Gå till huvudsajt

Archive: Sep 2013

Kärleksresenären på bokmässan

2. PK_Lotta_Sverige_28_maj_1977.jpg

Äntligen kom PK fram till Lotta i Borås, efter flera månader på cykelsadeln, envetet trampande från New Delhi.

Så är årets bokmässa över. Jag hade två framträdanden där jag berättade om min senaste bok, New Delhi–Borås – den osannolika berättelsen om indiern som cyklade till kärleken i Sverige (Forum förlag 2013). Med på scenen båda gångerna var PK Mahanandia, bokens huvudperson, det vill säga indiern som cyklade till kärleken i Sverige.

Första framträdandet var på stora scenen på Internationella torget. De andra framträdandena på den scenen handlar framför allt om orättvisor, brist på mänskliga rättigheter, övergrepp och missförhållanden. En av utställarna, en kvinna från UD, som stått och lyssnat på det ena deprimerande framträdandet efter det andra, och blivit dyster till sinnet, berättade för mig efteråt hur upplyft hon hade blivit av storyn om PK Mahanandias väg från oberörbar, diskriminerad bypojke i östra Indiens djungler till konststuderande i New Delhi, mötet med en svensk flicka född i Oxens tecken, som skulle förändra hans liv, och till sist kärleksresenär på en cykel över Afghanistans berg och genom Irans öknar på väg för att återförenas med sin stora kärlek i Borås.

Andra framträdandet var på lördagen på Litteraturscenen, i regi av Författarcentrum och Författarförbundet, på bästa tid mitt på dagen då mässan är proppfull av bokintresserae göteborgare. Anledningen till att jag fick en sådan fin tid, prime time, är att den egentligen var Karl-Ove Knausgårds, men han ställde in. Jag och PK var alltså stand in för den självbespeglande norska författaren som bestämt sig för att dra sig tillbaka från alla offentliga framträdanden under hösten.

Ikväll ska jag och PK prata
om boken på kulturhuset i Borås. Framträdandet är glädjande nog för oss slutsålt sedan länge.

För er som inte var på plats på bokmässan och som inte fått biljett till ikväll tänkte jag här bjuda på ett av styckena ur boken som läste upp vid framträdandena. Texten handlar om tiden då PK, den oberörbara djungelpojken från Orissa i östra Indien, kommit fram till Borås och upplever en del kulturkrockar:

Han tycker att att Sverige är ett märkligt land. Folk går omkring och tackar varandra för självklarheter. Samtidigt säger de ständigt till varandra meningslösa saker som att ”det är vackert väder idag”. Varför? Att hålla upp en dörr och bjuda på mat är en plikt snarare än en ynnest. Det är det minsta man kan göra som människa. Och vad det är för väder vet ju redan alla. Det är bara att böja på nacken och blicka uppåt om man vill vara säker.
– Om dina vänner och släktingar skulle komma till Orissa, säger han till Lotta, och om de skulle promenera på huvudgatan i min hemby och stöta ihop med min bror och öppna med hälsningsfrasen ”Vilket fint väder vi har fått, Mr Prabat”, då skulle han skaka på huvudet och gå vidare utan att stanna, eftersom han skulle vara övertygad om att han stött på dårar.
Jag kommer nog att vänja mig, tänker han.

När han träffar Lottas mamma första gången tror han att han har lärt sig. Han har repeterat de svenska artighetsfraserna som Lotta tjajat om.
Fråga hur hon mår, prata sedan om vädret. Hur mår du? Vackert väder idag! upprepar han för sig själv flera gånger när bilen svänger upp framför deras hus och parkerar bakom de höga snövallarna.
Men det är kallt och han måste göra en ändring i hälsningen:
– Hur mår du? Kallt idag! Riktigt kallt!
Orden känns fortfarande som om de hörde hemma i en dåres mun. De är obekväma för honom. Kantiga och konstiga.
Öga mot öga med svärmor är det dags för eldprovet:
– Hur mår du? frågar han, och tillägger:
– Griskallt idag, eller hur?
Det är nästan rätt, men bara nästan. Svärmor, som hör dåligt, tystnar. Pikej tror att det är hennes melankoliska läggning.
Men senare på kvällen frågar Lotta argt:
– Varför sa du till mamma att hon var en gris? Hon ringde och sa att du liknat henne vid en gris. Hon var väldigt, väldigt upprörd.
– Ett missförstånd, urskuldrar han sig.

