Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Äkta människor

IndianCoffeeHouse.jpg

Äkta människor på Indian Coffee House.

Tågresor, biobesök och flygresor. Simskolan, skolans sjukanmälan och utvärderingen av kontakten med försäkringsbolaget.

Nästan ingenstans får jag
träffa – eller ens prata med – en människa.
Antingen får jag fylla i ett webbformulär som ena stunden kräver att jag skriver personnumret med tio siffror och andra stunden vägrar acceptera allt annat än en tolvsiffrig harang. Eller så blir jag ombedd av en mekaniskt klingande röst med märklig satsmelodi att svara på frågor. Och svarar jag inte ultratydligt och i samma tonläge som maskinen blir jag missförstådd.

Inget mänskligt öra lyssnar någonsin på vad jag har att säga.
I mataffären får jag själv skanna mina varor och betala till en automat. Samma visa på flygplatsen: jag checkar in med hjälp av en maskin.
Nästa steg är robotar som plockar upp varor på butikshyllorna och serverar kaffe ombord på flygplanet.

Frånvaron av människor – av äkta människor – gör att jag upplever de stunder då jag får träffa en varelse gjord av kött och blod istället för kretskort och kablar som … lyxiga.

När jag reser till länder långt borta, länder som inte är lika teknologiskt utvecklade som vårt, är det första jag lägger märke till att närvaron av människor på arbetsplatser, i affärer, på hotell och restauranger ökar markant.

Jag vet att de där borta betraktar sin ännu icke-mekaniserade och odigitaliserade vardag som torftig. De längtar efter min modernitet, som de uppfattar som flärdfull. Men för mig det känns deras manuella och analoga tillvaro priviligierad och märkvärdig.

Jag vill inte romantisera missförhållanden och brister, men jag drar mig inte en sekund för att romantisera frånvaron av automater. Tänk att få handla över disk i en familjeägd mataffär, och att ha någon att småprata med om varornas kvalitet. Och tänk att få gå till värden med hyrespengen, istället för att överföra dem digitalt – tänk sån tid det tar, men tänk på kaffet hon bjuder mig på, och pratstunden jag får.

Men maskinerna är på väg att ersätta människor där som här.
I övergången mellan manuellt och automatiskt uppstår komiska effekter.
I Indien fick jag häromåret syn på två nymodigheter: en kaffeautomat och en tidningsautomat. Bredvid apparaterna stod en man som frågade vilken kaffesort och tidning som önskades. Han tog emot mina pengar, stoppade in dem i maskinerna, tryckte på knappen och räckte mig därefter koppen och tidningen.

Jag – som lever i en värld
där arbete bedöms efter det rationella innehållet, och inte de sociala bieffekterna – tog mig förstås för pannan. Så tokigt!

Men eftertanken säger mig: den dagen då mannen vid automaten förlorar sitt jobb är ingen lyckans dag.