Gå till huvudsajt

Archive: Aug 2014

De förtrycktas konst

pkold-1.jpg

PK Mahanandia är en av dalitkonstnärerna som ställer ut i Väsby konsthall.

Kan konsten vara en väg till frigörelse och upprättelse? frågar sig arrangörerna av konstutställningen Voice of the voiceless som öppnar på lördag 30 augusti i Väsby konsthall strax utanför Stockholm.

Hos Indiens daliter, de oberörbara, ”kastlösa”, fyller konsten en särskild uppgift: att ge röst till dem som inte hörs, att ”gestalta erfarenheter hos dem som lever i utanförskap. Men också att ge uttryck för en växande självkänsla och stolthet över ursprunget och den kulturella tillhörigheten”, som det heter i utställningsprogrammet.

Utställningen arrangeras i samarbete med flera lokala företag i Väsby och Dalit Solidarity Network Sweden. Och konstnärerna är indiska Savi Sawarkar, PK Mahanandia, som jag skrivit dokumentären New Delhi–Borås om, och Preetam Casimir, samt Sarianna Kranz, som bor i Sverige men kommer från Finland.

Du tar dig enklast dit med pendeltåg från Stockholms Central till Upplands Väsby, varifrån du promenerar i fem minuter till Konsthallen på Optimusvägen 12B. Utställningen pågår till 21 september.

Het kärlek, het mat – fransk-indisk feelgood på bio i höst

100_steg_Bombay_till_Paris.jpg

För en del människor är Indien oroande. Fattigdom, trängsel och nu också våldtäkter. Fasansfullt och skrämmande.

Men i den västerländska filmens värld står Indien numera ofta för det motsatta: för feel good. Tänk bara på The Lunch Box, filmen om en gullig och platonsk kärleksaffär som utvecklas via papperslappar i lunchlådor av plåt. Och på The Very Best Marygold Hotel, om brittiska pensionärer som på plats i Jaipur förvandlas från kryptorasister till dyrkare av indisk kultur.

Även Slumdog Millionaire hade ett i grunden positivt och gulligt budskap, även om vägen dit visade upp en förskräcklig verklighet från Bombays slumområden, som till stor del är helt sann.

Senast ut är 100 steg
från Bombay till Paris, regissören Lasse Hallströms senaste film, som har svensk premiär 12 september. Här utmanas god europeisk smak av Michelinguideklass av heta indiska kryddor – och heta indiska känslor. Typ brännhet, chililaddad murgh masala utmanar två korsade slokande sparrisar.

Indien har blivit feelgood-filmvärldens nya älskling. Indien är kryddan som sätter smak och textilierna som sätter färg på det trista tråkiga västerlandet. Hur blev det så? Inget nytt under solen. Jag tror att det handlar om gamla föreställningar om tunna, smala ickevålds-praktiserande indier som pratar engelska med roligt sjungande dialekt. Inget att frukta med andra ord. Om magiker och ormtjusare och maharajapalats som det ultimata uttrycket för exotism. ”Jag ville jag vore i Indialand”. Mycket att längta efter med andra ord.

Se trailern för 100 steg mellan Bombay och Paris:

Fotnot: Min senaste bok, New Delhi-Borås, är ju på sätt och vis också en feelgood-historia, fast sann, och liksom Slumdog Millionaire full av svärta och sälta på vägen mot slutmålet. Boken finns numera som pocket.

Hoppfullt om Modi

Modiyeswecan.jpg

Yes we can, säger Narendra Modi. Men givetvis inte på engelska, utan på hindi: Hā, hama kara sakatē hai.

– Det finns de som säger att valet i våras var det viktigaste i det självständiga Indiens historia. Och att Indien först nu gjort sig av med det koloniala arvet.

Igår åt jag frukost i World Trade Center i Stockholm och lyssnade på Harald Sandberg, Sveriges Indienambassadör, när han gav en lägesbeskrivning av världens näst folkrikaste land tre månader efter världens största demokratiska val någonsin.

I publiken satt förutom
jag mestadels svenska företagare som gör eller funderar på att göra affärer med Indien. Harald var optimistisk å deras vägnar. Nu kommer det att bli lättare att göra affärer, vilket förstås många indier också tjänar på. Bra handelsvillkor ger tillväxt som ger välstånd.

Indiens nya premiärminister, hindunationalisten Narendra Modi, har rykte om sig att vara en politiker som förstår sig på ekonomisk tillväxt, det visade han under alla år då han var högsta beslutande politiker (chefsminister) i delstaten Gujarat, berättade Harald.