När han hälsar på Lottas pappa går det nästan lika illa. Svärfar sträcker fram handen för att hälsa på Pikej, men då dyker han snabbt ner på golvet för att vidröra svärfars fötter. Så gör man. Det är en självklarhet när man träffar äldre släktingar. Men tydligen inte i Sverige, för senare får han höra att Lottas pappa förvånat tänkt: men vart tog den lille indiern vägen?

Och så är det det där med boskapen. Första sommaren får han syn på kor i en hage vid Lottas föräldrars sommarstuga strax utanför Borås. Han tänker: någon har glömt att öppna grinden. Kor ska ströva fritt. Han öppnar grinden. Jo, även svenska kor längtar efter frihet. De vaggar godmodigt ut på vägen.
Men bilarna tutar irriterat. Pikej vinkar glatt tillbaka. Bilister i Indien brukar tuta för att få korna att gå åt sidan.
Allt är frid och fröjd.
Men bonden är arg.
– Vem släppte ut korna? frågar han argt.
– Det gjorde jag, svarar Pikej stolt.

Här kan du beställa boken till lägst pris.

Indiskt på bokmässan

Pikej_Lotta_Indira.jpg

Längst upp t v: Lotta och PK kort efter att de träffats för första gången i New Delhi i slutet av 1975. Under t v: PK träffade Indiens president för att han rita hans porträtt. T h: PK tillsammans med andra daliter från Orissa och premiärminister Indira Gandhi.

Imorgon torsdag börjar bokmässan i Göteborg.

Vagabondläsaren finner tyvärr ingen monter i år, men man kan gå och lyssna på mig som pratar om Indien. Två möjligheter bjuds:

På fredagkväll 27 sept kan du lyssna på ett scenframträdande med mig och PK på Internationella torget.

En oberörbar som berör – Per J Andersson, författare till New Delhi-Borås, samtalar med bokens hjälte, PK Mahanandia.
Datum & tid: fredag 27 sep kl. 18:40 – 19:00
Plats: Internationella Torgets Stora Scen, H-hallen
Arrangör: Tidskriften Karavan
Kod: Mo08734
Scenprogram, Monterprogram, ingår i entrébiljetten.

Och på lördag kan du bege dig till Bokmässans Litteraturscen (A01:60) där jag pratar om hur jag skrev New Delhi-Borås – även då medverkar PK.

Per J Andersson och PK Mahanandia berättar om situationen för daliter/oberörbara i dagens Indien och om sin egen kärlekshistoria och klass- och kastresa.
New Delhi-Borås
Datum & tid: lördag 28 sep kl. 13:30 – 14:00
Plats: Litteraturscenen, A01:60
Arrangör: Författarcentrum och Sveriges författarförbund
Språk: Svenska
Kod: Sc09009
Scenprogram, ingår i entrébiljetten.

Självfallet säljer vi boken billigt och signerar den gratis både på fredagskvällen och lördagseftermiddagen.

MalinMendelkamer.jpg

Malin Mendel Westberg.

Mer Indien på årets bokmässa – först med anledning av Malin Mendel Westbergs nya bok Bombay Takeaway:

Liv och drömmar i Bangalore och Bombay.
Datum & tid: lördag 28 sep kl. 10:00 – 10:30
Plats: B09:19
Arrangör: ABF
Kod: Mo09157
Monterprogram, ingår i entrébiljetten.

