Gå till huvudsajt

Archive: Aug 2015

Indiens historia

Ashoka.jpg

Kung Ashoka styrde Mauryariket i norra Indien på 200-talet f Kr. Efter slaget om Kalinga (dagens Odisha) blev han pacifist och buddist. Ingen vet hur han såg ut. Men här är en gissning.

Nu fortsätter Indienskolan för alla er som för första gången ska resa till Indien eller redan varit där, utan att ha läst på, eller fattat vad ni har sett. Idag blir det viktiga årtal i Indiens historia från tidernas begynnelse fram till självständigheten 1947 (imorgon fortsätter vi med tiden från 1947 fram till idag):

Från Induskultur till självständighet
2800–2600 f Kr:
De första bosättningarna i och runt Indusdalen i det som i dag är Pakistan och de indiska delstaterna Gujarat, Rajasthan och Punjab.

2600–1700 f Kr: Indusdalens civilisation är den tredje äldsta högkulturen på jorden efter Mesopotamien och Egypten. Städerna hade breda gator och avloppssystem. Man bedrev handel med bland annat Mesopotamien (i nuvarande Irak).

1500–1200 f Kr: Indo-arierna flyttar sakta men säkert från Centralasiens stäpper ner mot Indusdalen, Gangesslätten och indiska halvön. Med sig hade de hästen, vagnar med hjul och kastsystemet, och därmed fröet till dagens hinduism.

1400–900 f Kr: Tidig vedisk period. Indo-arierna bygger städer i Punjab och nära floderna Ganges och Yamuna.

900–500 f Kr: Sen vedisk period. Indo-arierna flytter succesivt österut längs Ganges.

Cirka 500 f Kr: Prins Siddharta Gautama lär ut att vår existens är ett enda långt lidande, men att man kan få slut på eländet om man följer den åttafaldiga vägen. Buddhismen var född.

327–325 f Kr: Alexander den stores fälttåg från Grekland når nordvästra Indien, där han irrar runt några år innan han beger sig västerut igen.

Cirka 320 f Kr: Kung Chandragupta grundar ett konungarike i norra Indien som är början på Maurya-dynastin.

272–233 f Kr: Kung Ashoka styr över norra Indien. År 261 f|Kr konverterar han till buddhism.

0–100: Intensiv handel mellan Indien och Romarriket.

320: Chandragupta I blir kung i norra Indien och inleder Guptadynastin.

375–415: Chandragupta II utökar sitt kungarike västerut och söderut. Sanskrit blomstrar som litterärt språk och Kalidasa skriver dikter och pjäser.

680–670: Högperiod för kungadömet Pallava, som bland annat bygger tempel i Mahabalipuram (Mamallapuram) söder om dagens Madras (Chennai) i Tamil Nadu.

985–1014: Kung Rajaraja styr över Cholaimperiet i södra Indien och på Sri Lanka.

1000–1027: Mahumd av Ghazni invaderar Nordindien i 17 olika räder och förstör hindutempel i Mathura, Kanauj och Somnath.

1025–1023: Cholaimperiet från Sydindien erövrar Orissa och Bengalen och dessutom avlägsna Srivijayakungadömet på Sumatra och Malackahalvön.

1192: Mahmud av Ghor, som är muslim, kommer ridande från Afghanistan med sina trupper och besegrar vid slaget vid Tarain en kondeferation av hinduiska rajputkungar. Början på drygt 500 år av muslimskt styre i Nordindien.

1193: Delhi faller för muslimska invasionstrupper.

1206: Delhi-sultanatet grundas. Persiska blir utbildnings- och myndighetsspråk.

1293: Marco Polo reser genom Sydindien.

1370: Det hinduiska kungadömet Vijaynagar expanderar i Sydindien med att erövra Madurai.

1398: En annan muslimsk härförare, Timur, attackerar och förstör Delhi.

1489–1505: Sikander Lodi styr Delhi-sultanatet. Flyttar huvudstaden från Delhi till Agra.

1498: Portugisiska sjöfararen Vasco da Gama landar i Calicut i Kerala på indiska sydvästkusten.

1510: Portugiserna erövrar Goa.

