Gå till huvudsajt

Archive: Aug 2013

Efter våldtäkten

92055752.jpg

Sexualbrotten är trots allt färre i Indien än i väst. Foto: Thinkstock

Gruppväldtäkten på en indisk fotojournalist i Mumbai (Bombay) i förra veckan har upprört hela Indien. Den folkliga vreden från i vintras har återuppväckts. Då demonstrerade tiotusentals kvinnor – och män – mot det patriarkala samhället efter en gruppvåldtäkt på en indisk student i New Delhi. Den här gången är protesterna lugnare. Men ilskan är nog densamma. Kanske börjar indierna bli luttrade inför dessa svarta rubriker om hemska sexualbrott.

Då sa många att i New Delhi kan tonen ibland vara aggressiv mot kvinnor som rör sig ute på kvällen och natten, men i Mumbai är det lugnt. Där råder en helt annan, mjukare och kvinnovänligare atmosfär.

Ändå har nu en gruppvåldtäkt begåtts även där. I hjärtat av ”kvinnovänliga” Mumbai.

Betyder det att Indien i allmänhet
och New Delhi och Mumbai i synnerhet är farliga resmål från kvinnor? Nej, vågar jag påstå – och det bestämt. De tragiska våldtäktsfallen till trots har Indien statistiskt sett få våldtäkter. Exempelvis är antalet anmälda våldtäkter tio gånger högre i Stockholm än i New Delhi. Å andra sidan kan man tro att mörkertalet, det vill säga antalet icke anmälda brott, är mycket större i Indien än i Sverige.

Ändå vill jag påstå att det är säkert för ensamresande kvinnor i Indien. Jag känner många indiska kvinnor som älskar just Mumbai för att det är en så lugn och säker stad, även nattetid, för tjejer som gillar att röra sig ute på stan utan manligt sällskap. Visst ska man vara försiktig och inte utsätta sig för vissa situationer. Men de förhållningsreglerna gäller ju hela världen, tyvärr.

Inte så långt före den tragiska gruppvåldtäkten i New Delhi i slutet av förra året blev en svensk flicka gruppvåldtagen i Sundbyberg utanför Stockholm. Men till skillnad från i Indien ledde inte den till massiva gatudemonstrationer mot det patriarkala samhället. Och utrikesdepartementen i Tyskland, Italien, USA etc avrådde inte sina medborgare från att semestra i Sverige i allmänhet och Sundbyberg i synnerhet.

Bombay take away

Malin_barnen.jpg

Malin Mendel Westberg med sina barn vid en sockerrörsjuicekiosk i Bombay.

Varför äter indierna som de gör? Varför är det så mycket starka kryddor i maten och varför vägrar hinduer att äta nötkött, muslimer att äta fläskkött och jainister grönsaker som växt under jorden, som lök och potatis?

Malin Mendel Westbergs nya bok,
Bombay take away, är ingen kokbok, det är en reportagebok om matens betydelse för indierna och det indiska samhället. Men varje kapitel avslutas med ett recept, så lite konkret matinspiration får man på köpet. Men här finns inte bara recept på finmat, utan också på grytan som trottoarboende i Bombay kokar över gasolköket på gatan.

Malin är frilansande tv-journalist och filmfotograf och har tillbringat de åtta senaste vintrarna i Indien med man och barn. I Indien gör hon inslag för olika SVT-program, som Rapport/ Aktuellt och Korrespondenterna.

I senaste Vagabond, nr 7.2013, finns en intervju med Malin och hennes recept på en av Indiens vanligaste maträtter, linsgryta, dal fry.

Läs mer om Bombay take away här.

Malin_filmar.jpg

Malin filmar och intervjuar för SVT i Bombay.

Svensk-indisk kärlek mot alla odds

1. PK_Lotta_Lodi.jpg

Pikej med sin älskade Lotta i New Delhi 1975.

I våras kom min bok New Delhi–Borås som handlar om Pikej som växer upp i Indiens djungel, flyttar till huvudstaden, går konstskola och blir kär i en svensk flicka. Hans käresta åker hem och Pikej lämnas olycklig kvar. Eftersom han inte har råd med flygbiljett köper han en cykel – och börjar trampa västerut, över Hindukush berg, genom Irans öknar och Turkiets stäpper; allt för att återförenas med den han älskar mest som bor i en stad han aldrig hört talats om tidigare. Borås.

Passa på att skaffa dig ett ex av boken innan den säljer slut. Billigast är den på Bokus och Adlibris – eller varför inte som e-bok från t ex Bokon.