Zac O’Yeah och Malin Mendel Westberg om sina böcker Operation Sandalwood och Bombay Takeaway.
Bombay Takeaway
Datum & tid: lördag 28 sep kl. 11:40 – 12:00
Plats: Internationella Torgets Stora Scen, H-hallen
Arrangör: Wahlström&Widstrand
Kod: Mo08858
Scenprogram, Monterprogram, ingår i entrébiljetten.

Journalisten Malin Mendel Westberg berättar om Indien genom maten utifrån sin reportagebok Bombay Takeaway.
Malin Mendel Westberg
Datum & tid: lördag 28 sep kl. 17:00 – 17:30
Plats: B02:02
Arrangör: Wahlström & Widstrand
Kod: Mo10392
Monterprogram, ingår i entrébiljetten.

Samtal med Malin Mendel Westberg med efterföljande signering
Bombay Takeaway

Datum & tid: söndag 29 sep kl. 11:00 – 11:20
Plats: F3
Arrangör: Wahlström & Widstrand
Kod: Sö1100.2
Seminarium, ingår i entrébiljetten.

I landet där en vanlig hälsningsfras lyder: Har du ätit? har maten såklart en stor betydelse. Mat är kultur, politik och religion. Malin Mendel Westberg, SVT:s korrespondent i Indien, berättar om Bombay, staden där allt händer, utifrån sin reportagebok och genom den indiska maten. Samtalspartner är förläggaren Åsa Selling.

ZACOYEAH.JPG

Zac O’Yeah.

Och så ett gäng föredrag med anledning av Zac O’Yeahs nya bok Operation Sandalwood:

Den svenska deckaren utvandrar till exotiska Asien
Datum & tid: torsdag 26 sep kl. 14:00 – 14:30
Plats: Litteraturscenen, A01:60
Arrangör: Författarcentrum och Sveriges författarförbund
Språk: Svenska
Kod: Sc08300
Scenprogram, ingår i entrébiljetten.

Zac O’Yeah – deckarkungen i Indien
Datum & tid: fredag 27 sep kl. 14:15 – 14:30
Plats: B08:19
Arrangör: Ordfront förlag
Kod: Mo09096
Monterprogram, ingår i entrébiljetten.

Följ med Zac O’Yeah till Bangalore i fartfyllda deckaren Operation Sandalwood. En resa långt bort från Fjällbacka …

Liv och drömmar i Bangalore och Bombay.
Datum & tid: lördag 28 sep kl. 10:00 – 10:30
Plats: B09:19
Arrangör: ABF
Kod: Mo09157
Monterprogram, ingår i entrébiljetten.

Zac O’Yeah och Malin Mendel Westberg om sina böcker Operation Sandalwood och Bombay Takeaway.
Deckarakademin korsförhör! Under förhörslampan: Kjell Eriksson, Håkan Nesser och Zach O’Yeah
Datum & tid: lördag 28 sep kl. 12:30 – 13:00
Plats: Biblioteks och berättarscenen, E-hallen
Arrangör: Svenska Deckarakademin i samarbete med Kultur i Väst
Språk: Svenska
Kod: Sc08913
Scenprogram, ingår i entrébiljetten.

Förhörsledare: Lilian och Karl G Fredriksson, Svenska Deckarakademin.
Långt bort från Sverige
Datum & tid: lördag 28 sep kl. 15:00 – 15:45
Plats: K3
Arrangör: Ordfront
Kod: Lö1500.1
Seminarium, seminariekort erfordras.

Fjällbacka, Sandhamn, Ystad, Visby … listan över orter där svenska deckarförfattare tar livet av folk kan göras lång. Men nu kommer två deckare som utspelar sig på mycket varmare, folkrikare och mer exotiska platser. Zac O’Yeah, född i Finland, uppvuxen i Göteborg och nuförtiden bosatt i det inspirerande och fantasieggande Indien, introducerar med deckaren Operation Sandalwood den mångsysslande, fifflande privatdetektiven Mr Majestic som verkar i mångmiljonstaden Bangalore. Kjell Eriksson är trädgårdsmästaren och författaren som nu lämnat Sverige och Uppsala-polisen Ann Lindell bakom sig och bosatt sig i Brasilien, i en liten by på ön Itaparica i Bahia där hans late och korrumperade kommissarie Santos alltid föredrar en öl hemma i hängmattan framför arbete.