1526: Baburs trupper vinner över Delhi-sultanatets. Babur blir den första mogulkejsaren i det muslimska Stormogulriket.

1542: Sher Shah erövrar Nordindien från mogulerna.

1554: Mogulen Humayun återtar makten och återupprättar Stormogulriket.

1556: Akbar efterträder Humayun som mogulhärskare.

1600: East India Company grundas i London. Ambitionen är att handla med Indien.

1605: Jehangir efterträder Akbar.

1627–1658: Jehangirs efterträdare Shah Jahan styr riket och bygger Röda fortet i Delhi och Taj Mahal i Agra.

1658–1707: Aurangzeb styr. Riket når sin kulturella och maktpolitiska höjdpunkt.

1707–1719: Efter Aurangzeb följde tre svaga mogulkejsare. Stormogulrikets fall var inlett.

1739: Persiens kung Nadir Shah attackerar Delhi och stjäl mogulernas påfågelstron.

1757: Engelsmannen Robert Clive vinner över nawaben av Bengalen i slaget vid Plassey och inleder engelska ostindiska kompaniets marsch mot makten över Indien.

1770: Svält i Bengalen. En tredjedel av befolkningen dör.

1799: Britterna krigar mot och vinner över den uppstudsige muslimske kungen Tipu Sultan i Sydindien.

1818: Britterna tar efter strider makten över maratherna i västra Indien runt dagens Bombay (Mumbai).

1843–1848: Britterna krigar mot och erövrar Sindh och Punjab.

1857: Frihetskriget/Sepoyupproret. De indiska soldaterna i den brittiska armén börjar tillsammans med några jordägare och indiska prinsar att skjuta mot britterna. Upproret slås ner.

1858: Brittiska ostindiska kompaniet upplöses. Indien styrs direkt av brittiska staten.

1877: Drottning Viktoria av Storbritannien lägger till en ny titel: Kejsarinna av Indien.

1185: Indian Nationalist Congress, den indiska självständighetsrörelsen, bildas. Organisationen blir sedemera kongresspartiet som styr det självständiga Indien efter 1947.

1905: Bengalen delas i öst och väst. Självständighetsrörelsen börjar bojkotta brittiska produkter (Swadeshi-kampanjen).

1920: Mahatma Gandhi startar sin ohörsamhetskampanj mot britterna.

1930: Saltmarschen. Protest mot att britternas försökte sälja brittiskt salt till Indien och beskatta indiskt salt.

1933: Gandhis ohörsamhetskampanj avslutas.

1934: Val till en rådgivande församling under brittisk överhöghet. Indiska nationalkongressen vinner flera platser.

1947: Indien delas i Indien och Pakistan och blir två självständiga länder.

Bröllop maharaja style

Indisktbrollop.jpg

Här fortsätter Indienbloggens grundkurs i indisk kultur för förstagångsresenärer.

Hur träffas indier som ska ingå äktenskap och hur ser ett indiskt bröllop ut?

Vi börjar bakifrån, med bröllopet:

Bombay. Jag vet att Sanjay till vardags klär sig i t-tröja och jeans, eller möjligtvis chinos. Men i dag ska han gifta sig och han är klädd som en maharaja. Lång sidenkurta (skjorta som går till knäna) med guldbrodyr, orange turban med plym och glittriga sandaler med en spira längst fram.

Sunita är heller ingen klädtraditionalist. Man ser henne mest i slitna jeans och en tajt top och kanske en grå kavaj när hon kör sin skoter genom den hektiska Bombaytrafiken. Men i dag ska hon gifta sig och är liksom sin blivande man klädd enligt traditionen i hans och hennes föräldrars hemby: guldglittrande röd sari, hennafärgade händer och fötter och armarna täckta med silvriga och guldiga bangles (armringar).
Det är båda klädda och smyckade mycket otidsenligt (för att vara Bombay) och traditionellt (för att vara just Sanjay och Sunita).

Snart kommer gästerna. 500 är bjudna. Piren bredvid Gateway of India i Bombay, som praktiskt taget varje kväll är uthyrd till bröllop, strålar av ljus. Partytält, överdåd av cateringmat och hundratals plaststolar. Dessutom en mässingsorkester som spelar en blandning av hindifilmlåtar och västerländska popklassiker, ackompanjerad av fyrverkeriernas kraftiga explosioner. Allt är som i en saga, som i en dröm, som i en Bollywoodfilm och som i hundratusentals byar och städer runt om i Indien.

