Gå till huvudsajt

Archive: Jun 2014

Taj Mahal – början till slutet

146812172.jpg

Taj Mahal imponerar på alla. Så tänkte nog också mogulkejsaren Shah Jahan som lät bygga det vita marmormausoleet över sin döda älsklingsfru. Men istället för att befästa makten var lyxbygget början till slutet för dåtidens asiatiska supermakt. Hotet kom från skeppsburna europeiska köpmän som brydde sig mer om profit än ståt och prakt.

Trafiken står still på de smala,
gropiga vägarna, medan människoträngseln i de kryddoftande basarerna är kompakt. Färggrant målade lastbilar, fullsatta bussar med bucklig plåt, vita kor med blåmålade horn och trehjuliga cykeltaxis. Agra är en osedvanligt bökig, rörig och sliten stad på den nordindiska slätten. Det är svårt att föreställa sig att det här gyttret för bara 300 år sedan var centrum i ett av jordens mäktigaste riken. Men på Yamunaflodens strand i utkanten av den kaotiska stadskärnan ståtar två monument som påminner om storhetstiden: det mäktiga Röda fortet och det graciösa Taj Mahal.
Mogulriket var det sista i raden av muslimska dynastier som i sammanlagt 600 år styrde över Indiens mestadels hinduiska befolkning. Det skapade förstås motsättningar, som fortplantat sig ända fram till idag. Aldrig har mogulriket varit så smärtsamt närvarande i vår tid som 1992–1993 och 2002 då tusentals människor dödades i våldsamheter mellan hinduer och muslimer. Oron börjad med att unga hinduiska män, påhejade av den nationalistiska hinduhögern, rev en mer än gammal moské i staden Ayodhya. Motivet till förstörelseivern var anklagelser – sanna eller påstådda är oklart – om att mogulkejsaren Babur på 1520-talet låtit rivit ett tempel tillägnat den hinduiska guden Rama och byggt en moské på samma plats.
Men Taj Mahal, byggt drygt 100 år senare på order av en mogulkejsaren Shah Jahan, är det inga nutida hindunationalister som ifrågasätter. Detta praktfulla mästerverk är allas stolthet och ögonsten, vilket bekräftas av besöksstatistiken: av de tre miljoner besökande turisterna är mer än 90 procent indier. Om det finns en byggnad som representerar hela det diversifierade jättelandet så är det Taj Mahal, trots att stilen inspirerats av muslimska byggnader i Samarkand och Persien och trots att såväl härskaren som beställde, arkitekterna som ritade och prinsessan som tillägnades härligheten alla var muslimer.

177497394.jpg

Indiens erövrare kom från nordväst. Det gällde också mogulerna (persiska för mongol) som jagats bort från Samarkand av uzbekerna och sökt sig söderut mot indiska halvön. I Panipat, åtta mil norr om dagens New Delhi, stod 1526 det avgörande slaget där mogulerna besegrade Delhisultantatet, styrt av Ibrahim Lodi, med hjälp av ny och avancerad krigstaktik och vapenteknik. De militära nymodigheterna bestod av lätta, flyttbara artillerikanoner som sammanbundits med läderremmar så att fiendens hästar inte kunde passera. Så effektiv var Baburs armé att den kunde besegra Lodis styrkor trots att den bara var en tiondel så stor som fiendens.
De mobila kanonerna hade mogulerna gemensamt med de samtida Ottomanska och Persiska rikena. Tillsammans kallades de kanonimperierna; i flera hundra år dominerade de landmassan mellan Medelhavet och Bengaliska viken.
Mogulerna, det östligaste kanonimperiet, hade det knivigast. Man hade erövrat ett jätteland som inte bara befolkades av fredliga bönder och primitiva skogsfolk, utan också av stridslystna soldater styrda av lokala hinduiska och muslimska kungar som var vana vid militära strider. Mogulkejsarnas taktik gick till att börja med ut på att, trots sitt militära självförtroende, inte möta dem i strid, utan att bli deras bundsförvanter och utnyttja deras lokala auktoritet.
Bäst i klassen på försoningspolitik var kejsare Akbar som gifte sig med en hinduisk prinsessa från Amber (utanför dagens Jaipur) och lät henne behålla sin hinduiska tro. Amber var ett av många riken där härskarklassen var hinduiska rajputer, en krigarkast som styrde flera mikrostater från sina borgar runt om i den öken som idag utgör delstaten Rajasthan. Akbar genomförde flera reformer som gjorde mogulriket till 1500-talsväldens mest civiliserade rike. Han skaffade sig hinduiska ministrar och tjänstemän och avskaffade jizyah, en skatt som hans förfäder infört och som bara icke-muslimer behövde betala. Han förbjöd slaveri och barnäktenskap och bekämpade sati, den grymma hinduiska sedvänjan som gick ut på att änkan skulle bestiga sin döde mans likbål och brinna upp.

