tältet var det många som gjorde även om jag föredrog att i alla fall sätta upp innertältet. De gånger jag sov under bar himmel var främst då jag skulle upp tidigt på morgonen och inte ville lägga för mycket tid på att ta upp och ner tältet.

@Cari: Kan du berätta om hur en ”vanlig” dag såg ut? När du vaknade? Hur du gjorde dig i ordning? Vad åt du till frukost, lunch, mellanmål och middag? Hur valde du plats för natten? Några speciella kvällsrutiner?

Absolut! Nu var ju ingen dag den andra lik, men jag kan försöka ta fram en bild av en typisk dag. Fram till de sista veckorna vaknade jag alltid av mig själv kring kl 06.00. Det första jag gjorde var att ta fram telefonen, kolla klockan, sätta den på laddning och sedan började jag gå igenom dagens karta och altituddiagram. Efter att jag börjat vakna till liv gjorde jag frukost vilket bestod av havregrynsgröt med äpple och kanel de första hundra dagarna och efter det Cherios i oboy. Därpå plockade jag ganska snabbt ihop mina saker, filtrerade vatten inför den första sträckan, tog upp och ransonerade dagens mat och snacks ur den stora matpåsen och var sedan ofta den första att bege mig iväg av dem jag hade följe med. Mellan klockan 07/08 brukade jag starta dagens vandring. Innan jag gick brukade vi alltid stämma av med varandra hur långt vi skulle satsa på att gå, vart det skulle vara lämpligt att ta lunch och var det fanns vattendrag för att fylla på vatten. Ibland kom någon eller några ikapp under förmiddagen kanske särskilt vid vattendragen där man ofta passade på att ta en paus, annars sågs vi som regel vid det utvalda lunchstället kring 14 tiden. Min lunch varierade lite under leden, men det vanligaste var ramen, d.v.s. nudelsoppa eller kallt pulvermos. Under tiden jag vandrade hade jag snickers och gelegodis i fickorna. Om jag hade tur kunde jag också ha torkad mango.

Eftermiddagsetappen startade oftast kring 15/16 och slutade kring 20-tiden på kvällen. Ibland tog vi oss ända fram till vårt mål, ibland inte. Efter att ha slagit upp tälten utsågs en som fick gå och hämta vatten (om det fanns närheten) och sedan satte alla igång och lagade mat. Jag brukade då äta frystorkade färdig rätter (Backpackers Pantry’s Pad thai var favoriten!). Fram till de sista veckorna satt vi alla uppe i en ring, men i slutet när det blivit kyligare och mörkare kröp vi ner direkt i våra sovsäckar och lagade mat från dem, med tälten ställda i en triangel (vi var tre som gick ihop då). Efter mat och samtalen som följde drog jag igen mitt tält, men innan jag somnade skrev jag en liten sammanfattning av dagen i min telefon, noterade hur långt vi gått och kollade snabbt igenom hur morgondagen skulle se ut. Om jag inte hunnit somna med telefonen i handen redan, haha.

@Mary Fahning: När kom du till the Sierras?

Jag lämnade Kennedy Meadows (den plats som man säger avgränsar södra Kalifornien och the Sierras) den 31a maj. Besteg Whitney den 5 juni.

@Mary Fahning: Var du förberedd på snön? Hur hanterade du den?

Jag var nog så förberedd man kan vara. Jag hade hållit koll på snödjupet under säsongen och visste att det skulle vara en del snö. Jag hade både stegjärn och en kombinerad isyxa/vandringsstav, sedan var det bara att ta det som det kom. Det jag inte var lika förberedd på var hur mycket vatten det skulle vara i dalarna mellan bergen…

@Ulf: Finns det mycket farliga djur där puma, björn…?

Jag skulle inte kalla några av de djur som finns på Pacific Crest Trail farliga. Djur blir ju endast farliga om de känner sig hotade och där måste vi tänka på hur vi beter oss i naturen. Att smyga sig på ett vilddjur är t.ex. en väldigt dålig idé. Det finns svartbjörn (som de som bor där gärna jämför med förväxta tvättbjörnar) och det finns pumor, men jag har aldrig hört om några olyckor med dessa längs leden. Skallerorm finns det en del i södra Kalifornien och där gäller det mest att hålla koll på leden medan man går, särskilt på eftermiddagen/kvällen då de gärna kommer fram för att värma sig på den uppvärmda leden.

FAQ: Såg du några djur? @Cari: Var du inte var rädd för att stöta på björn?

