Gå till huvudsajt

Archive: Jun 2014

Hello Kitty i Harajuku

Kanske den kändaste symbolen av kawaii-kultur (otrolig gullighet) i Japan internationellt sätt är den rosettprydda animerade vita katten Hello Kitty. Du hittar givetvis Hello Kitty-prylar lite varstans i Tokyo – kläder, gossedjur, böcker, klistermärken, tallrikar, smycken, mobilskal och kakor.

Befinner du dig i Harajuku, det trendiga ungdomskvarteret i Shibuya, kan du gotta dig i Hello Kitty i överflöd på dessa två ställen:

Butiken Sanrio Vivitix på Takeshita Dori svämmar över av gulligheter. Likväl hittar man en Hello Kitty-shop högst upp i leksaksbutiken Kiddy Land i början av Ometosando Dori. Mer Hello Kitty-prylar än vad du någonsin drömt möjligt. Tro mig.

hellokitty.jpg
hellokitty2.jpg

För den riktiga fantasten går det även att åka till Tama utanför Tokyo där
Sanrio Puroland finns att hitta – ett helt nöjesfält tillägnat Hello Kitty (och hennes vänner)! (Sanrio är ett japanskt företag som fokuserar på att producera produkter med fokus på kawaii inom japansk populärkultur.)

Kawaii fotoautomat

manga2.jpg

I Japan hittar du världens kanske roligaste fotoautomater. I stora arkadhallar finns särskilda avdelningar avsedda enbart för att ta foton med din bästa vän. Varje fotoautomat har ett eget tema och olika bakgrunder för att passa in i olika stilar som popstjärna eller kawaii (söt på japanska). Fotoautomaterna ändrar inte bara på bakgrunden för bilden utan transformerar dig även till en ny person – där ögon, ansikte och ben får nya, sötare proportioner.

I Shibuya finns ett stort antal arkadhallar där (främst) tjejgäng står och köar på helgerna för att ta bilder. Bredvid de stora fotoautomaterna finns även kostymkläder att hyra. Du kan bli polis, rockstjärna eller varför inte Sailor Moon?

Instruktionerna är kanske lite luddiga första gången, men en förenklad guide är följande:

  • Betala 400yen (25kr) utanför maskinen
  • Gå in i rummet där kameran finns
  • Följ instruktionerna på skärmen där ni bland annat väljer bakgrund och vilka positioner ni ska stå i på bilderna
  • Ta fantastiska kort enligt instruktionerna och se hur ni förvandlas till söta manga-liknande dockor på fotona på skärmen
  • När alla bilderna är tagna går ni ut ur rummet med kameran och går in i ”redigeringsrummet” som ligger bredvid i samma maskin
  • Följ instruktionerna på skärmen för att lägga till klistermärken, smink, texter mm på varje bild. Välj vilket format ni vill ha de utskrivna bilderna på
  • Gå ut ur automaten och vänta på att bilderna blir klara. Voila! Njut av det sockersöta resultatet!

KAWAII!!

manga3.jpg
manga1.jpg

Kapselhotell i Tokyo

capsule5.jpg

Av alla underliga saker man hört om Japan genom åren ligger ändå fenomenet kapselhotell högt upp på listan. Ett slags vandrarhem där alla sover i ”kapslar” som bara rymmer en madrass, eluttag, och (hör och häpna) en liten tv. Boendealternativet är traditionellt populärt bland japanska affärsmän som missar sista tåget hem och måste ta in någonstans för att sova. Då är kapselhotell en perfekt lösning – här får du en säng, en dusch, tillgång till onsen (japansk varm källa), tandborste och badrumstillbehör, samt en mysig pyjamas eller yukatan (bomullskimono) att vandra runt i på hotellet.

Kapselhotell har tack vare sin konstighet även blivit ett populärt boendealternativ för besökare och turister som kommer till Tokyo. Något som min vän Betzabel kände att hon var tvungen att testa på den här veckan när hon spontant bokade ett flyg för att besöka världens största stad.

