Månadsarkiv september 2013

Äntligen kom PK fram till Lotta i Borås, efter flera månader på cykelsadeln, envetet trampande från New Delhi.

Så är årets bokmässa över. Jag hade två framträdanden där jag berättade om min senaste bok, New Delhi–Borås – den osannolika berättelsen om indiern som cyklade till kärleken i Sverige (Forum förlag 2013). Med på scenen båda gångerna var PK Mahanandia, bokens huvudperson, det vill säga indiern som cyklade till kärleken i Sverige.

Första framträdandet var på stora scenen på Internationella torget. De andra framträdandena på den scenen handlar framför allt om orättvisor, brist på mänskliga rättigheter,

Längst upp t v: Lotta och PK kort efter att de träffats för första gången i New Delhi i slutet av 1975. Under t v: PK träffade Indiens president för att han rita hans porträtt. T h: PK tillsammans med andra daliter från Orissa och premiärminister Indira Gandhi.

Imorgon torsdag börjar bokmässan i Göteborg.

Vagabondläsaren finner tyvärr ingen monter i år, men man kan gå och lyssna på mig som pratar om Indien. Två möjligheter bjuds:

På fredagkväll 27 sept kan du lyssna på ett scenframträdande med mig och PK på Internationella torget.

Idli, dosa och wada med sambar-sås och kokosnötschutney.

Var äter man jordklotets godaste frukost? Jag svarar: i Indien.

Många som rest dit tror kanske att jag menar indiernas plagiat av västerlandet: rostat bröd med konstgjordafrukter-gelé och varm mjölk med mjuka cornflakes.

Nej, nej! Jag måste precisera mig: världens godaste frukost finns i delstaten Tamil Nadu vid Indiens sydspets och är söt som kokos, mild som kokt ris, skarp som chili och frasig som mammas pannkakor.

På tallriken ligger en mjuk ångad vit risplätt (idli), en friterad munk med färsk koriander och senapsfrön (wada) och en frasig linsmjölspannkaka (dosa).

Jag har i tjugo års tid köpt papadum av märket Lijjat Papad från min lokala asienmatbutik på Södermalm i Stockholm – den där sorten som har genomskinligt plastomslag och amatöristiskt ritade bilder på ett barn och en kanin som mumsar på varsin papadum.

Inte visste jag att just den sorten är en indisk framgångsaga, att de görs av kvinnokooperativet Shri Mahila Griha Udyog i Indien ända sedan 1959. Ett kooperativ som vuxit enormt och blivit ett multinationellt varumärke.

Fru Popat var en av de iliterata hemmafruarna från Gujarat som var med från början. Idag är hon över 80 år.

Tata Airlines flygrutter på 1930-talet.

Ett nytt indiskt flygbolag ser snart dagens ljus. Ännu ett lågprisbolag med minimal service och biljettpriser som understiger priset för ett kilo basmatiris?

Nej, när indiska storföretaget Tata, känd för sina bilar och it-tjänster, slår ihop sina påsar med Singapore Airlines är det ett fullserviceflygbolag, baserat i New Delhi, man tänkt sig.

För familjeföretaget Tata, Indiens Wallenbergare, är grundandet av ett nytt indiskt flygbolag faktiskt inget nytt. 1932 grundade man Tata Sons, som drev postflyget Tata Air Services, som sedemera blev passagerarbolaget Tata Airlines, som så småningom togs över av staten och bytte namn till Air India – flygbolaget som idag har allvarliga ekonomiska problem på grund av konkurrensen från alla nya privata indiska flygbolag.

Lakshmi. Populär gud bland börsmäklare och företagsledare. Foto: Thinkstock.

Vem är vem i hinduismens myllrande gudavärld? Reser du runt i Indien och besöker tempel är det lätt att blanda ihop dem. Det finns ju hundratusentals om inte miljoner uppenbarelser av gud. Låt mig därför få presentera några av dem:

Högst upp står trefalden Brahma, Vishnu och Shiva och deras fruar.

Brahma. Skaparen och son till den högsta guden. Avbildas alltid med fyra huvuden och ibland sittande i en lotusblomma. Sällan föremål för direkt dyrkan, även om det finns en del Brahmatempel (ett av de mest kända ligger i Pushkar i Rajasthan).

Kanske inte fullt så helig som man tror. Foto: Thinkstock

Såväl i Induscivilisationen som i de tidiga indoariska rikena åt man biff och offrade kor för att blidka gud. Men under de första århundradena efter Kristus hände något. Allt fler jägar- och samlarsamhällen övergick till jordbruk och kon och tjuren förvandlades från jaktbyten till viktiga inkomstbringande ägodelar. Samtidigt växte sig buddhismen och jainismen starka med sin betoning av ickevåld och vegetarisk kost. Ungefär samtidigt började kon få status som helig.

Dwijendra Narayan Jha, professor i historia vid universitet i Delhi, har skrivit boken The Myth of the Holy Cow.

Krishna och Radha spelar schack.

Indierna brukar hävda att de uppfann schackspelet. Kineserna har å andra sidan sin egna teorier om att det snarare började spelas i Kina. Men oavsett vem som var först: årtusendet före Kristus bildade indoarierna flera nya kungadömen på Gangesslätten i norra Indien. Mäktigast var Magadha och Maurya, båda med centrum i Pataliputra (dagens Patna).

Indoarierna var militärt överlägsna andra folk tack vare hästar, vagnar med hjul och – från cirka 500 f Kr – även krigselefanter. Dåtidens militära strategier återspeglas i schackspelet, som indierna alltså anser ha hittats på i ett av de indoariska rikena av en brahmin (präst) som underhållning åt kungen.