Gå till huvudsajt

Archive: Jun 2013

Verklighetskontakt

BomBoul.jpg

Utställningen som ackompanjeras av gatuljud från Bombay och rörlig film som visar Bombaybor som tittar på oss. Under ser du aktuellt utställningsprogram för Fotografiska i Stockholm och scenframträdandet under vernissaget med fr v Fotografiskas Per Broman, Håkan Elofsson och Johan Ehrenberg.

Har just kommit hem från vernissaget för arbetskompisen och Vagabondfotografen Håkan Elofssons fantastiska fotoutställning Bombay Boulevard på Fotografiska i Stockholm.

I flera år har Håkan åkt taxi längs de gator i staden där trottoarboende byggt sina skjul och lever sina liv. Ett märkligt och bakvänt sätt att ta bilder, enligt Håkan själv. Att inte etablera kontakt, att inte skapa en relation mellan den som ser och den som blir sedd, utan att helt fräckt bara glida förbi i en bil och låta kameran ta bilder på Bombays fattigaste … Får man göra så?

Ändå är detta anonyma sätt att plåta det kanske den enda metod som funkar om man ska skildra hur Bombay egentligen är, och inte visa upp en regisserad, tillrättalagd bild av staden.

Missa inte! Utställningen öppnar imorgon och pågår till 11 augusti. Närmare verkligheten i Indien än så här kan du inte komma.

Om du inte åker dit vill säga.

Inte nog med utställningen. Samtidigt släpps en makalöst mustig och spännande fotobok med Håkans Bombaybilder. Beställ den från ETC:s försäljnigssajt Varuhuset.

BomBoul_bok_02.jpg

Boken Bombay Boulevard (ETC Förlag). Tro mig, om några år kommer den att räknas som en klassiker i fotobokssammanhang. Köp den nu, medan chansen finns.

An Old Monk in an Ambassador in the rain

Cherrapunji.jpg

Den efterlängtade och älskade indiska monsunen fick hemska proportioner när över 800 människor omkom i jordskred och översvämningar i indiska Himalaya häromdagen.

Men regn gör vanligtvis gott för människan och naturen. Utan regn inget liv på planeten jorden. Och så skapar regn vemod och romantiska känslor oh en atmosfär av befrielse som många roman- och deckarförfattare och filmregissörer utnyttjat genom åren. Hur många gånger har du inte sett pojke och flicka kyssas i hällande regn. Regnet är den förlösande bekräftelsen på explicit lycka efter en lång tid av inneslutna begär. Boom! Gärna saluterad av en rejäl åskknall.

När jag besökte indiska Cherrapunji, världens regnigaste by, för några år sedan regnade det konstant. Sing-a-song-writern Stellan Wahlström var med på resan i en skraltig Ambassador-taxi på väg mot vännerna Zac O Yeahs och Anjum Hasans bröllop. En resa som avslutades med att vi genomblöta och frusna värmde oss med den lokala romen Old Monk. Om detta skrev Stellan en låt som bildsattes med Vagabondfotografen Mikael Lindströms bilder.

Först kom regnet, sedan bröllopet.

Njut:

Indienbockerx3.jpg

En kärlekshistoria utan regn: New Delhi-Borås. En guidebok till både regn och sol: Indien – personlig guide. Och en reportagebok om allt mellan himmel och jord: Indien – elefanten som började dansa. Tre perfekta sommarpresenter.

Monsun 2.0

Pune_regn_2000.jpg

Jag betraktar det goda vädret på Mahatma Gandhi Road i Pune. Foto: Håkan Elofsson

Det regnar. Och regnar. Och regnar. På tv:n som står på hela tiden på mitt hotellrum visar de bilder på floder som svämmat över i indiska Himalaya. Hur trevåningshyreshus som stod på strandkanten kollapsar och faller ner i de bruna virvlande vattenmassorna. Jag ser också tv-bilder med översvämmade åkrar i Haryana strax nordväst om New Delhi och en buss som slungats av vägen och fastnat i en ravin.