Det gjorde jag! Två björnar, kanske tre-fyra skallerormar och ett antal andra ormsorter. Sen väldigt många rådjur, ekorrar, murkeldjur och möss. Jag hade varit ganska orolig innan för hur jag skulle reagera om jag såg en björn. Väl på leden tänkte jag dock inte så mycket på det, det var så mycket annat att fokusera på. Och när jag tillslut fick se en björn (den första fick jag syn på då jag var själv och den var bara ca 20 meter bort) så blev jag mer fascinerad och uppspelt. Blev nästan lite besviken när den lunkade iväg.

@nilsson.vicky: Vilken del var tuffast på trailen?

Svårt att svara på. Nästan alla delar var tuffa på olika sätt. Den första månaden var tuff på det viset att man var tvungen att vänja sig med vikten, sträckorna, värmen samt att jag hade en hel del skavsår då. Sierras var såklart väldigt tufft fysiskt p.g.a. att det var mycket upp och ner och även ganska besvärlig led (mycket sten, ”trappsteg”, snö, vatten…), medan norra Kalifornien var ganska tuff mentalt, särskilt då man ”bara” kommit halvvägs.

@knavs: Om du bara kunde vandra en del av leden, vilken del skulle du välja? / @Karl: Vilken etapp hade du rekommenderat för en som inte vill gå hela leden?

Om jag skulle rekommendera en del av leden till någon som vill testa på den skulle jag rekommendera ”Oregon Section G”. Den går från Barlow Pass till Cascade Locks, mile 2089-2144, varav den sista delen kan man (och bör enligt mig) välja att gå längs Eagle Creek Trail istället för den officiella PCT. Det är en lagom lång sträcka och relativt enkel fysiskt, i alla fall efter Timberline Lodge. Dessutom är miljön ganska varierande så du får väldigt mycket PCT på en kort sträcka! Om jag däremot skulle gå någon del av leden själv igen skulle jag vilja gå genom Washington, detta p.g.a. att jag hade så dåligt väder där och skulle gärna gå där tidigare på året när det är bättre. Särskilt de delar som går via Knifes edge (mile 2275) eller i norra Kaskaderna som också är väldigt fina.

@simplescapes76: Vilken var den största lärdomen du tog med dig hem?

Det är nog många, men det jag bär med mig mest varje dag är att det är jag själv som ansvarar för mitt eget liv och att mina drömmar förverkligas. Jag kan inte skylla på andra eller på något annat. Det är bara jag som kan se till att de bli verklighet. Det svåraste steget att ta är oftast att börja, att bestämma sig.

FAQ: Vad var bäst?

Det här är nog den vanligaste frågan jag får och den är helt omöjlig att svara på. Min vandring varade i 175 dagar och varje dag var helt unik och inhöll något som var bäst i sig. Men om jag måste generalisera så skulle jag nog välja någon av de etapper där man verkligen fick utmana sig själv och ta reda på vad man gick för. Både psykiskt och fysikt. Och då skulle jag säga Sierras eller Washington. Att dessa ställen också var otroligt vackra hjälper ju såklart också till.

UTRUSTNING

image-6

@adventuresbyjenny: Var det någonting du inte hade förberett dig på, både när det kommer till utrustning och annat? Något du önskar att du hade vetat innan du startade? @nilsson.vicky: Utrustningen; vad kunde du avvarat och vad önskar du att du hade packat med dig? @Karl: Hade du någon onödig utrustning som du dumpade längs vägen? Någon som saknades och införskaffades längs vägen?

Framförallt kan jag säga att jag hade alldeles för mycket packning till att börja med. Jag vet inte hur många gånger jag gick igenom packningen och skickade hem paket efter paket. I slutändan handlar det om att väga vikt mot komfort. En lättare packning är lättare att gå med, men det får ju inte bli en plåga heller. Det gäller att prova sig fram hela tiden och hitta vad som passar just en själv. Några saker jag bytte ut var t.ex. min solcellsladdare. Den var ganska stor och klumpig och laddade inte något vidare bra. Istället köpte jag en polerbank 13000 mAh som höll laddningen mellan varje stopp. Mitt uppblåsbara liggunderlag bytte jag till slut (efter alldeles för många hål) ut mot ett ihopvikbart liggunderlag i skumgummi. Ett par lättare damasker väntade jag också alldeles för länge med att köpa, men när jag till slut gjorde det var det himmelskt! De är ganska små och nätta i spandexliknande material som träs runt vristen och över skon så att man slipper att få in grus och sten i skorna.

@Rosanna: Hur mycket väger din packning?