Det finns lika många bröllopstraditioner i Indien som det finns etniska, lingvistiska och kulturella grupper. Smak, stil och riter bestäms av religion, kast, klass, utbildning, hemby. Men överdådet och den glittrande prakten har de gemensamt.

Att man låter bröllop kosta mycket pengar är inget unikt indiskt, men om man skulle göra en lista över länder där de generellt sett är mest påkostade skulle förmodligen Indien hamna högst. Ett skäl till att de är så påkostade är vanan att bjuda många gäster. Jämfört med i väst bjuds betydligt vidare cirklar: vänners vänner och släktingars vänners vänner eller varför inte en västerlänning som bara råkar gå förbi.

Fattiga familjer tar lån för att ha råd med sina barns bröllop, vilket gör att de kan bli skuldsatta för resten av livet. Att ordna ett litet avskalat budgetbröllop har därför blivit ett radikalt val bland socialt engagerade och välutbildade, som anser att megabröllopen är en dålig indisk tradition, som ruinerar och exkluderar.

Är man traditionell låter man en astrolog bestämma datumet för bröllopet. Stjärnorna måste stå rätt för lyckad förening. Någon gång under den torra vinterårstiden är vanligaste valet. Tre dagars eller en hel veckas firande är inte ovanligt. Populära inslag är att brudgummen rider till bröllopet på en vit häst, att manliga och kvinnliga gäster umgås var för sig under festen, att kvinnorna dagen före vigselceremonin uppträder med en ceremoniell dans och kvällen efteråt arrangerar lekar för att de nygifta, som i dagarna kanske träffats för allra första gången, ska lära känna varandra.

Bland hinduer är det ofta en brahmin (präst) som utför ceremonin. Men man kan också gifta sig borgerligt med en tjänsteman från kommunen eller jurist från en lokal domstol som vigselförrättare. Till skillnad från kristna gifter sig hinduer vanligtvis inte i templet, utan hemma eller i en hyrd lokal.

Men hur träffas vanligtvis indier som sedemera gifter sig med varandra? Jo, fortfarande regerar det arrangerade äktenskapet. men det är på väg att förändras, sakta men säkert.

– Hur träffade du din fru? frågar jag den unge internetdesignern Senthil Murugesan i Tiruchirapalli i Tamil Nadu.
– Via bharatmatrimony.com, svarar han.
– En kontaktsajt? undrar jag förbluffad. Du letade runt, hittade en läcker, intressant tjej, mejlade henne och så dejtade ni …
– Nej, nej, avbryter han. Mina föräldrar la ut uppgifter om mig, och en bild på mig. Likadant gjorde hennes föräldrar med sin dotter. Sedan mejlade de varandra och diskuterade hur kompatibla vi var. Ja, mina föräldrar frågade förstås mig vad jag tyckte om flickan innan det var dags att träffa henne, men det var dem som skötte allting.
– Så det var inte kärlek på internet?
– Nej, det var arrangerat äktenskap online.

De arrangerade äktenskapen är fortfarande normen, kärleksäktenskap undantagen. Det verkar nästan inte spela ingen roll hur frigjord en modern indier är från kasthierarkierna, planerna på äktenskap föser obevekligt tillbaka de frigjorda i den traditionella fållan. Man kan studera, jobba och umgås med folk med helt annan kasttillhörighet, men när man gifter sig gör de flesta det fortfarande inom kasten, skrået, gruppen.

Ofta är det kvinnan och hennes föräldrar som drar kortaste strået i kampen om status på äktenskapsmarknaden. För att få sin dotter gift måste kvinnans föräldrar betala hemgift till mannens föräldrar. Kraven kan vara horribelt höga: en skoter, ett kylskåp, en bil, hundratusentals rupier. Om mannens föräldrar inte är nöjda händer det att de klagar hos kvinnans föräldrar. Det förekommer avarter som att mannen och hans föräldrar mördar kvinnan på grund av att hemgift är för liten.
Indien är inte stillastående och evigt, som västerländska betraktare ofta brukar konstatera. Samhällsförändringarna går rasande fort.

