Gå till huvudsajt

Archive: Apr 2013

Bästa guiden

VB_omslag_Indien.jpg

Tredje upplagan av Indien – personlig guide.

Okej, jag är partisk. Jag har skrivit den. Och lite mallig är jag för den. Indien – personlig guide bygger på 30 års resande i Indien. Min första resa österut gjorde jag 1983 med ett rangligt Aeroflotplan via Moskva och Tasjkent. Första veckan var jag så omtumlad av alla intryck att jag funderade på att snabbt resa vidare till Kina för att kunna hämta andan. Men sedan slog kärleken till indisk kultur till med full kraft. Och på den vägen är det.

Första upplagan av guideboken kom 2004, andra upplagan några år senare och i januari i år kom tredje upplagan. Ännu en gång har jag flängt Indien runt för att uppdatera och jaga nya godbitar.

Utan att vara allt för styv i korken vågar jag påstå att det är den mest omfattande och mest aktuella guideboken till Indien på svenska.

Här kan du beställa den!

Indiskt trafikvett

Att köra bil i Indien är lättare än vad det först verkar. Det menar i alla fall David Ståhl, Indienexpert, reseledare och redaktör för nyhetsbrevet Indien. David har kört mycket bil i Indien. Knepet, säger han, är att aldrig helt stanna, utan att försiktigt krypa ut på ettans växel i kaotiska korsningar där trafiken fylls på från alla håll. Det löser sig alltid.

Fördelen med indisk trafik, menar han, är att nästan ingen blir arg. Alla är så vana med att trafikregler bryts; ingen hetsar upp sig, ingen skriker ”idiot”, ingen visar fingret.

Skaffa dig internationellt kört
och prova själv nästa gång du är i Indien. Funkar det inte är det bara att anställa en chaufför. Det kostar ändå inget extra. Hyra för bil med chaufför, typ taxi, brukar vara samma eller lägre, jämfört med att hyra bil för att köra själv.

Air Asia i Indien

AirAsia.02.jpg

Kanske blir det flygstolsklädsel i en mer saffranslik nyans på de indiska inrikesplanen.

Det är redan billigt att flyga inrikes i Indien tack vare flera olika lågprisbolag. Men flera har gått i graven och nya uppstår. Det är en tuff marknad. Nu ger sig ett nytt flygbolag in i leken. Det är Air Asia, som ju framgångsrikt har gjort flygandet superbilligt i Sydostasien, som nu kommer till Indien.

I början av april började Air Asia rekrytera piloter och annan flygpersonal till sin Indiensatsning och i tisdags lämnade man in ansökan om att få starta flygningar och konkurrera med indiska bolag som Air India, Jet Airways, Indigo och Spice Jet.

Målet är att inom fem år köra med 37 flygplan på indiska inrikeslinjer. Bas för Air Asia blir troligtvis Chennai i södra Indien. I slutet av året ska flygningarna vara igång.

Indiska regler för utländskt ägande gör att Air Asia bara kommer att äga 49 procent av sitt indiska dotterbolag, medan två indiska bolag ska äga resten.

Vill du kolla priser på indiskt
inrikesflyg, kolla in Cleartrip.

Stark barnöl

Felstavadspritbild.jpg

Stark barnöl? I Indien?

I Indien finns något som kallas Indian Made Foreign Liquer (IMFL). Bakom detta paradoxala begrepp döljer sig sprit av europeisk typ – gin, brandy, wisky etc – tillverkad i Indien.
Barer och spritbutiker över hela landet säljer IMFL till priser som är en bråkdel av vad importerad sprit kostar.

Men det är svårt med stavningen. På bilden här ovanför ser du en skylt från en bar i Punjab i nordvästra Indien. Vad wiskee, vadka och jin är för något kan du lista ut själv, men child beer? Alkoholfri öl för barn, kanske? Men vad är då stark barnöl?

Svaret? Jo, jag har svaret.
Barpersonalen menar chilled beer, kall öl. Så enkelt var det.

Tack janne Sjunnesson för bilden.

Varför denna ilska, kvinna?

Why this kolaveri di? Det är tamil och betyder Varför denna ilska, kvinna? Det är också namnet på en av låtarna i Kollywoodfilmen ”3” som kom för ett år sedan.
Filmen är redan glömd men låten är och förblir en av världens mest framgångsrika. På Youtube har den här videon visats 67 miljoner gånger.

Men kollywoodfilm? Det är väl ändå korrfel där, tänker du. Men nej. Begreppet kommer från tamilfilmindustrin i Chennai och stadsdelen Kodambakkam.

Sången framförs på en blandning av tamil och engelska. Tanglish skulle man kunna säga. Sångstilen och rytmerna bygger på traditioner från tamilska folksånger.