Jag vägde faktiskt aldrig min packning så jag kan inte svara på det. För mig blev det viktigare att se till mig själv än att kolla på siffrorna på vågen. Kan jag bära det här utan att det blir för jobbigt? Ja – bra då fortsätter jag. Nej – då måste jag plocka bort något. Jag skulle dock kunna gissa att min basvikt (vikt utan mat och vatten) började någonstans kring 15kg och slutade strax under 10kg.

@Jonas Nohrstedt: Vad är det för typ av sovsäck, liggunderlag och tält du kör med? Vad är vikten på ditt tält? 

Till en början var alla dessa tre var från ett amerikanskt företag som heter Nemo Equipment. Amerikanarna har kommit något längre i lättviktsutrsustning än vad vi har gjort här och alla dessa tre var väldigt bra (förutom liggunderlaget som jag senare bytte ut mot en ThermaRest Z-Lite). Sovsäcken var i dun och gjord för att klara 15F/-9C, en timglasformad (för oss som gillar att sova på sidan) ”Raphsody 15” och tältet ett enmanna tält i Nemos modell ”Hornet 1p” som totalt bara vägde 900g!

@Henrik: Använder du någon guidebok (kartor, info) eller har du allt i luren?

Innan vandringen använde jag mig mycket av en bok som heter Yogi’s PCT Handbook och som tar upp nästan allt du kan tänkas vilja veta om leden och hur du förbereder dig. Väl på leden hade jag dock med mig varken bok eller kartor. All info låg i telefonen. Det är många som strängt förespråkar att aldrig gå ut utan papperskartor och jag hade med mig sådana till en början, tills jag kände att det inte behövdes. Leden är väldigt enkel och följa och det är svårt att gå fel. MEN – väljer man att gå utan papperskartor måste man ändå använda sunt förnuft. Se till att alltid ha batterier på telefonen och om den skulle laddas ur och leden delar sig – vänta in någon annan vandrare så du är säker på att du går åt rätt håll. Chansa inte utan kartor!

@Karl: Behövde du snöskor/isyxa?

Inte snöskor direkt, men jag hade stegjärn. Hade dock räckt med mindre så kallade micro-spikes och dom hade säkert varit mer lämpliga och smidigare också. Jag hade ingen isyxa utan en kombinerad vandringsstav/isyxa. Väldigt praktisk eftersom du hela tiden har yxan redo. Jag fick användning för den i ett skarpt läge då jag trampade igenom leden nästan vid toppen av ett pass och höll på att glida iväg utför berget i snön. Då hjälpte den mig att hålla mig kvar. Sen är det några ställen där man får sätta sig på rumpan och glida ner när man ska ner för berget och då är den bra att ha som broms/roder!

FAQ: Hade du björnspray? Pistol?

För en svensk kanske det låter märkligt att fråga om jag hade en pistol med mig, men leden går ju igenom USA där det är mycket mer vanligt med vapen och såldes blir också frågan mer naturlig. Frågan ställdes oftast i samband med att man pratade om djur på leden och att man då skulle ha en pistol som skydd. Och svaret på båda frågorna är nej. De björnar som finns längs Pacific Crest Trail är svartbjörnar och de är ganska harmlösa. Jag tror också att risken att jag skulle skada mig själv med sprayen är större än att jag skulle hinna få upp den i tid och spraya i rätt håll vid en eventuell attack. En pistol måste man vara väldigt träffsäker med om den ska göra någon nytta. Är man inte det är risken betydligt större att man bara gör en irriterad björn än mer irriterad. Så NEJ.

FAQ: Hur många par skor gick du sönder?

Tre stycken skor blev det allt som allt, men jag beställde två stycken nya iläggsulor som förlängde livslängden på skorna några veckor.

@Karl: Hur är det med mobiltäckningen längs leden? Laddningsmöjligheter? @Rosanna: Hur ser du till att ha laddning i dina elektronikprylar?

Laddningsstationer finns på de större stopp där man inhandlar/fyller på med ny mat. På caféer, lodger, campingar, restauranger, tvättomater…. De flesta av dessa ställen är vana vandrare så de har oftast flera grensladdar utlagda som man kan använda. Om man har många saker att ladda (som jag hade) kan det vara en bra idé att ta med sig en liten förgrenare så man kan ladda allt på en gång. Som jag nämnde här ovan så hade jag med mig en Polerbank 13000 mAh som jag laddade upp på sådana här platser och sedan använde för att ladda telefonen ute på leden. Till min kamera hade jag fem batterier som jag alltid såg till att ha fulladdade då jag lämnade ett depåstopp. För att göra det snabbt hade jag med mig en extra snabb reseladdare. Funkade också bra och jag var aldrig utan batterier på leden.

