Månadsarkiv juli 2013

Torka i Niranjana-floden, ett av Ganges biflöden. Foto: Thinkstock

Det nordindiska slättlandet runt floderna Indus, Ganges och Brahmaputra skulle kunna vara jordens politiska och ekonomiska centrum. Under mänsklighetens historia fram till förra seklet har nästan alltid en femtedel av världens befolkning bott här på de tjocka lagren av bördigt flodsediment. Här och i dess närhet såg några av mänsklighetens första jordbruk dagens ljus, har flera världsreligioner fötts och några av historiens mäktigaste imperier regerat.

Ändå är slättlandet som bevattnas av regelbundna sommarmonsunregn och kopiösa mängder smältvatten från världens högsta bergskedja en problemfylld region. Här finns världens största anhopning av absolut fattiga,

Midnattsbarnen – the movie.

15 augusti, på Indiens 66e självständighetsdag, är det prick 30 år sedan Salman Rushdies roman Midnattsbarnen kom ut i svensk översättning. I fjol kom filmen som bygger på romanen. Den har haft premiär i Indien, i USA och i flera länder i Europa, men märkligt nog ännu inte i Sverige. Kommer den hit överhuvudtaget? undrar man.

När Rushdie gav ut Midnattsbarnen fick en ny generation i väst upp ögonen för indisk litteratur. Läsaren möter en brokig och färgrik värld på en sprudlande prosa full av liknelser och ordvrängningar och med en handling som blandar övernaturliga inslag med realism och politisk satir.

Mahabharata i regissören Peter Brooks version.

Striden mellan de två brödrasläktena Kaurava och Pandava om kungadömet Hastinapura är het och intensiv. Fejden kulminerar på slagfältet Kurukshetra – 16 mil nordväst om dagens New Delhi – där Pandavasläkten segrar. Allt detta skildras i det väldiga diktverket Mahabharata, skrivet århundraden runt Kristus och fortfarande världens mest omfattande litterära verk. Det är skrivet på sanskrit i 18 delar och består av 90 000 dubbelverser, vilket innebär det att är tre gånger längre än Odyssén och Iliaden tillsammans och fyra gånger längre än Bibeln.

Mahabharata berättades muntligt innan det skrevs ner,

Spiskummin. Fanns inte i Icas och Konsums krydhyllor 1982.

Inte indisk mat del 6: Indisk mat är större än Indien. Över hela världen gör den sitt segertåg. Indisk mat utvecklas hela tiden i miljoner hem och restaurangkök i Indien och bland emigrerade indier i resten av världen.

I Storbritannien finns det sedan 1960-talet mattraditioner som utvecklats av sydasiater i exil, precis som kinesiska kockar i San Francisco uppfann den amerikansk-kinesiska rätten chop suey.

Balti kallas ett kök som utvecklades av indiska restauranger i Birmingham i början av 1980-talet. Namnet kommer från den stora wokliknande pannan maten tillagas i och bygger på traditionella recept från Punjab.

Inte indisk mat del 5: Långt innan amerikansk snabbmat nådde de indiska storstäderna på 1990-talet fanns en utvecklad och sofistikerad snabbmatskultur i Indien. Exempelvis går det i Bombay 0,1 McDonalds-restaurang per hundratusen invånare, att jämföra med 3,2 per hundratusen i Storstockholm. Den indiska snabbmaten har behållit sin starka ställning. Västerländska hamburgerkedjor, som i Indien inte serverar nötkött av hänsyn till ortodoxa hinduer, har mest blivit exotiska undantag för den övre medelklassens barn i de allra största städerna.

Utanför varenda arbetsplats, skola, i varje gatuhörn och längs varenda landsväg steks, kokas och bakas det från gryning till skymning.

Mat från Chettinad.

Inte indisk mat del 4: Indisk mat är uppdelad i en mängd kök som var och en står på egna ben. Ofta är köken döpta efter delstaterna eller regionerna där de hör hemma. Ibland har en stad fått ge namn åt en typ av mat. Lastbilschaufförerna lockas av vägkrogarnas, dhabas, skyltning för Bombay meals, Ahmedabad meals eller Madras meals. På en traditionell dhaba sitter man på en repsäng, charpoy i skuggan av ett träd och äter sitt meal, som brukar bestå av ett stort lass ris, ett antal platta bröd och olika röror och såser med grönsaker,

Nyttig rot. Gurkmeja.

Inte indisk mat del 3: Arkeologiska fynd visar att man från 6|000 f|Kr åt aubergine och sesamfrön och domesticerade kor, getter och höns som man slaktade och åt. Från och med Induscivilisationen cirka 3|000 f|Kr odlade man peppar, senapsfrön, gurkmeja och kardemumma – kryddor som fortfarande räknas som typiskt indiska.

Med indoarierna kom kastsystemet och så småningom buddhismen och jainismen och därmed vegetarianismen och tabut mot att äta nötkött, som i dag framför allt följs av brahminerna. I indoariernas vedaskrifter finns ett system kring hälsa, örtmediciner och kost. Systemet kallas ayurveda (sanskrit för ”vetande om livet”) och praktiseras fortfarande till vardags av många indier.

Tandoori. En mattradition från nordvästra Indien, Pakistan, Afganistan och Centralasien. Foto Thinkstock

Inte Indisk mat del 2: Maten är precis som kulturarvet sammansatt av både invandrade och inhemska influenser. Indierna har lånat något från varje historisk erövrare. Britterna kom med cricket och järnvägar, men knappast med några kulinariskt avancerade maträtter. Av gamla brittiska paradrätter som Windsor brown soup och bread and butter pudding syns i dag inga spår i Indien. Däremot utvecklade de brittiska kolonialisterna i Indien en alldeles egen matkultur som man sedan tog med sig hem. 300 år innan de första moderna indiska restaurangerna dök upp på Brick Lane i Londons East End åt angloindierna mulligatawny soup.

Rajasthani thali och gujurati thali – indisk mat som du näppeligen hittar på indiska krogar i Sverige.

Maten du äter på en indisk restaurang i Sverige är inte indisk. För det första lagas maten på nio av tio indiska krogar i Sverige av bangladeshier. För det andra är många av rätterna utvecklingar av en matkultur som de muslimska mogulerna hade med sig när de invaderade Nordindien på 1500-talet. För det tredje är några av rätterna uppfunna i Storbritannien på 1960-talet.

Ta till exempel paradrätten chicken tikka masala (kycklingfilébitar grillade på spett och serverade i en gräddig tomatsås).