Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Ett vildare, blötare och kvinnligare Indien

Kaziranga.JPG

Kaziranga Nationalpark vid floden Brahmaputra i delstaten Assam. Här finns majoriteten av världens enhorniga noshörningar.

Indien brukar du kanske mest förknippa med tätbefolkade städer och platta uppodlade slätter. Men det finns också ett vilt Indien. Där är jag nu.

Jag är i Shillong, en bergstad på 1 700 meters höjd i delstat som heter Meghalaya, som betyder Molnens hem, och det är en träffande beskrivning, för molnen krockar ständigt med kullarna som omger staden. Fast just nu befinner jag mig i ett konferensrum och lyssnar på när ministrar och statssekreterare och turistfolk från de andra sju delstaterna i Nordöstra Indien förklarar vad som är så speciellt med deras delstat.

Jag låter siffror fascinera mig. I Arunachal Pradesh består 81 procent av delstatens yta av praktiskt taget obebodd tät djungel. Här växer mer än 500 sorters orkidéer och lever 85 sorters däggdjur, bland annat tiger och snöleopard. Det är kort sagt ingen överdrift att Arunachal Pradesh, som statssekreteraren i delstatens turistministerium, stolt förklarar, att hans hembygd har jordens största biologiska mångfald. Sverige är en enda stor öken i en jämförelse.

I Meghalaya, där jag befinner mig för tillfället, finns flera levande broar. Jo, du läste rätt. Jag refererar inte till filmen Avatar. Här finns broar av grenar, stammar och lianer som sitter fast med rötter på var sin sida av floden. En av de levande broarna är mer än 500 år gammal. Och så skryter man om byn Mawlynnong. Renast i Indien, säger man. Konkurrens är ju inte så tuff. Övriga Indien är ju kännt för att vara ganska skräpigt, vilket lett till att sittande premiärmnistern Narendra Modi dragit igång megakampanjen Håll Indien rent.

Jag frestas också av delstaterna Mizoram, Nagaland, Tripura och Manipur som ligger längst bort i öster mot Burmahållet till. Här känns kulturen väldigt lite som Indien och väldigt mycket som Burma. Och kulturblandningen är mycket brokg med hundratals ursprungsfolk, nästan alla med ett eget språk, egen animistisk religion och traditioner som skiljer sig från grannkulturen några mil bort.

livingbridges.jpg

Levande bro i Meghalaya.

Nordöstra Indien är kort sagt en del av världen dit globalisering och mainstreamkultur ännu inte vällt fram. Jo, i rännilar. I Manipur finns kvinnliga fotbollslag och kvinnliga boxare, några av av dem i världseliten. Och en poet och gitarrist som heter Rewben Mashangva och är besjälad av att ursprungsfolkens kultur och traditioner inte ska svepas bort i globaliseringensvågen, och som därför samlar traditionella instrument, men själv uppträder med akustisk gitarr och sjunger med en röst som om han vore brorsa med Sixto Rodrigues eller Bob Dylan. Och han sjunger:

In the beutiful
Beutiful green field
Smoke is rising from a distant hut
By the side runs the river endlessly
By the side runs the river endlessly

De matrilinjära traditionerna är också en sak som skiljer området från resten av Indien. Gården går hos flera folkgrupper i arv till yngsta dottern, inte äldsta sonen. Och barnen tar mammans familjenamn.

Ett vildare, renare och mindre patriarkalt Indien. Och blötare. Världsrekordet i regn slås år efter år just här i en by i Meghalaya, Molnens hem.