Tamil Nadu, tamilska språkets hemvist i Indien, är delstaten längst ner i syd som på 60-talet ville bli självständig och vägrade acceptera hindi som riksspråk. Tack vare protester och politiker i huvudstaden som tänkte om slapp man prackas på hindi som myndighets- och utbildningsspåk i sin delstat. Nu har tamilerna på sätt och vis vunnit ännu en seger. En tamilsk popsång har utklassat alla filmlåtar på hindi många gånger om.

I Tamil Nadu ligger populära destinationer som tempelstaden Madurai, strandorten Mahabalipuram, den före detta franska enklaven Pondicherry och nationalparken Mudumalai som rymmer såväl tigrar som vilda elefanter.

Lyssna du med!

Följ min blogg med Bloglovin

Tamilfilm_3_Kholaveri_di.jpg

En scen ur "3", filmen som Why this kolaveri, di? skrevs för.

Svenskar upptäcker Indien

Jodhpurturister.JPG

Turister i staden Jodhpur i indiska Rajasthan.

Indien var hett 2012. Häromdagen fick jag statistiken till Vagabonds Resebarometer, vår egen undersökning av svenska folkets resvanor. Siffrorna visade att dubbelt så många svenskar reste på semester till Indien 2012 jämfört med 2011. Säger inget mer, detaljerna får du i Vagabond nr 5, där vi publicerar hela vår Resebarometer.

Kul att fler upptäcker
landet. För medan turismen i 20 år ökat starkt till Kina har turistströmmarna till Indien – ändå tills nu – varit konstanta. Och snarare varit små rännilar än strömmar.

I slutet av 2012 kom de
fösta indikationerna på en ökning. Då rapporterade flera arrangörer av rundresor i Indien om starkt ökat intresse. Reseföretaget Indienresor sa att Indien gick som tåget medan intresset för för Kina, som man arrangerar under varumärket Kinaresor, minskade. Även Jambo Tours pratade om Indien-hausse och 30 procents ökning jämfört med året före.

Men totalt sett kajkar ändå Indien i bakvattnet. Medan jämnstora landet Kina tar emot drygt 50 miljoner internationella turister om året, besöker bara en tiondel så många utlänningar Indien.

Följ med mig till Indien i november 2013, då jag leder Vagabonds läsarresa till Calcutta, Orissa och Bombay. Kolla in den här!

Poliser ska göra Goa tryggare

Goa_Vagator.jpg

Vagator Beach i norra Goa. Snart polisövervakad. Foto: Per J Andersson

Trots flera uppmärksammade våldtäktsfall på sistone visar inte statistiken att övergreppen ökat. Illa nog att de som sker sker, men det är inte otryggare för kvinnor i Indien idag jämfört med för ett år sedan.

Men i Indien märker man att
turisterna är skrämda av de braskande rubrikerna i världspressen. I början av året sjönk antalet kvinnliga turister som besökte landet med 35 procent, skriver dagstdningen DNA. I Goa ska stränderna nästa säsong därför patrulleras av drygt 200 nya poliser med specialutbildning – däribland 50 kvinnliga.
Dessutom blir det flera nya nattpatruller och två flygande patrullgrupper. De senare kommer ha större rättigheter för att lättare ingripa och inspektera alla turistplatser i staten för att se till att allt står rätt till.

Det är möjligt att de reserverade kvinnozonerna vid stränderna kommer att utökas från testzonen i Baga till flera över hela delstatens kustremsa, skriver sajten Indien.nu. I zonerna får enbart kvinnor befinna sig och slipper därför mäns trånande blickar.

Läs mer: DNA, National Post och svenska sajten Indien.nu som sköts av svenske Henric Carlsson som bor i indiska Udaipur.

Ingen indisk våldtäktsvåg

Nogarnog.jpg

Efter gruppvåldtäkten i New Delhi i december var det många indier som förfasade sig över det odygdiga, moderna livet i storstaden. Men det är inte den anonyma storstaden som är största säkerhetsrisken för indiska kvinnor. Tvärtom är det statistiskt sett den lilla byn, den närmaste släkten och den egna familjen hon bör akta sig för om hon inte vill bli våldtagen.
Och polisen är inte i första hand räddaren i nöden för en våldtagen indisk kvinna. Tvärtom är polismännen ibland en del av problemet.

