Gå till huvudsajt

Archive: Nov 2014

Tidig morgon hos sumobrottarna

sumo7.png

Det var i februari som jag för första gången såg en sumobrottare här i Japan. Stadsdelen Ryogoku är känd som sumostaden i Tokyo, och det är här de flesta av dessa giganter till män bor och tränar tillsammans.

Tidigt en morgon i februari, när snön fortfarande föll puderlätt över staden, gav jag mig ut långt innan solen hade gått upp för att medverka på en morgonträning, keiko, på Kitanoumi-beya i Kotu-ku. Innan vi leddes in i sumostallet blev vi tydligt instruerade att inte tala, knappt röra oss när vi väl satt ner, och absolut inte visa våra fotsulor av respekt mot brottarna och deras tränare.

En timma inne i beyan gick fort. Den enorma kraft dessa män rör sig med. Koncentrationen kring varje övning. Respekten som genomsyrade hela rummet medan morgonträningen systematiskt genomfördes.

sumo10.png
sumo1.png

Sumo har en historia av över 1400 år och är en nationalsport i Japan. Vi fick veta att männen lever tillsammans i ett stort rum, i bakre ändan av beyan, sumostallet, och att de tränar hårt varje dag. Stallmästaren tar hand om dem som en far. En sumobrottares liv är dedikerat till träning, och i moderna Japan är det ibland svårt att hitta unga pojkar som är beredda att viga sitt liv åt den hundraåriga traditionen.

Varje år arrangeras 6 sumoturneringar i Japan; alla varar under 15 dagar. I Tokyo finns möjlighet att se turneringen i januari, maj och september varje år på den enorma sumoarenan Kokugikan. All information om sumoturneringarna i Japan finns att läsa på: http://sumo.or.jp/en/

Tack till SWEA Japan, den svenska internationella kvinnoföreningen Swedish Women’s Educational Association, som jag är medlem i, för att jag fick möjlighet att uppleva morgonträningen och befinna mig så nära sumobrottarna den där februarimorgonen. Och till Koko English-speaking Volunteer Guide Association som arrangerade besöket. Kontakta dem själva i god tid innan en Japanresa om ni önskar besöka ett av sumostallen. Inför eller under en turnering går det inte att besöka sumobrottarnas morgonträning, så det kräver lite planering. Föreningen består av en grupp japaner som vill öva sin engelska och gladeligen arrangerar aktiviteter som volontärer. Men om du kontaktar dem, kom ihåg att ta med en present till dem som tack för hjälpen, gärna från Sverige. Och även att ta med en gåva till sumobrottarna själva, som ni ger direkt till stallmästaren.

sumo3.png
sumo5.png
sumo4.png
sumo11.png
sumo9.png
sumo8.png
sumo2.png

Shimokitazawa – coolast i världen

shimokita1.jpg

Shimokitazawa, eller Shimokita som stadsdelen kallas i folkmun, utsågs i år till världens coolaste område av tidningen Vogue. Bara en tio minuters tågresa från de folktäta och neonupplysta jättecentrumen Shibuya och Shinjuku, brer sig vinglande gränder fyllda med vintage, trendiga fik och små teaterscener ut.

Shimokita är lika trendigt som Harajuku, men utan de hysteriska folkmassorna. Här är husen lägre, atmosfären mer avslappnad, och de många restaurangerna, som serverar crepes, pizza och indisk curry, har ofta en inbjudande plats ledig på sina uteserveringar, där du kan slå dig ner med en cappuccino eller ett glas rött och titta på de stilsäkra ungdomarna som glider förbi på jakt efter de bästa vintagefynden. Området är vackert inramat av låga bostadshus och långa trädgrenar som brer sig ut mot himlen tillsammans med de ringlande elledningarna.

Om dagarna ser du hantverkare sitta utanför sina butiker i solen, långsamt arbetandes med en ny väska eller ett par skor; kanske hör du någon spela gitarr någonstans i bakgrunden. På kvällstid är området känt för sina livescener, där både musik och teater är vanliga inslag. Enligt färska undersökningar toppar Shimokita listan över var unga Tokyoiter helst vill bo i staden.

shimokita5.jpg
shimokita2.jpg
shimokita3.jpg
shimokita13.jpg
shimokita8.jpg
shimokita10.jpg
shimokita4.jpg
shimokita16.jpg
shimokita9.jpg
shimokita14.jpg
shimokita6.jpg
shimokita12.jpg
shimokita15.jpg
shimokita11.jpg

Star Club

StarClub.jpg

Super Mario-baren Star Club är hemmakväll med polarna med extra allt. Här finns allt en äkta 8-bitars fan kan drömma om – från gröna rör i taket, Mario-hattar, bombformade kuddar och peach princess-drinkar på menyn till en nintendoformad servetthållare och stjärnlampor. På tv-skärmen i den lilla baren, som bara rymmer ett dussin gäster, finns ett stort urval av Nintendo-klassiker att välja från; Super Mario Bros 1, 2, 3 och 4, Mario Kart, Donkey Kong och så Super Smash Bros. Spelar gör du tillsammans med de andra gästerna runt bardisken, och alla vill vara med och heja på. Menyn består givetvis av allt den perfekta spelkvällen kan önska – chips, popcorn, chokladtryfflar och jordnötter; allt i en helig blandning.

