Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Slumturism

Av Posted on Inga taggar 0


Följ med på en tur i Dharavi – kolla videon!

Häromdagen gick jag och nio Vagabondläsare, som var med på läsarresan Kontrasternas Indien, runt i Dharavi, Bombays och Asiens största slumområde. De två unga killar som guidade oss är själva uppväxta i slummen och jobbar för Reality Tours som vill visa en sann bild av Indien. De har därför inte bara slumturer, utan gör också besök på landsbygden, kvällsturer i det glittrande Bombay och båtturer i natursköna Kerala.

Slumturism skulle kunna bli hur fel som helst. Ett smygtittande in i andra människors elände. Men Reality Tours ser till att det inte blir så. Till att börja med driver man flera dagis och utbildningscenter i Dharavi under varumärket Reality Gives, där man erbjuder gratis undervisning till slumområdets ungdomar. 80 procent av vinsten från turerna går till slumskolorna.

– Slumdog Millionaire var en
schyst film. Medryckande, spännande. Men vi tycker att den gav en orättvis bild av hur det är att leva här, sa guiden Jigendra när vi stod på ett tak av korrugerad plåt till ett av slumskjulen, miljön för öppningsscenen från filmen där en polis jagar ett gäng småkillar.

I Dharavi är det inte maffia, droger och prostitution som gäller. Allt det där försvann i stort sett sedan myndigheterna gett invånarna begränsad rät att bo där och börjat distribuera vatten och el till slummen.

– Vi är bättre lottade än de rika kvarteren i södra Bombay. Vi har aldrig strömavbrott. Dharavi är en femsthärnig slum, sa Jigendra och tittade ut över taken på området där en miljon människor trängs på 1,75 kvadratkilometer och gränderna på sina ställen ligger i evig skugga och är bara 40 centimeter breda.

Jag och mina resenärer traskade runt och häpnade. Överallt en febril akitivitet. Alla jobbar. Ingen är sysslolös. Här sorteras sopor. Papper, metall, plast. Här smälts aluminiumsopor ner till råvara. Här mals plastskräp ner till plastpellets i maskiner som sluminvånarna byggt själva. Återvinningsplasten säljs sedan vidare till industrin. Det rycker och dammar – arbetsmiljön är fruktansvärd.

I Dharavi finns få privata
toaletter. Istället samsas tusentals människor om samma offentliga toalett. Att bo här är smutsigt och trångt, men gemenskapen är stor och praktiskt taget alla har jobb. Bor man i Dharavi svälter man inte. Men viktigast är sammanhållningen, tryggheten. Därför vägrar många som börjar tjäna bra med pengar på jobb i övriga delar av stan att flytta härifrån. De känner sig hemma i slummen. De är till och med stolta över sin slum. Att bli kallade för slumdogs gillar de inte. Det är ett förnedrande begrepp.

De riktigt fattiga bor inte i Dharavi. De bor på trottoaren. Det är där som Bombays riktiga misär finns.

Läs mer
1.Reality Tours hemsida
2. Min artikel i Dagens Nyheter om nya perspektiv på slummen
3. Min artikel i Svenska Dagbladet om en ny reportagebok om Bombayslummen