Den stora utmaningen är att hitta ett kapselhotell som tillåter kvinnor – för vanligtvis är hotellen enbart avsedda för män. På Shinjuku Kuyakusho-mae Capsule Hotel i hjärtat av Kabukichō (Tokyos red-light-district) finns fyra våningsplan för män, och ett för kvinnor. Betza var mer än nöjd med valet. På en våning finns även gemensamt utrymme för alla som bor på hotellet – med en liten restaurang, tv-hörna och sällskapsrum. Ett bra ställe att lära känna andra besökare (och japanska affärsmän?) med andra ord!

Läget är dessutom upplevelserikt – Kabukichō är känt för sitt halvstökiga nattliv och all dess neon. Det är ett red-light-district, men ändå ett oskyldigt sådant. Det finns en del barer med sällskapsdamer, men prostitution är olagligt i Japan, så det påminner inte om liknande distrikt i andra länder. Det är mer ett barnförbjudet underhållningsdistrikt. Precis invid hotellet finns även mitt favoritbarområde i Tokyo – Golden Gai! 200 mini-barer som trängs på några få gränder, med bara rum för 6-12 personer var. Underbart socialt och unikt i sin sort. Och i samma byggnad som kapselplanen finns ett bra karaokeställe (5e våningen) som håller öppet 24h och erbjuder ett paketpris med rumshyra och free drinks (öl, vin, drinkar, läsk mm) för ca 70kr pp/h. Hotellet ligger på gångavstånd till Shinjuku Station (ca 5 minuter) – världens största tågstation därifrån du enkelt kan ta dig överallt i Tokyo.

Och priset? Betza hittade en deal via Hotels.com där kapseln kostade 184kr/natt. Via den egna hemsidan ligger priset på 230kr/natt. (Och om du är man finns även möjlighet att ta in på dagen per timme mellan kl 10-16 för 25kr/h).

Läs mer och boka rum om du vill på Shinjuku Kuyakusho-mae Capsule Hotel: http://capsuleinn.com/shinjuku/en/

(Har ni tänkt på att en bild i en fyrkantig kapsel dessutom blir den ultimata Instagram-bilden? Win-win!)

capsule4.jpg
capsule2.jpg
capsule3.jpg
capsule1.jpg

Shinjuku Kuyakusho-mae Capsule Hotel ligger mitt bland neonljusen och nattlivet i Kabukichō, Shinjuku.

Japansk Curry – カレーライス

jpncurry3.jpg

Japanerna älskar sin curry. Rätten カレーライス (ka-ree-ra-i-su) består av currygryta med biff, fläsk eller grönsaker som serveras med ris. Japansk curry ska absolut inte blandas ihop med den indiska varianten menar de själv. Och de har faktiskt rätt – smaken är inte den samma. Den japanska curryn påminner lite mer om en kryddstark fransk gryta till smaken. Min favorit är biffcurryn. Eller så kör man på alternativet ”Curry Tonkatsu” vilket är en friterad fläskkotlett (otroligt populär även som egen rätt eller som pålägg på macka) tillsammans med currysås.

Curry serveras ofta som snabbmat, och curryrestauranger hittar man enkelt över hela Tokyo. Oftast får du en maträtt för runt 50kr. På flera ställen beställer och betalar du i en automat vid ingången, för att sedan lämna in ett kvitto till personalen. Efter rekommendation åt vi i förra veckan lunch på Chef’s Kitchen i Akihabara, precis invid ”Electric Town Exit” på JR-linjen. Billigt och bra service. Dessutom sålde de currybröd – färskt bakade frallor, lätt friterade på ytan, och fyllda med currysås. En delikatess, helt enkelt!

jpncurry2.jpg
jpncurry1.jpg

Midsommar i Yoyogi-parken

Det blev små grodorna i år också trots allt! YCN – Young Chamber Network anordnade igår en midsommarfest med närmare hundra gäster i Yoyogi-parken. Svenskar och japaner samsades om de gemensamma sittunderlagen och drack öl tillsammans i solen och pratade om svenska traditioner.

”We came to dance the frog-dance,” berättade en japanska glatt för oss, som själv studerat ett år i Lund för några år sedan.

