Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Golden Gai

GoldenGai.JPG

I Golden Gai trängs över 200 minibarer på bara några få gränder, de flesta med rum för bara 6-12 personer. Hit kommer du runt midnatt och stannar till 4 eller 5 på morgonen. Promenaden från Shinjuku Station, East Exit, och igenom Kabukichō, Tokyos red light district, är belamrad av neon, strippklubbar och blinkande DVD-skyltar. Inkastare uppmanar alla förbipasserande män att följa med ner i deras källarlokaler, och butikerna säljs kostymer och dräkter för kvinnor.

Bortom virrvarret av blinkande lampor och högt spelande musik känns Golden Gai som en mindre oas. Lägre hus som envist hållit sig kvar sedan 50-talet, trots stadens försök att riva kvarteret och modernisera området. Barägarna vägrade, och tog skift att vakta om nätterna. Här infinner sig lugnet, trots det faktum att här bara finns bar på bar på bar. Flera av ställena har teman. Troll, rymd, rock, 70-tal. En bar har en svensk flagga på ytterdörren och ägarinnan berättar stolt att hon är gift med en svensk man sedan flera år tillbaka ”Välkomna” ropar hon glatt ut när man berättar att man är svensk. Och sen småpratar man, lär känna ägaren eller bartendern som står på andra sidan bardisken. Lär känna de andra människorna på baren. Man är ju så få där inne. Som delar på några få kvadratmeter. Då pratar man. Runtomkring en hänger tavlor, fotografier, gamla sedlar och vinylskivor. På väggarna står spritflaskor prydligt uppradade. Vissa tillhör stamgäster som besökt samma ställe i flera år, andra kan avnjutas av vem som helst. På den svenska baren står en dalahäst i miniatyr på bordet.

På en bar med Flamenco-tema sitter jag i en timme och pratar med en japansk äldre man som dansar Flamenco om kvällarna, och jobbar som läkare om dagarna. Kvinnan bakom bardisken med yvigt svart hår och metallglasögon ler mot honom medan hon häller upp sake åt en annan gäst. Hon är också flamenco-dansare. Som ägarinnan före henne. Och ägarinnan före henne.

”Did you ever dance together?” undrar jag.

”No, we never got the chance,” säger mannen och ser leende tillbaka på henne, samtidigt som han sveper sin andra whisky.

I 60’s bar på andra sidan gatan bjuds vi på japansk omelett som barsnack. I baren bredvid talas det bara japanska, och ägarinnan häller upp vin i konjak-glas. En trappa upp ligger ett soba-kök där man betalar för kvällens nudelmiddag i automat för att sedan serveras en värmande räk- och nudelskål vid bardisken som kocken slänger ihop så fort man satt sig ner.

Vissa ställen tar inträde på 1000 yen. Vissa välkomnar turister med skyltar på engelska. Ibland kostar en öl 500 yen. Ibland kostar den 1000 yen. Man hoppar liksom runt, och testar lite allt möjligt. I en stad där det alltid är folk precis överallt är Golden Gai lugnare. Det är precis lagom med folk här. Inga som springer runt och väsnas på gatorna. Alla trängs inne tillsammans. Japaner, expats och turister tillsammans. Som pratar. Och lär känna varandra. Fram tills sent, sent på småtimmarna.

goldengai1.jpg

Ingången till Golden Gai, gömd bortom neonskyltar, strippklubbar och folkmassorna i Kabukichō, Shinjuku.

goldengai7.jpg

En bar med svenska influenser.

goldengai6.jpg

Många stamgäster förvarar sina egna sprit- och sakeflaskor på sin favoritbar.

goldengai9.jpg
goldengai10.jpg
goldengai8.jpg

En bar med flamenco-tema. På väggen hänger en bild på den första ägarinnan. Här serveras en fantastisk sangria!

goldengai11.jpg
goldengai5.jpg
goldengai2.jpg

60's bar med plats för 8 personer.

goldengai3.jpg