Äktenskapen över kastgränserna är få, men ökar. Par som träffar varandra utan föräldrarnas inblandning är ovanligt, men blir vanligare. Hemgiften som begärs är hög, men kraven minskar. Allt fler accepterar äktenskap över kastgränserna så länge man är säker på att det finns andra kriterier än kast som leder till inflytande och delaktighet i samhället, säger exemeplvis sociologen Shiv Viswanathan vid Centre for the Study of Developing Societies. Kan man behålla sin status genom att välja en man med rätt utbildning istället för en man av rätt familj och kast så är det okej. Hos medelklassen i städerna är inte äktenskapsannonserna lika kastinriktade som förr och hemgiftskraven inte lika uttalade, enligt Shiv Viswanathan.

Den nya ekonomin betonar utbildning och social kompetens framför kast och religion. Vem vill inte klättra på samhällsstegen? Religiösa och sociala tabun har hindrat många indier från att ens orka närma sig stegen. När traditionens bojor lossas och ersätts av ett individuellt val har de åtminstone fått chansen.

Indien A till Ö

Tempelroad_Puri.jpg

Temple Road i Puri. Foto Per J Andersson

Om du ska resa i Indien och vill hänga med. Om du läser indiska dagstidningar och veckomagasin som India Today och Outlook och inte fattar vad där står. Här är lite fakta och några termer som är bra att hålla koll på – så att du fattar vad du läser.

Varsågod, här är grundkursen att skriva ut och packa ner i handbagaget och kanske ögna på flyget ner:

Adivasis. Samlingsbegrepp för Indiens stamfolk. Finns utspridda över hela landet. Ofta kommer de i kläm när det moderna indiska samhället expanderar – och börjar expropriera för skogsavverkning, industrietableringar och väg- och dammbyggen. Kampen mot den omstridda Narmadadammen förs till stor del av adivasis.

Ashoka. Åren 268–233 f Kr kung i Mauryariket, som täckte stora delar av dagens Nordindien, Pakistan och Bangladesh. År 261 f Kr konverterade Ashoka till buddism, vilket ledde till att buddismen spreds till Sydostasien och Sri Lanka. Efter Mauryadynastins fall skulle det dröja ändå till vår tid – till 1947 – innan det åter fanns ett Indien, som omfattade större delen av indiska kontinenten och inte styrdes av muslimska dynastier med rötterna i Centralasien och Mellanöstern.

Ayodhya. Stad i delstaten Uttar Pradesh i norra Indien, varifrån kung Rama regerade, enligt eposet Ramayana. I dag är Ayodhya känd som staden där hinduiska aktivister 6 december 1992 rev Babrimoskén, som byggdes 1526 under den förste mogulhärskaren Baburs regim. Aktivisterna hävdade att det dessförinnan stod ett Ramatempel på platsen, ett tempel som revs av muslimer, för att de skulle kunna bygga moskén. Hinduaktivisterna vill bygga upp Ramatemplet igen, men projektet har stoppats av myndigheterna för att undvika sammandrabbningar mellan hinduer och muslimer.

BJP. Förkortning för Bharatiya Janata Party (Indiska folkpartiet). Grundat så sent som 1980. BJP ledde centralregeringen tolv dagar efter valet 1996 och hela perioden 1998–2004 och premiärminsitern hette då Atal Bihari Vajpayee. Sedan valet 2014 leder partiet en majoritetsregering med Narendra Modi som premiärminister. BJP är Indiens näst största parti efter Kongresspartiet. Har liksom sina systerorganisationer i paraplyorganisationen Sangh Parivar ett program som går ut på att stärka hinduernas roll i det indiska samhället.

Bandh. Ett hindiord som betyder stängd och som engelskspråkiga indiska tidningar använder flitigt i betydelsen ”strejk” eller till och med ”generalstrejk”, ofta akompanjerad av någon form av politisk aktion, t ex en hungerstrejk, en sit-in eller en ohörsamhets- och icke-våldsaktion.

