Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Vardagsliv

Värmebölja

En skoputsare i Microcentro tar en siesta i värmen. Foto: Romina Oliveto

Det har varit den varmaste februarimånaden i mannaminne, eller åtminstone så långt mitt minne räcker efter snart 14 år i Buenos Aires. Runt 40°C har ”sensación térmica”, den termiska känslan, varit de senaste två veckorna.

Begreppet termisk känsla används på grund av Buenos Aires höga luftfuktighet, vilken gör att det för det mesta känns varmare eller kallare än vad det egentligen är. Här är det känslan som räknas, inte den egentliga temperaturen.

Nordliga vindar och hög luftfuktighet gör att det har varit outhärdligt varmt i Buenos Aires.

Det här med jultraditioner

I förra inlägget skrev jag att argentinare inte är särskilt bra på jultraditioner, men det finns faktiskt en tradition som man håller stenhårt på och det är att klä julgranen den 8:e december. Denna dag är en helgdag eftersom man firar jungfru Marias obefläckade avlelse i katolska länder. Det här året inföll den 8:e december på en torsdag och för att folk skulle få en långhelg så gjordes den 9:e också till en röd dag. När femåringen kom tillbaka från förskolan måndagen efter helgen berättade han att han var det enda barnet i klassen som inte hade klätt granen. Jag kände mig definitivt inte som årets mamma.

Buenos Aires vackraste jultradition

1481549454_tmp_lucia

Här är jag inte särskilt opartisk eftersom jag är svensk, men eftersom julfirande inte hör till argentinarnas starkaste sida (med svenska mått mätt) så vågar jag påstå att stadens finaste jultradition utan tvekan är Luciafirandet i Nordiska kyrkan. Evenemanget som gick av stapeln igår är en av årets höjdpunkter bland svenskar i Buenos Aires. Alla var där, från den 90-årige affärsmannen Gustaf Wahren, som har bott i Argentina i 70 år och är en av svenskkolonins främsta personligheter, till nyanlända ambassadören Barbro Elm. Efter en stämningsfull gudstjänst inför en fullsatt kyrka av den ambulerande prästen i Sydamerika,

Att vara tant

Jag hatar att bli kallad tant, säger en väninna på en tjejmiddag. Hon får medhåll från ett flertal personer vid bordet. Vi är alla runt 40 och blir i en mängd vardagliga situationer tilltalade med ordet tant, señora. Ska man vara lite snäll så kan man översätta señora med dam. Önskar damen köpa något mer?, tycker jag kan låta ganska gulligt. Särskilt när jag är i kvarterets sybehörsaffär där en vänlig gammal man ler mot mig bakom disken bland hundratals små lådor med olika knappar i. I denna lilla butik, inredd med glasmontrar och mörkt trä,

Gråtfest på förskolan

När min äldsta son började på förskola för fyra år sedan tyckte jag det var lite märkligt, ja kanske rentav lite obekvämt när andra mammor och pappor grät på föräldramötena. Nu har jag vant mig och tycker rentav att det är sunt och befriande att folk vågar vara så öppna med sina känslor.
På mötet för föräldrarna i 1,5-åringens grupp imorse satt alla med tårar I ögonen, inklusive pedagogerna. De flesta grät för att de var rörda över att barnen växer så snabbt och året går mot sitt slut, en mamma grät för att hon ligger i skilsmässa och andra började gråta för att resten grät.

Hogar, dulce hogar…

…eller hem, ljuva hem som det heter på svenska . Efter en regnig vecka med en jetlaggad familj är det äntligen fredag. Solen skiner från en molnfri himmel och väderleksprognosen förutspår perfekt grillväder hela helgen. I söndags landade vi i Buenos Aires efter två veckor i Malmö. Det är alltid en omställning att komma tillbaka till en pulserande och kaotisk sydamerikansk storstad efter en tid i ett välorganiserat och balanserat Sverige.

Redan den första dagen i bilen på väg till jobb hänger min man på tutan samtidigt som han skriker förolämpningar till medtrafikanterna genom den öppna vindrutan.