Indiens färskaste politiska trauma var inget typiskt indiskt våldtäktsfall. Precis som i resten av världen är det även i Indien betydligt större risk att våldtäkten utförs av maken, kusinen, grannen eller storgodsägarens son än av en främling på gatan. Och om den våldtagna kvinnan, som ofta är fattig och av låg kast, går till polisen, vilket bara ett fåtal av de drabbade gör, är risken stor för att ärendet snabbt läggs ner och kvinnan får en förmaning om hon inte ska komma springande med sådana smutsiga anklagelser mot respektabla män. I värsta fall blir kvinnan våldtagen en gång till – av polismännen inne på stationen.
Om polisen trots allt tar kvinnan på allvar och utreder brottet är risken stor att domstolen inte agerar. Bara 16 procent av alla våldtäktsfall som anmäls till en domstol går så långt som till rättegång.
Men polis- och rättsrötan drabbar också indiska män, framför allt de av låg kast, de utan pengar, de utan makt. Möjligheten för rika och inflytelserika indier att tack vare såväl klass- och kastlojaliteter som rena mutor köpa sig fria från olika brottsmisstankar är ett av Indiens största samhällsproblem.

Den feministiska förläggaren Urvashi Butalia skrev nyligen att våldtäkten är ett uttryck för det våld och de orättvisor som drabbar alla med en underordnad roll i samhället, inte bara kvinnor. Tragiskt nog krävdes det ett grymt dåd som det i New Delhi för att indierna skulle få upp ögonen för den rådande olikheten inför lagen.

Ändå är rättsmedvetandet högt hos de allra flesta indier. Idén om ett samhälle där medborgarrätt inte dikteras av kast och pengar har växt sig stark i takt med den snabba moderniseringen. Myndighetsmissbruk som man för några decennier sedan ryckte på axlarna åt väcker idag vrede och leder till gatudemonstrationer, hungerstrejker och mediakampanjer.
Så var också fallet efter gruppvåldtäkten i december. Kvinnor och män som aldrig tidigare demonstrerat gav sig ut på gatorna och ropade slagord för ett mer jämlikt och mindre kvinnoförtryckande Indien.
Och tack vare mediauppmärksamheten skipas allt oftare rättvisa där såväl förövare som korrumperade politiker och poliser tidigare kom undan. När hela nationen ser på är det svårt att fuska.

Den 23-åriga kvinnan som blev
våldtagen och mördad har blivit en indisk ikon, eftersom hon representerar en gryende kvinnofrigörelse. Hennes relativt fattiga föräldrar jobbade hårt för att finansiera hennes sjukgymnastutbildning. Hon, som var så studiemotiverad och duktig, var familjens hopp om en ljusare framtid. Många indier känner igen sig i den drabbade familjens ambitioner – och kan föreställa sig den förlamande bedrövelse som hennes död innebär. Det är på grund av denna känslomässiga förståelse som den folkliga vreden den här gången blivit så högljudd.
Fortfarande är det färre indiska kvinnor än män som kan läsa och skriva, men analfabetismen sjunker snabbare bland kvinnor. Om något decennium har kvinnorna kommit i kapp. De indiska kvinnorna kommer till och med att springa om männen. Förövarna i New Delhi var arbetarklass och daglönare, offret högskolestudent. Därför kan man också tolka gruppvåldtäkten i New Delhi som de indiska männens frustration för att man själv står och stampar, medan kvinnorna rusar framåt. Herraväldet är helt enkelt på väg att förloras.

Mina indiska kvinnliga bekanta
brukar påpeka att det är betydligt enklare att leva som ensamstående yrkesarbetande kvinna i Bombay, Bangalore, Chennai och andra sydliga indiska storstäder. I samma andetag säger de att New Delhi, som ligger långt upp i norr, har en mer aggressiv offentlig atmosfär för en kvinna, med fler sexuella kommentarer, mer tafsande och mer fluktande.
Och historiskt sett har det varit så i åtminstone några tusen år, ända sedan de mer patriarkala indoariska folken flyttade ner mot Indien från Centralasiens stäpper. Kvinnans underordnade roll förstärktes i och med de muslimska erövringarna av norra Indien under medeltiden.
I Sydindien har man bevarat en jämlikare tradition ända sedan jägar- och samlartiden. En av de första portugisiska resenärerna, Domingo Paes, skrev på 1520-talet att det i det sydindiska kungadömet Vijaynagar fanns kvinnor representerade på praktiskt taget varenda nivå i samhället. 1500-talets sydindiska kvinnor utövade brottning, spelade trumpet och fäktades med svärd med stor skicklighet, skrev den förbluffade portugisen.

Den brutala gruppvåldtäkten i december skakade Indien. Gruppväldtäkten av en schweizisk turist i Madhya Pradesh och våldtäktsförsöket i Agra strax därefter har spätt på oron att landet drabbats av moralisk kollaps.
Lagarna är redan rättvisa. Problemet ligger i tillämpandet. Och eftersom majoriteten av de myndighetspersoner som ska tillämpa lagarna är män är problemet ytterst det patriarkala samhället.
Ordförande i regerande Kongresspartiet, Sonia Gandhi, sa häromdagen att våldtäkten inte bara drabbade en kvinna, den var en attack på hela det snabbt framåtskridande Indien. Efter dådet i New Delhi har utredningar och kommissioner tillsatts för att ändra på missförhållandena.
Den våldtagna och mördade 23-åringen, sa Sonia Gandhi, har inte dött förgäves.

