Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Galen i Wallander

Kommer ni ihåg den argentinska familjen som planerade att göra en resa till Sverige i Wallanders fotspår och som jag skrev om här? I mars blev drömmen äntligen verklighet. Mitt i den argentinska sommaren gav sig María Rosa Beltramo (57 år), hennes två söner Ignacio (24 år) och Felipe (19 år), och hennes syster Liliana (53 år) iväg till ett fortfarande ganska kallt Europa. Den enda av resenärerna som tidigare hade varit i världsdelen var Liliana, som studerade i Spanien när hon var ung.

Första anhalten var London, sedan fortsatte truppen till Wales, Skottland, Irland och Nordirland, innan det blev dags för resans huvudmål: Öresundsregionen, där de besökte Malmö, Ystad, Köpenhamn och Helsingör. Efter gruppens hemkomst passade jag på att intervjua Wallanderfanatikern María Rosa om hennes upplevelser.

Fridolfskonditori.jpg

María Rosa äter Wallanderbakelse på Fridolfs Konditori i Ystad, en av resan höjdpunkter!

Varför valde ni att resa just till Storbritannien och Öresundsregionen?

Jag var besatt av tanken att få resa till Ystad. Vi bestämde oss för att göra ett besök i Storbritannien först, eftersom vi ändå var i närheten.

Hur och var upptäckte du Henning Mankells böcker?

Jag tror att jag läste den första boken av Henning Mankell 2005 eller 2006. Jag gick förbi en bokhandel som ligger i närheten av radion där jag arbetar i min hemstad Córdoba och frågade om det hade kommit ut någon ny deckare. Ägaren gav mig ett exemplar av ”Mördare utan ansikte” och sa ”läs den här boken, det är en svensk som har skrivit den och du kommer att älska den”. Jag trodde inte på honom eftersom jag inte kände till den skandinaviska deckarboomen och eftersom jag var tillräckligt fördomsfull för att tänka att ingen utanför USA kunde skriva bra böcker inom detta genre. Men eftersom jag har svårt att säga nej så köpte jag boken utan att jag egentligen hade lust. Jag blev såklart förälskad i Kurt Wallander redan efter det tredje eller fjärde kapitlet. Tack vare Henning började jag läsa Stieg Larsson, Åsa Larsson och Camilla Läckberg.

FelipeochMariaRosa.jpg

Felipe och María Rosa bakom Wallanders hus i Ystad, i serien där Rolf Lassgård hade huvudrollen.

Tyckte du att bilden som du hade fått av Sverige genom litteraturen stämde med verkligheten?

Även om jag inte började drömma om Sverige förrän jag hade läst Mankells romaner så har vilken argentinare som helst i min ålder en bild av Sverige. Alla känner till att fotbollsklubben Boca Juniors tog sina färger efter en flaggen på en svensk båt. Jag associerade även Sverige till hämningslösa människor som inte är rädda för att visa sig nakna (när jag var ung var mina killkompisar galna i svenskorna som de såg på bio), Ingmar Bergman, som blev otroligt populär i Argentina, ABBA och nyligen det svenska landslaget som slog ut Argentina i VM 2002.

Jag hade också en uppfattning om Sverige som ett organiserat och förutsägbart land, en välfärdsstat, där skillnaden mellan fattiga och rika inte är så stor som i Latinamerika. Därför är det ju fängslande att en sådan plats har skapat så många författare som skriver om brott, rasism och korruption. De tydligaste bilderna som jag hade av Sverige var de av Ystad, som jag först föreställde mig när jag läste Hennings böcker och sedan såg i serierna om Wallander. Jag hade också en bild av Malmö, som ofta förekommer i Hennings böcker och som jag hade sett i tv-serien Bron/Broen.

Nu har vi varit hemma i några månader och det känns som en dröm att vi har varit i Sverige.

När vi kom till Ystad gick vi till turistbyrån som gav oss en karta med alla platser som förekommer i Wallanderböckerna. Jag gillade att staden har gjort romankaraktären till sin på ett naturligt sätt. Förutom inomhusmiljöerna så existerade ju allting på riktigt: caféerna, gatorna, teatern, havet. Det kändes som om Kurt själv skulle dyka upp när som helst bakom någon husknut.

polisstationen.jpg

Gruppen besöker byggnaden som var polisstationen i den brittiska versionen av Wallanderserien.

Vad du tyckte du mest om i Sverige? Var det något som förvånade dig speciellt under resan?

Jag tyckte om allt i Sverige. Jag hade drömt länge om att få göra resan, så jag är inte särskilt kritisk. Det var som att vandra runt i en dröm.

Jag blev imponerad av att det svenska samhället verkar vara mer jämlikt än vårt. Vi såg många unga pappor som tog hand om sina barn och även manliga förskollärare i parkerna. Jag tror att den enda gången jag blev besviken var i Malmö när vi frågade om några platser som är med i Bron och folk tittade förvånat på oss som om de inte hade någon aning om serien. Jag antar att det beror på att vi inte frågade rätt personer.

Alla i familjen tyckte om Sverige, men jag var naturligtvis den mest entusiastiska. Även om vi var där i mars, när det nästan var vår, så var det kallt och blåsigt när vi vandrade läng stranden i Ystad. Jag gick i täten och vi letade efter en bar som är med i ”Wallander – Den svaga punkten” . Min syster följde protesterande efter och skrek halvt på allvar halvt på skämt: ”Varför skulle du bli besatt i en svensk? Från och med nu ska jag välja deckare åt dig. Och du kan vara säker på att hjälten i de böckerna kommer att bo i Acapulco!”

wallandervardagsrum.jpg

María Rosa i Wallanders vardagsrum, återskapat på Ystads filmmuseum Cineteket.