FOTOGRAFI

punchbowlfalls1

@petersjoberg: Ändrade det faktum att du var en fotograf på leden någonting? Endera i teknisk aspekt i t.ex. kamerautrustning eller i hur du upplevde saker eller integrerade med andra?

Ja jag hade ju med mig en betydligt större kamera än många andra så en stor del av min packning bestod av den och dess tillbehör. Till en början hade jag även med mig min dator för att kunna redigera bilder längs vägen, men efter ett tag började jag skicka den mellan depåstoppen istället. När det kommer till hur det påverkade vandringen så var det väl främst det att jag gick mycket långsammare än andra, eftersom jag oftare ville stanna och ta upp kameran. Tyvärr var jag ju dock tvungen att låta bli vid flera tillfällen, just för att jag var tvungen att faktiskt ta mig framåt också. Gällande andra personer så pratar man ganska mycket med alla man möter ändå så jag tror inte det faktum att jag hade en kamera med mig påverkade det något särskilt.

@Mig Jumel Whitt: Vilken kamera använde du på din PCT vandring?

Jag hade en Sony a7R II med ett 24-70 optik.

@Sabrina Sims Harrison: Kameran du använde dig av väger en del. Känner du att det var värt det?

Absolut. Att ha en bra kamera som höll hög kvalitet var väldigt viktigt för mig. Att jag lyckades hitta en som var så här bra och som ändå vägde såpass lite tyckte jag var otroligt! Ångrar den inte en sekund.

@Sara Negri: Använde du manuellt läge på kameran för att få till färgerna eller arbetade du något med dem i efterhand?

Jag använde mig i princip bara av manuellt läge och visst arbetade jag med de flesta av bilderna i efterhand (jag fotar allt i raw), men jag gjorde ingen avancerad retusch utan la kanske 1-5 min/bild då jag var ute på leden.

@Anthony Ottati: Hade du med dig ett stativ eller fotade du bara på frihand?

Jag hade med mig ett litet, billigt och superlätt stativ som jag använde ibland, men mestadels körde jag på frihand. Kameran jag hade med mig har en väldigt bra inbygd stabilisator som klarar även långa slutartider.

@Anthony Ottati: Hur höll du kameran laddad?

Jag hade med mig fem batterier som jag såg till att ladda upp varje gång jag var på ett depåstopp (se ovan).

MAT OCH VATTEN

water

@Karl: Hur mycket vatten bar du på som mest? Hur renade du vattnet?

Vatten på leden tar man från naturliga källor (bäckar, forsar, sjöar etc) eller i vissa fall från större tankar som står ute, främst i de torrare delarna. På vissa ställen finns det även dunkar med vatten utställt av snälla människor. För att hålla sig frisk såg jag till att rena allt vatten och det gjorde jag med en så kallad Sawer Squeeze. Detta är som ett filter som man kan skruva på en vattenflaska och endera dricka rätt ur eller krama ut vattnet ur flaskan, eller om man har en ”vattenpåse” vilket är lite smidigare, till en annan flaska. Jag har tyvärr inte sett dessa på den svenska marknaden, vilket är synd för de är väldigt bra och smidiga!

Den största mängd vatten jag bar med mig var nog dag ett. Då bar jag på dryga 7 liter om jag inte minns fel.

FAQ: Hur gjorde du med mat? @Karl: Hur upplevde du provianteringsmöjligheterna längs leden?

Mat kunde man endera posta till sig själv, beställa på nätet eller köpa i samhällen i närheten av leden. Jag provade på allt men föredrog att beställa från sonorapassresupply.com och få det levererat till de ställen jag i förväg bestämt att jag skulle stanna på, alternativt om jag visste att jag skulle in i ett större samhälle där det fanns ett supermarket så kunde jag välja att handla där.

@Karl: Hur många dagar mat bar du på som mest? 

Det finns ganska så gott om samhällen längs leden. De ligger oftast inte mitt på, utan man får ta en alternativ led eller lifta från leden för att komma till dem. Mina etapper mellan dessa samhällen var mellan 3-9 dagar och man ska alltid se till att ha en extra dags proviant med sig ifall något händer (dåligt väder t.ex.), så det mesta jag bar på var mat för 10 dagar.

@Karl: Hur gjorde du med björn-säkring av maten?

I alla delar förutom i Sierras sov jag med maten i tältet. Jag hade det i en packpåse som även passade bra som huvudkudde. I Sierras måste man ha en så kallad Bear Canister, en slags stor plastburk med lock som det krävs en hel del finlir med att få av och som klassas som björnsäker, d.v.s. att björnarna inte kommer åt maten däri.