Det här blogginlägget har tidigare sänts som ett inslag i P1-programmet Obs där jag ofta medverkar.

Indiensommar – bättre än ryktet

Poovarbeach.jpg

Så här kul kan man ha på Poovar Beach, en av Keralas många stränder.

Vet du att du varje vår och sommar kan ta dig till Indien för ungefär halva priset jämfört med vad Indientrippen kostar dig under vintermånaderna. Just nu kan du boka en tur-och-returresa Stockholm-New Delhi för 3 900 kr med Turkish Airlines och 4 100 kr med Finnair. Förra året hade Finnair New Delhibiljetter för 3 500 kr.

Inget konstigt i det. Utbud och efterfrågan styr dagens ”dynamiska” system för prissättning av tåg- och flygbiljetter. Låg efterfrågan = låga priser. Och tvärtom. Att få väljer Indien på sommaren kan du säkert räkna ut själv: bra väder i Sverige och först hetta (juni) och sedan monsunregn (juli-augusti) i stora delar av Indien.

Men det finns indiska platser som lämpar sig som allra bäst när vi sjunger Den blomstertid nu kommer. Dit hör Himalaya i allmänhet och Kashmir och tibetanska enklaven Ladakh i synnerhet. Dit reser du helst inte i snöiga och bistra januari. Även tropiska Sydindien är okej på sommaren. Klimatet på jorden fungerar ju så att de extrema temperaturrekorden slås vid vändkretsarna och inte vid ekvatorn. New Delhi ligger nära Kräftans vändkrets och har strax före monsunregnens ankomst i slutet av juni ofta över 40 och ibland 50 grader varmt. Kerala, som ligger nära ekvatorn, har betydligt svalare somrar, inte mer än 30 grader varmt.

Ytterligare ett argument för
indisk sommarsemester. Hotellen sänker sina priser och du kan bo på lyxiga resorter för halva priset eller mindre jämfört med jul- och nyårshelgen.

Alltså, skippa midsommarstången i år och satsa på Himalayas sluttande blomsterängar eller Keralas fuktiga backwaters.

Sista chansen! New Delhi-Borås

PK-Lotta_NewDelhi_1976.jpg

Bokens huvudpersoner, Lotta och Pikej, i Lody Colony i New Delhi 1975.

Vagabond har i samarbete med Adlibris ett erbjudande om att köpa min nya bok New Delhi-Borås – den osannolika berättelsen om indiern som cyklade till kärleken i Sverige till rabatterat pris.

Nu är det bara fyra dagar kvar på erbjudandet. Så vill du ha boken för 159 kr inklusive frakt måste du slå till snart. 16 april försvinner chansen. Klicka här för att komma till specialerbjudandet!

Du undrar vad det är för bok jag snackar om? Lugn! Här är en presentation.

Några pressröster:

”En osannolik, fantastisk berättelse med ett lyckligt slut. Det är inte så konstigt att två filmbolag i Bollywood och Hollywood nu kämpar om filmrättigheterna till detta märkliga levnadsöde. ” (Betyg 4 av 5)
Aftonbladet

”Den här historien får mig att tro på människans godhet och kärlekens inneboende kraft.” (Betyg 4 av 5)
LitteraturMagazinet

”Hjärtknipande varm (och härligt nog helt sann) lovestory om indiske Pikej och svenska Lotta, vars öde beseglades av en indisk astrolog redan när Pikej var ung.”
Metro

”… en hisnande kärlekshistoria, en sannsaga … Men den ger läsaren mycket mer än äventyrlig romantik – en fascinerande inblick i indiskt vardagsliv.”
Jönköpings-Posten

”Om någon hade gjort en film om en indisk kille som cyklar från New Dehli till Borås för att gifta sig med en svensk tjej hade denna film säkert blivit avfärdad som långsökt och orealistisk. Mer orealistisk än berättelsen om Pi där en indisk kille överlever på en flotte med en tiger. Men New Delhi -Borås är en alldeles sann saga. Underrubriken är ”Den osannolika berättelsen om indiern som cyklade till kärleken i Sverige”. En feel-good historia som får Slumdog Millionaire att ligga i lä. Per J Anderson, journalist, Indienkännare och grundare till resemagasinet Vagabond, har skrivit många böcker om Indien, och med denna sannsaga har han hittat en verklig guldåder.”
Tidningen Kulturen