Midsommarstången restes, nyckelharpan åkte fram och tillsammans dansade vi till ”Vi äro musikanter” och gjorde raketen. Efteråt spelades svenska sommarklassiker i bakgrunden på medhavda högtalare samtidigt som midsommarfirandet fortsatte i timmar med picknick och kubb.

midsommaryoyogi.jpg

"Piss Alley"

pissalley1.jpg

Piss Alley, yakitorikvarteret med det charmigaste av namn, ligger i Shinjuku, precis nordväst om världens största tågstation. Här trängs små japanska restauranger som alla serverar fantastisk street food i några få trånga gränder. De små restaurangerna rymmer inte fler än 6-10 gäster var; alla sitter tätt packade runt bardisken. Vissa restauranger accepterar bara stamgäster, medan andra skyltar på engelska.

Huvudrätten på varje meny är yakitori – grillade kycklingspett som antingen serveras saltade eller med sås. Beställ en blandad tallrik med spett för en 50-lapp och klura sedan på vilken del av kycklingen det är du äter. Bröstfilé, lår, hals, hjärta, lever eller varför inte brosk? Här handlar det om att våga testa nytt – och allt smakar fantastiskt gott (även om jag själv har lite svårt för just brosken). Blanda upp med grillade baconinlindade tomater och sparris. Maten sköljs ner med öl eller sake. Eller gör som japanerna och blanda shōchū, japansk starksprit, med varmt vatten i höga glas.

pissalley2.jpg
pissalley6.jpg
pissalley7.jpg
pissalley1.jpg
pissalley2.jpg

Navigera med Google Maps för att hitta hit. Länk här.

Inte fått nog av minirestauranger? Runt 23-tiden vaknar barområdet Golden Gai till liv, bara 10 minuters promenad härifrån.

BBQ i Oze, Japan

oze8.jpg

Efter en heldagsvandring i bergsdalar och på ängar i Oze nationalpark gör vi oss redo för kvällens barbecue. Mycket påminner om att laga mat tillsammans ute på landet hemma i Sverige – vi står utomhus och hjälps åt att skära grönsaker och göra sallad. Ölen ligger nedkyld i påsar i en bäck som rinner ner för berget och vi knäcker glatt varsin burk medans maten tillagas.

Under morgonens tidiga timmar har några av männen varit ute och fiskat i en sjö uppe vid ett av bergen. Fångsten är nu stolt uppradad på pinnar som står och röker på en vedspis. Det ser ut lite som fiskklubbor, och vi äter direkt från pinnen; fenor och skinn för den som önskar, men det går bra att ta bort också. På vedspisen bredvid förbereds det tempura. Frityrolja står och kokar i en stekpanna, och en efter en tillagas olika grönsaker täckta med tempurasmet. Äggplanta, japansk basilika, vårlökar och zucchini. Därefter småfisk och räkor med skal.

Vi sitter inte ner och äter alla rätter tillsammans runt ett bord, utan man går och plockar från tallrikarna en och en när de olika maträtterna blir klara. Såser står i olika fat på bordet, och papptallrikar finns för den som vill ha extra sallad och böngroddar att äta.

oze14.jpg
oze15.jpg
oze5.jpg
oze18.jpg
oze4.jpg
oze3.jpg
oze16.jpg
oze6.jpg

Varm sake kokad på fiskben.

Efter tempura och rökt fisk på pinne är det dags för udonnudlar i soppa med svamp och lök. Samtidigt serveras vi även varm sake som kokats upp med fiskben. En delikatess säger de.

Och när man knappt tror att man orkar någon mer mat så tänder vi grillen. Medköpt finns 3kg tunt skuret kött – kyckling, fläsk och nöt. Bröst, tunga och olika inälvor. Och så några stycken filé också. Alla står runt grillen och äter direkt från lågorna. Allt man behöver är ett par pinnar och en tallrik med yakinikusås i andra handen, så är det bara att äta på så mycket som man orkar. Samtidigt som vi äter berättar de för oss att yakiniku minsann inte är en japansk rätt i grunden; den är sydkoreanskt. Något som vi lärde oss redan första veckan i Japan. Sydkoreansk mat är dock otroligt populär, särskild i Tokyo, så rätten är väldigt vanligt förekommande även här.