Samtidigt som kättare brändes på bål på Campo di Fiori i Rom i kristendomens och västerlandets hjärta, försökte Akbar 500 mil österut att förena olika trosläror. Han ordnade diskussionsaftnar med lärda män från alla religioner: islam, hinduism, jainism, katolicism och zoroastrism. Helt ville han skrota de gamla religionerna och för det syftet skapade han en helt enkelt en ny religion som ersättning. Akbars nya tro fick ett persiskt namn, din-e ilahi (gudomlig tro), och byggdes upp av ingredienser från olika håll.
Men Akbars tolerans, hyllad av hinduer och andra minoriteter, ogillades i de egna leden. De muslimska prästerna var inte roade och motarbetade sin toleranta kejsare, samtidigt som den nya universella religionen inte fick så många anhängare utanför hovet.

Ett av Akbars barnbarn hette Khurram. När han blev kejsare tog han sig namnet Shah Jahan, Härskaren över världen. Ett namn som förpliktigar. Det tyckte han nog själv också. Men istället för att återta Samarkand i norr – som mogulerna önskat sedan Babur tvingades därifrån – skickade han sina trupper söderut för att utvidga mogulriket åt det hållet. Ett smart drag. Det var ju från Centralasien mogulerna lärt sig sin moderna stridsteknik. Riken söderut visste inget om modernt artilleri och var lättare att inta.
Men det är inte som militär erövrare man Shah Jahan, utan som spendersam byggherre. I Röda fortet i Agra lät han bygga den ädelstensspäckade påfågelstronen och den vitskimrande Pärlmoskén (Moti Masjid). Och i Delhi 25 mil norrut Stormoskén (Jama Masjid), som har en gigantisk innergård som rymmer 25 000 bedjande och fortfarande är Indiens största. I Delhi, dit huvudstaden flyttades, lät han bygga ännu ett rött fort, likt förlagan i Agra, och en stadsmur som inringar stadens centrum. Allt byggdes i röd sandsten, som det är gott om i nordvästra Indien, i en arkitektur som förenade de kulturella rötter och influenser som var mogulrikets.

TjMahal_kvinna_kruka.jpg

Persien spelade samma roll i 1600-talets Indien som Frankrike gjorde i 1700-talets Europa. I mogulhovet inte bara pratade man persiska, man lät också persisk estetik genomsyra byggprojekten. Men de flesta av hantverkarna som anlitades var hinduer, och i samråd med dem anpassades stilen till den persisk-turkisk-indiska (indo-sarascenska) blandstil som idag kallas mogularkitektur. Kulturmixen var till en del politisk list. Mogulerna förstod att den hinduiska befolkningen måste få vara delaktiga i hovets prakt, annars fanns risk för uppror. Men hur taktiska skälen än var blev slutresultatet något enastående: arkitektoniskt och konstnärligt nyskapande.

Vackrast av Shah Jahans byggen är ändå Taj Mahal, där han inte nöjde sig med den traditionella röda sandstenen utan satsade på vit marmor utsmyckad med abstrakta geometriska mönster, snirklig persisk kalligrafi och blommor- och bladdekorationer i form av inläggningar (pietra dura) med jaspis och ädelstenar. Skälet till överdådet, som dagens turistguider gärna betonar, var kärlek. Taj Mahal var kejsarens känslosamma hyllning till sin favorithustru, den persiska prinsessan Mumtaz Mahal (Palatsets utvalda), som dött sedan hon fött parets fjortonde barn.
Gravmonumentet står på trygg grund. Den gedigna sockeln som huvudbyggnaden står på har i snart 400 år klarat av den utmaning det innebär att ligga på stranden av en flod som varje år svämmar över. Och trots att byggnadskomplexet ligger i ett område där jordbävningar förekommer, trots att brittiska soldater på 1800-talet uppträdde vårdslöst och trots att dagens föroreningar frätt på fasaden är det extremt välbevarat.