Äkta gamers skryter gärna om sina skills. När vi var på besök i helgen ställde sig en kille upp och drog igång den första titeln av Super Mario Bros. På under 10 minuter hade han plötsligt klarat HELA spelet. (Givetvis använde han de hemliga genvägarna på grottbanorna på nivå 1-2 och 4-2.) Själv satt jag med öppen mun och häpnades över hur barndomens alla timmar framför tven krymptes ner till några futtiga, väl genomtänkta minuter. Som att befinna sig i ett YouTube-klipp!

Som så ofta är fallet försvinner tiden när man har roligt. Men oroa dig inte, Star Club håller öppet enda till 4:00 på nätterna.

Närmaste station: Shinjuku Sanchome

StarClub2.jpg
StarClub3.jpg
StarClub5.jpg
StarClub4.jpg

33 måsten i Tokyo

tokyovagabond.jpg

På väg till Tokyo? Fantastiskt! Missa inte att köpa senaste numret av Vagabond, 10.2014. Här listar jag 33 måsten i Tokyo i en färgsprakande guide som täcker allt från områden och shopping till de mest flippade restaurangerna och härligt, unika barer. Dessutom tre tips om dagsutflykter från trettiofemmiljonerstaden, när du vill ut i naturen, bada i varma källor och hämta andan innan du djupdyker ner i neonen, animen och det stylade folkmassorna igen.

Har du fler frågor om Tokyo? Kommentera nedan så hjälper jag så gärna till!

tokyovagabond2.jpg

Vulkaniska Owakudani

Owakudani12.jpg

Uppe i bergen i Hakone, ungefär 90 minuter sydväst om Tokyo, hittar du det vulkaniska området Owakudani (övers. stora kokande dalen). Området skapades kring en krater för över 3000 år sedan då Mount Hakone senast hade utbrott. Du kommer hit med linbana antingen från sjön Ashi, eller från andra sidan berget, från stationen Togendai.

En av de populäraste sysslorna kring det bubblande, rykande och sulfatdoftande området är att äta svarta ägg som kokats i de varma källorna. Skalen färgas naturligt svarta av sulfaten, och det sägs att du lever sju år längre om du äter ett. Med andra ord har äggen blivit omåttligt populära, och du köper dem färdigkokade i påse för 500yen / 5 stycken (ca 32kr).

En klar dag bjuder området på gudomliga utsikter över Mt. Fuji.

Owakudani2.jpg
Owakudani14.jpg
fuji.jpg
Owakudani15.jpg
Owakudani4.jpg
Owakudani16.jpg
Owakudani7.jpg

Svarta färdigkokade ägg skickas ner i korg till linbanstationen.

Owakudani13.jpg
Owakudani11.jpg

En man sitter stillsamt och skissar av Mt. Fuji som ståtligt reser sig mot horisonten.

Domo arigato, Mr. Roboto.

robot61.jpg

En show som kommer att få dig att skaka på huvudet samtidigt som du frågar dig själv ”vad hände egentligen?” På Tokyos Robot Restaurant i Shinjuku är mer verkligen mer. Det betyder att du kommer att få uppleva robotar som dansar tillsammans med halvnakna kvinnor till ljudet av Psy’s Gangnam Style, en panda som rider in på scen på en robotkossa, en sjöjungfru som graciöst glider fram längst golvet ridandes en robothaj och så en gigantisk spindelkvinna som givetvis flyger in i rummet upplyst av röda strålkastare, samtidigt som power rangers sitter på scen och spelar piano på roterande plattor.

Missa inte att besöka robotloungen på övervåningen innan showen börjar! Här får du kela med din alldeles egna babydinosaurier, omringad av en galen guldspäckad bar som skulle få till och med Austin Powers att tappa andan.

Boka bord på shinjuku-robot.com (särskilt om du tänker gå hit på en helg). Shower äger rum tre gånger per kväll, och en bentolåda (av inte högsta kvalité) ingår i priset. Restaurangen med sin uppväckande och helt galna föreställningen har länge rankat högst upp på listan över saker att göra i Tokyo på Tripadvisor. Därför har extra allt lagts på showen, min inte direkt på maten. Trots detta är ett besök verkligen att rekommendera! (Och sen avslutas kvällen givetvis mästerligt i det fantastiska närliggande barområdet Golden Gai).

robot1.jpg
robot2.jpg
robot3.jpg
robot5.jpg
robot4.jpg

En promenad till jobbet

jimbocho1.jpg

Jag fascineras av hur Tokyo kan se så annorlunda ut, bara under en kort promenad. Låga hus, skyskrapor, gamla krypin och tempel varvat med ultramoderna komplex. Lugn byts ut mot bubblande folkmassor. Så här kan det se ut när jag promenerar under tjugo minuter från bokstaden i Jimbocho där jag bor, igenom finansiella kvarter i Ochanomizu, över Kandafloden belamrad med små restauranger och in i pulserande Akihabara.