Moderator: Maria Neij, journalist.
Kjell Eriksson & Zac O’Yeah

Datum & tid: lördag 28 sep kl. 16:30 – 16:45
Plats: B08:19
Arrangör: Ordfront förlag
Kod: Mo09095
Monterprogram, ingår i entrébiljetten.

Kjell Eriksson & Zac O’Yeah berättar om sina nya deckare som utspelar sig på mycket varma, folkrika och exotiska platser.

Världens godaste frukost

idli-dosa-wada

Idli, dosa och wada med sambar-sås och kokosnötschutney.

Var äter man jordklotets godaste frukost? Jag svarar: i Indien.

Många som rest dit tror kanske
att jag menar indiernas plagiat av västerlandet: rostat bröd med konstgjordafrukter-gelé och varm mjölk med mjuka cornflakes.

Nej, nej! Jag måste precisera mig: världens godaste frukost finns i delstaten Tamil Nadu vid Indiens sydspets och är söt som kokos, mild som kokt ris, skarp som chili och frasig som mammas pannkakor.

På tallriken ligger en mjuk ångad vit risplätt (idli), en friterad munk med färsk koriander och senapsfrön (wada) och en frasig linsmjölspannkaka (dosa). Bredvid står tre plåtskålar fyllda med kalla såser: en gulröd med potatis, morötter, lök och chilisting (sambar) och en vit mild sås med kokos och en lätt sötma (kokosnötschutney).

Till detta serveras antingen chai (te med till exempel ingefära och mjölk) eller sydindiskt coorg-kaffe med en bränd, espressoliknande smak.

Smaksensationen är total!
Medan jag äter med händerna och smackar belåtet förbannar jag västerlandets brödtunga, vitaminfattiga frukostbarbari.

Gudomlig papadum!

Jag har i tjugo års tid köpt papadum av märket Lijjat Papad från min lokala asienmatbutik på Södermalm i Stockholm – den där sorten som har genomskinligt plastomslag och amatöristiskt ritade bilder på ett barn och en kanin som mumsar på varsin papadum.

Inte visste jag att just den sorten är en indisk framgångsaga, att de görs av kvinnokooperativet Shri Mahila Griha Udyog i Indien ända sedan 1959. Ett kooperativ som vuxit enormt och blivit ett multinationellt varumärke.

Fru Popat var en av de iliterata hemmafruarna från Gujarat som var med från början. Idag är hon över 80 år. Ännu för ett par år sedan fanns hon kvar i kooperativet. Hon vägrar pensionera sig, rapporterade i alla fall BBC 2009 – se videon här ovanför!

Lijjatpapad.jpg

Bästa papadumen.

Titta Tata flyger igen

Tata_Air.jpg

Tata Airlines flygrutter på 1930-talet.

Ett nytt indiskt flygbolag ser snart dagens ljus. Ännu ett lågprisbolag med minimal service och biljettpriser som understiger priset för ett kilo basmatiris?

Nej, när indiska storföretaget Tata, känd för sina bilar och it-tjänster, slår ihop sina påsar med Singapore Airlines är det ett fullserviceflygbolag, baserat i New Delhi, man tänkt sig.

För familjeföretaget Tata, Indiens
Wallenbergare, är grundandet av ett nytt indiskt flygbolag faktiskt inget nytt. 1932 grundade man Tata Sons, som drev postflyget Tata Air Services, som sedemera blev passagerarbolaget Tata Airlines, som så småningom togs över av staten och bytte namn till Air India – flygbolaget som idag har allvarliga ekonomiska problem på grund av konkurrensen från alla nya privata indiska flygbolag.

