Gå till huvudsajt

Archive: Maj 2013

Taj Mahal ovanifrån

TajMahal_Thinkstock.jpg

Du kan se Taj Mahal framifrån och från sidan och från andra sidan Yamunafloden. Och snart också uppifrån. Foto: Thinkstock

Se Taj Mahal från ovan. Snart är det möjligt tack vare uppstigningar med heliumballong för turister. Det är företaget bakom Agras populära dansföreställningar, Kalakriti, som står för flygäventyret, rapporterar min Indienbloggande kollega Henric Carlsson, som bor i Indien och har läst majutgåvan av magasinet Outlook Traveller.

En tur på en kvart kommer att kosta 1 500 rupier, det vill säga cirka 180 kr. Ballongen, som är förankrad i marken, tar dig upp ca 150 meter.

Men ballonguppstigningen ska tyvärr inte ske direkt intill Taj Mahal, utan drygt två km bort. Det kan därför bli problem med att få klara bilder av mausoleet under den dimmiga vinterperioden. Lägger du till den 500 rupier, cirka 60 kr, kan du göra en nattstigning.

Mer indien
På väg? Min guidebok till Indien – läs mer!
Min dokumentärroman om Pikej som cyklade från Indien till Sverige för kärlekens skull – läs mer!
Kolla in Henric Carlssons utmärkta Indiensajt Indien.nu!

Tvabocker2.jpg

Indien går om Kina

Kina-Indien.jpg

Indien har passerat Kina på resetoppen. Foto: Per J Andersson

Igår presenterade Vagabond årets Resebarometer, som är Sveriges mest omfattande resvaneundersökning. Störst ökning av alla länder på topp-femtio-listan står förvånansvärt nog Indien för. Till Indien gjorde vi dubbelt så många resor 2012 jämfört med 2011 – 70 000 resor jämfört med 35 000.

Kina har länge varit betydligt
mer besökt av svenskar än Indien. Nu är förhållandet det omvända. 2012 gjorde svenskarna 61 000 resor till Kina, 9 000 färre jämfört med Indien. Indien har klättrat till 26:e plats på topplistan av de länder som flest svenskar reser till, medan Kina halkat ner till 27:e plats.

Bara en charterarrangör har
resor till Indien, till Goa, de flesta reser istället antingen på egen hand eller i grupp på en arrangerad rundresa.

Det är stenhård konkurrens på flyg till Delhi och lätt att under stora delar av året hitta tur och returbiljetter för 4 000 kr (jämfört med minst 6 000 kr för fem-sex år sedan). Svenskarna åker också oftare på arrangerade rundresor i Indien. Många har redan varit i Kina och vill nu upptäcka Asiens andra jätte. En rundfrågning som Vagabond gjorde till arrangörer av rundresor i höstas bekräftar att intresset för Indien ökade stort 2012, medan intresset för Kina avtog.

Hela Resebarometern kan du läsa här.

Och här kan du se mig prata om Resebarometern i SVT:s Gomorron Sverige igår.

Kom så åker vi till Calcutta!

Calcuttamarknad.jpg

Free School Street i Kolkata/Calcutta. Foto: Per J Andersson

Tusentals hönor i väntan på slakt i burar på trottoaren utanför New Market. Getter framför den lilla Kalitempelnischen på Mirza Ghalib Street. En sjungande blind man som leds av sin son genom folkmassorna på Sudder Street. En barfota man som sakta går längs Lindsay Street med sin handdragna riksha och pinglar med klockan han håller i handen. Chaidrickare, axel mot axel, på bänkarna längs muren på Hartford Lane medan en flock bräkande getter passerar anförda av en herde som ser ut att höra hemma på landsbygden i en svunnen tid. Och gatubelysningen blänker i de gula Ambassadorbilarna, minareterna sjunger och tiggarna sover.