I sitt tal på självständighetsdagen i fredags (15 augusti, 67-årsdagen av frigörelsen 1947) pratade Modi bland annat om att utbilda Indiens arbetskraft (Skill India), men han pratade också om den fråga som upprört Indien i svallvågorna efter de uppmärksammade våldtäktsfallen: kvinnors säkerhet. Och Modi pratade om säkerhet och tillgång till toaletter för kvinnor.

Men Modi sa dessutom att de sista resterna av Nerhus socialism, planeringskommissionen som la fram statliga ekonomiska femårsplaner, nu ska skrotas. Glada nyheter för näringslivet, med andra ord.

För ett år sedan var Indiens ekonomi i botten. Rupien hade dalat i värde, efterfrågan var låg och pessimismen stor. Men under hösten och vintern vände det. Och så vann Modi, politikern som jag själv ser som en kombo av Anders Borg och Jimmy Åkesson, valet och spred löften om liberaliseringar och andra reformer som ska få fart på ekonomin. Nu spirar optimismen igen i Indien, sa ambassadören.

Haraldambssadör.jpg

Harald pratade hoppfullt om Modi. Foto: Per J Andersson

Men Modis hindunationalistiska ideologi? Den som säger att muslimer och andra religiösa minoriteter ska hållas på plats och att det är hinduerna som ska komma först? Men anklagelserna mot Modi om att ha beordrat polisen att stå och se på när mobben mördade oskyldiga muslimer i Gujarat 2002? Men Modis parti, BJP:s, idéer om att skriva om historien så att hinduismen framstår som mer framstående och ärofull och islam och moguler som mindre och obetydligare? Och BJP:s förslag om att bygga ett Ramatempel på resterna av Babrimoskén i Ayodhya och att ändra artikel 370 i grundlagen och därmed ändra Jammu och Kashmirs särställning?

– Farhågorna om en hindunationalistisk politik har dämpats. Signalerna från regeringen har hittills varit bra. Visst, regeringen framdriver att hindi ska användas i större utsträckning, vilket kommer skapa protester i Sydindien, men annars har Modi legat lågt med hindunationalismen, sa Harald Sandberg och fortsatte räkna upp alla de förslag och utspel som handlar om att skapa en kontinuerlig, stabil och näringslivsvänlig ekonomisk politik.

– Vad Indien behöver på vägen från agrart samhälle till IT-samhälle är en industriell revolution, sa ambassadören och menade att Indien nu har en historisk chans att genomföra en sådan.

När allt fler industrier ska flytta från länder med höga löner och höga omkostnader kan de hamna i Indien. Men då måste Indien snabbt bygga ut infrastrukturen, som är Indiens akilleshäl (taskiga vägar, gammal järnväg, överbelastat elnät på gränsen till kollaps), reformera skattelagstiftningen och införa liberalare och mindre rigidare arbetskraftslagar.

– Om det sker, sa ambassadör Harald Sandberg, då kommer Indien att spela en stor roll i världen de närmaste tio åren.

Fotnot: Arrangör av frukostmötet med ambassadören var Sweden-India Business Council. Pratade gjorde också generalkonsuln i Mumbai Fredrika Ornbrandt och Anna Liberg, svensk handelssekreterare och chef för Business Sweden i Bangalore.

Vi ses på söndag!

bokbord.jpg

Dags för bokfest i Stockholm.

För tjugofjärde året i rad tar världens längsta bokbord över Drottninggatan med fler än 600 bokfyllda bord i dubbla rader. Barnaktiviteter, sommarhäng och författarsamtal i Tankarnas trädgård blir det också.

PKnostalgia.jpg

Och i höjd med Centralbadet, Rydbergs bar och Författarförbundet, på Drottninggatan 88, står jag och några andra författare imorgon söndag 17 augusti 14.30-17.00 och signerar och säljer våra egna böcker.

Kom förbi: prata, vimla, kanske köpa ett ex av New Delhi-Borås till schyst pris. Kloka ord på vägen är dock helt gratis.

Det finns också ett författarprogram på scenen inne på gården mot Centralbadet. Följande händer:

Kl 12.30 – Musik med blåsorkester från Kulturskolan Stockholm i Centralbadets trädgård.

Trädgårdsscenen – sång, musik och berättande i anknytning till stadens litterära skyltar.

Kl. 13.10 – Inledningstal av Madeleine Sjöstedt, kultur- och fastighetsborgarråd.

