Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Ett sånt oväsen

479198763.jpg

När jag kommer till Indien är det som om ringsignalen i min mobiltelefon tappar orken. Jag hör den inte längre. Däremot hör jag indiernas mobiltrudelutter, som ofta är kända Bollywoodsånger och på så hög volym att det tränger igenom alla störande indiska bakgrundsljud.

Givetvis tappar inte min mobil kraft. Det är bara det att alla andra indiska vardagsljud överröstar den. Indierna har insett detta och ställt alla volymknappar på max. Det skulle inte förvåna mig om mobiler för den indiska marknaden dessutom förses med extra kraftfulla högtalare.

Jag har rest till Indien praktiskt varje år sedan tre decennier tillbaka. Jag har rapporterat från parlamentsval, gjort radioprogram, skrivit guide- och reportageböcker och inte minst resereportage.
Anledningen till att jag från början fastnade för landet var inte det som lockar så många andra västerlänningar hit – yoga och meditation – utan den indiska vardagens attack på alla sinnen.

Färger: orange blomstergirlanger, gula, gröna, blå glittrande sarier, röda bindi-prickar i pannan. Smaker: spiskummin, koriander, tamarind, lime, kardemumma, ingefära, stjärnanis. Dofter: avlopp, blommor, rökelse, vedrök!
Och så alla dessa ljud.

Jag går på en stadsgata och hör: lastbilars tryckluftsförstärkta sirener som skulle kunna väcka döda, försäljares lockrop, tempelklockors pinglande, moskéers minaretutrop och så, plötsligt – kaboom! – dovt dunkande bastrummor toppade med vinande och tjutande klarinetter, vilket visar sig vara en paraderande bröllopsorkester.

En kväll i storstaden Calcutta hör jag explosioner följda av skrik och rop. Fönstren skallrar. Trumhinnorna buktar inåt. Min första tanke: terrorister! Men nej, bara hinduisk festival med smällare, fyrverkerier och en glädjefull procession.

Det säger sig själv att det är svårt prata i normal samtalston i ljudmiljön på en indisk gata. Därför gör jag som alla andra: skriker. Och eftersom ljudkvalitén på telefonlinjerna är sämre än hemma måste jag vråla i mobilen om jag ska få fram mitt budskap. Oftast vrålar jag: ”Please, send me a sms instead”.

I Indien börjar jag gestikulera och göra egenpåhittade tecken till kypare och försäljare för att vara säker på att mitt budskap ska gå fram.
Jag blir en skrikande, vrålande och gestikulerande resenär. Se där hur snabbt människan förändras av omgivningens ändrade förutsättningar.

Den här texten har tidigare publicerats i Auris, tidskrift för hörselskadade.

NDBras_Indien_ko.jpg

Indien – personlig guide (Vagabond) och New Delhi-Borås (Forum och Månpocket). Två böcker om Indien skrivna av mig, två böcker som du kan beställa på Adlibris och Bokus.