Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Indien är inte Narnia

Maharaja.jpg

Nej, så här ser inte Indiens premiärminister ut.

I den svenska dagstidningen kallas allt som oftast Punjab, Tamil Nadu, Gujarat med flera indiska delstater för ”provinser”, ”regioner” och ”områden”.

Jag sluter ögonen och drömmer mig bort. Det låter så fjärran, exotiskt, nästan som i en saga. Punjabprovinsen, Tamil Naduregionen, Gujaratområdet, Jag ser framför mig maharajor som rider på elefanter och slavar som fläktar deras kroppar med påfågelsfjädrar. Jag drömmer mig bort till Bundelkhand, Orchcha och Kapurthala, till Midgård, Mordor, Grå hamnarna och Blå bergen …

Så vaknar jag, öppnar ögonen och tänker irriterat: Jamen, varför säger de inte som det är? Varför skriver de inte: delstaten Punjab, delstaten Tamil Nadu och delstaten Gujarat.

Indien är en förbundsrepublik med 29 delstater. Det politiska systemet har stora likheter med USA:s, men är mest likt Tysklands, eftersom den indiska presidenten, liksom den tyska, saknar makt och mest har ceremoniella uppgifter. Istället styrs landet av en regering ledd av premiärministern. Precis som i Tyskland, fast där heter det förstås förbundskansler. Och varje delstat har ett parlament, där ledamöterna utses i allmänna, fria val av delstatens invånare.

Indien är kort sagt inte ett sagorike i Sagan om ringen eller Narnia. Ledaren är varken kung eller hövding, utan alltså premiärminister, Så varför detta diffusa prat om regioner, provinser och områden?

Saganomringen.jpg

Och, nej, det här är inte Punjabprovinsen.

Föreställ er om tidningen rapporterade om Kalifornienområdet, provinsen Niedersachsen och regionen Florida! Läsarna skulle reagera.

När det gäller västliga länder som vi uppfattar som mer besläktade med vår hemmakultur, då kan vi minsann skriva vad områdena i själva verket är: delstater.

Så varför kan inte Punjab, Tamil Nadu, Gujarat och Indiens övriga 26 delstater få heta just det, delstater? Jag vet varför. Det låter alldeles för trist och välkänt – och inte ett dugg exotiskt och främmande.

Min senaste bok, New Delhi-Borås, om indiern som cyklade till kärleken i Sverige, finns nu både som e-bok och pocket.