Drygt 100 döda på grund av årets monsun, rapporterar tidningarna.

Det är dubbla känslor. När regnet kommer i början av juni är alla överlyckliga. En sådan lättnad. Äntligen svalka. Och vatten till jordbruket. Prisa gudarna! Naturen blir intensivt ljusgrön. Späda skott och grässtrån strävar uppåt av lycka. Naturen skälver av tillfredsställelse, ungefär som en törstig som får dricka vatten efter flera dagar med torr strupe i öknen.

Men sedan fortsätter det att regna. Och regna. Och regna. Och så kommer katastroferna krypande runt hörnet. Som i Uttarkhand och Himachal Pradesh och Harayana just nu.

Men i Pune i Maharashtra i mellersta i Indien är fortfarande regnet alldeles lagom. Hällregn, spöregn, åska, enorma vattenpölar på gatorna – javisst, men läget är under kontroll.

– Du kommer med det goda vädret säger mannen jag intervjuar på fabriken.

Han tittar upp mot de grå skyarna och vattenkaskaderna som piskar blad, blommor, fasader och tak. De mörkgrå, nästan blåsvarta molnen mullrar dovt tillbaka.

Det goda vädret.

Mangofrossa

Ganesha_kartikeya.jpg

Ganesha räcker över en mango till den tamilska krigs- och segerguden Murugan (Kartikeya), som förstås blir glad för den generösa gåvan.

Det är mangofestival, mangohausse och mangofrossa i Indien just nu. Marknadsstånden är fulla av prydligt staplade gula alfonsomangos, de hongssötaste och melonmjukaste frukter människan skådat. Finns det någon ljuvligare, lenare och sötare frukt så är det det i så fall inte på den här planeten.

Restaurangerna serverar mangoefterrätter, på gatan ser man folk med plastkassar fulla med mangos och alla jag pratar med får något dimmigt och frånvarande i blicken och vått i mungipan när vi börjar prata om årets mangoskörd.

Men chansen att du ska hitta en indisk mango på Ica eller Coop är lika med noll. Trots att Indien är världens största producent av mango exporteras nästintill ingenting. Praktiskt taget allt äts upp av indierna. Jag förstår dem. Varför sälja det godaste man har.

Mangon är Indiens nationalfrukt.
I jaintempel kan man se Ambika sitta under ett mangoträd och meditera. Och elefantguden Ganesha avbildas ofta när han håller i en perfekt uppskuren mango, vilket ska symbolisera att han uppnått ett högre andligt stadium. Och när man tillber kunskapens och konstens gudinna Saraswati gör man ibland det med en mangoblomma.

Från min vän Anna-Karin, som just kommit hem från Kabul i Afghanistan, där mangon också skördas nu, har jag fått tips på det minst kladdiga sätt en mango kan ätas på: ”Dela den på mitten (på höjden så att säga), ‘skruva’ ur kärnan och ät med tesked”, säger hon. ”Ett annat sätt som jag lärt mig av en indisk dam”, tillägger hon, är att ”att försiktigt, försiktigt klämma tills innandömet har blivit till juice/puré, göra ett hål i toppen och suga ut det goda!”

Själv har jag under den här resan bara ätit mangon sedan den skurits upp av någon av mina indiska vänner. De låter inte mig göra jobbet. Att skära upp en mango är för proffs. Vi amatörer för nöja oss med att äta upp den.

Indienbockerx3.jpg

Mina tre senaste Indienböcker: New Delhi–Borås, Indien – personlig guide och Indien – elefanten som började dansa. De två två första finns i Akademibokhandeln och Bokias bokaffärer – och alla tre finns hos nätbokhandlare som Bokon, Adlibris och Bokus.

Monsunglädje

Monsun.jpg

Grått, blött, blåsigt – och glada miner. Foto: Thinkstock

Tänk om din ekonomi plötsligt förbättrades på grund av att det regnade ovanligt mycket. Tänk om bostadsräntorna sjönk, inflationen avtog och tillväxten tog fart ju tätare åskknallarna dånade mellan husen, ju fler blixtar som syntes på himlen och ju häftigare regnet vräkte ner.

