Gå till huvudsajt

Uppackning och ompackning

Efter några veckor i Sverige, inklusive en avstickare till Rom – där vi hälsade på familjens nytillskott och tillika världens gulligaste tvillingar -, är vi tillbaka i ett varmt och fuktigt Buenos Aires. Som har invaderats av skorpioner. Skorpionerna smyger in i lägenheterna på natten genom avloppen och attackerar sovandes Buenos Airesbor. Det låter lite som science fiction eller magisk realism men är i högsta grad verklighet. Läskigt värre är det också särskilt som betten är livsfarliga för småbarn. Som tur är flyr vi imorgon storstaden och beger oss till Patagonien och naturreservatet på Valdéshalvön. Efter kalla vindar och svenskt snöblask (och eviga kamper vid overallpåtagningar på familjens minsting) så är det precis vad jag längtar efter just nu: öde stränder och sand mellan tårna. Jag lovar att återkomma med rapportering när jag är tillbaka i Buenos Aires. Internetuppkopplingen på Valdéshalvön lär det vara lite si och så med. Nu är det upppackning, tvätt och ompackning som gäller. Phu!

Här tvättas det.

Det här med jultraditioner

I förra inlägget skrev jag att argentinare inte är särskilt bra på jultraditioner, men det finns faktiskt en tradition som man håller stenhårt på och det är att klä julgranen den 8:e december. Denna dag är en helgdag eftersom man firar jungfru Marias obefläckade avlelse i katolska länder. Det här året inföll den 8:e december på en torsdag och för att folk skulle få en långhelg så gjordes den 9:e också till en röd dag. När femåringen kom tillbaka från förskolan måndagen efter helgen berättade han att han var det enda barnet i klassen som inte hade klätt granen. Jag kände mig definitivt inte som årets mamma.

plaza-mayor

Det är kö ända ut på gatan när Plaza Mayor sätter igång sin försäljning av pan dulce.

En annan tradition som de flesta följer är att köpa pan dulce, sött bröd, en julkaka fylld med nötter och torkad frukt, liknande italienarnas panettone. Pan dulce är ett måste på julaftonskvällen, tillsammans med garrapiñada, karamelliserade jordnötter eller mandlar, chokladdoppade russin och nötter och olika sorters turrón (nougat). Det var de europeiska invandrarna som tog med sig dessa julgodistraditioner när de invandrade til Argentina under 1800- och 1900-talen. Även om nötter och choklad passar betydligt bättre när det är minusgrader ute så skulle ingen argentinare få för sig att fira jul utan dessa godsaker, decembers stekheta sommarhetta till trots. I Buenos Aires sägs det att stans godaste pan dulce tillverkas på den spanska restaurangen Plaza Mayor (Venezuela 1399) och kön till kakdisken är evighetslång.

plaza-mayor2

Pan dulce från Plaza Mayor, inhandlat inför julen.

Nu skulle jag vilja passa på att önska alla er bloggläsare en riktigt GOD JUL. Och om ni undrar varför femåringen inte har fått klä granen så är det för att han ska få göra det hemma hos sin mormor i Malmö den 23:e december. Det här året tar vi med vårt pan dulce till kyligare breddgrader. Hasta la vista!

Buenos Aires vackraste jultradition

1481549454_tmp_lucia

Här är jag inte särskilt opartisk eftersom jag är svensk, men eftersom julfirande inte hör till argentinarnas starkaste sida (med svenska mått mätt) så vågar jag påstå att stadens finaste jultradition utan tvekan är Luciafirandet i Nordiska kyrkan. Evenemanget som gick av stapeln igår är en av årets höjdpunkter bland svenskar i Buenos Aires. Alla var där, från den 90-årige affärsmannen Gustaf Wahren, som har bott i Argentina i 70 år och är en av svenskkolonins främsta personligheter, till nyanlända ambassadören Barbro Elm. Efter en stämningsfull gudstjänst inför en fullsatt kyrka av den ambulerande prästen i Sydamerika, Åsa Ström Broman, tågade Lucian och hennes följe in och sjöng så vackert att man fick gåshud.

Eldsjälarna bakom luciatåget är svensk-argentinska gruppen Huldreslåt, som spelar och komponerar nordisk folkmusik. Efteråt serverades kyrkkaffe med lussekatter, morotskaka och kanelbullar, de sistnämnda bakverken är ett måste på kakfaten vid luciafikat i Buenos Aires. Må hända att det inte är en traditionell julkaka, men säkerligen ett av de kaffetilltugg som utlandssvenskar suktar mest efter.

