Månadsarkiv april 2014

Om du inte redan förstått det: just nu pågår ett indiskt kulturfyrverkeri i Stockholm. Ikväll är det Bollywoodparty på Clarion hotell, boka biljett här.

Och i helgen blir det konstutställning och föredrag i Kista. Arrangörer är tidskriften Sydasien ihop med Svensk- Indiska föreningen.
Varanasi Junction kallas den indiska kulturhelgen., som är en del av indiska ambassadens temavecka India Unlimited. Läs mer om India Unlimited.

I helgen kan du alltså kliva nerför trappan till Kista Underground Bazar och uppleva den heliga staden Varanasi med alla dina sinnen! Här visas Elin Thorséns konst i samband med föreläsningar av Willy Pfändtner och Stig Lundgren.

Nästan som på Hedenhös tid. De kinesiska fiskehåvarna i Cochin. Foto: Thinkstock

Mina indiska favoriter
Del 7: Mångkulturell kryddstad

Kochi är essensen av Kerala. En storstad i skärningspunkten mellan världsligt och andligt, mellan historiskt flagnande och modernt skinande mellan den frodigt gröna kokospalmsskogen och det salta friska havet.

Magasinsbyggnader med säckar fyllda med kardemumma, svartpeppar, chili och muskot. Gamla portugisiska kyrkor. En gammal synagoga. Ålderdomliga kinesiska fiskehåvar. Skälvande och rosslande stadsfärjor. Smala gränder.

I både Arundathi Roys De små tingens Gud och Salman Rushdies Morens sista suck finns mustiga och realistiska skildringar av stan som dominerats av kryddplantage- och kryddhandlarfamiljer.

Det asiatiska lejonet finns bara på en plats på jorden i Girskogen i västra Indien.

Mina indiska favoriter
Del 6: Indiska lejon

En gång i tiden var det asiatiska lejonet, panthera leo persica, spritt från Grekland i väst, över Palestina, Syrien och Persien, till indiska Bihar i öst. Men i takt med att gräsmarker odlades upp och jakt med gevär blev vanligare än med pilbåge och spjut minskade lejonstammen. Nu finns det på ett ställe i världen: i Girskogen.

Att det överhuvudtaget finns lejon kvar i Asien idag är nawabernas av Junagadh förtjänst (nawaber liksom maharajor var furstar som före självständigheten styrde över ofta ganska små stater runt om i Indien).

Det är kul med frågesport. Så därför kör jag igång en sådan. De tre läsare som först svarar rätt på följande tre frågor vinner varsitt dubbelsignerat ex av min bok New Delhi-Borås: den osannolika berättelsen om indiern som cyklade till kärleken i Sverige. Med dubbelsignerad menar jag att både jag och bokens huvudperson, Pikej, signerar den.

1. Vad kallades den indiska mogulkejsaren som regerade andra halvan av 1500-talet, gifte sig med en hinduisk prinsessa från Amber och blev känd för sin tolerans mot icke-muslimer? Kärlekshistorien mellan mogulkejsaren och prinsessan blev för övrigt en fin Bollywoodfilm 2008 med Hrithik Roshan och Aishwarya Rai Bachchan i huvudrollerna.

Mina indiska favoriter
Del 5: Tigertätaste skogen

Bandhavgarh i delstaten Madhya Pradesh, Indiens hjärta, är Djungelboken i verkligheten. I andra nationalparker krävs tur för att se tiger – här nästintill osannolik otur för att missa den. Reservatet är förmodligen världens tigertätaste.

Kipling lär ha hämtat inspiration från trakten. Samtliga av Djungelbokens karaktärer finns här: björnen Baloo, tigrar, leoparder, vargar, vildhundar, sambarhjortar, axishjortar, sjakaler, indiska gaseller och apor.

Över allt detta vakar en 400 meter hög klippa, krönt av en 2 000 år gammal palatsruin, vars vittrade tempel fångats av strypfikusar och tigerspår,

En stad som lyser i orange och doftar av sandelträrökelse, saffran, kardemumma och curry.

22–28 april måste du bege dig till Stockholm, om du inte redan befinner dig där. Då kommer nämligen Indien till huvudstaden. Under sex intensiva dagar blir det matfestival, design, mode, konst, dans, galapremiär på Bombayfilmen The Lunch Box och en hel eftermiddag med prat om Indienresor.

Evenemangen arrangeras på flera olika ställen, men framför allt på Clarion hotell vid Skanstull (t-bana Skanstull) och på biografen Saga på Kungsgatan (t-bana Hötorget).

Jag har själv suttit med i en rådgivande grupp som tänkt fram programmet – och Vagabond är en av många sponsorer av Indienveckan.

Orchherna är förvånansvärt lika människorna. Foto: Per J Andersson

Mina indiska favoriter
Del 4: Hos kungen av Bundelkand

När jag kom till Orchha första gången tänkte jag: det här är Den klassiska bilden av Indien. Svarta fuktfläckar, eroderade stuckaturer, fallfärdiga portaler. Det känns som om de ståtliga byggnadsverken stått tomma och orörda sedan den sista kungen 1783 flyttade vidare till kungadömet Bundelkands nya huvudstad.

Förfallet är en del av Orchhas charm. När man tittar upp mot palatsen och låter blicken svepa över de spetsiga spirorna, de överväxta murarna, de mörkbruna åkrarna och den brusande floden känns det om man förflyttats till en medeltida kungaborg.

Historiskt klotter i Mandawa i Rajasthan.

Mina indiska favoriter
Del 3: Grafitti i Rajasthan

Känt för sina fort ombyggda till vackra hotell och grosshandlarvillor målade med scener som återspeglar såväl maharajalyx som vardagsliv i den stora indiska öknen.

I Nawalgarh, Mandawa och många andra byar i Shekhawatiregionen möts man av en fantasirik värld på husväggarna. Att promenera på byarnas gator blir en konstrunda på ett överdådigt och öppet konstmuseum.

Väggmålningarna var ett slags historisk graffiti som föreställer stolta krigare på kameler, engelska damer i tjugotalsbilar, ånglok som drar antika tågvagnar eller helt enkelt bara dekorativa mönster.

Uppförsbacke hela vägen till Daarjeeling.

Mina indiska favoriter
Del 2: Leksakståg till Himalaya

Ett tåg så näpet, så näpet – och en järnväg så slingrande och uppåtsträvande att den skulle platsa på Liseberg och Gröna Lund. Inte så konstigt att bergståget från slätten upp till tedistrikten i bergen kallas Toy Train, leksakståget. Det är mer lek än allvar.

I en snitthastighet på kanske 30 kilometer i timmen bärs du upp mot himlen. Ibland slår järnvägen knut på sig själv: du åker i en loop och därefter på en bro diagonalt över samma räls som du nyss åkte på.

Öknen är en romantisk plats, och inte bara för människor. Foto: Per J Andersson

Mina indiska favoriter
Del 1: Ökenstaden

Jaisalmer är sagan, drömmen och turistklichén. Som om man plockat miljöer och stämningar ur Tusen och en natt, karaktärer ur Mahabharata och låtit indiska turistbyrån regissera.

Jag bor i ett hotell inne i det 1 000 år gamla fortet mitt i Jaisalmer. Muren runt fortet består av rader av cylinderformade torn och påminner om ett sandslott. Taket och väggarna i mitt rum är hopbyggda med muren, receptionen har samma nötta stengolv som gränden utanför,