Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Om facebook och portvakter

Häromdagen när jag satte på min mobil så såg jag att jag hade en ny vänskapsförfrågan på facebook. ”Alberto Lugo vill bli vän med dig”. Det var inget namn jag kände igen, så jag blev lite nyfiken och gick in på personens profilsida. Där ser jag ett foto på min portvakt. Han går i allmänhet under smeknamnet Beto, så jag hade ingen aning om vilket hans riktiga namn var. Men nu vet jag, Alberto Lugo. Min första instinkt var att acceptera honom, men sedan tänkte jag till. Det känns märkligt att vara kompis med sin portvakt på facebook.

Portvakterna är en institution i Buenos Aires. Vissa av dem, som Beto, bor med sina familjer i en speciell portvaktslägenhet i huset, medan andra bara vistas på sin arbetsplats under dagen. Portvakten städar trappen och tvättar trottoaren varje morgon, han hjälper dig med dina matpåsar när du har varit och handlat, han dyker upp från ingenstans för att öppna dörren för dig och går ut med dina sopor på kvällen. Han äger en obeskrivlig förmåga att alltid hitta nya samtalsämnen. Obekväma tystnader finns inte i portvakternas värld.

encargados.jpg

Bilden, som inte föreställer Beto, har jag snott från taringa.net.

Men framförallt håller portvakten koll på allt som händer i kvarteret. Han utväxlar information med sina portvaktskollegor, låssmeden längre ner på gatan, grönsakshandlaren och restaurangägarna i området. Han har koll på vilka snabbköp och apotek som har extrapris på blöjor och var man kan köpa billig glass. Om du går vilse i Buenos Aires är det en portvakt du ska fråga om vägen. Portvakterna är sociala nätverkare i verkliga livet, en slags mänskliga föregångare till facebook. De var specialister på att knyta kontakter, konversera och utbyta information långt innan sociala medier ens var påtänkta.

Beto har koll på mig också. Han kan mina arbetstider och vet hur dags jag hämtar den äldsta pojken på förskolan. Han har sett mig i pyjamas, med smutsigt hår, när jag kommer svettig från gymmet och bakfull. Han har med all säkerhet någon gång hört mig bråka med min man. Han vet vilken fotbollsklubb jag håller på och glömmer aldrig att gratulera mig när mitt lag vinner en match. Samtidigt är han oumbärlig i mitt liv. Han hjälper mig att spionera på barnflickan när jag är på jobb. Han påminner mig om att jag ska ta paraply med mig när det ser ut att bli regn. När vi åker på semester får Beto nycklarna till vår lägenhet för att vattna blommorna och ge katten mat. Men ändå, att vara vän med Beto på facebook känns alldeles för intimt. Och nymodigt. Jag föredrar att fortsätta nätverka med honom irl.

Namnen i detta inlägg är fingerade.