Det är otroligt få till någon julstämning när termometern visar på närmare 40ºC i skuggan, asfalten ångar av värme och kvällarna är ljusa och ljumma, men nu känns det i alla fall lite juligare i mitt sinne. Må julen börja!

Att vara tant

Jag hatar att bli kallad tant, säger en väninna på en tjejmiddag. Hon får medhåll från ett flertal personer vid bordet. Vi är alla runt 40 och blir i en mängd vardagliga situationer tilltalade med ordet tant, señora. Ska man vara lite snäll så kan man översätta señora med dam. Önskar damen köpa något mer?, tycker jag kan låta ganska gulligt. Särskilt när jag är i kvarterets sybehörsaffär där en vänlig gammal man ler mot mig bakom disken bland hundratals små lådor med olika knappar i. I denna lilla butik, inredd med glasmontrar och mörkt trä, verkar inte mycket ha förändrats sedan 1940-talet och under några magiska ögonblick transporteras jag till detta årtionde och känner mig som en fin dam som går och handlar sytråd till söndagsklänningen som jag ska låta få uppsydd.

Men señora kan också användas lite spydigt av kvinnor i min egen ålder som själv inte gillar att bli kallade señora, till exempel av en kassörska som tycker att jag är en jobbig kund.

Har man barn med sig så blir man nästan med 100% säkerhet kallad för señora. Kanske för att man räknas som lite extra vuxen då. Men redan när jag flyttade från Spanien till Argentina för 13 år sedan – långt innan mina barn var födda – förvandlades jag till señora. I Spanien skulle ingen komma på att kalla en kvinna under 60, eller i varje fall under 50, för señora. Där kallar affärsbiträdena, taxichaufförerna och kyparna dig för guapa, snygging, reina, drottning, eller till och med niña, flicka, men aldrig señora. På den tiden, när jag var 28, tyckte jag mest att det lät lustigt att bli kallad tant. Nu när jag är lite över 40 och håller på att bli tant på riktigt tycker jag däremot inte att det är lika kul. Men vad vill du bli kallad för då?, frågar min pragmatiske man. Du är ju en señora. Ja, det har han onekligen rätt i. Señora betyder ju faktiskt fru också. Jag kan ju knappast yrka på att få bli tilltalad señorita, fröken, när jag är en gift kvinna. Så ja, det är väl bara att bära sin tanttitel med stolthet.

 

violetas

I Buenos Aires kryllar det av eleganta fik där tanter i alla åldrar kan sitta och dricka te ur silverkanna. Den här bilden är tagen på ett av mina favoriter ”Las Violetas”. Adress: Avenida Rivadavia 3899.

Gråtfest på förskolan

När min äldsta son började på förskola för fyra år sedan tyckte jag det var lite märkligt, ja kanske rentav lite obekvämt när andra mammor och pappor grät på föräldramötena. Nu har jag vant mig och tycker rentav att det är sunt och befriande att folk vågar vara så öppna med sina känslor.
På mötet för föräldrarna i 1,5-åringens grupp imorse satt alla med tårar I ögonen, inklusive pedagogerna. De flesta grät för att de var rörda över att barnen växer så snabbt och året går mot sitt slut, en mamma grät för att hon ligger i skilsmässa och andra började gråta för att resten grät. Många grät så mycket att de inte fick fram ett ord när det var deras tur att berätta vad året har betytt för dem.

Argentinarna är i allmänhet ett passionerat folk, men när det kommer till barn så blir det extra känsloladdat. Barnen står alltid i centrum, de är hela samhällets ögonstenar, och livet i stort och smått kretsar runt familjen. Begreppet ”egentid” existerar inte och är svårt att förklara för en argentinsk förälder. Att få hänga med familjen och umgås med barnen anses vara en ynnest, särskilt i en stad som Buenos Aires där arbetsdagarna är långa och många har oändlig resväg till jobb. Att barnen växer och någon gång i framtiden kommer att bli små självständiga individer som klarar sig på egen hand utan ”la familia” är naturligtvis fantastiskt, men samtidigt skrämmande. När man tänker på det är det skönt att släppa en och annan tår för att lätta på trycket.

dagis

Efter ett tårfyllt möte fikade föräldrar och barn tillsammans.

Buenos Aires, på topplistan över världens mest globala städer

palaciobarolo6

Fantastisk utsikt över en global stad.