Tidigare försökte sig företaget som gör den indiska ölen Kingfisher också på det här med att driva flygbolag. I flera år gick det bra för Kingfisher Airlines, som bolaget hette, med billiga priser men ändå guldkant på servicen som till synes genial affärsifé, och med både inrikes- och interkontinentala rutter, men sedan kom de ekonomiska problemen – och sedan oktober 2012 har ölflygbolaget landat för gott.

Bättre lycka för nygamla Tata Airlines.

Mingel med gudarna

Lakshmi.jpg

Lakshmi. Populär gud bland börsmäklare och företagsledare. Foto: Thinkstock.

Vem är vem i hinduismens myllrande gudavärld? Reser du runt i Indien och besöker tempel är det lätt att blanda ihop dem. Det finns ju hundratusentals om inte miljoner uppenbarelser av gud. Låt mig därför få presentera några av dem:

Högst upp står trefalden Brahma, Vishnu och Shiva och deras fruar.

Brahma. Skaparen och son till den högsta guden. Avbildas alltid med fyra huvuden och ibland sittande i en lotusblomma. Sällan föremål för direkt dyrkan, även om det finns en del Brahmatempel (ett av de mest kända ligger i Pushkar i Rajasthan).

Saraswati. Vishetens och lärdomens gudinna och Brahmas gemål. Avbildas alltid med en sitar i famnen. Dyrkas framför allt i östra Indien, där festivalen Saraswati Puja i januari är en stor händelse.

Vishnu. Upprätthållaren av den gudomliga jämvikten och balansen mellan gott och ont. Avbildas alltid med fyra armar och ibland sittande på den hoprullade månghövdade ormen Shesha. Oftast dyrkar man någon av hans nio uppenbarelseformer, där Rama och Krishna är populärast. Rama är hjälten i eposet Ramayana, där han tillsammans med apkungen Hanuman och hans aparmé slåss mot demonkungen Ravana för att ta tillbaka sin bortrövade älskling Sita. I diktverket Bhagavatapurana lovsjungs Krishnas kärlekslekar med herdinnan Radha, en relation som är förebild för otaliga moderna skildringar av kärlekspar i Bollywoodfilmer.

Lakshmi. Rikedomens, lyckans och skönhetens gudinna. Gemål till Vishnu. Dyrkas under den stora divalifesten som firas över hela Indien i oktober-november.

Shiva. Både skapare och förstörare. Avbildas ofta mediterande och med en treudd i ena handen och tre horisontella streck i pannan. Shivas riddjur, tjuren (nandi), brukar finnas med på bilder och framför skulpturer av honom. Guden symboliseras ibland av lingam, en erigerad penis, som står i Yoni, en stiliserad livmoder.

Parvati. Gudinna som representerar den perfekta kvinnan som både är en god älskarinna och asket. Gemål till Shiva. Tillsammans har de sonen Ganesh, elefantguden, som kan undanröja hinder och skapa lycka och framgång, är oerhört populär över hela Indien och finns på bild i många hinduiska hem. Shiva-Parvati-Ganesh symboliserar den ideala familjen. Parvati kan bland annat uppenbara sig som Durga eller Kali. Kali representerar den kvinnliga kosmiska energin, shakti, och brukar skildras ömsom som vild och blodtörstig, ömsom som öm och moderlig. I Kalitemplet i Calcutta offras getter till hennes ära.

Den heliga kon

Helig_ko_Indien.jpg

Kanske inte fullt så helig som man tror. Foto: Thinkstock

Såväl i Induscivilisationen som i de tidiga indoariska rikena åt man biff och offrade kor för att blidka gud. Men under de första århundradena efter Kristus hände något. Allt fler jägar- och samlarsamhällen övergick till jordbruk och kon och tjuren förvandlades från jaktbyten till viktiga inkomstbringande ägodelar. Samtidigt växte sig buddhismen och jainismen starka med sin betoning av ickevåld och vegetarisk kost. Ungefär samtidigt började kon få status som helig.