Calcutta, eller Kolkata som är stadens nya officiella namn sedan 2011, kokar och myllrar. När jag kommer till staden 2012 är det tio år sedan sist. Men ännu kliver man över uteliggare på trottoarerna i centrum. Ännu tvättar hundratusentals människor sina kroppar och bylten med kläder vid handpumpar i gathörnen mitt i stan. Ännu rullar rikshor byggda av trä, så ålderdomliga att de ser ut att höra hemma i 1700-talet, dragna av mannakraft. Ännu leder herdar sina hjordar med getter på gator i centrum. Ännu rasslar buckliga, flagnande, rostiga spårvagnar på gatorna. Ännu är majoriteten av alla bilar Hindustan Motors Ambassadorer (med chassi som är identiskt med Morris Oxford årsmodell 1954). Ännu är det ”mass feading of the poor” tack vare kristna välgörenhetsgrupper på Sudder Street varje söndag. Ännu bökar grisarna i sophögarna på Free School Street.

Och ännu är Kolkata ett slags undantagstillstånd – och man tänker: vad händer, vad händer? Ska jag fly för mitt liv? Bråk på gång, katastrof, revolution, en mobb i antågande? Men så är det bara normalt folkliv på gatan en vanlig vardagskväll. Ropen man hörde var inte arga, handlade inte om mord, utan kom från nån som svarade i mobiltelefon, nån som ville sälja en skjorta, nån som bara försökte gå över gatan och bad bilarna att sakta ner.

För så är Kolkata: till en början chockerande och enerverande, men när giftet spridit sig i hela blodomloppet (och det har det efter några dagar), beroendeframkallande. Ännu är centrala Kolkata en urban anomali i ett annars snabbt utvecklande Indien. En påminnelse om hur det var förut överallt runt om i Indiens storstäder.

Följ med mig till Kolkata/Calcutta. Höstens läsarresa börjar i megastaden, under en tid då allt annat än mörker härskar, nämligen diwali, den hinduiska ljusfestivalen, när guden Ramas återkomst till jorden firas.

Läs mer om resan här!

Amit Chaudhuri, professor i litteratur i brittiska Eas Anglia, kommer från Kolkata. I mars kom hans nya reportagebok om två år som han spenderade i sin barndomsstad. Calcutta – two years in the city. Läs mer här!

Välkommen till Slumbay!

Dharavislum.jpg

Dharavi, Asiens största slum. Ligger mitt i Mumbai /Bombay). Foto: Per J Andersson

Så här ser dessvärre Mumbai (Bombay) ut. Också får man tillägga. För vid sidan av slummen finns förstås ett vackert, skinande, glamouröst Mumbai med klubbar, barer, Bollywood och affärsgallerior.

Men hälften av stadens befolkning bor i slum och staden kallas därför ibland Slumbay. Om denna slum finns det nu en fantastisk reportagebok att läsa. Bakom det evigt vackra heter den och är skriven av amerikanska journalisten Katherine Boo.

Boken är new journalism när den är som bäst, det vill säga dokumentär skildring i skönlitterär form, som Truman Capotes klassiker Med kallt blod.

Läs den! Och res sedan till Mumbai och se med egna ögon. Slummen är en del av verkligheten på planeten jorden – en verklighet som inte försvinner bara för att vi blundar.

Köp boken här. (Finns också på engelska, då med titeln Behind the beutiful forevers)!

Följ med på slumsightseeing i Mumbai (vinsten går till välgörenhetsprojekt i slummen!

RealityTours.jpg

Reality Tours vill visa Mumbai bakom turistfasaden. Jag gick själv en av deras slumvandringar för några år sedan och gillar deras attityd, etik och folkbildningsambitioner.

Till mamma på mors dag!

Morsdagbild.jpg

Bokens huvudperson (t v) gör folks porträtt på tio minuter för tio rupier i New Delhi. T h boken om hans liv.

På söndag är det mors dag och vad vore en bättre present till mamma än en kärlekshistoria om hur man med hjälp av ödet, hoppet och en begagnad cykel återförenas med den man älskar mest.

