Månadsarkiv oktober 2014

Häromveckan skrev först Ulf Nilsson i Expressen och sedan Johan Hakelius i Aftonbladet varsin krönika som på olika sätt tog upp de positiva effekterna av västerländsk kolonialism.

Det blev förstås ramaskri i kommentatorsfälten. Med tanke på den förslavande och den ekonomiskt utsugande politiken, och ibland också militärt våldsamma metoderna, som portugiser, holländare, spanjorer, britter, fransmän, belgare och på sluttampen också italienare och tyskar gjorde sig skyldiga till – ja, med tanke på det kan det vara en svårt att ta in slutsatsen att kolonialismen också kunde föra något … gott med sig.

Men det gjorde den.

Kinesiska fiskehåvarna i Fort Cochin. Foto: Per J Andersson

Grodor kväker i kanalerna, åskan mullrar och nordostmonsunen piskar kokospalmerna i The Backwater i Kerala i sydligaste Indien. Jag sitter på verandan på Coconut Lagoon i Kumarokom, ett hotell som ligger under havsnivån i Keralas våtmarker.

Bungalowerna är ombyggda hundra år gamla byhus och här finns inga teveapparater på rummen, istället erbjuds yoga- och meditationssessioner, kanotutflykter och fågelskådarpromenader med hotellets egen naturalist. Och restaurangen, Ayemenem, serverar lokal mat gjord på lokala råvaror, och är döpt efter byn som figurerar i Arundhati Roys roman De små tingens gud.

Laithum. Det fria berget. En halvtimmes bilfärd från Shillong. Nere i dalen ligger byar där befolkningen tillhör ursprungsfolket khasi. Väglöst land, enda vägen dit är en trappa nerför bergssluttningen. Foto: Per J Andersson

På väg från Police Bazaar till universitet i Shillong kör vi genom en skog. En sagoskog. Dimman ligger tät mellan de gråa kala trädstammarna. Jag känner fukten och kylan genom bilens nervevade sidoruta. Jag ryser och föreställer mig hur troll och vättar lurar i där inne i det fuktiga gråa diset.

– Förut fanns det gerillasoldater här, men de har lagt ner nu,

Kaziranga Nationalpark vid floden Brahmaputra i delstaten Assam. Här finns majoriteten av världens enhorniga noshörningar.

Indien brukar du kanske mest förknippa med tätbefolkade städer och platta uppodlade slätter. Men det finns också ett vilt Indien. Där är jag nu.

Jag är i Shillong, en bergstad på 1 700 meters höjd i delstat som heter Meghalaya, som betyder Molnens hem, och det är en träffande beskrivning, för molnen krockar ständigt med kullarna som omger staden. Fast just nu befinner jag mig i ett konferensrum och lyssnar på när ministrar och statssekreterare och turistfolk från de andra sju delstaterna i Nordöstra Indien förklarar vad som är så speciellt med deras delstat.

Nummer 7. Vackraste stranden har tråkigaste namnen. Foto: Per J Andersson

Indiens vackraste strand har Indiens tråkigaste namn: Nummer 7. Kan en strand heta så? Jo, på ön Havelock i ögruppen Andamanerna, som ligger närmare Thailand än Indiens fastland, är det möjligt.

Sanden är vit, stranden är djup. I vattnet, som är genomskinligt, är det långgrunt. Och allt ramas in av mäktiga mahuaträd med stammar så höga och trädkronor så gröna att de ger ett på samma gång majestätiskt och utomjordiskt intryck.

Här hålls turismen i strama tyglar: det är förbjudet att bygga närmare havet än 200 meter från högvattenlinjen och högre hus än nio meter.

Kor ses ofta ströva fritt på gatorna i Indiens städer. Foto: Per J Andersson

Igår sände SVT:s Aktuellt ett reportage av Malin Mendel Westberg om behandlingen av kor på indiska gårdar. I reportaget får vi dels se en ekologisk gård där korna behandlas bra och dels se en gård där korna behandlas dåligt. Efter reportaget var jag med i Aktuelltstudion och pratade om kons ställning i Indien i allmänhet och i politiken i synnerhet.

BJP hade ju med i sitt valmanifest inför valet i maj att skydda kon. ”Rösta på Modi, ge liv till kon”