Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Att leva bakom elstängsel

Under de senaste 20 åren har exklusiva privata villaområden, så kallade countries eller barrios cerrados, ploppat upp som svampar i Buenos Aires förorter. Till dessa områden migrerar stadens över- och medelklassfamiljer i en strid ström.

Här bor man långt från asfalten, omgiven av grönska, men med motorvägen in till stan inom bekvämligt räckhåll. Här finns möjligheten att utöva aktiviteter som golf, ridning, fotboll och tennis på gångavstånd. Och det viktigaste av allt: här är man säker. Områdena omges av elektriska stängsel, mellan dubbla taggtrådsstaket. Vakter kontrollerar noggrant vem som kör in och ut. Alla besökare måste presentera legitimation och bilens bagage genomsöks noggrant vid in- och utfart. För att komma in krävs naturligtvis en inbjudan från någon som bor här. Invånarna är således i gott förvar, på betryggande avstånd från tjuvar, banditer och fattiga.

Trots att Argentina är ett av de länder i Latinamerika som traditionellt har haft störst medelklass, så har gapet mellan fattiga och rika ökat gradvis sedan början av 1980-talet. Expansionen av privata bostadsområden är ett tecken på detta, liksom det allt större antalet kåkstäder, villas miserias. I Buenos Aires förorter bor över en halv miljon familjer i omkring 900 slumområden.

hus1.JPG

Pampiga villor…
hus2.JPG

…välansade gräsmattor…
golf.JPG

…och golfbana utanför knuten lockar den urbana över- och medelklassen till förorterna.
skylt.JPG

Men se upp! Farligt område! Du riskerar att få en golfboll i huvudet. Ta betäckning när någon skriker fooore!

Även om jag har bott i mer än ett decennium i Buenos Aires har jag inte förrän nu fått tillfälle att besöka ett country, där några bekanta hyrt hus över sommaren. Många familjer väljer nämligen att semestra på det här sättet, i närheten av Buenos Aires. Skolbarnen i Argentina har långt sommarlov och om en av föräldrarna jobbar är det enkelt att pendla in till stan utan att man behöver avbryta semestern.

Smala asfalterade vägar med fartgupp och skyltar som uppmanar att se upp för lekande föräldrar och barn slingrar sig förbi enorma hus med prydliga trädgårdar, tennisbanor, fotbollsplaner och golfbanor. Maxhastigheten är 20 km i timmen. Inga tomter har stängsel, öppna ytor är inte bara kutym utan obligatoriskt. Gräsmattorna är så gröna att det sticker i ögonen. Här och var står fyrhjulingar parkerade, det ultimata transportmedlet i ett country.

Jag måste säga att jag blev smått fascinerad av tanken på hur många människor som faktiskt bor på det här sättet. I glassiga villor, med egen pool, poolskötare, trädgårdsmästare och hushållerska. I en liten perfekt drömvärld, långt från smuts, buller och fattigdom. Det farligaste som kan hända en här är att man får en golfboll i huvudet. Vissa områden har skolor och en del barn får inte uppleva den riktiga världen – världen utanför countrybubblan – under hela sin uppväxt.

För den som vill veta mer om hur livet i ett sådant här bostadsområde ser ut bakom ytan rekommenderar jag den argentinska författaren Claudia Piñeiros fantastiska roman Torsdagsänkorna.

ingang.JPG

Till ett country kommer ingen objuden, ingången kontrolleras av vakter.