Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

En barrunda i Kita Senju

Jag och Fredrik bor inte direkt i Tokyo. Vi bor i Koshigaya, en stad 2 mil norr om huvudstaden som ligger i prefekturen Saitama (kan jämföras med annat län/landskap).

I Koshigaya bor det väldigt få utlänningar. Det innebär att restauranger, barer, butiker och all annan typ av service och information nästan enbart finns på japanska. Vi ser det inte som ett problem, snarare som en rolig utmaning. Man kommer långt med att peka, le och gestikulera. Restaurangpersonal brukar dessutom lära oss nya ord varje gång vi är på besök. ”Biru okawari onegaishimasu” = ”En till öl tack”.

Vilket för mig till onsdag kväll i förra veckan. Det finns EN irländsk pub i Koshigaya (som vi hittade med lite hjälp av en engelsman vi sprang in i för några veckor sedan). Barägaren Yossy öppnade ”Blue Dolphin” för 10 år sedan. Idag driver han stället tillsammans med sin fru, med generösa öppettider till 04:00 varje dag i veckan. Efter vårt tredje besök på baren, då Yossy bland annat bjöd oss på äggstocksledare från en grissugga som barsnack, frågade han oss om vi ville följa med på en barrunda i Kita Senju i norra utkanten av Tokyo.

kitasenju4.jpg

Bredvid tågspåren i Kita Senju

Onsdagkväll kl 19:00 träffades vi vid tågstationen. Det var första gången vi var utanför själva stationen där vi annars byter tåg varje dag. Kita Senju kryllade av små barer, restauranger och människor. Den här veckan hade vi besök av två vänner från Sverige, Josefin och Isabelle. Yossy mötte upp oss tillsammans med sin vän Dodo och engelsmannen Mike.

kitasenju7.jpg

Yossy!

Vi åt friterad fisk och bläckfisk på pinne och drack umechu (plommonvin) på första stället, gick igenom en bakdörr och upp till en tom övervåning på en annan pub där vi bjöds på grillade räkor och potatissallad tillsammans med sake som vi blandade med det populära groggvirket Hoppy, sen promenerade vi vidare igenom några gränder och upp för ännu en trappa som ledde till en bar som specialiserade sig på frozen strawberry daiquiri. 15 minuters väntan. Stor koncentration från bartendern bakom bardisken. Här fanns det bara tre bord, och varje gäst stod i fokus. Yossy och Dodo testade snus för första gången. Det tyckte att det var.. sådär. Daiquirin däremot var gjord på färska jordgubbar och smakade underbart. Yossy visade oss snart vägen ner för trappan och vidare längst gatan. Vi gick in på en belgisk bar som serverade leverpastej och Guinness. Klockan var snart 12, och i Tokyo slutar kollektivtrafiken att gå vid midnatt. (Jag återkommer till det en annan gång.) Vi rörde oss mot tåget allihopa och åkte hem till Koshigaya.

Yossy, Dodo och Mike gick vidare direkt från stationen till Blue Dolphin. Tydligen var de ute till klockan 04:00. På något sätt orkade de ändå gå upp och jobba vid 08:00.

kitasenju5.jpg
kitasenju2.jpg
kitasenju3.jpg
kitasenju8.jpg
kitasenju1.jpg
kitasenju6.jpg
kitasenju9.jpg