Sluta att försöka föreställa dig det som om det vore en saga och lyssna här: I Indien är det verklighet.

1 juni kom årets sommarmonsun till Kerala längst ner i söder, två dagar före utsatt tid. Bara det, att man har en fixdag då monsunen kommer och att tidningarna meddelar med braskande rubriker ”Monsunen kom i tid i år” – och att det är en positiv nyhet.

Nu har monsunen nått Bombay och Pune i mellersta Indien, där jag befinner mig. Drygt halva Indiens landmassa täcks sedan igår av monsunmoln, meddelar tidningen idag. Medan regnet piskar mot fönsterrutorna och väderleksprognosen visar mörkblå moln med gula blixtar för varenda dag närmaste veckan läser jag de rosa ekonomisidorna i dagstidningen. Förra året var monsunen dålig i Maharashtra, delstaten i mellersta Indien där Bombay är residensstad – och ekonomin krisade. I år är monsunen bättre än vanligt, dvs det regner mer, och nu är alla ekonomer optimistiska och förväntar sig dämpad inflation, sjunkande marknadsräntor och ny fart på den omtalade, en på sistone skadeskjutna indiska tillväxten.

Förklaringen till direktkopplingen mellan regn och pengar är ganska enkel. 60 procent av alla indier jobbar med jordbruk på något sätt. En majoritet av Indiens åkrar är inte bevattnade, utan bönderna får förlita sig på sommarregnen. Är regnen rikliga ökar många av de 60 procent av Indiens 1,2 miljarder som är beroende av jordbruket sin konsumtion. Och då tar tillväxten fart.

Jag är blöt om fötterna, håret hänger i våta testar, asfalten är blank, palmernas blad piskas av regnet, luften doftar ångbastu och mögel, bilarnas vindrutetorkare gnisslar frenetiskt. Kort sagt: glädjen i Indien är stor och framtidstron stark.

Vaderprognos_Pune.jpg

Finfin prognos!

Chatwin och Dalrymple

RohetGarhX2.jpg

I baren hängde Chatwin. Genom entréportalen gick Dalrymple. Rohet Garh bjuder på litterär tidsresa till kungliga och koloniala Indien. Foto: Per J Andersson

Vore det inte för Bruce Chatwin skulle det inte finnas ett hotell i den lilla byn Rohet i den stora indiska öknen. 1985 var han var på resa i Indien och sökte en lugn plats för att skriva en bok som han researchat klart. I Jodhpur mötte han Manvendra Singh, vars familj hade varit lydkungar under maharajan av Marwar från 1500-talet fram till Indiens självständighet 1947. ”Kom och bo hos oss”, sa Manvendra. Chatwin tackade ja till inviten, flyttade in i herrgården på vischan fyra mil söder om Jodhpur, stannade sex månader och skrev klart sin bok om Australiens aboriginer. Den fick titeln Songlines (Drömspår på svenska).

Om Bruce gillade stället så kanske fler gör det, tänkte familjen Singh och gjorde om sitt herrskapshem med sienagula väggar och indo-moriska portiker till hotell. Garagen och stallarna blev dubbelrum, gårdsplanen blev swimmingpool.

Samma år som hotellet stod färdigt kom författaren William Dalrymple och sa att han nåtts av ryktet att den nu döde författaren bott där (Chatwin dog i aids 1989). Han ville inspireras av den magiska atmosfär som måste finnas i ett rum där den Store Författaren vistats. Han ville, sa han till familjen Singh, ”känna doften från skrivbordet där Chatwin arbetat”. Inspirationen var gudabenådad.

Dalrymple stannade fyra månader i Chatwins rum (nummer 15) och skrev sin andra bok, City of Djinns.

Bo här du också. Kolla in Rohet Garhs sajt!

Läs på om Indien:
New Delhi-Borås – den osannolika berättelsen om indiern som cyklade till kärleken i Sverige. En gripande och sann feelgoodberättelse från Indien.
Indien– personlig guide. Praktisk och inspirerande resevägledning.
Indien– elefanten som började dansa. Reportage- och fotobok om Indien.