Min bok New Delhi–Borås är just nu ett av Akademibokhandelns presenttips till mamma på mors dag!

Här kan du läsa ett gratis smakprov ur boken.

Indienlängtan

Puri_potpourri.jpg

Puri-potpourri. Strand, ko, tempel, kommers. Foto: Per J Andersson

Ibland längtar jag akut till Indien, till en känsla, ett tillstånd, en ljudbild, en doftbild, en atmosfär.

Bäst kanske detta längtans Indien
gestaltas i Puri i Odisha på Indiens östkust. Puri är både ett heligt hinduiskt tempel-Indien och myllrande levande småstads-Indien i koncentrat. Mycket Indien för pengarna, skulle man kunna säga – och då menar jag schablonbilden av Indien. För visst är den sann. I alla fall i Puri.

På den breda Temple Road, som leder fram till det berömda Jagannathtemplet, pågår ett gatuliv som är essensen av det mesta man drömt och föreställt sig om Indien. Människomassor, kor, cyklar, pilgrimer, marknadsstånd med kläder, frukt och billiga plastleksaker. Du blir inte besviken.

Till Puri vallfärdar hundratusentals pilgrimer för att besöka Jagannathtemplet som är ett av Indiens fyra heligaste. Det är dessvärre stängt för icke-hinduer, men det gör inte så mycket.

En del av det religiösa livet spiller ut på gatorna och dessutom kan du få en örnblick på tempelverksamheten om du går upp på andra våningen i biblioteket mittemot entrén (donation till biblioteket är nödvädnig för att få komma upp på taket för bästa vyn).

Puri och 32 andra indiska platser handlar min guidebok Indien – personlig guide om. Kolla in boken här!

Indienbloggare på tv

Enbokennforfattare.jpg

En bok, en författare heter programmet där Vagabonds Indienbloggare blev intervjuad.

Har ni inget bättre för er denna försommarskira Pingshelg kan ni ju alltid titta på den halvtimmes långa intervjun med mig gjord av Hélène Benno och sänd i Kunskapskanalen. Intervjun handlar om mina Indienresor och om boken New Delhi–Borås. En halvtimmeslång intervju som slutar med en dedikation där jag avslöjar vem jag helst av allt vill ska läsa min bok.

Intervjun finns att titta på här UR Play.

Du kan också läsa ett smakprov ur boken alldeles gratis om du klickar här.

Antika samlag när de är som bäst

Stensex.jpg

Beviset för att det inte existerade någon sedlighetspolis i Indien för 800 år sedan. Foto: Per J Andersson

Många hävdar att vi lever i ett sexualiserat samhälle. Må så vara. Men något nytt är det knappast. Snarare nygammalt. Innan de monoteistiska religionerna islam och kristendom nådde Indien fanns det gott om tempel där den tidens motsvarighet till dagens fotografer/bloggare/reklammakare/konstnärer – kort sagt stenhuggare – dekorerade templen med explicita sexscener.

De finns att titta på i bland annat tempelkomplexen i Khajuraho i hjärtat av Indien (delstaten Madhya Pradesh) och på soltemplet i Konark på Indiens östkust (delstaten Odisha).

Tydligen ansåg man för 800–900 år sedan att skulpturer med samlagställningar, som ofta inbegrep fler än två älskande, inte var något att rodna för. Men varför så mycket sex i kombination med det gudomliga? Konst- och religionshistorikerna är inte helt på det klara med varför scenerna snidades: var det för att visa hur man genom sexuell njutning kunde uppnå moksha (befrielse från kretsloppet) eller var det forntida undervisningsplanscher (”Se här gott folk, så här kan man också göra!”)? Eller … ja eller vadå? Kanske var det så att prästerna och templen gick i bräschen när det gäller att uttrycka sex i media – och inte fungerade som motkraft som de gjort världen runt de senaste århundradena?

