Språkkartan.
Jag gick en kurs i hindi i New Delhi. Efteråt kände mig som en sjuåring som just knäckt läskoden. Äntligen kunde jag tyda devanagari, krumelurerna som ser ut att hänga på tork på en tvättlina, alfabetet som hindi är skrivet på. Upprymd stavade jag mig igenom varenda skylt jag såg.
Men glädjen var kortvarig.
När jag några dagar senare klev av tåget i Calcutta var alla skyltar och reklamtavlor skrivna med ett annat alfabet. Och i Chennai ännu en uppsättning oförståeliga bokstäver. I varje ny indisk stad jag anlände till möttes jag inte bara av ett nytt språk,