Idag bjuder jag på första kapitlet i boken, så att du ska få ett hum om vartåt det barkar. Varsågod:

Ända sedan jag föddes i en by i djungeln har mitt liv varit förutbestämt.
Det var vinter och snart dags för engelsmännens nyår som firades som vanligt trots att de gett sig av två år tidigare. Normalt regnade det inte så här års, men i år hade nordöstmonsunen dröjt sig kvar över Orissas kuster. Till slut hade det ändå slutat regna, även om de mörka molnen fortfarande dolde de skogiga kullarna vid sidan av floden och gjorde att det kändes som skymning fast det bara var förmiddag.
Men så bröt solen fram och skingrade mörkret.
I en korg inne i en av hyddorna i den lilla byn i skogen låg jag, huvudpersonen i den här berättelsen, ännu namnlös. Nästan helt nyfödd var jag, och min familj stod samlad runt omkring och tittade förundrat på mig. Byns astrolog var också på plats och betraktade mig som fötts i stenbockens tecken, på samma dag som de kristnas profet.
– Titta, sa en av mina bröder, ser ni?
–Var?
– Där, ovanför bebisen!
Alla såg regnbågen som bildats i ljusstrålen från fönstergluggen. Astrologen visste vad det betydde.
– Han kommer att arbeta med färg och form när han blir stor.
Det dröjde inte länge förrän ett rykte spred sig i byn. Ett regnbågsbarn, sa en. En stor själ, en mahatma, har fötts, sa en annan.

Någon vecka senare förirrade sig en kobra in i hyddan, reste sig över korgen, där jag omedveten om faran låg och sov, och spände ut sina muskulösa halssköldar. När min mamma fick syn på ormen trodde hon att den hade huggit och att jag redan var död. Medan ormen ringlade ut ur hyddan sprang hon fram till korgen och upp- täckte att jag levde. Jag låg där tyst, såg på mina fingrar och tittade ut i intet med mina mörka ögon. Ett mirakel!

Byns ormtjusare förklarade att kobran hade ringlat in i hyddan och spänt upp sin halssköld för att skydda mig från regnet som föll genom hålet i taket rakt ovanför korgen. Det hade regnat kraftigt de senaste dagarna och vattnet hade slagit sönder hyddans tak. Kobran är gudomlig och ormens skyddande beteende var ett tecken från Gud till människorna. Astrologen nickade instämmande när ormtjusa- ren var klar med sin utläggning. Så var det, höll han med. Det var inget att orda om.
Jag var inte vilken bebis som helst.

Därefter var det astrologens tur. Hans uppgift var att nedteckna vad som skulle hända i mitt liv. På ett palmblad ristade han med en vässad träpinne: ”Han ska gifta sig med en flicka som inte kommer från stammen, inte från byn, inte från distriktet, inte från provinsen, inte från delstaten och heller inte från vårt land.”
– Du behöver inte söka efter henne, hon kommer att leta upp dig, sa astrologen och tittade stint in i mina ögon.

Mamma och pappa kunde först inte se vad astrologen ristat in. Inte förrän han satte lågan från en oljelampa under en mässingsstake insmord med smör och lät sotet som bildades falla ner i skårorna i det tjocka porösa bladet. Då framträdde texten tydligt. Då behövde astrologen inte recitera mera. Nu läste de själva: ”Din tilltänkta hustru ska vara musikalisk, äga djungel och vara född i oxens tecken”, stod det med runda, krulliga oriyabokstäver.

Palmbladet med profetian och berättelsen om regnbågen och kobran har jag levt med ända sedan den dag då jag började förstå vad de vux- na pratade om. Alla var övertygade om att min framtid var utstakad.

Jag var inte ensam om att få en profetia. Det står skrivet i stjär- norna om alla barns framtid den stund de föds. Mina föräldrar trodde det, jag trodde det då jag växte upp och jag tror på något vis fortfarande det.

Lyxstånd på gatan

Indiskgatumat

Cajeton D. Souza serverar bl a vällagad Chicken Tikka för 40 rupier (cirka 6 kronor). Bilden från Goa No Limits sajt.

Före detta chefskocken på Hilton i Kuwait går tillbaka till rötterna och öppnar gatustånd med närodlat vid risåkern i Goa. Du hittar det enkla matståndet i Calangute, i gaturkorsningen till vägen norrut mot Anjuna och Arambol.

Här äter du Hiltonmat för mindre än 14 kronor per rätt.

Läs mer om projektet här på Go No Limits sajt.