När jag tittar på dem idag inser jag hur som helst att jag inte är lika fördomsfri som de indier som levde här för snart ett millennium sedan? Jag rodnar och tittar mig oroligt omkring för att kolla att ingen av de andra besökarna – mestadels indiska turister – ska upptäcka att jag stått lite väl länge och detaljstuderat det antika indiska stensexet.

Se mer antik sex i detta passionerade stensexiga potpourri från Khajuraho:

New Delhi-Borås heter min senaste bok: en dokumentärroman om oberörbara indiern Pikej som cyklade till Sverige för att återförenas med sin stora kärlek. Här kan du läsa mer om den och beställa!

Utomvärldsliga bad på Andamanerna

Beach no 7.jpg

Beach no 7 på Havelock i Andamanerna, 100 mil från Indiens östkust. Foto: Per J Andersson

Vita sandstränder och klart havsvatten är inte vad man normalt förknippar med Indien. Men inte desto mindre finns det. I ögruppen Andamanerna bland annat.

Stranden med det vetenskapliga namnet Beach no 7 på ön Havelock är en av de mest egensinniga stränder jag besökt. Tack vare strandskyddet finns inga restaurangskjul på stranden som inramas av jättelika mahuträd.
Jag fick en känsla av att ha besökt en värld bortom människans påverkan. Men det är inte helt sant. För den besöks av turister, mestadels indiska, och ett par hundra meter från strandlinjen finns några bungalowhotell och enkla serveringar.

Men faktum kvarstår: Beach
no 7 är med tanke på sin bedårande naturliga skön förvånansvärt opåverkad. Förklaringen är en okorrúmperad polis som inte låtit sig mutas att göra undantag från strandskyddet, enligt Susheel Dixit, som driver Barefoot, ett av logiställena som ligger i gränslandet mellan risfälten och djungeln några hundra meter innanför Beach no 7.

PS. I Vagabond nummer 1.2013 finns ett längre reportage om Andamanerna, skrivet av mig och fotat av Johan Marklund.

Beach no 7.02.jpg

Dagen är snart slut på Beach no 7 och då infaller utegångsförbud pga av den minimala risken att man ska falla offer för en saltvattenskrokodil. Foto: Per J Andersson

Hotellkultur – 8 indiska favoriter

Jaisalmer-fort.jpg

Jaisalmer Fort – där uppe på kullen ligger sagolika men enkla Jaisal Castle. Foto: Thinkstock

Att bo på hotell i Indien är ibland en del av kulturupplevslen. I alla fall om man väljer att bo här:

1. Fairlawn, Kolkata, Västbengalen
Violet håller hårt på vardagstraditionerna. I femtio år har hon drivit anrika Fairlawn Hotel på Sudder Street i Kolkata utan att låta sig imponeras av den nya tidsandan. Tidigare hade hon sin man Edmund vid sin sida, men han finns inte längre.
Rostat bröd med mintgelé till frukost, five-o’clock-tea med digestivekex på eftermiddagen, stek till middag. På Fairlawn märks inte mycket av vare sig det nutida Europa eller det omkring¬liggande, myllrande Indien.
Här har tiden stått stilla och tack vare hotellets läge mitt i främmande territorium har dessutom de brittiska sederna och traditionerna förstärkts, blivit mer utpräglade än i hemlandet. En engelsman som bodde här tyckte att hotellet verkade förflyttat med tidsmaskin från femtiotalets Brighton.
13 A, Sudder Street, Kolkata