Efter köttet åker även sötpotatis, bläckfisk och ostron på grillen för den som ännu inte blivit mätt.

oze7.jpg
oze9.jpg

Här plockas maten direkt från grillen med pinnar, och doppas sedan i yakinikusåsen som var och en håller i.

Senare på kvällen drar vi fram en medhavd burk surströmming. Denna gastronomiska middags höjdpunkt?

”It’s an experience,” säger våra vänner för att övertyga sig själva om värdet att smaka på fisken, samtidigt som de långsamt var och en plockar varsin filé med pinnar ur den stinkande burken.

Anledningen till att vi tagit med oss surströmming från första början är att flera japaner själva pratat om rätten med oss. Den är tydligen känd från flera olika tv-program i landet som den mat med absolut äckligast doft i världen. Till och med småbarn känner till fenomenet; och de barn som är med oss uppe i bergen ikväll springer lyriska bort med handen för näsan när de andra för fiskfiléerna till munnen. Blandade grimaser.

”Now we’ve tried the famous smelly fish from Sweden,” säger de stolt nickande mot varandra. En av dem tar till och med en till filé och sväljer den hel.

oze11.jpg
oze2.jpg

Oze nationalpark

oze3.jpg

I helgen bilade vi 4 timmar norrut, upp i bergen och genom skogar, mot Oze nationalpark. Det är tradition på Fredriks jobb att varje år åka upp en helg och bo i stugor i bergsdalen, hajka i nationalparken i närheten och fiska i gryningen.

Bergsområdena är fortfarande kalla i juni, och temperaturen låg på strax över 12 grader när vi gick upp 7 på morgonen i lördags. Några från vårt sällskap hade tagit sig upp i gryningen och var redan iväg och fiskade sedan några timmar tillbaka. Våra stugor rymde bara exakt fyra futoner var (madrasser som rullas ut på marken som sängar om kvällarna) och vårt kök och gemensamma område låg utomhus under ett plåttak. Här satt vi tätt tillsammans medan det stilla duggade utanför på marken. Dånet av floden i bakgrunden blandades med fågelsång. De hade med sig stormkök och började snabbt att koka misosoppa till alla. Fylld med lök och tofu. Till det drack vi snabbkaffe och åt medköpta croissanter från 7-eleven. Till den som önskade fanns även mer tofu, täckt med soja och torkade fliskflarn, att avnjuta.

oze6.jpg
oze2.jpg
oze7.jpg

Tofu med soja och torkade fiskflarn.

oze4.jpg
oze5.jpg
oze9.jpg

Strax innan 08:00 tittade solen blygsamt fram bakom molnen och vi packade ihop lunch och regnkläder för att ta oss till Oze nationalpark. Juni är känt som den tid på året då vit skunkkalla (Mizubashou) blommar, vilket givetvis var målet med hajken upp genom skogen och ner mot sjön och träskmarken.

En kort bilfärd och sen buss sista halvtimmen upp längst kringlande småvägar. Vid en rastplats blev vi avsläppta för att ta trästigen upp för det grönskande berget. Hela sträckan upp och ner för berget, och in igenom dalen, var utmarkerad med trädäck som vi följde. Kanske lika bra i sommarregnet som hade lämnat marken runtomkring blöt och gyttjig. Kentaros son sprang glatt upp för berget och räknade trappstegen medan vi andra hakade på bakom. Det pinglande ljudet av klockor hördes från alla förbipasserande. Småklockarna såldes i souvenirbutiker i närheten som medel för att skrämma bort björnar.

oze22.jpg
oze12.jpg
oze16.jpg
oze14.jpg
oze11.jpg
oze13.jpg

När vi kom ut ur skogen och ner i dalen öppnade sig grästäckta ängar fyllda med blommande vit skunkkalla upp. Man uppskattar på något sätt naturen ännu mer när man spenderat varje dag i en neonupplyst och gigantisk megastad med miljontals människor. Längtan efter grönska, vilda blommor och frisk luft blir enorm. Det märktes på våra kära vänner att ett besök i naturen även för dem är något alldeles särskilt, och kamerorna gick heta medan vi gjorde vår väg fram över ängen. Träplankorna låg som en bro över träskmarken och ledde ner till en stor sjö. Där tog man givetvis fram stormköket igen och började koka kaffe och te till alla i sällskapet. Till lunch åt vi medhavda mackor med ägg och friterad skinka.

