Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Tre alfabet: Hiragana, Katakana och Kanji

Meny_japanska.jpg

I Japan använder man sig av tre alfabet för att bygga meningar. Hiragana, Katakana och Kanji. En av de största utmaningarna med att börja lära sig japanska är att lära sig att läsa. Och i skolan är det enbart böcker med japanska tecken som vi får använda oss av (tack och lov med hiragana). Något som tog några hårt fokuserande veckor att lära sig i vintras:

hiragana.jpg

Hiragana – stomen i det japanska uttalet. (Lite slarvigt skrivet av mig tredje veckan i Japan.)

HIRAGANA
Hiragana består av 50 tecken som alla har ett eget ljud. Det går alltså, precis som med de romerska bokstäverna som vi använder i Sverige, att läsa en mening genom att uttala alla läten. Hiragana används för att skriva ut japanska ord och namn och är det första alfabet man lär sig i skolan. Det är också det alfabet som barn använder sig av; och de tecken som bl.a. används för grammatiska böjningar och prepositioner/konjunktioner (och, på, i, av mm) i alla meningar.

Grunden i Hiragana är fem vokaler: a, i, u, e, o. Därtill kommer konsonanter som alltid sitter ihop med vokalerna. ka, ki, ku, ke, ko. sa, shi, su, se, so. ta, chi, tsu, te, to. Den enda konsonanten som finns fristående på japanska är N.

katakana.jpg

Katakana – används för låneord och utländska namn. (Ja, två tecken ser ut som smiley-gubbar; シ (shi) och ツ (tsu)!)

KATAKANA
Katakana är uppbyggt på samma sätt som Hirgana och låter på samma sätt som Hiragana. Skillnaden är att dessa bokstäver enbart används för låneord och utländska namn. Om man t.e.x. ska skriva Emelie så blir det i Katakana. Eller om man ska skriva Stockholm, England, Hamburgare eller Sandwich. Eftersom japanskan som sagt är uppbyggd på konsonanter som alltid sitter ihop med vokaler så går det således inte att översätta ord rakt av (även om det blir lite enklare i Tokyo där t.ex. inte ”u” alltid uttalas).

Fredrik blir: Fu-re-do-ri-ku – フレドリック
Pannkaka blir: Pa-n-ke-ki – パンケーキ
Stockholm blir: Su-to-ku-ho-lu-mu ストックホルム

kanji.jpg

Kanji – tusentals tecken som ursprungligen bygger på kinesiskan. Det krävs att du kan läsa 3000 kanji för att förstå en tidning i Japan. Tecknena föreställer ofta vad de betyder – t.ex. raden nästlängst till höger betyder "eki" (station) och består av en häst och en man som bär på en säck (?).

KANJI
Kanji består ursprungligen av kinesiska tecken (och vi har ju alla hört vilken utmaning det är). Det finns flera tusen tecken som alla har olika betydelser OCH olika läten. För att kunna läsa en tidning krävs det att du förstår åtminstone 3000 kanji-tecken. Att lära sig detta tar utan att överdriva flera år, och är något som japanerna själv får lära sig nytt av under hela grundskolan. Som besökare till Japan kan det ibland vara svårt att förstå menyer då även priserna ibland står i kanji – något som vi själva fann helt omöjligt de första veckorna. Men sen var också alla siffror de första kanji vi lärde oss av denna anledning.

Kanji går att komma ihåg genom att fundera kring vad de olika tecknen liknar.

”Mimas” som betyder ”att se” är t.ex. ett öga med ben som springer: 見
”Eki” som är ”station” är en häst med en gubbe bredvid som håller en säck…: 駅
”Haha” är ”mamma” och symboliseras av två liggande bröst: 母
”Chichi” är ”pappa” och består av ögonbryn och en mustasch: 父
”Ki” är ”träd” och ser faktiskt ut som ett träd: 木
”Yasumi” är ”vila” och består av en person bredvid ett träd: 休

Och så här fortsätter det alltså i tusentals tecken. Med tusentals olika bildliga förklaringar som man kan försöka memorisera för att komma ihåg vad varje enskilt tecken betyder.

kanjisake.jpg

Kanji på sakebägare som visas upp i Meiji-parken nära Harajuku.

Som sagt så blandas Hiragana, Katakana och Kanji i meningar. Det ska även nämnas att det i japanskan inte finns några mellanrum mellan orden. Och att frågetecken aldrig används (vanligtvis så avslutas alltid frågor istället med ljudet ”ka”). Efter några månaders studier går det faktiskt bra att läsa både hiragana och katakana (och som nämnt är våra skolböcker uppbyggda på just dessa tecken, så att vi ska kunna läsa dem). Kanji är däremot en utmaning, och jag kan i dagsläget förstå kanske 100 stycken. Det är en lång lång väg kvar till de 3000 som krävs för att kunna läsa tidningen. Och från det jag fått höra av andra utlänningar i Japan så kan de fortfarande inte läsa en tidning efter 4 år i landet, trots att de i vissa fall själva är gifta men en japan. Japanerna själva säger lite samma sak – ”Lär er inte kanji, lär er prata istället”.

animemanga.JPG

Reklam för alla restauranger i byggnaden – varje ställe representeras av en egen serie.

På plussidan är mycket i Japan uppbyggt på bilder; och det underbara med bilder är att de är universella. I ingen annan stad i världen har jag sett lika mycket animerade figurer på skyltar, i tunnelbanevagnar eller i samhällsinformation. Av den anledningen går det att klara sig bra i samhället här trots att kunskaperna i kanji än så länge är ganska låga. En bild säger ändå mer än tusen ord? Oavsett, ett fascinerande skriftligt språk, som känns som rejäl hjärnjympa att lära sig läsa.