Buenos Aires är en av världens mest globala städer, enligt konsultföretaget AT Kearney. Varje år rankar denna firma, med bas i USA, 125 världsstäder. Buenos Aires hamnade i år på plats nummer 21, överst bland de latinamerikanska metropolerna. På andra plats i regionen ligger den brasilianska jätten São Paulo, som har plats 34 på listan.

Rankingen mäter bland annat kulturliv och mänskligt kapital, två kategorier i vilka Buenos Aires hamnar särskilt högt upp. I kategorin mänskligt kapital ligger Buenos Aires på plats nummer 11 bland världsstäderna. Några av de positiva faktorer som väger in är att 37,5% av stadens invånare har läst på universitet eller har någon form av eftergymnasial utbildning, stadens universitet håller hög kvalitet och det finns många internationella studenter. När det gäller kulturliv hamnar staden på plats nummer 15. Här mäts bland annat antal museer, teatrar och biografer, samt konsert- och restaurangutbudet. Andra dimensioner som finns med på rankingen är företagsverksamhet, politiskt engagemang och informationsutbyte. Överst på listan ligger London, New York, Paris och Tokyo.

imported-image-9967938.jpg

I Buenos Aires finns över hundra museer. Bilden är från Naturvetenskapliga Museet ”Bernardino Rivadavia”.

 

Hogar, dulce hogar…

…eller hem, ljuva hem som det heter på svenska . Efter en regnig vecka med en jetlaggad familj är det äntligen fredag. Solen skiner från en molnfri himmel och väderleksprognosen förutspår perfekt grillväder hela helgen. I söndags landade vi i Buenos Aires efter två veckor i Malmö. Det är alltid en omställning att komma tillbaka till en pulserande och kaotisk sydamerikansk storstad efter en tid i ett välorganiserat och balanserat Sverige.

Redan den första dagen i bilen på väg till jobb hänger min man på tutan samtidigt som han skriker förolämpningar till medtrafikanterna genom den öppna vindrutan. Ingen höjer på ögonbrynen, möjligtvis skriker någon annan bilförare okvädesord tillbaka. Allt är med andra ord sig likt i Buenos Aires, förutom att våren tycks ha exploderat under vår frånvaro och vi möts av en ovanligt grön stad.

Ni kanske har märkt att formatet har ändrats på bloggen och den har fått en ny header. Vagabonds bloggar har bytt bloggplattform till WordPress. Jag hoppas att ni gillar den nya layouten. Jag lovar att vara lite flitigare med bloggandet framöver. En intensiv jobbperiod har gjort att det har varit lite tomt härinne, men nu ska det bli andra bullar. Ha en fin helg och skriv gärna i kommentarsfältet om det är något speciellt ni vill läsa om här på bloggen. Förresten, ni har väl inte missat att Frida i Buenos Aires numera finns på instagram som @fridabaires.

buenosaires

En bild från vårens Buenos Aires.

Argentinskorna går ut i strejk mot kvinnovåld

14695318_1955265124700419_8296596998993709497_n
Idag går kvinnorna i Argentina ut i generalstrejk i protest mot kvinnovåldet, under parollen “Vivas nos queremos”, “Vi vill ha oss levande”. Det är första gången i landets historia som en strejk i vilken endast kvinnor deltar organiseras. Mellan klockan 13 och 14 upphör kvinnor att utföra aktiviteter på sina arbetsplatser. Även hemmafruar (det vill säga var femte kvinna i Argentina) uppmanas ta en paus från sina sysslor vid denna tidpunkt.
Klockan 17 hålls en massdemonstration i centrala Buenos Aires och på andra platser i landet. I huvudstaden väntas tusentals människor sluta upp i demonstrationståget som går från Obelisken till Plaza de Mayo. Dessutom uppfodras alla kvinnor att klä sig svart idag.
Protesternas utlösande faktor var mordet på 16-åriga Lucía Pérez i Mar del Plata, den 8:e oktober. Hon drogades och våldtogs av sina gärningsmän och avled till följd av de brutala skador som hon orsakades.
Det är kollektivet mot kvinnovåld #NiUnaMenos (Inte en enda färre), feministiska organisationer och människorättsrörelser som står bakom protestaktionerna. En tidigare massdemonstration mot kvinnovåld hölls i juni 2015. Bara i Buenos Aires deltog då 150 000 personer. Var 30:e timme mördas en kvinna i Argentina.

20161019_160231

Wanda och Brigida säljer t-shirts till demonstranterna för 100 pesos. De har själv designat och tryckt tröjorna som har slagorden ”Vivas nos queremos” och ”Ni una menos”.

