Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Sckackspelet är indiskt

khrishna-radha.jpg

Krishna och Radha spelar schack.

Indierna brukar hävda att de uppfann schackspelet. Kineserna har å andra sidan sin egna teorier om att det snarare började spelas i Kina. Men oavsett vem som var först: årtusendet före Kristus bildade indoarierna flera nya kungadömen på Gangesslätten i norra Indien. Mäktigast var Magadha och Maurya, båda med centrum i Pataliputra (dagens Patna).

Indoarierna var militärt överlägsna andra folk tack vare hästar, vagnar med hjul och – från cirka 500 f Kr – även krigselefanter. Dåtidens militära strategier återspeglas i schackspelet, som indierna alltså anser ha hittats på i ett av de indoariska rikena av en brahmin (präst) som underhållning åt kungen.

I spelet, liksom på det verkliga slagfältet, dirigerade kungen slaget från elefantryggen. Det var viktigt för kungen, att inte bli angripen, eftersom armén då förlorade styrsel. En armé utan kung var värdelös. Därför, sa strategin, måste kungens rörelser på slagfältet vara små. Om kungen attackerades var slaget förlorat (schack matt).

Flankerna skyddades av elefanter – löparna (på ryska har dessa pjäser faktiskt behållit sitt ursprungliga namn, elefanterna) – som också kunde flyttas fram till fronten i slutskedet av slaget. Infanteriet – bönderna – bestod av otränade soldater som rörde sig långsamt och hade mycket enkla vapen. Deras styrka var deras stora antal, inte deras slagfärdighet.