Lyckan över att ha vunnit semifinalen mot Holland är enorm i Argentina. Nu går landet till final i fotbolls-VM för första gången på 24 år. Min väninna, filmaren Victoria Comune, lyckades fånga festyran i Buenos Aires igår efter straffrysaren. Här kan ni se klippen:
På den traditionella pizzerian Güerrín dansade till och med pizzabagaren av glädje.
”Den som inte hoppar är tysk” körade folk på buenos Aires gator. Och hoppade gjorde de såklart också.
Alla vägar bär till Rom.
Lyckan över segern mot Belgien är enorm i Argentina. För första gången på 24 år har landet lyckats ta sig till semifinal i fotbolls-VM. Efter matchen vibrerade Buenos Aires av ljudet från biltutor, glädjevrål och fyrverkerier. Själv lämnar jag en stad i VM-yra och styr kosan norrut. Imorgon bär det av till Rom (där jag kommer att se matchen mot Nederländerna på onsdag) och sedan vidare till Spanien. Det ska bli lyxigt med lite sommarsemester mitt i vintern och ännu lyxigare att få besöka min favoritstad Rom för andra gången i år. Hur som helst,
Just nu är VM viktigare än någonting annat i Argentina. Barnen får stanna hemma från skolan när landslaget spelar och många arbetsplatser har flexibla tider och tillåter att de anställde smiter hem för att se Argentinas matcher. Efter rysarmatchen mot Schweiz i onsdags så är spänningen laddad inför mötet mot Belgien imorgon. Idag stannade nästan hela Buenos Aires när Brasilien spelade kvartsfinal mot Colombia. I alla affärer, på barer och restauranger, ja till och med hos kvarterets frisör, stod (eller satt) folk som klistrade vid teveapparaterna. De flesta argentinare hoppades på att Colombia skulle vinna, eftersom Brasilien anses vara en svårare rival om det argentinska laget segrar imorgon och går vidare.
Kommer ni ihåg den argentinska familjen som planerade att göra en resa till Sverige i Wallanders fotspår och som jag skrev om här? I mars blev drömmen äntligen verklighet. Mitt i den argentinska sommaren gav sig María Rosa Beltramo (57 år), hennes två söner Ignacio (24 år) och Felipe (19 år), och hennes syster Liliana (53 år) iväg till ett fortfarande ganska kallt Europa. Den enda av resenärerna som tidigare hade varit i världsdelen var Liliana, som studerade i Spanien när hon var ung.
Första anhalten var London, sedan fortsatte truppen till Wales, Skottland, Irland och Nordirland,