 

20161019_160030

Buenos Airesborna trotsar ösregnet och samlas vid Obelisken för att protestera mot kvinnovåld.

Barnkultur

20160722_151633.jpg

Tjejgruppen Patinetas en Banda trollband den yngsta publiken med egenkomponerad musik och teater. Du hittar dem på facebook här: https://www.facebook.com/patinetas.banda

Just nu exploderar Buenos Aires av kultur för barn. Teaterpjäser, musikaler, opera, balett, bio, konserter och andra aktiviteter för de allra yngsta fyller stadens scener, biografer, konserthallar och museer. Skolbarnens vinterlov, som inträffar två veckor i juli, är nämligen synonym till kultur. Allt från kommersiella storsäljare som Disney on Ice, Shrek och Greta Gris till små och intima teaterscener som erbjuder alternativa föreställningar och där skådisarna tar betalt ”a la gorra”, det vill säga skramlar ihop pengar i en hatt när uppträdet är slut. Dessutom finns det en hel del gratisaktiviteter som arrangeras av Buenos Aires kommunfullmäktige, argentinska kulturministeriet och olika frivilligorganisationer.

20160721_174011.jpg

Barnen fick vara med och trolla under föreställningen på trolleriskolan, en publikhöjdare.

Själv har vi hunnit med trolleri på en pytteliten trolleriskola som även har ett pyttelitet museum (Museo de la Magia på Rodríguez Peña 91, www.pasemagico.com), konsert med barnmusikgruppen Las Patinetas en Banda och teater med superhjältarna Spindelmannen, Hulk, Captain America och Iron Man. Den sistnämnda föreställningen överträffade naturligtvis övriga, ur 5-åringens perspektiv.

Om jag var barn och fick välja en favoritstad så skulle Buenos Aires helt klart hamna högt upp på listan. Så himla mycket kul grejer det finns att gå och kolla på. Och det allra viktigaste är att kultur anses vara en rättighet för alla och att det finns många aktiviteter som är gratis eller bara kostar en spottstyver.

IMG-20160725-WA0011.jpg

"Skola för superhjältar" heter pjäsen som 5-åringen gillade mest.

Vinterlov på toppen

berg.jpg

Bergsvy längs vägen till La Cumbre

Två veckor i juli har de argentinska skolbarnen vinterlov. Många familjer reser någonstans under denna period, om föräldrarna har förmånen att kunna ta semester. De som måste jobba får fixa och trixa med mor- och farföräldrar, andra föräldrar och barnflickor för att få ihop vardagen. Både jag och min man har turen att vara lediga en vecka från universitet där vi jobbar så vi passade på att hälsa på släkten i Villa Carlos Paz i Córdoba, cirka 75 mil norr om Buenos Aires. Villa Carlos Paz ligger vackert vid San Roque-sjön, omgiven av bergskedjan Sierras Chicas i dalen Valle Punilla. Själva staden är dock en ganska trist metropol för lågbudgetturism, så den kan man gärna hoppa över. Däremot finns det många vackra utflyktsmål i närheten som till exempel den pittoreska lilla byn La Cumbre (på svenska Toppen). Byn, som från början hette San Jerónimo, fick sitt nuvarande namn år 1900 eftersom den med sina 1141 meter över havet var den högsta punkten på järnvägslinjen som man hade byggt genom dalen.

berg2.jpg

Ta en fika i höstsolen på Gerónimo, i korsningen av 25 de mayo och 9 de julio, och spana in deras fina innergård. Hotellet i anslutning, La Posada del Peregrino, såg så mysigt ut att vi blev sugna på att stanna över natten.
berg3.jpg

Byns "stortorg" har gröna ytor och en lekplats för små turister med spring i benen.

Nu är järnvägen för länge sedan nerlagd, men kvar finns spåren efter de brittiska järnvägsarbetarna och ingenjörerna som blev kvar i Argentina och bosatte sig i området. Här finns fantastiska gamla herrgårdar och stenhus, som hämtade ur någon film om engelsk aristokrati på landsbygden, och mysiga tesalonger där man kan avnjuta sitt five o’clock tea med bakverk och scones med sylt på bär som plockats i trakten. Ett perfekt ställe för att ta en promenad, insupa klar bergsluft och ta en fika i vintersolen. Eller varför inte shoppa lite konsthantverk eller konst i något av byns små affärer eller gallerier. La Cumbre är ett av mina favoritställen i Valle de Punilla och definitivt värd ett besök om du befinner dig i krokarna.

tehus.jpg

Till höger syns ett av La Cumbres anrika tehus.