2. Jehan Numa Palace, Bhopal, Madhya Pradesh
En blandning av brittisk kolonialarkitektur och italiensk och grekisk klassicism. Vit marmor i form av stuckaturer och pelare. En lugn innergård med porlande fontän och en 25 meters ”zero bacteria” swimmingpool. Jehan Numa Palace byggdes som kungapalats av den kvinnliga sultanen Jehan Begum, som bara var en i raden av muslimska kvinnor som styrde det lilla kungariket Bhopal på 1800-talet. Sedan Bhopal införlivades i det självständiga Indien och blev huvudstad i delstaten Madhya Pradesh förföll palatset.
Men Jehans barnbarnsbarn hade en dröm: att göra om palatsrucklet till hotell. 1983 blev drömmen verklighet. I dag är Jehan Numa Palace, som betyder ”Utsikt mot världen” på urdu, ett magnifikt ställe för att uppleva 1800-talets palats- och kolonialkultur. I receptionen finns en tiger som mäter tre meter från nos till svanstipp och som sköts 1944 en mil från hotellet.
I dag får du åka drygt 30 mil till Khana- och Bandhavgarhreservatet för att se tiger (där det är gott om dem).
Hotellet har också cyberkafé, gym, barberque-restaurang, en brittisk pub och en gammaldags orientalisk bar döpt efter Aga Khans häst (Shergar).
Ett givet utflyktsmål är de över 2 000 år gamla buddistiska stuporna i Sanchi, som är världsarvsklassade och ligger en och en halv timmes buss- eller taxiresa norrut.
157 Shamla Hill, Bhopal

3. Sheesh Mahal, Orchha, Madhya Pradesh
I den lilla historiska byn Orchha, en gång huvudstad i det hinduiska kungariket Bundelkhand, sticker tinnar och torn från de slitna palatsen upp ur bysiluetten lite här och var. Man känner sig som förflyttad till en saga, måste hela tiden gnugga sig i ögonen för att förstå att det är här och nu.
I ett av de gamla kungapalatsen driver delstatens turistbyrå hotell. Det materiella flagnar och spricker, men atmosfären gnistrar och skimrar som i en uråldrig sägen om indiska maharajor. Inget är riktigt lyxigt, men allt är å andra sidan genuint historiskt och liknar inget annat. Receptionen med dess åttakantiga pelare, fem meters takhöjd och fåtöljer med spatiöst sittdjup ger en känsla av kunglig banketthall. Billigt för vad man får uppleva, därför ofta fullbokat.
Bredvid Jehangir Mahal, Orchha

4. Ajit Bhawan, Jodhpur, Rajasthan
Där ett bord av ett elefantöra som balanserar på en snabel. Där ett pennställ av en buffelhov. Där ett par enorma elefantbetar. Där ett rytande, uppstoppat lejon. Där en gammal vagga omgjord till barskåp. Och där en tavla med namnen på Jodhpurs alla maharajor i rakt nedstigande led – från 1212 fram till idag.
Ajit Bhawan byggdes på 1930-talet för Maharajadhiraj Sir Ajit Singhji, brodern till den sista styrande maharajan av Jodhpur. Det finns många lyxigare och mer storslagna maharajapalats-hotell i Rajasthan, bland annat Umaid Bhawan i samma stad, men detta lilla palatspensionat är mycket mysigare och hemtrevligare. Trädgård, pool, en stor samling veteranbilar och en hotelledning som säger sig vara ekologiskt besjälad. Bra mat i restaurangen.
Ajit Bhawan kallar sig för Indiens första heritage hotel, vilket fritt översatt betyder kulturarvshotell.
Airport Road, Jodhpur

5. Jaisal Castle, Jaisalmer, Rajasthan
Bo i ett gammalt handelshus – haveli – som är ihopbyggt med den gamla medeltida stadsmuren i en stad som ligger långt ute i öknen. Det låter romantiskt – och är romantiskt.
På Jaisal Castle är man ljusår från den standardiserade hotellkulturen med det ena rummet till förväxling likt det andra och med likadana möbler, gardiner och sängöverkast. Här är varje rum unikt. Nischer, portaler, vittrad sten, textilier och möbler i öknens folklorestil.
Från taket har man makalös, milsvid utsikt över den platta Thar¬öknen och på innergården dricker man sitt eftermiddagste, som om man vore en kamelberiden handelsresande på väg till Babylon som bara stannat för att rasta och lasta mer siden, kryddor och silver.
Jaisalmers fort

