Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Syndig lyx

TajMahalhoajdare.jpg

Taj Mahal hotell, som Jamset-ji Tata startade när han inte fick komma in på stadens white only-hotell. Foto: Per J Andersson

November 2008. Svart rök bolmade ur de krossade fönstren. Elden sprakade, sirener ljöd. Indiens överdådigaste lyxhotell och Bombays mest kända byggnad – Taj Mahal Palace – hade attackerats av terrorister.

Det är många nyhetsbilder som trots sin dramatik inte förmår att ta tag i mig, men de här gjorde det, av det enkla skälet att jag så många gånger besökt terroristernas mål, senast bara några veckor före attacken.

Jag har aldrig bott på hotellet, det är alldeles för dyrt för min resebudget, men jag brukar stämma träff med folk där, fika och besöka bokaffären i lobbyn. Och nu ser jag på bilderna – mitt i den behagliga hotellyx som är en sådan kontrast till Bombays hektiska gatuliv: ett litet men intensivt och dödsbringande krig.

Hela Indien var chockat. Alla har en relation till det 111 år gamla hotellet. Tillsammans med intilliggande triumfbågen Gateway to India får det ofta representera hela Indien. Dessutom förekommer hotellet i hundratals Bollywoodfilmer.

En indisk författare berättade för mig att Bombaybor kan spara pengar i veckor för att finklädda besöka hotellet och dricka en enda kopp söndagskaffe.

Författaren gjorde en liknelse: Bombayborna, sa han, kände samma sorg när de såg hotellet brinna som Londonborna när Sankt Paulskatedralen bombades under andra världskriget.

Taj Mahal Palace grundades av indiern Jamset-ji Tata som en plats där indisk och brittisk societet skulle kunna mingla fritt utan att behöva bekymra sig om de koloniala white only-regler som gällde på andra fina hotell i staden.

JamsetjiTata.jpg

Jamset-ji Tata lever kvar som staty inne i hotellet han grundade för 111 år sedan. Foto: Per J Andersson

Det är ödets ironi att attentatsmännen – utsända av västerlandshatare i grannlandet Pakistan – gav sig på just detta hotell, som ju står för en sorts bitterljuv asiatisk revansch.

Hotellgrundaren Tatas arvingar har expanderat långt bortom Bombay och driver idag en global lyxhotellkejda och äger bilmärket Jaguar, samtidigt som man dominerar indiskt näringsliv och börjat köpa upp europeiska och amerikanska basnäringar.
”Imperiet slår tillbaka”, som en ledarskribent på Times of India formulerade det när det anrika Bombayföretaget köpte ännu ett brittiskt företag.

Jag tror att terroristerna slog till mot Taj Mahal Palace för att det är resultatet av en provocerande brist på renlärighet. Hotellet är en hybrid i en stil som är en lekfull blandning av hinduiskt och muslimskt, profant och sakralt, moriska kupoler och italiensk renässans.

Klientelet är lika kalejdoskopiskt. Här festar indiska filmstjärnor och västerländska popstjärnor och här möts östs och västs ekonomiska och kulturella elit – som Beatlesmedlemmen George Harrison som för 40 år sedan fick sitarlektioner av Ravi Shankar i en av hotellets sviter.

TajMahalinuti.jpg

Inuti hotellet finns en konstskatt som terroristerna nästan lyckades förstöra. Foto: Per J Andersson

Hotellet är en fin symbol för Bombay, staden puritanerna älskar att hata: Sydasiens minst traditionella, minst religiösa och mest etniskt blandade stad.

Jag tror att även de unga terrorister som besinningslöst sköt omkring sig har frestats – gud förbjude – av de stora stålarnas och de miljoner förhoppningarnas stad – inte minst tack vare alla filmer från Bollywood, som ju är lika populära i Pakistan som i Indien.

Taj Mahal Palace var också
ett av Indiens bästa konstmuseer. I korridorer och bankettsalar hängde mycket av Indiens mest ansedda 1900-talskonst. Under attacken begravdes tavlorna av sot och damm.

Världens bästa konstexperter ägnade mycket möda åt att rädda det som räddas kan, vilket förklarar varför renoveringen blev så monstruöst dyr.
Men nu är allt helt och skimrande rent igen.

Lagom till landets 63:e självständighetsdag 2010 öppnade hotellet de sista stängda avdelningarna. Comebacken firade man fest och en helsidesannons i senaste numret av The Economist. En svartvit bild – med texten ”Taj Forever” och med en känsla av tidlöshet.

Tittar man noga på bilden ser man att en i personalen håller upp ett handskrivet plakat där det står:
”Vi är tillbaka!”.

Det är förstås ett budskap till fundamentalisterna som gav sig på den religiöst och etniskt blandade megastaden – och satte stadens symbol, det syndiga lyxhotellet, i brand.

Sändes ursprungligen i Godmorgon Världen i Sveriges Radios P1 den 29 augusti 2010.

Min senaste bok, New Delhi-Borås, om indiern som cyklade till kärleken i Sverige, finns nu både som e-bok och pocket. Snart blir också den film, om allt går vägen.