Kl 13.15 – Två kvinnor och en man.
Gunnar Edander, Jeja Sundström och Claire Wikholm presenterar Harriet Löwenhjelm, Sonja Åkesson och Evert Taube m.fl.

Kl 14.30 – Minnets spelplats
Gunilla Palmstierna Weiss berättar om sin senaste bok Minnets spelplats.

Kl 15.15 – I Per Anders Fogelströms och skaldernas Stockholm
Ulf Bagge sjunger och berättar om Per Anders Fogelström, Evert Taube,Nils Ferlin, Olle Adolphson och C M Bellman.

Och på Norra Latins skolgård mot Drottninggatan händer kul saker för barn:

Kl 12.00 – 17.00 Ansiktsmålning

Kl 12.00 – 17.00 Bokbussen på plats med pyssel och sagor

Vi ses!

Galen komedi och spännande samtal

Colourcorrection.jpg

Fredag 5 september blir det teater om schabloner av den indiska kvinnan – och därefter ett panelsamtal om detsamma, lett av er favorit-Indienbloggare.

Följande har som bekant hänt: 2012 blir en ung flicka utsatt för en brutal gruppvåldtäkt på en buss och dör av skadorna. Händelsen väcker enormt uppseende världen över. I Indien går några kvinna ur huse för att demonstrera. På andra håll rycks det på axlarna – ”alla vet att det här händer varje dag, det enda ovanliga är att det hände en flicka från medelklassen och inte arbetarklassen.”

Men visste du att: Inget av detta har Sheila tid att bry sig om. Hennes föräldrars planer för hennes giftermål orkar hon heller inte engagera sig i. Nu ska hon till Bollywood och uppfylla sin dröm!

Fredag 5 september måste du bege dig till Uppsala stadsteater och kolla på en galen komedi som undersöker vi vem som äger rätten att berätta historian om hur den indiska kvinnans verklighet ser ut. Colour Correction, som föreställningen heter, ställer frågan om hur situationen ser ut för kvinnor i dagens Indien – men också hur vår förståelse formas genom såväl mediarapporteringen som av Bollywood och kanske framför allt vår egen förförståelse och vårt svenska perspektiv. Elefanter, yoga, Gandhi, färggranna kläder och gruppvåldtäkter. Vad säger klichéerna om Indien, och vad säger klichéerna om vår egen förförståelse och vårt svenska samhälle?

Efter föreställningen 5 september blir det i samarbete med Svensk-Indiska föreningen ett samtal under ledning av mig. Teatern spelas också kvällen efter, 6 september, men då utan panelsamtal och min medverkan.

Colour Correction är ett svensk-indiskt samarbete, ett samarbete mellan Uppsalabaserade Bananteatern, indiska Mukha Mugam Theatre Productions och det svenska scenkonstkollektivet Bonthrop. Föreställningen är också en del av kulturfestivalen Incredible India.

När? 5 september kl 19 och 6 september kl 18.
Var? Uppsala Stadsteater, Kungsgatan 53, Uppsala
Biljetter? Bokas på Uppsala Stadsteaters hemsida.

Freedom at midnight

nehru_ghandi_01.jpg

Nerhu och Gandhi.

Vid midnatt ikväll för 67 år sedan höll Indiens premiärminister Jawaharlal ett tal som gått till historien. Vid tolvslaget natten mellan 14 och 15 augusti 1947 skulle Indien äntligen få börja styra över sig självt. Britterna skulle ta båten hem från kajen vid Gateway to India-triumfbågen i Bombay och frihetsrörelsen, Nationalkongressen, skulle utse landets första egna regering på flera hundra år.

Talet som Nehru höll brukar kallas för möte med ödet-talet (tryst with destiny) och innehåller de vackra orden: ”När klockan slår tolv och det är midnatt, när världen sover, då vaknar Indien till liv och får sin frihet.”

Föreställ er fuktig värme,
doften av vedrök, stillastående avlopp och söt rökelse. Föreställ er några kvardröjande monsunmoln på himlen. Föreställ er Röda fortet i Old Delhi där Union jack halas och den indiska trikoloren hissas. Föreställ er en liten tunn man med vit båtmössa och kostym och kraglös skjorta och hans krumma kollega i googles, vitt skynke, käpp och sandaler. Föreställ er miljoner indier från Gulmarg i norr till Kanyakumari i söder som sitter med öronen tryckta mot sina rörradioapparater.

Så, öppna ögonen igen, och läs Nerhus tal från natten för 67 år sedan, då jordklotetes största kolonialvälde splittrades och inderna fick sin efterlängtade frihet:

india_independence_newspaper.jpg

Times of India.

