Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Jodhpurs, djungel, pyjamas och schampo

Skylt_Calcutta.JPG

Husvägg i bengalispråkiga Calcutta. Foto: Per J Andersson/Vagabond

Jag tar på mig jodhpurs, rider i väg i karavan genom djungeln, kommer fram till en bungalow, byter om till pyjamas och tar fram mitt schampo.

Alla substantiv i meningen
du just läste är låneord från hindi, modersmål för 339 miljoner människor, varav de flesta i Indien. Låneorden målar upp bilden av en exotisk, svunnen tillvaro i ett tropiskt land, vilket förstås hänger samman med att orden lånats in till engelskan under den brittiska kolonialtiden och sedan därifrån tagit sig vidare till svenskan.

Trots att hindi är så stort och så tätt förknippat med begreppen Indien, hindu och hinduism – persernas ord för platsen, folket och religionen bortom floden Indus – är det inte oomtvistat i sitt hemland. Hindi är modersmål på slätten i Nordindien, men det räcker att man tar sig till Calcutta (bengali), Bombay (marathi), Punjab (punjabi) eller Kashmir (kashmiri) för att hamna i andra språkområden. Beger man sig till Sydindien hamnar man i språk som inte ens är besläktade med indoeuropeiska hindi.

Redan 1956 stöpte Indiens regioner om efter lingvistiska gränser enligt principen ett språk–en delstat, med undantag för hindi som blev modersmål i fler delstater i norr. Många menar att den nya delstatsindelningen var ett genidrag som räddade Indiens sammanhållning. I ljuset av språkfrågans politiska sprängkraft var det inte så konstigt att indiska regeringen misslyckades kapitalt när man på sextiotalet försökte göra hindi till obligatoriskt riksspråk över hela landet.

Oppositionen var för stark från Indiens andra stora kulturspråk, inte minst sydindiska tamil som liksom hindi har en flertusenårig grammatik- och litteraturtradition. Hindi blev symbolen för de hinditalande nordindiernas politiska och ekonomiska dominans. Varje försök att stärka hindins status sågs som försök att stärka New Delhis makt på delstaternas bekostnad.

Hinditalande myndigheter hävdade dessutom att det närbesläktade punjabi inte uppfyllde kraven på att få kalla sig språk, utan snarare var en dialekt av hindi, eftersom det saknade eget alfabet och inte hade någon litteraturhistoria att tala om. Språkfrågan tände gnistan som ledde till decennier av etniska, religiösa och ekonomiska motsättningar, som på åttiotalet växte till en våldsam konflikt för ett självständigt Khalistan i Punjab. I dag är konflikten löst, punjabi betraktas som ett eget språk och har officiell status i Indiens grundlag.

Delstaterna har numera i regel en tvåspråksmodell med obligatorisk undervisning i det regionala språket plus hindi – och ibland också engelska. Den federala regeringen i New Delhi – eller centralregeringen som man säger i Indien – ska enligt grundlagen kommunicera sina beslut på två språk: hindi och engelska.