Indienbockerx3.jpg

New Delhi-Borås, Personlig guide och Elefanten som började dansa. Mina tre senaste Indienböcker.

Bombay Boulevard

C-Haakan-Elofsson_fg700wider.jpg

Ständigt pågående liv i Bombay …

C-Haakan-Elofsson_fg700wider.2.jpg

… fångat av fotograf Håkan Elofsson.

Vintern 2007 bodde jag i Bombay, som sedan 1996 officiellt heter Mumbai. Jag skrev reportage om staden och om näraliggande Goa för Vagabond, rapporterade nyheter för TT, researchade två böcker, dels andra upplagan av min Indienguide, dels en ny reportagebok som kom att heta ”Indien – elefanten som började dansa – och så skrev jag ett reportage om Kerala för det allra sista numret av magasin ETC.

ETC var tidningen som jag redan 1980, som 18-åring, bläddrade i med en känsla av att ”Ja, just det, det är ju så här det ser ut i världen!”. Att till slut – i allra sista utgåvan – få medverka i ETC kändes ärofullt.

Håkan Elofsson fick däremot vara med redan då det begav sig för drygt 30 år sedan. Han reste och fotade många reportage för tidningen. Det om Sri Lanka minns jag bäst. Mörka, suggestiva bilder uppdragna uppslagsvis och utdragna på mer än 30 sidor, om jag minns rätt, ackompanjerad av en fantastisk text av Johan Ehrenberg, tidningens grundare och eldsjäl.

Vintern 2007 tog Håkan Elofsson bilder till ”Elefanten som började dansa”-boken och flera av reportagen som jag skrev. Men vid sidan av drog han igång ett fotoprojekt som nu, sex år senare, är i hamn, i alla fall till stor del (vem vet, det kanske blir fler bilder, det kanske blir en bok också). En så stor del i alla fall att det kan bli en utställning på Fotografiska museet i Stockholm.

Metoden bakom bilderna i utställningen Bombay Boulevard är helt på tvärs med vad reportagefotografer brukar få lära sig om att lära känna miljöer och människor, vinna respekt och knyta band. Istället valde Håkan att hyra en taxi, ständigt rattad av den blide Rashid, och saktra glida upp- och nerför gator där fattiga trottoarboende lever sina liv. Genom en nervevad bakruta lät Håkan kamerans motor arbeta. Klick, klick, klick, klick… Tills han skapat en bård av bilder av Bombay, av fattigdom, av mänskligt umbärande.

Så här har Håkan själv formulerat sina våndor kring arbetet med bilderna:

”Jag sitter i en taxi med nervevad ruta, söker intuitivt händelser i det pågående vardagslivet. Jag funderar medan jag fryser ögonblicket, ifrågasätter mitt tillvägagångssätt, mig själv som fotograf och människa. Vem är jag som sitter i en taxi och fotograferar fattigdomen i Bombay? De kan inte värja sig från min kamera. Jag tar ifrån dem det sista de har, sin integritet. Som fattig är man genomlyst, både från allmänhet och myndigheter. Jag får genuint dåligt samvete. Christer Strömholm och Anders Petersen lärde mig att ta ansvar för mina bilder, att vara på ta-avstånd. Men det är det enda sättet att visa en ärlig och oförställd bild av det pågående livet här i Bombay. Det var uttrycksmässigt väldigt befriande att känna in stunden och gå på min känsla. Kameran hinner inte ställa om verkligheten, den är precis där.”

Missa inte! 28 juni öppnar Bombay Boulevard-uställningen på Fotografiska.

• Läs mer om utställningen här!
• Läs mer om och köp min och Håkan Elofssons reportage- och fotobok ”Indien – elefanten som började dansa” här!
• Och här på Indien Online kan du läsa Elefanten-bokens första kapitel.

Elefantenboken.jpg

Två uppslag ur min och Håkan Elofssons bok "Indien – elefanten som började dansa (Bilda förlag, 2007).