Callcenter. Den engelska termen för ett serviceföretag som sköter kundtjänsten, ofta via telefon och internet, åt andra företag. Många västerländska storföretag har sedan millennieskiftet flyttat kundtjänsten till callcenter i Indien.

Centralregering och delstater. Indiska unionen är en federal stat, ungefär som USA och Tyskland. Den federala regeringen i New Delhi bestämmer bland annat över utrikespolitik, försvar, utvecklingsplanering och valuta. Delstatsregeringarna ansvarar bland annat för skolväsen, sjukvård, busstrafik, polis och jordbruk. Både Indiska unionen och delstaterna har parlament, som det är allmänna val till ungefär vart femte år. Indiska unionen består av 29 delstater och sex centralt styrda unionsterritorier.

Crore. Indiskt ord för 10 miljoner.

CPI (M). Förkortning för Communist Party of India (Marxist). Bröt sig 1964 loss från moderpartiet CPI, och orienterade sig långsamt – för långsamt enligt många – bort från Moskva. I dag Indiens största kommunistparti. Har tvingat reformera sin politik efter Sovjets fall, men är fortfarande – i jämförelse med Västeuropas gamla kommunistpartier – ett doktrinärt marxistparti. I valen till parlamentet i New Delhi har partiet, bortsett från i de första valen på femtiotalet, aldrig fått mer än fem–sex procent av rösterna. I delstaterna Västbengalen, Kerala och Tripura har CPI (M) i perioder varit största parti därmed haft den regionala regeringsmakten.

Dalit. Ett hindiord för krossad eller förtryckt. Den gängse termen som används i tidningarna om oberörbara, eller kastlösa (outcasts) som man sa förr, och en del andra andra marginaliserade grupper. Mahatma Gandhi införde termen harijans, guds barn, men det ordet hör man sällan idag. Se också Scheduled castes.

Delningen (The Partition). I Indien pratar man inte så ofta om 15 augusti 1947 som dagen då Indien blev självständigt. 15 augusti 1947 är mer förknippat med den andra stora händelsen den dagen: den traumatiska delningen av Indien, The Partition. Under självständighetsrörelsen fruktade Indiens muslimer hinduisk dominans i den framtida självständiga staten. Därför bildade muslimer 1906 All India Muslim League, som arbetade för självständighet tillsammans med Nationalkongressen, som hade en stark hinduisk identitet. Muslim League sa nej till att ingå i en hinduiskt dominerad stat. Därför delades det brittiska Indien. Två stater utropades: ett i ett huvudsak hinduiskt Indien och ett i huvudsak muslimskt Pakistan. Pakistan bestod fram till 1971 av två delar: Öst- och Västpakistan. Därefter är Östpakistan en självständig nation med namnet Bangladesh. Delningen 1947 ledde till våldsamma sammanstötningar i Punjab mellan hinduiska flyktingar på väg österut och muslimska flyktingar på väg västerut. Flera miljoner människor miste livet. The Partition är fortfarande ett fult sår i den indiska samtidshistorien och anses av många som ett stort nationellt misslyckande.

Dravider. Flyttade in i Indien i förhistorisk tid. I dag är draviderna dominerande i de fyra sydindiska delstaterna Andhra Pradesh, Tamil Nadu, Karnataka och Kerala. Vanligtvis var dravidernas samhällen matrilineära, det vill säga: deras egendom gick i arv från mor till dotter.

Gandhi, Mahatma. Hette egentligen Mohandas Karamchand Gandhi. Epitetet Mahatma, som han fick i självständighetsrörelsen, betyder ”stor själ”. Trots sitt efternamn är han inte släkt med familjen Nehru-Gandhi. Född 1869. Mördad 1948 av en hindunationalist, som ansågs att han var för tolerant mot muslimerna. Utbildade sig till advokat i England och arbetade under några år i Sydafrika innan han återvände till Indien 1915 och engagerade sig i Natikonalkongressen, där han verkade ända fram till självständigheten. Känd framför allt för sina idéer om icke-våld och ohörsamhet i motståndet mot ockupationsmakten. I dag betraktas Mahatma Gandhi som en blandning av nationalhelgon och landsfader.