Shah Jahan behövde ju inte snåla. Han var troligtvis 1600-talsvärldens rikaste privatperson, medan hans rike tack vare effektiv beskattning av jordbruket var en av världens största ekonomier. Men byggivern – lusten att imponera – tärde hårt på statskassan. Och så upptagen med skrytbyggen var Härskaren över världen att han inte såg profitmöjligheterna och maktpotentialen i det européerna höll på med ute vid kusterna. Mogulkejsaren koncentrerade sig av gammal vana på kontinentens inre. Därför kunde portugiserna ohotat ta kontrollen över Indiens västkust, medan britterna så småningom kunde etablera sig i Madras i söder och Bengalen i öster. Så förblindad av det vackra skenet från sina egna mästerverk var han att han betraktade européerna som beskyddare av rikets gränser och inte som utmanare om makten.

Men än så länge var det inte kört. Shah Jahans son, Auranzeb, fortsatte att utvidga riket som blev som störst runt sekelskiftet 1700. Men politiken blev hårdare gentemot icke-muslimer. De sista resterna av förfadern Akbars religiösa öppenhet och respektfulla samarbete med hinduer rensades bort, vilket skapade hårda motsättningar. Aurangzeb intensifierade den gamla ovanan att riva hindutempel och bygga moskéer ovanpå ruinerna. Ännu idag kan man få höra hinduiska präster som pekar på en av dessa moskéer och argt utbrister:
– Aurangzeb gjorde det där!

Shah Jahan, mannen som gav världen Taj Mahal, slutade sitt liv på det mest förnedrande sätt.
I moguldynastin rådde vad man idag brukar kalla ”darwinistisk successionsordning”. Den innebar att kejsarens samtliga söner hade chans på tronen och att det vid praktiskt taget varje tronskifte utbröt små inbördeskrig mellan de rivaliserande sönerna. Den hårdföre och oförsonlige Aurangzeb besegrade och dödade inte bara sina bröder, han fängslade också sin pappa, alltså Shah Jahan, som straff för att han valt ut ett annat av sina barn till sin efterföljare.
Shah Jahan låstes in i sin privata våning i röda fortet i Agra. En myt säger att han före fängslandet hade planer på att bygga en svart replik av Taj Mahal där han själv skulle begravas. Det hade förstås blivit ännu märkvärdigare. Föreställ er: ett korpsvart och ett änglavitt mausoleum på varsin sida av den av solkatter glittrande floden.

En annan, troligare, historia går ut på att den nu maktlöse Härskaren över världen under sina sista dagar i livet brukade sitta i det åttakantiga tornet på terrassen till fängelsevåning och vemodigt titta på Taj Mahal, där hans älskade favorithustru, Palatsets prydnad, vilade i frid.

TajMahal_dimma.jpg

Fakta om Taj Mahal
• Efter att kejsarens favorithustru Mumtaz Mahal 1631 dog i samband med förlossningen av sitt fjortonde barn, dottern Gauhara Begum, bestämde han sig för att hedra henne med ett praktfullt mausoleum.
• Bygget påbörjades 1632 och slutfördes omkring 1653. Flera arkitekter var inblandade, bland andra persiern Ustad Ahmad Lahauri.
• Inuti huvudbyggnaden, som är 35 meter hög, kan besökare titta på två skengravar, kenotafer, medan Mumtaz Mahals och Shah Jahans kroppar ligger i källaren rakt under.
• Den persisk-indiska arkitekturen är inspirerad av Timurs grav i Samarkand och Humayuns grav i Delhi.
• De fyra minareterna som omringar huvudbyggnaden lutar utåt, vilket både är en optisk finess (det gör att de ser raka ut sedda snett underifrån) och en jordbävningssäkring: om jorden skakar rejält faller minareterna utåt och hotar inte mausoleet.
• Mausoleet står i en klassisk mogulträdgård (char bagh) med upphöjda gångar som delar in varje fjärdedel i nedsänkta blomrabatter. I trädgården finns en upphöjd vattentank i marmor och en rektangulär bassäng, vars vattenyta reflekterar Taj Mahal.
• Omges av två moskéer och på tre sidor av en tornförsedd mur, allt i röd sandsten. Utanför muren ligger mindre mausoleer och gravar över Shah Jahans andra fruar och Mumtaz favorittjänare.
• Sedan 1983 klassat som världsarv av Unesco. Sedan 2007 utsett till ett av den nya världens sju underverk, enligt en global omröstning på internet.