oze21.jpg
oze17.jpg
oze15.jpg

Vit skunkkalla blommar i juni.

oze23.jpg
oze28.jpg
oze27.jpg
oze24.jpg
oze25.jpg
oze18.jpg
oze19.jpg
oze26.jpg

Vi tog oss upp samma väg som vi kom. Innan hemfärd till stugorna åkte vi förbi ett närliggande onsen och badade i 40 graders vatten utomhus bredvid en rusande flod. Snart väntade kvällens barbecue då vi skulle njuta av fiskarnas fångst.

Middag ur automat

vendingmachine2.jpg

På väg längst Japans motorvägar finns det givetvis, som i andra länder, rastplatser. Och på dessa finns det så klart automater! Visste ni att det beräknas finnas 1 vending machine per 23 invånare i landet? Det är innebär att det alltså finns runt 5,5 miljoner vending machines här! (Och det märks, tro mig).

På rastplatsen där vi stannade till längst motorvägen i fredagskväll fanns det runt 10 glatt upplysta automater – innehållande vatten, läsk, te och iskaffe. En automat bryggde eget kaffe som sen kom ut i en pappkopp efter 30 sekunder, ungefär som om du hade sprungit förbi 7-eleven och köpt den. En annan maskin serverade varm mat, med ett utbud på 9 rätter; allt från nudlar och stekt ris till takoyaki (bläckfiskbollar), edamamebönor och risbollar. För 20kr köpte jag en förpackning stekt ris med grönsaker. Lådan värmdes upp i maskinens inbyggda mikro, innan det att jag 2 minuter senare fick ut varm mat med medföljande gaffel ur automaten. Och riset var faktiskt till och med gott!

vendingmachine1.jpg

Varm mat går att köpa ur automat med inbyggd mikro. Vad sägs om stekt ris, nuddelsoppa, friterade bläckfiskbollar eller edamamebönor för 20kr?

vendingmachine3.jpg
vendingmachine4.jpg

Stekt ris med grönskar – min middag on the road!

Tre alfabet: Hiragana, Katakana och Kanji

Meny_japanska.jpg

I Japan använder man sig av tre alfabet för att bygga meningar. Hiragana, Katakana och Kanji. En av de största utmaningarna med att börja lära sig japanska är att lära sig att läsa. Och i skolan är det enbart böcker med japanska tecken som vi får använda oss av (tack och lov med hiragana). Något som tog några hårt fokuserande veckor att lära sig i vintras:

hiragana.jpg

Hiragana – stomen i det japanska uttalet. (Lite slarvigt skrivet av mig tredje veckan i Japan.)

HIRAGANA
Hiragana består av 50 tecken som alla har ett eget ljud. Det går alltså, precis som med de romerska bokstäverna som vi använder i Sverige, att läsa en mening genom att uttala alla läten. Hiragana används för att skriva ut japanska ord och namn och är det första alfabet man lär sig i skolan. Det är också det alfabet som barn använder sig av; och de tecken som bl.a. används för grammatiska böjningar och prepositioner/konjunktioner (och, på, i, av mm) i alla meningar.

Grunden i Hiragana är fem vokaler: a, i, u, e, o. Därtill kommer konsonanter som alltid sitter ihop med vokalerna. ka, ki, ku, ke, ko. sa, shi, su, se, so. ta, chi, tsu, te, to. Den enda konsonanten som finns fristående på japanska är N.

katakana.jpg

Katakana – används för låneord och utländska namn. (Ja, två tecken ser ut som smiley-gubbar; シ (shi) och ツ (tsu)!)

