Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Gråtfest på förskolan

När min äldsta son började på förskola för fyra år sedan tyckte jag det var lite märkligt, ja kanske rentav lite obekvämt när andra mammor och pappor grät på föräldramötena. Nu har jag vant mig och tycker rentav att det är sunt och befriande att folk vågar vara så öppna med sina känslor.
På mötet för föräldrarna i 1,5-åringens grupp imorse satt alla med tårar I ögonen, inklusive pedagogerna. De flesta grät för att de var rörda över att barnen växer så snabbt och året går mot sitt slut, en mamma grät för att hon ligger i skilsmässa och andra började gråta för att resten grät. Många grät så mycket att de inte fick fram ett ord när det var deras tur att berätta vad året har betytt för dem.

Argentinarna är i allmänhet ett passionerat folk, men när det kommer till barn så blir det extra känsloladdat. Barnen står alltid i centrum, de är hela samhällets ögonstenar, och livet i stort och smått kretsar runt familjen. Begreppet ”egentid” existerar inte och är svårt att förklara för en argentinsk förälder. Att få hänga med familjen och umgås med barnen anses vara en ynnest, särskilt i en stad som Buenos Aires där arbetsdagarna är långa och många har oändlig resväg till jobb. Att barnen växer och någon gång i framtiden kommer att bli små självständiga individer som klarar sig på egen hand utan ”la familia” är naturligtvis fantastiskt, men samtidigt skrämmande. När man tänker på det är det skönt att släppa en och annan tår för att lätta på trycket.

dagis

Efter ett tårfyllt möte fikade föräldrar och barn tillsammans.