Journalfilm från självständighetsdagen, 15 augusti 1947:

”Long years ago we made a tryst with destiny, and now the time comes when we shall redeem our pledge, not wholly or in full measure, but very substantially. At the stroke of the midnight hour, when the world sleeps, India will awake to life and freedom.

A moment comes,
which comes but rarely in history, when we step out from the old to the new, when an age ends, and when the soul of a nation, long suppressed, finds utterance.

It is fitting that at
this solemn moment we take the pledge of dedication to the service of India and her people and to the still larger cause of humanity.

At the dawn of history India started on her unending quest, and trackless centuries which are filled with her striving and the grandeur of her success and her failures. Through good and ill fortune alike she has never lost sight of that quest or forgotten the ideals which gave her strength. We end today a period of ill fortune and India discovers herself again.

The achievement we celebrate today is but a step, an opening of opportunity, to the greater triumphs and achievements that await us. Are we brave enough and wise enough to grasp this opportunity and accept the challenge of the future?

Freedom and power bring responsibility. The responsibility rests upon this assembly, a sovereign body representing the sovereign people of India. Before the birth of freedom we have endured all the pains of labour and our hearts are heavy with the memory of this sorrow. Some of those pains continue even now. Nevertheless, the past is over and it is the future that beckons to us now.

That future is not
one of ease or resting but of incessant striving so that we may fulfil the pledges we have so often taken and the one we shall take today. The service of India means the service of the millions who suffer. It means the ending of poverty and ignorance and disease and inequality of opportunity.

The ambition of the greatest man of our generation has been to wipe every tear from every eye. That may be beyond us, but as long as there are tears and suffering, so long our work will not be over.

And so we have to labour and to work, and work hard, to give reality to our dreams. Those dreams are for India, but they are also for the world, for all the nations and peoples are too closely knit together today for anyone of them to imagine that it can live apart.

Peace has been said to be indivisible; so is freedom, so is prosperity now, and so also is disaster in this one world that can no longer be split into isolated fragments.

To the people of India, whose representatives we are, we make an appeal to join us with faith and confidence in this great adventure. This is no time for petty and destructive criticism, no time for ill will or blaming others. We have to build the noble mansion of free India where all her children may dwell.

The appointed day has come – the day appointed by destiny – and India stands forth again, after long slumber and struggle, awake, vital, free and independent. The past clings on to us still in some measure and we have to do much before we redeem the pledges we have so often taken. Yet the turning point is past, and history begins anew for us, the history which we shall live and act and others will write about.

It is a fateful moment for us in India, for all Asia and for the world. A new star rises, the star of freedom in the east, a new hope comes into being, a vision long cherished materialises. May the star never set and that hope never be betrayed!

We rejoice in that freedom, even though clouds surround us, and many of our people are sorrow-stricken and difficult problems encompass us. But freedom brings responsibilities and burdens and we have to face them in the spirit of a free and disciplined people.

On this day our first thoughts go to the architect of this freedom, the father of our nation, who, embodying the old spirit of India, held aloft the torch of freedom and lighted up the darkness that surrounded us.

We have often been unworthy followers of his and have strayed from his message, but not only we but succeeding generations will remember this message and bear the imprint in their hearts of this great son of India, magnificent in his faith and strength and courage and humility. We shall never allow that torch of freedom to be blown out, however high the wind or stormy the tempest.

Our next thoughts must be of the unknown volunteers and soldiers of freedom who, without praise or reward, have served India even unto death.

We think also of our brothers and sisters who have been cut off from us by political boundaries and who unhappily cannot share at present in the freedom that has come. They are of us and will remain of us whatever may happen, and we shall be sharers in their good and ill fortune alike.

The future beckons
to us. Whither do we go and what shall be our endeavour? To bring freedom and opportunity to the common man, to the peasants and workers of India; to fight and end poverty and ignorance and disease; to build up a prosperous, democratic and progressive nation, and to create social, economic and political institutions which will ensure justice and fullness of life to every man and woman.

We have hard work
ahead. There is no resting for any one of us till we redeem our pledge in full, till we make all the people of India what destiny intended them to be.

We are citizens of
a great country, on the verge of bold advance, and we have to live up to that high standard. All of us, to whatever religion we may belong, are equally the children of India with equal rights, privileges and obligations. We cannot encourage communalism or narrow-mindedness, for no nation can be great whose people are narrow in thought or in action.