Dwijendra Narayan Jha, professor i historia vid universitet i Delhi, har skrivit boken The Myth of the Holy Cow. I den argumenterar han för att förvandlingen av kons helighet hänger ihop med jordbrukets utbredning. När man lät kon och tjuren förvandlades från mat och offer till arbetsredskap och mjölkproducent var det praktiskt att skydda kon genom att ge henne religiös status. Tjuren är Shivas riddjur, men för övrigt, resonerar professor Jha, har det aldrig funnits en kogud eller några tempel tillägnade kon som skulle kunna ge heligheten någon djupare innebörd.

I samband med de senaste decenniernas hindunationalistiska strömningar har den heliga kon blivit politisk. Heligheten har propagerats av politiker och flera delstater styrda av hindupartiet BJP har förbjudit koslakt.

Frihetshjälten Mahatma Gandhi beskrev beskyddandet av kon som hinduismens gåva till världen – och sant är att många hinduer aldrig skulle kunna tänka sig att äta biff. Men skrapar man lite på ytan är verkligheten komplex. Det är inte sant att hinduer aldrig någonsin äter kött från nötboskap. Andelen vegetarianer i Indien är högre än i något annat land på jorden, men enligt Anthropological Survey of Indias underökning av indiernas matvanor är bara 15 procent av alla hinduer strikta vegetarianer, 20 procent äter ibland biff och en majoritet äter fisk, kyckling, get och lamm.

Det finns många myter kring Indiens heliga kor. En myt är att om en ko ställer sig i en gatukorsning blir trafiken stående eftersom ingen vågar gå fram och sjasa bort kossan. Men en sådan vördnad skulle vara alldeles för opraktisk. Vad som händer är att första bästa bilförare kliver ur bilen, plockar upp en pinne och bryskt kör bort kon. En annan myt är att Indiens fattigdom skulle vara puts väck om man bara slutade tramsa runt med korna och istället slaktade och åt upp dem. Men energiåtgången för att hålla nötköttdjur är högre än för att producera grönsaker och spannmål. Dessutom ger kon mjölk, spillning (som används som bränsle i vedspisen) och arbetskraft till dem som ännu inte har råd att köpa traktor. Att införa storskalig köttproduktion är ingen ekonomiskt fördelaktig modell för att råda bot på fattigdomen.

Sant är dock att religiösa braminers ovilja mot att slakta kon innebär att det ofta är lågkastiga hinduer som jobbar på slakterier och garverier.

The Myth of the holy cow finns på Adlibris för 150 kr.

Sckackspelet är indiskt

khrishna-radha.jpg

Krishna och Radha spelar schack.

Indierna brukar hävda att de uppfann schackspelet. Kineserna har å andra sidan sin egna teorier om att det snarare började spelas i Kina. Men oavsett vem som var först: årtusendet före Kristus bildade indoarierna flera nya kungadömen på Gangesslätten i norra Indien. Mäktigast var Magadha och Maurya, båda med centrum i Pataliputra (dagens Patna).

Indoarierna var militärt överlägsna andra folk tack vare hästar, vagnar med hjul och – från cirka 500 f Kr – även krigselefanter. Dåtidens militära strategier återspeglas i schackspelet, som indierna alltså anser ha hittats på i ett av de indoariska rikena av en brahmin (präst) som underhållning åt kungen.

I spelet, liksom på det verkliga slagfältet, dirigerade kungen slaget från elefantryggen. Det var viktigt för kungen, att inte bli angripen, eftersom armén då förlorade styrsel. En armé utan kung var värdelös. Därför, sa strategin, måste kungens rörelser på slagfältet vara små. Om kungen attackerades var slaget förlorat (schack matt).

Flankerna skyddades av elefanter – löparna (på ryska har dessa pjäser faktiskt behållit sitt ursprungliga namn, elefanterna) – som också kunde flyttas fram till fronten i slutskedet av slaget. Infanteriet – bönderna – bestod av otränade soldater som rörde sig långsamt och hade mycket enkla vapen. Deras styrka var deras stora antal, inte deras slagfärdighet.