Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Höst

Regnet hänger i luften när jag och 4-åringen promenerar de tolv kvarteren till den nya stora skolan som han började på igår. Visserligen i förskoleklass, men det är en skola som det går en massa stora barn på också, till skillnad från den lilla förskolan som han gick på förra året.

Vanligtvis är området kring kongressbyggnaden som vi passerar ett livligt kaos av bilar och människor vid den här tiden på morgonen, men idag är det alldeles stilla. Alla gator är avspärrade, det står uniformerade poliser överallt och de flesta lokala tevekanaler är på plats.

En speaker testar ljudet i högtalaranläggningen: Uno dos,

Världens godaste glass till dörren

Buenos Aires har utan tvekan glass som hör till den bästa i världen. Staden har över 3000 heladerías, glassbutiker. De flesta av dem är små familjeföretag vars glassrecept bevarats i flera generationer. De italienska invandrarna som bosatte sig i staden i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet öppnade de första butikerna och många av dem finns kvar än idag.

kyl.jpg

Hemma hos oss finns telefonnummerna till kvarterets glassbutiker alltid nära till hands.

En av fördelarna med att bo mitt i centrum är att det finns så många olika glassbutiker att välja mellan och nästan alla har gratis hemkörning i den stadsdel de ligger i.

Ett typiskt argentinskt föräldramöte

-Jag vågar inte lämna min baby, han är så, så, så liten, hulkar mamman till vänster om mig. Hennes tårar rinner. -Ursäkta mig, men det är mitt första barn, säger hon och snyter sig ljudligt. -Det är helt normalt att vara ledsen och rädd, säger en av pedagogerna lugnande.-Här får du gråta så mycket du vill. Vi har ett mycket bra team av psykologer som kan stötta vid inskolningen. Du ska se att det kommer att gå bra.

Ingen i rummet höjer på ögonbrynen. Att gråta på föräldramöten hör till vanligheten i Argentina,

Tillbaka till verkligheten

traslasierra2.JPG

Badställe i Valle de Traslasierra

Förlåt kära bloggläsare att det har varit så tyst här på bloggen den sista tiden. Anledningen heter sommarsemester och en hel del turistande i Buenos Aires med mitt finbesök från Sverige.

Nu är jag emellertid tillbaka på kontoret efter sex-månaders föräldraledighet och en månads semesterledighet. Det känns lite vemodigt, fast samtidigt skönt att sätta igång med årets olika jobbprojekt. Fyraåringen åkte i morse för första gången förväntansfull iväg på dagkollo, en lösning som många föräldrar i Argentina använder sig av i januari och februari eftersom skolorna inte börjar förrän i mars.

Äntligen lite jul

Det är svårt att få till någon julstämning när det är 35 °C ute och en obarmhärtig sol nästan får asfalten att ånga. Men sakta men säkert känns det lite juligare. Portvakten har satt upp granen och krubban på bottenvåningen i huset vi bor i. Jag älskar granen eftersom den har en skön och fullständigt kaotisk blandning av pynt från olika decennier. Huset är från början av förra seklet och även om jag inte tror att julgranspyntet är riktigt så gammalt, så känns de fint att människor som har bott här i olika perioder har lämnat sina spår.

lucia2.jpg

Luciafirande i fullsatt kyrka.

Svenska färger till nybakad president

Sveriges barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér representerade Sverige vid installationsceremonin för Argentinas nya president, Mauricio Macri, i torsdags. När han tog emot representanter från andra länder i Palacio San Martín hade Regnér med sig en present till honom, det svenska fotbollslandslagets tröja. En sympatisk detalj i en ganska stel akt. Dessutom en passande present till en man som älskar fotboll och som under mer än ett decennium var president för Boca Juniors, den argentinska klubben som tog sina färger från Sveriges flaggan.

regner.jpg

Regnér med Sveriges present. Källa: https://www.facebook.com/barnaldrejamstalldhet

Om du har besökt Argentina eller råkar känna en argentinare så har du säkert fått historien om Boca Juniors klubbfärger berättad för sig.

Valspänning

Vid den här tiden förra året var alla affärer julpyntade”, säger taxichauffören som jag åker med till sjukhuset med min lille skatt för fem-månaders kontrollen. ”Nu är det ingen juldekoration så långt ögat når och ingen feststämning heller”, fortsätter han. ”Alla går runt och ser sura ut och trafiken är mer aggressiv än vanligt”.

Det sägs att man ska prata med taxichaufförer om man vill ta pulsen på vad som händer i samhället. I Argentina drar det ihop sig för presidentval på söndag och vad som känns som en evighetslång valkampanj närmar sig sitt slut.

Om facebook och portvakter

Häromdagen när jag satte på min mobil så såg jag att jag hade en ny vänskapsförfrågan på facebook. ”Alberto Lugo vill bli vän med dig”. Det var inget namn jag kände igen, så jag blev lite nyfiken och gick in på personens profilsida. Där ser jag ett foto på min portvakt. Han går i allmänhet under smeknamnet Beto, så jag hade ingen aning om vilket hans riktiga namn var. Men nu vet jag, Alberto Lugo. Min första instinkt var att acceptera honom, men sedan tänkte jag till. Det känns märkligt att vara kompis med sin portvakt på facebook.

Buenos Aires godaste brownie…

…äter du på det supermysiga lilla caféet Brauni, bredvid Kongressen. En väninna som arbetar i närheten tog med mig dit häromdagen och jag blev frälst. Något av det jag gillar mest med att bo i en storstad är att det ständigt finns nya smultronställen att upptäcka.

Brauni2.jpg

Den som gillar sötsaker lär inte bli besviken på Brauni.

På Brauni serverars pajer, sallader, smörgåsar och på onsdagar även andra enklare lunchrätter. Men det bästa är ändå deras bakverk och kakor, som kan avnjutas tillsammans med en mängd olika teer (eller kaffe om man inte är en te-människa).