Fakta om mogulriket
• Grundades i Delhi 27 april 1526 av Babur sedan han besegrat Delhisultanatet i slaget vid Panipat.
• När mogulriket stod på sin topp runt år 1700 svarade det tillsammans med kinesiska Qingdynastin för ungefär hälften av världens BNP.
• Efter Aurangzebs död 1707 minskade mogulrikets styrka och utbredning sakta men säkert. Istället utökade brittiska handelsmän och lokala indiska furstar sina territorier.
• Mogulrikets definitiva undergång kom 1858 sedan britterna slagit ner sepoyupproret, staten tagit över styret av Indien från Östindiska kompaniet och den siste mogulkejsaren, den lärde Bahadur Shah II, skickats i exil till Burma.

Fakta om Shah Jahan
• Utropade sig till mogulkejsare 1627 sedan han dödat flera av sina bröder som konkurrerade om tronen.
• Utökade riket i och med erövringen av Kandahar (i dagens Afghanistan) 1636 och Ahmednagar (i Gujarat, en delstat i dagens Indien) 1638.
• Till skillnad från sin vidsynte och liberale farfar, kejsare Akbar, återinförde Shah Jahan den muslimska teokratin och uppmuntrade förstörelse av hinduiska tempel.
• Känd som moguldynastins meste byggherre. Utan Taj Mahal och andra ståtliga byggnader han lät bygga skulle inte epoken framstå som så glänsande och praktfull som den gör idag.
• Dog 1666, där han satt inspärrad av sin son, Aurangzeb, i sin privata våning i röda fortet i Agra.

Den här artikeln skrev jag ursprungligen för tidningen Populär Historia, där den publicerades i mars 2014.

Sommarläsning?
Min senaste bok. New Delhi-Borås. Den sanna berättelsen om indiern som cyklade till Sverige för kärlekens skull. Du hittar den i Pocketshop på Arlanda eller Landvetter. Men den kan ju vara slut där. Beställ därför här.

Äkta människor

IndianCoffeeHouse.jpg

Äkta människor på Indian Coffee House.

Tågresor, biobesök och flygresor. Simskolan, skolans sjukanmälan och utvärderingen av kontakten med försäkringsbolaget.

Nästan ingenstans får jag
träffa – eller ens prata med – en människa.
Antingen får jag fylla i ett webbformulär som ena stunden kräver att jag skriver personnumret med tio siffror och andra stunden vägrar acceptera allt annat än en tolvsiffrig harang. Eller så blir jag ombedd av en mekaniskt klingande röst med märklig satsmelodi att svara på frågor. Och svarar jag inte ultratydligt och i samma tonläge som maskinen blir jag missförstådd.

Inget mänskligt öra lyssnar någonsin på vad jag har att säga.
I mataffären får jag själv skanna mina varor och betala till en automat. Samma visa på flygplatsen: jag checkar in med hjälp av en maskin.
Nästa steg är robotar som plockar upp varor på butikshyllorna och serverar kaffe ombord på flygplanet.

Frånvaron av människor – av äkta människor – gör att jag upplever de stunder då jag får träffa en varelse gjord av kött och blod istället för kretskort och kablar som … lyxiga.

När jag reser till länder långt borta, länder som inte är lika teknologiskt utvecklade som vårt, är det första jag lägger märke till att närvaron av människor på arbetsplatser, i affärer, på hotell och restauranger ökar markant.

Jag vet att de där borta betraktar sin ännu icke-mekaniserade och odigitaliserade vardag som torftig. De längtar efter min modernitet, som de uppfattar som flärdfull. Men för mig det känns deras manuella och analoga tillvaro priviligierad och märkvärdig.

Jag vill inte romantisera missförhållanden och brister, men jag drar mig inte en sekund för att romantisera frånvaron av automater. Tänk att få handla över disk i en familjeägd mataffär, och att ha någon att småprata med om varornas kvalitet. Och tänk att få gå till värden med hyrespengen, istället för att överföra dem digitalt – tänk sån tid det tar, men tänk på kaffet hon bjuder mig på, och pratstunden jag får.

Men maskinerna är på väg att ersätta människor där som här.
I övergången mellan manuellt och automatiskt uppstår komiska effekter.
I Indien fick jag häromåret syn på två nymodigheter: en kaffeautomat och en tidningsautomat. Bredvid apparaterna stod en man som frågade vilken kaffesort och tidning som önskades. Han tog emot mina pengar, stoppade in dem i maskinerna, tryckte på knappen och räckte mig därefter koppen och tidningen.

Jag – som lever i en värld
där arbete bedöms efter det rationella innehållet, och inte de sociala bieffekterna – tog mig förstås för pannan. Så tokigt!