KATAKANA
Katakana är uppbyggt på samma sätt som Hirgana och låter på samma sätt som Hiragana. Skillnaden är att dessa bokstäver enbart används för låneord och utländska namn. Om man t.e.x. ska skriva Emelie så blir det i Katakana. Eller om man ska skriva Stockholm, England, Hamburgare eller Sandwich. Eftersom japanskan som sagt är uppbyggd på konsonanter som alltid sitter ihop med vokaler så går det således inte att översätta ord rakt av (även om det blir lite enklare i Tokyo där t.ex. inte ”u” alltid uttalas).

Fredrik blir: Fu-re-do-ri-ku – フレドリック
Pannkaka blir: Pa-n-ke-ki – パンケーキ
Stockholm blir: Su-to-ku-ho-lu-mu ストックホルム

kanji.jpg

Kanji – tusentals tecken som ursprungligen bygger på kinesiskan. Det krävs att du kan läsa 3000 kanji för att förstå en tidning i Japan. Tecknena föreställer ofta vad de betyder – t.ex. raden nästlängst till höger betyder "eki" (station) och består av en häst och en man som bär på en säck (?).

KANJI
Kanji består ursprungligen av kinesiska tecken (och vi har ju alla hört vilken utmaning det är). Det finns flera tusen tecken som alla har olika betydelser OCH olika läten. För att kunna läsa en tidning krävs det att du förstår åtminstone 3000 kanji-tecken. Att lära sig detta tar utan att överdriva flera år, och är något som japanerna själv får lära sig nytt av under hela grundskolan. Som besökare till Japan kan det ibland vara svårt att förstå menyer då även priserna ibland står i kanji – något som vi själva fann helt omöjligt de första veckorna. Men sen var också alla siffror de första kanji vi lärde oss av denna anledning.

Kanji går att komma ihåg genom att fundera kring vad de olika tecknen liknar.

”Mimas” som betyder ”att se” är t.ex. ett öga med ben som springer: 見
”Eki” som är ”station” är en häst med en gubbe bredvid som håller en säck…: 駅
”Haha” är ”mamma” och symboliseras av två liggande bröst: 母
”Chichi” är ”pappa” och består av ögonbryn och en mustasch: 父
”Ki” är ”träd” och ser faktiskt ut som ett träd: 木
”Yasumi” är ”vila” och består av en person bredvid ett träd: 休

Och så här fortsätter det alltså i tusentals tecken. Med tusentals olika bildliga förklaringar som man kan försöka memorisera för att komma ihåg vad varje enskilt tecken betyder.

kanjisake.jpg

Kanji på sakebägare som visas upp i Meiji-parken nära Harajuku.

Som sagt så blandas Hiragana, Katakana och Kanji i meningar. Det ska även nämnas att det i japanskan inte finns några mellanrum mellan orden. Och att frågetecken aldrig används (vanligtvis så avslutas alltid frågor istället med ljudet ”ka”). Efter några månaders studier går det faktiskt bra att läsa både hiragana och katakana (och som nämnt är våra skolböcker uppbyggda på just dessa tecken, så att vi ska kunna läsa dem). Kanji är däremot en utmaning, och jag kan i dagsläget förstå kanske 100 stycken. Det är en lång lång väg kvar till de 3000 som krävs för att kunna läsa tidningen. Och från det jag fått höra av andra utlänningar i Japan så kan de fortfarande inte läsa en tidning efter 4 år i landet, trots att de i vissa fall själva är gifta men en japan. Japanerna själva säger lite samma sak – ”Lär er inte kanji, lär er prata istället”.

animemanga.JPG

Reklam för alla restauranger i byggnaden – varje ställe representeras av en egen serie.

På plussidan är mycket i Japan uppbyggt på bilder; och det underbara med bilder är att de är universella. I ingen annan stad i världen har jag sett lika mycket animerade figurer på skyltar, i tunnelbanevagnar eller i samhällsinformation. Av den anledningen går det att klara sig bra i samhället här trots att kunskaperna i kanji än så länge är ganska låga. En bild säger ändå mer än tusen ord? Oavsett, ett fascinerande skriftligt språk, som känns som rejäl hjärnjympa att lära sig läsa.