Månadsarkiv juni 2014

Kanske den kändaste symbolen av kawaii-kultur (otrolig gullighet) i Japan internationellt sätt är den rosettprydda animerade vita katten Hello Kitty. Du hittar givetvis Hello Kitty-prylar lite varstans i Tokyo – kläder, gossedjur, böcker, klistermärken, tallrikar, smycken, mobilskal och kakor.

Befinner du dig i Harajuku, det trendiga ungdomskvarteret i Shibuya, kan du gotta dig i Hello Kitty i överflöd på dessa två ställen:

Butiken Sanrio Vivitix på Takeshita Dori svämmar över av gulligheter. Likväl hittar man en Hello Kitty-shop högst upp i leksaksbutiken Kiddy Land i början av Ometosando Dori. Mer Hello Kitty-prylar än vad du någonsin drömt möjligt.

I Japan hittar du världens kanske roligaste fotoautomater. I stora arkadhallar finns särskilda avdelningar avsedda enbart för att ta foton med din bästa vän. Varje fotoautomat har ett eget tema och olika bakgrunder för att passa in i olika stilar som popstjärna eller kawaii (söt på japanska). Fotoautomaterna ändrar inte bara på bakgrunden för bilden utan transformerar dig även till en ny person – där ögon, ansikte och ben får nya, sötare proportioner.

I Shibuya finns ett stort antal arkadhallar där (främst) tjejgäng står och köar på helgerna för att ta bilder. Bredvid de stora fotoautomaterna finns även kostymkläder att hyra.

Av alla underliga saker man hört om Japan genom åren ligger ändå fenomenet kapselhotell högt upp på listan. Ett slags vandrarhem där alla sover i ”kapslar” som bara rymmer en madrass, eluttag, och (hör och häpna) en liten tv. Boendealternativet är traditionellt populärt bland japanska affärsmän som missar sista tåget hem och måste ta in någonstans för att sova. Då är kapselhotell en perfekt lösning – här får du en säng, en dusch, tillgång till onsen (japansk varm källa), tandborste och badrumstillbehör, samt en mysig pyjamas eller yukatan (bomullskimono) att vandra runt i på hotellet.

Kapselhotell har tack vare sin konstighet även blivit ett populärt boendealternativ för besökare och turister som kommer till Tokyo.

Japanerna älskar sin curry. Rätten カレーライス (ka-ree-ra-i-su) består av currygryta med biff, fläsk eller grönsaker som serveras med ris. Japansk curry ska absolut inte blandas ihop med den indiska varianten menar de själv. Och de har faktiskt rätt – smaken är inte den samma. Den japanska curryn påminner lite mer om en kryddstark fransk gryta till smaken. Min favorit är biffcurryn. Eller så kör man på alternativet ”Curry Tonkatsu” vilket är en friterad fläskkotlett (otroligt populär även som egen rätt eller som pålägg på macka) tillsammans med currysås.

Curry serveras ofta som snabbmat, och curryrestauranger hittar man enkelt över hela Tokyo.

Det blev små grodorna i år också trots allt! YCN – Young Chamber Network anordnade igår en midsommarfest med närmare hundra gäster i Yoyogi-parken. Svenskar och japaner samsades om de gemensamma sittunderlagen och drack öl tillsammans i solen och pratade om svenska traditioner.

”We came to dance the frog-dance,” berättade en japanska glatt för oss, som själv studerat ett år i Lund för några år sedan.

Midsommarstången restes, nyckelharpan åkte fram och tillsammans dansade vi till ”Vi äro musikanter” och gjorde raketen. Efteråt spelades svenska sommarklassiker i bakgrunden på medhavda högtalare samtidigt som midsommarfirandet fortsatte i timmar med picknick och kubb.

Piss Alley, yakitorikvarteret med det charmigaste av namn, ligger i Shinjuku, precis nordväst om världens största tågstation. Här trängs små japanska restauranger som alla serverar fantastisk street food i några få trånga gränder. De små restaurangerna rymmer inte fler än 6-10 gäster var; alla sitter tätt packade runt bardisken. Vissa restauranger accepterar bara stamgäster, medan andra skyltar på engelska.

Huvudrätten på varje meny är yakitori – grillade kycklingspett som antingen serveras saltade eller med sås. Beställ en blandad tallrik med spett för en 50-lapp och klura sedan på vilken del av kycklingen det är du äter. Bröstfilé,

Efter en heldagsvandring i bergsdalar och på ängar i Oze nationalpark gör vi oss redo för kvällens barbecue. Mycket påminner om att laga mat tillsammans ute på landet hemma i Sverige – vi står utomhus och hjälps åt att skära grönsaker och göra sallad. Ölen ligger nedkyld i påsar i en bäck som rinner ner för berget och vi knäcker glatt varsin burk medans maten tillagas.

Under morgonens tidiga timmar har några av männen varit ute och fiskat i en sjö uppe vid ett av bergen. Fångsten är nu stolt uppradad på pinnar som står och röker på en vedspis.

I helgen bilade vi 4 timmar norrut, upp i bergen och genom skogar, mot Oze nationalpark. Det är tradition på Fredriks jobb att varje år åka upp en helg och bo i stugor i bergsdalen, hajka i nationalparken i närheten och fiska i gryningen.

Bergsområdena är fortfarande kalla i juni, och temperaturen låg på strax över 12 grader när vi gick upp 7 på morgonen i lördags. Några från vårt sällskap hade tagit sig upp i gryningen och var redan iväg och fiskade sedan några timmar tillbaka. Våra stugor rymde bara exakt fyra futoner var (madrasser som rullas ut på marken som sängar om kvällarna) och vårt kök och gemensamma område låg utomhus under ett plåttak.

På väg längst Japans motorvägar finns det givetvis, som i andra länder, rastplatser. Och på dessa finns det så klart automater! Visste ni att det beräknas finnas 1 vending machine per 23 invånare i landet? Det är innebär att det alltså finns runt 5,5 miljoner vending machines här! (Och det märks, tro mig).

På rastplatsen där vi stannade till längst motorvägen i fredagskväll fanns det runt 10 glatt upplysta automater – innehållande vatten, läsk, te och iskaffe. En automat bryggde eget kaffe som sen kom ut i en pappkopp efter 30 sekunder, ungefär som om du hade sprungit förbi 7-eleven och köpt den.

I Japan använder man sig av tre alfabet för att bygga meningar. Hiragana, Katakana och Kanji. En av de största utmaningarna med att börja lära sig japanska är att lära sig att läsa. Och i skolan är det enbart böcker med japanska tecken som vi får använda oss av (tack och lov med hiragana). Något som tog några hårt fokuserande veckor att lära sig i vintras:

Hiragana – stomen i det japanska uttalet. (Lite slarvigt skrivet av mig tredje veckan i Japan.)

HIRAGANA
Hiragana består av 50 tecken som alla har ett eget ljud.