Men eftertanken säger mig: den dagen då mannen vid automaten förlorar sitt jobb är ingen lyckans dag.

Jungfruflygning

Air-asia-IndiaInk.jpg

Air Asia gör sig klar på flygplatsen i Bangalore för att genomföra sin första indiska flygning.

Igår avgick Air Asias första inrikesflygning i Indien. Flighten gick från Bangalore till Goa. Air Asia, som varit framgångsrikt i Sydostasien, ger sig alltså nu in i kampen om de indiska inrikespassagerarna. Konkurrenterna är Spice Jet, Indigo, Jet Airwas, Air India och Indigo.

Det blir förresten inte riktigt bara inrikes. Man kommer även att flyga mellan Indien och andra asiatiska destinationer. Bland annat lockar man med biljetter mellan exempelvis Chennai och Phuket för bara 800 kronor. Man kan nog lugnt påstå att det från med nu blir mycket billigare och enklare att resa vidare österut från Indien.

Air Asias indiska bokningssajt.

Barnarbete

482121475.jpg

Indien är det land som har flest barnarbetare. Och de flesta av dem jobbar i jordbruket, som restaurangpersonal eller som hemhjälp. Foto: Thinkstock

Du sitter vid ett rangligt bord på en enkel strandservering i Goa. Personalen som serverar te och mat och torkar av bordet med en grå trasa är pojkar som verkar gå på … mellanstadiet ungefär, funderar du.

De är tio, kanske elva, max tolv år gamla. Första dagarna blev du illa berörd. Barnarbete på en turistservering! Men du har du vant dig och tar knappt notis längre.

I inget annat land i världen finns det fler barnarbetare än i Indien. Antalet varierar på vem du frågor. Enligt Indiens folkräkning handlar det om drygt tio miljoner barnarbetare. Men enligt Fria Fackföreningensinternationalens (FFI:s) rapport är de sex gånger så många.

Idag är det Världsdagen mot
barnarbete. Tidningarna i Indien skriver nästan dagligen om arbetsgivare som avslöjas och grips för att de anställt minderåriga. Tidningarna skriver också om den ökande efterfrågan på barn som arbetskraft i medelklasshemmen. Medelklassen växer ju, med andra ord växer också arbetsmarknaden för barn som kan tänka sig att laga mat, städa och passa … andra barn.

Man skulle med andra ord kunna säga att minskad fattigdom och höjda inkomster paradoxalt nog har lett till att barnarbetet ökat – eftersom det vid sidan av den växande medelklassen (som idag är 200–300 miljoner) finns en dubbelt så stor underklass, där behoven av inkomster är så stor att barnen måste hjälpa till att försörja sina familjer.

Positivt är att lagarna skärpts och att det idag finns fler möjligheter att åtala dem som anställer barn. Negativt är att Indien fortfarande har flera miljoner barnarbetare, de flesta av dem inom jordbruket, men även i kol- och diamantindustrin och på mattväverier från Himalaya i norr till kokospalmsdungarna i söder.

Ja, det tänker jag på medan solen går ner i Indiska oceanen och den tolvåriga pojken ber mig flytta på mobilen så att han kan torka av restaurangbordet och ställa fram det glas med te som jag nyss beställde.

Lyssna!
Kl 14.15 idag ska jag prata om barnarbete i Indien i Sveriges Radio P4 Extra.

Bli värd för indisk student

479693701.jpg

Foto: Thinkstock

Varför inte vara värdfamilj för en indisk student? Själv tar jag emot utländska resenärer via Airbnb och älskar att få in en fläkt av världen i mitt kök.

Två indiska utbytesstudenterna kommer till Sverige. Dels en tjej som ska stanna här i sex sommarveckor, dels en kille som är här i en hösttermin. Killen är helt såld på golf och vill bli ingenjör, och tjejen spelar badminton och vill bli läkare.

Som värdfamilj får man möjlighet att lära känna en student från ett annat land och får vara med på en resa genom kulturer och språk. Det är inte heller endast kärnfamiljer som förmedlaren Youth For Understanding Sweden letar efter. Familjen kan se ut på olika sätt: par, ensamstående, med eller utan barn och regnbågsfamiljer.

Som familj kan man bo på landet eller i större stad, var som helst i hela Sverige. Studenterna kommer hit för att uppleva ett vardagsliv i Sverige och är nyfikna på det land som de har hört mycket positivt om.

Intresserad? mejla carin@yfu.se – eller ring på 08-650 50 25.