jimbocho2.jpg
jimbocho3.jpg
jimbocho4.jpg
ochonomizu.jpg
ochonomizu2.jpg
akihabara.jpg
akihabara3.jpg
akihabara2.jpg

Jimbocho Den

Lekfullt, färgglatt och personligt. Stjärnkrogen Jimbocho Den har som rykte att överraska sina gäster med en modern, och många gånger oväntad, tvist på japanska klassiska rätter.

jimbochoden5.jpg

Kocken Zaiyu Hasegawa startade Jimbocho Den, kort kallad för Den, bara 29 år gammal, och vann snabbt uppmärksamhet på Tokyos matscen. Idag är han 35 år och strävar varje kväll efter att häpna sina gäster med udda kombinationer och ett personligt och varmt mottagande. Den har idag en stjärna i Michelinguiden och kategoriseras som ”contemporary Japanese”.

Hemlighetsfullt placerad på en smal bakgata i stadsdelen Jimbocho, gömd bakom en 7-eleven, reser sig ett gammalt japanskt tvåvåningshus med vacker tillhörande trädgård i miniatyr. Inne i den lilla lokalen brer sig en bardisk med plats för 8 personer ut, med utsikt över köket. Här finns också två bord med plats for 2 och 4 personer, och så ett privat rum för 4 på övervåningen. Det är inte större än så; restaurangen välkomnar bara 18 gäster per kväll.

den2.jpg
jimbochoden2.jpg

”Välkomna Emelie och Fredrik,” säger personalen glatt när vi dyker upp strax efter 21 en fredag kväll. Vi hade turen med oss och lyckades få tag på plats för två på en helg med bara en veckas framförhållning på grund av en sista-minuten-avbokning. Annars hade vi fått vänta tills i mitten på december, förklarade de för oss på telefon.

Den första rätten serveras i en pappersförpackning med restaurangens namn på, tillsammans med ett glas cava.

”Kan ni gissa vad det är?” frågar vår servetris lite hemlighetsfullt. Pannkakan är fylld med gåslevermousse, kastanjekräm och japanska picklade gurkor.

Zaiyu Hasegawa ler mot oss från andra sidan bardisken när vi gissar rätt på två av ingredienserna.

På Jimbocho Den serveras bara en avsmakningsmeny per kväll, och ingen meny finns att läsa. Rätterna förändras dag för dag, beroende på säsong och råvarorna som kocken hittar. Är du stamgäst, som paret som sitter bredvid oss, så försöker Hasegawa hitta på nytänkande kombinationer som passar just deras smak och avviker från de andra rätterna. En meny bestående av 10 mindre rätter kostar ¥15 000 (ungefär 1000kr per person).

jimbochoden3.jpg

DFC = Den Fried Chicken. Förpackningen pryds av en bild på Zaiyu Hasegawa själv och innehåller två kycklingklubbor fyllda med sötpotatis och svamp, samt en gummikyckling och en svensk flagga.

jimbochoden4.jpg
jimbochoden7.jpg

Rätterna serveras en efter en, alla med udda smakkombinationer och kreativa uppläggningar. Mycket av serveringsfaten och sakekopparna har Hasegawas vänner tillverkat, får vi berättat för oss. Till och med servetterna är handtryckta av en nära vän med olika klassiska japanska motiv.

När vi blir serverade rotfruktssalladen, som är en av de klassiska rätterna på Den, skymtar vi två myror som tycks redo att spatsera upp längst tallriken.

”Vågar ni smaka?”

Myrorna är marinerade i citrongräs och lime, men benen sticker lite på tungan när man äter dem själva rakt upp och ner. Hela personalen åkte nyligen på resa tillsammans till Brasilien för att samla ny inspiration. Där blev de för första gången bjudna på myror. Givetvis den perfekta detaljen att ta med hem och integrera i en av rätterna. Myrorna är japanska skogsmyror, får vi veta.

jimbochoden6.jpg
jimbochoden8.jpg
den.jpg
jimbochoden9.jpg

En japansk tvist på tiramisu, serverad med rostade telöv. I tidningen under spaden (som matchade de i trädgården utanför restaurangen) har personalen omringat bokstäverna m-a-n-g-e-t-a-c-k efter att ha fått höra att vi kommer från Sverige.

Fram till sista rätten överraskas vi med fyndiga små detaljer och överraskningar. Cappuccinon från ”Star Comeback Den” är egentligen ingen cappuccino alls utan en pudding på kokta sockerrör och kondenserad mjölk. En naturligare sötma, menar Zaiyu Hasegawa. Och namnet på koppen i sig? Det är givetvis den sista barnsliga leken på menyn – och anspelar på den andra Michelin-stjärnan som krogen hade fram tills förra året men nyligen förlorade. ”Star Comeback Den” betyder helt enkelt ”Stjärna kom tillbaka till Jimbocho Den”. Och jag tycker faktiskt att de förtjänar den.

jimbochoden10.jpg
jimbochoden11.jpg