Månadsarkiv mars 2014

"Specially arranged for Mr Andersson from Sweden." Foto: Per J Andersson

Det var i samband med Orientfestivalen i Stockholm sommaren 1996 jag första gången hörde talas om bhangra. Flera hundra år gammal skörde- och festmusik från Punjab, hetsiga dansrytmer, glädjefull sång och en sorts triumfatorisk, ibland snurrande dans, som under de senaste 10–20 åren elektrifierats, fusionerats med annan dansmusik och populariserats av andra och tredje generationen indier i England. Idag dansar både brittiska och indiska ungdomar till bhangra på klubbar i London, Birmingham, Manchester och andra större städer i England och bhangrabandens cd:s säljer jätteupplagor. Bhangralåtar tog sig till och med in på BBC:s tio-i-topplista.

Det händer att jag tittar ner på jorden från flygplan och fylls av en känsla av att det jag ser – snötäckta berg, torra stäpper, rutmönstrade jordbruksbygder – är större och sannare än mitt eget liv. Landningen blir ett uppvaknande. Tillbaka till detaljerna!

Att resa är att fly. Och att flyga är att fly i expressfart. Höjden är lika viktig som farten: när man är på väg till semestermålet och blickar ned på jorden känns vardagsproblemen futtiga, möjligheterna oändliga och livet stort som himlavalvet. Privata bekymmer blir prickar på en karta. Genom flygplansfönstret ser jag städer istället för människor.

För tiotusen år sedan var vi nomader. Minnet lever kvar. Vandringslusten finns i våra gener. Att resa är inget särintresse. Att resa är en nedärvd drift och ett kollektivt urminne. Att vi bara reser för att imponera på vänner och grannar tror jag inte dyft på. Resbegäret är universellt. Sedan är det annan sak att alla människor inte har möjligheter att resa och att vissa av oss tvingas att resa för att fly krig och förtryck.

Vårt behov av förändring, om så bara för några veckor om året, är stort. I det gamla svenska bondesamhället flyttade man på försommaren ut till det spartanskt inredda sommarköket på andra sidan gårdsplanen.

I förra veckan var jag i Värmland och pratade om min senaste bok, New Delhi-Borås. Jag pratade med flera av dem jag mötte om vargar, som är en känslig fråga i Sveriges vargtätaste landskap. Den vilda vargen, som praktiskt aldrig skadat en människa, men dödar älgar och ibland också jägarnas hundar, hatas av många som inte står ut med tanken på att det finns faror man inte kan kontrollera till hundra procent.

När jag kom hem såg jag den här vackert filmade och engagerande dokumentärfilmen (här ovanför kan du se ett kort klipp –

Första gången jag träffade Nils Horner var hösten 1982 på Vårnplikts-Nytts redaktion på Gärdet i Stockholm. Vi skulle båda göra lumpen de kommande tio månaderna som journalister och fotografer på tidningen som skrev för Sveriges alla värnpliktiga. Nils tog artigt i hand, hans blick var vänlig, mild. Han hade helskägg. Jag minns mitt första intryck: en snäll, omtänksam och blyg själ.

Han var mer berest än jag. Redan då. Hans mamma kom från England och det kändes som om Nils tänkte mer på världen än på Sverige. Redan då. Han hade gjort en Asienresa. Han hade varit i Indien och besökt det då tillstängda landet Burma.

Beach number 7. Foto Per J Andersson

Stammarna är så tjocka, havets brus så mjukt och fåglarnas sång så annorlunda. Barfota i den vita, svala korallsanden i en strandnära djungel där avståndet upp till trädkronorna i mahuaträden är så stort att det känns som om jag står en väldig katedral.

Jag går på stigen som leder till Elephant Beach där mangroveträsket möter havet. Snabba eremitkräftor springer i det kristallklara högvattnet som översvämmar skogen med de grå, förvridna stammarna och mörka luftrötterna. Fiskar masar sig fram på sand- och lerbankarna, som om de just bestämt sig för att lämna havet och bli landdjur.

Tar man Indiens karta och lägger den på Europas hamnar nordgränsen i Lappland och sydspetsen i Sydeuropa, östgränsen i Ukraina och västgränsen på Irland. Proportionerna är enorma jämfört med den europeiska nationalstaten: 320 mil från norr till söder, 300 mil från väster till öster. Alla förstår att med denna geografiska spännvidd är det en totalt felaktig uppfattning att Indien i huvudsak skulle vara en bränd torr slätt med hett klimat.

Inom landets gränser finns praktiskt taget alla typer av klimat, natur och jordmåner. Från Himalayas glaciärer, permafrost och snöfall till Tharöknens hetta och evigt brännande sol. Från tall- och grannskogar till kokospalmsdjungler.

Det är billigt i Bombay, utom på lyxhotellet Taj Mahal Tower and Palace. Foto: Thinkstock

Enligt tidningen The Economists Cost of Living Index är Bombay (Mumbai) världens billigaste stad. Prisundersökningen har gjorts i 131 storstäder världen runt och priserna har jämförts på en varukorg med en mängd tjänster och varor, bland annat ett kilo bröd, en flaska vin och en liter bensin.

Världens tio billigaste storstäder
1. Bombay
2. Karachi
3. New Delhi
4. Damascus
5. Katmandu
6. Alger
7. Bukarest
8. Panama City
9. Jeddah
10.