To the nations and peoples of the world we send greetings and pledge ourselves to cooperate with them in furthering peace, freedom and democracy.

And to India, our
much-loved motherland, the ancient, the eternal and the ever-new, we pay our reverent homage and we bind ourselves afresh to her service. Jai Hind .”

Delhiflyg för 4000 kr

494297121.jpg

Hit och hem igen för 4 000. Inte så illa. Foto: Thinkstock

Jag gillar inte att i onödan göra reklam för reseföretag, men när det dyker upp superbilliga Indienflygbiljetter kan jag inte låta bli.

Finnair har just nu en kampanj där man erbjuder biljetter från Stockholm, Göteborg, Malmö och flera andra svenska städer till New Delhi, tur och retur, för bara 4 090 spänn.

Perioden då man kan resa så billigt är från 9 januari till 31 mars. Du måste vara borta som minst sex dagar och som längst en månad – och biljetterna kan inte bokas om, inte ens om du intygar att du funnit din guru, din kärlek eller din favoritmaträtt och vill utöka vistelsen till åtminstone ett halvår. Inte ens då.

Här hittar du erbjudandet!

Från Lenin via Reagan till Vishnu

LeninReaganVishnu.jpg

Först stod Lenin staty på torget i Nowa Huta. Men sedan länge är statyn bortforslad – och torget har bytt namn till Ronald Reagantorget. Snart är det kanske dags att ännu en gång byta namn – till Vishnutorget.

När jag tågluffade på åttiotalet gjorde jag en uppdelning. Å ena sidan Skandinavien och å andra sidan Europa.
Europa började i Puttgarden.
Och Europas mitt låg i Krakow.
Ingen annanstans kändes Europas själ så stark som i Krakow.

Ingen annan europeisk stad är så nära sammantvinnad med historien om de kristnas diskriminering av judar. Redan 1494 tvingade ju den katolska kungen Jan Olbracht judarna att flytta till stadsdelen Kazimierz, som då var en egen stad. På 1940-talet tvingade nazisterna dem att flytta vidare till Podgórze på andra sidan Wislafloden, innan man skickade dem vidare till Auschwitz fem mil bort för likvidering.

Men minnet av judarna i Krakow kan också vara ljust och hoppfullt. På turistrestaurangerna i i de judiska kvarteren hörs varje kväll vemodig klezmermusik. Under blåvita takrosetter äter jag och de andra turisterna gefillte fisch, dricker israeliskt Carmelvin och minns den relativt sorgfria tiden före kriget. Och på apoketet Örnen, där katoliker gömde förföljda judar, känner man att det trots allt finns hopp om människan, även på de platser där historien är som svartast.

I Krakow finns också historien om hur religionens världsbild för första gången utmanades. Vid Krakows universitet står Nikolaus Copernicus staty, eftersom det var här i Polens gamla huvudstad han studerade teologi och matematik och började intressera sig för astronomi, ett intresse som ledde fram till upptäckten att jorden kretsar kring solen och inte tvärtom.
I Krakow berättas dessutom historien om åren då katoliker och protestanter ännu inte slog ihjäl varandra och Sverige på allvar var en del av Europa. På ett museum i stan tittar jag på porträtten av kung Sigismund III Vasa som sju år i slutet av 1500-talet samtidigt regerade katolska Polen och protestantiska Sverige.

Krakow bjuder förstås också på historien om järnridån och kalla kriget. På Stora marknadstorget i gamla stan står en vattenpump med en minnesplakett för mannen som 1984 tände eld på sig själv i protest mot den kommunistiska diktaturen.

Självfallet finns i Krakow historien om hur världskartan ritades om efter murens fall. Jag tar spårvagnen till socialistiska idealförorten och stålverket Nowa Huta.

På Nowa Hutas centrumtorg stod tidigare en Leninstaty. Men statyn är sedan länge flyttad till nöjesparken High Chaparral i småländska Hillerstorp, medan platsen är omdöpt till Ronald Reagantorget efter den amerikanska president som enligt många polacker gav dem friheten.

Men snart får man kanske döpa om torget i Nowa Huta efter en hinduisk gud. Det sovjetisk-polska stålverket drivs nämligen inte längre av staten, men inte heller av kapitalister från väst, utan av den indiskägda stålkoncernen Arcelor-Mittal.

Läs också
Krönika: Godnatt SJ!
Krönika: För den som reser är världen vacker.
Reseberättelse: Min senaste dokumentärroman, New Delhi-Borås, om en indier som reste landvägen mellan Asien och Europa, finns nu som pocket.