PLANERING

pctmap

@Karl: Hur planerade du din vandring, och hur hade du planerat annorlunda med facit i hand?

Jag planerade ganska noggrant innan, men bland det första jag lärde mig på leden var att det bara var att glömma planeringen och leva dag för dag. Jag tyckte dock det var ganska kul att planera och även rätt skönt att ha planeringen när jag väl var där ute för att kunna stämma av hur jag låg till tidsmässigt. Och det är väl det tips jag kan ge också, planera i grova drag men följ inte planen slaviskt.

@madeleineholmkvist: Vad hade du för budget och hur bra höll den? Var det något som var dyrare/billigare än vad du räknat med? @Karl: Vad kostade hela kalaset?

Min budget låg på 75.000 inkl alla resor, hotell och utrustning och jag tror att jag drog över med några tusenlappar i slutändan. Det går säkert att få ner den summan betydligt om man vill, men det var vad det landade på för mig. Jag hade t.ex. valt att köpa frystorkade färdigrätter till middag majoriteten av mina vandringsdagar och även om de inte är lika dyra som de är här hemma i Sverige så går de ändå på en del. Det som drog iväg mer än vad jag räknat med var fler hotellnätter och fler restaurangbesök under mina depåstopp.

@Jonas Nohrstedt: Hur fixade du med visum i USA för så lång tid som turen tar?

Man behöver ett sexmånaders turistvisum (b1/b2), vilket du får genom att ansöka och göra en intervju på ambassaden. Här kan du läsa mer om hela den processen.

@nilsson.vicky: Var det svårt att få önskat datum för start när du ansökte om Thru-Hike Pass?

Nej det var det inte. Jag höll koll på datumet då man kunde börja ansöka och ansökte direkt då de släpptes. Inga problem. Här kan du hålla dig uppdaterad om när de släpps. Skulle du inte lyckas få det datumet du vill ha är det inte hela världen att skriva ett annat datum. Det är ingen som kollar detta.

ANDRA VANDRARE

windmill

@Ulf: Kan man gå den ensam?

Det kan man absolut och det var min ambition till en början. Dock träffar man en hel del folk så det kan nog lätt hända att man slår följe med några ett tag, eller för resten av leden. Vill man vara helt ensam är det nog dock rätt så svårt.

@Curt: Hur får du reda på olika ”angels” – enbart genom mun till mun eller finns det info t.ex. på webben?

Trail Angels kallas de vänliga själar som på ett eller annat sätt hjälper vandrare längs vägen. Det kan vara att öppna upp sina hem och låta vandrare sova i deras trädgård, eller att ställa ut dunkar med vatten längs leden, hjälpa till med skjuts till och från samhällen m.m. Vissa av dem finns att läsa om i guideböcker och appar, dessa kan ha gjort detta i åratal, medan andra bara hjälper till någon dag eller så och man har tur om man råkar stöta på dem. I vissa samhällen i närheten av leden kan det sitta listor på personer som kan hjälpa till med logi, skjuts eller liknande på stans anslagstavla eller i matvarubutiken.

@Curt: Har du träffat på personer som givit dig dåliga vibbar så du dragit dig undan?

Nej det kan jag inte påstå. Alla personer ute på leden och i dess närhet har varit väldigt snälla och trevliga. Visst finns det personer som man kanske inte går ihop så bra med, men det finns ju gott om plats att sprida ut sig på i så fall.

@Curt: Ungefär hur stor andel av PCT-vandrarna är kvinnor tror du? Jag undrar, för jag har en vag aning om att vandring, inkl. långvandring, börjar bli allt vanligare hos kvinnor. Om så är fallet kan man ju undra varför. Vad attraherar? Precis samma som för män, eller….?

Svår fråga. Jag försökte räkna vid ett tillfälle i mitten av leden och där skulle jag nog säga att mellan 10-20% var kvinnor. I norra Washington var det däremot fler, kanske 40%. Jag tror nog att det som attraherar kvinnor är detsamma som attraherar män, men om fler kvinnor gör det idag än tidigare så är det nog för att samhället i sig blivit mer jämlikt de senaste årtiondena. Och jämlikhet leder till självständighet och självständighet ger ökat självförtroende och självkänsla. Det ligger nog mycket i det skulle jag tro!

Som sagt, har ni fler frågor så ställ dem gärna i kommentarsfältet nedan, så ska jag försöka svara så gott jag kan! Du kan också kolla in här där jag svarade på frågor inför min vandring.