6. Allahabad Regency, Allahabad
Allahabad är trots namnet mest känt för den årliga religiösa festivalen när hinduiska pilgrimer kommer för att bada där Ganges flyter ihop med Yamuna. Och så är Indiens förste premiärminister, Jawaharlal Nehru född här. Civil Lines heter stans centrumkvarter, byggt av britterna för att hysa administrationen för styret av Gangesslätten. Morisk-viktorianska bungalower inbäddade i grönska, gömda bakom murar. Ett av de gamla koloniala bostadshusen har blivit ett varsamt renoverat hotell med 1800-talsatmosfär och minnen av kolonialt leverne.
Trädgård, pool, gym, bastu och jacuzzi. Under bröllopssäsongen (november–januari och juni–juli) är det ofta fullbokat av bröllopsgäster till de överdådiga bröllop som hålls i trädgården.
16 Tashkent Marg (som hette Edmonstone Road under kolonialtiden)

7. Panjim Inn, Panaji, Goa
Goa styrdes av Portugal ända fram till 1961. Först 14 år efter det att resten av Indien blivit självständigt införlivades Goa i Indien. Panjim Inn i Goas lilla, gemytliga huvudstad, är något annat än andra gamla kolonialhotell i Indien. Här härskar ännu portugisisk smak och stil.
Här går allt i mörkt trä. Karmfåtöljer med rottingsitsar, verandor, sängar, bord och utanför palmblad som rasslar i havsbrisen. Murrigt och knarrande som i ett kolonialt, portugisiskt rikemanshus. Att kliva in på Panjim Inn är som att komma hem till en vän. Slå dig ner i salongen, drick ett glas goanskt portvin och känn doften av ädelträmöbler och en tid som flytt.
E212, 31 Janeiro Road, Fontainhas, Panaji

8. Husbåt, Alappuzha, Kerala
Husbåtens utombordare surrar dovt när vi klyver den övergödda Vembanadsjöns vattenyta med dess flytande öar av vattenhyacinter, som trasslar in sig båtarnas propellrar och fiskarnas nät.
Vi har köpt 24 timmars lyxsemester i en ombyggd ristransportbåt med bambutak, chilistark, kokosdoftande keralabuffé, sovrum med hotellsängar och salong i fören med rottingmöbler, fruktkorg, färska kokosnötter som dricks med sugrör och fri sikt över vattenvidderna, vattenvägarna, vattengränderna.
Husbåtens personal, tre män som nyligen lämnat jordbruket för jobb i turistbranschen, behandlar oss som kungar och berättar om Keralas kulturarv och om buddisttempel och kyrkor längs vår väg. Men de säger också saker som:
– Stålproduktion är det viktigaste för ett lands utveckling.
Ankor som kvackar. En tupp som gal. En cykel med rasslande kedja på jordvallen mellan farleden och risfältet. Vid horisonten anar vi en bro över sjön och där bakom havet, som glittrar i eftermiddagssolen. Vi hör avlägsna ljud, som färdats långt över vattnet och trasats sönder av vinden, ljud från bussar och bilar som tutar och accelererar på Highway 47, Keralas kaotiska huvudled.
Vi gungas av vattnets rytm, med doft av dy, gräs och blommor i näsborrarna, bort från avgaser och asfalt.
Över sjön, uppför floden, in i en kanal och ut på floden igen. De flesta husbåtar utgår från Alappuzha

Läs min senaste bok, New Delhi-Borås – den osannolika berättelsen om indiern som cyklade till kärleken i Sverige. Här kan du beställa den!

Calcuttariksha.jpg

Mitt i Calcutta (Kolkata) ligger ett hotell som minner om England på 1950-talet. Foto: Thinkstock