Hindutva. Betyder ordagrant ”hinduiskheten”. En riktning inom indisk politik som strävar efter att stärka hinduismens roll i politiken och därmed höja den hinduiska nationella självkänslan, ofta på muslimers, kristnas och andra religiösa minoriteters bekostnad.

Indoarier (indoeuropéer). Det folk som cirka 1500–1200 f Kr sakta men säkert flyttade från Centralasiens stäpper ner mot Indusdalen och indiska halvön. Med sig hade de hästen, vagnar med hjul, en mer patriarkal tradition med egendomsarv från far till son och en offerreligion som var fröet till dagens hinduism. Under tidig vedisk period, cirka 1400–900 f Kr, byggde indoarierna städer i Punjab och nära floderna Ganges och Yamuna. Under sen vedisk period, cirka 900–500 f Kr flyttade de successivt österut längs Ganges. När indoariernas bosättningar spred sig trängdes draviderna söderut.

Kast. Har ingen motsvarighet på något indiskt språk, ändå används ordet (som man tror har portugisiskt ursprung) i indisk massmedia och officiella dokument. I de sanskritbaserade indiska språken finns två ord för det vi kallar kast: varna, som betyder ”färg”, och jati, som betyder ”födelse”. Kastsystemet anses ha uppkommit då indoarierna migrerade till Indien. Indoarierna var ljusare i hudfärgen än de folk som redan bodde i Indien, och de försökte hålla sin ras ren genom att undvika att gifta sig med icke-arier. Bland arierna uppstod från cirka 1000 f Kr fyra varnas brahman/brahmin (präst/lärare), kshatriya (krigare/aristokrat/byhövding), vaishyas (köpman/borgare) och shudra (hantverkare/tjänare/uppassare). Inom varje varna finns i dag ett flertal jatis, som är förknippade med ett visst yrke eller ett visst geografiskt område. Det finns flera tusen jatis.

Kongresspartiet. När Indien blev självständigt 1947 omvandlades självständighetsrörelsen Nationalkongressen, som grundades 1885, till Kongresspartiet. Kongresspartiet hade regeringsmakten 1947–77, 1980–89, 1991–96 och 2004–2014. Är tillsammans med BJP det enda parti som har stöd i hela landet och saknar tydlig regional profil. Kongresspartiets ledarskikt har ända sedan självständigheten dominerats av familjen Nehru-Gandhi. Ordförande är änkan efter den mördade Rajiv Gandhi, den Italienfödda Sonia Gandhi.

Lakh. Indiskt ord för 100 000.

Maharaja. Betyder ”stor härskare”, men var i själva verket benämningen på regionala lydkungar med begränsad regional makt. Ofta fanns det en utländsk makt – afghaner, perser, moguler, britter – som kontrollerade Indien och krävde maharajornas lojalitet. Vid självständigheten 1947 fanns 565 småstater styrda av maharajor (hinduiska kungar) och nawaber (muslimska kungar). I samband med självständigheten förlorade de all makt, men fick apanage från regeringen fram till 1971, då även det drogs in. De före detta maharajorna fick därefter stå på egna ben. Vissa maharajaättlingar har byggt om sina palats till lyxhotell, klär ut sig i turban och traditionella kungakläder och odlar sin särart. Andra har valt att tona ned sitt kungliga påbrå. Kanske skulle man kunna säga att de indier som är ättlingar till maharajor i dag har ungefär samma status som adeln i Sverige, det vill säga: arvet är dörröppnare i vissa kretsar, men inte alls i andra.

Moguler. Muslimska härskare av turkiskt och mongoliskt ursprung som under 1500-talet invaderade och skapade ett mäktigt imperium i norra Indien. Babur blev 1526 den första mogulkejsaren i det muslimska mogulriket. Därefter följde Humayun (1530–56), Akbar (1556–1605), Jehangir (1605–1627), Shah Jahan (1627–1658) och Aurangzeb 1658–1707.
Akbar gjorde sig känd för sin tolerans och religionsfrihet. Han gifte sig med en hinduisk kvinna och tillsatte hinduer på höga poster i förvaltningen och avskaffade straffskatten för icke-muslimer.
Aurangzeb är däremot känd som en intolerant muslimsk härskare. Han återinförde straffskatten för icke-muslimer och lät riva hindutempel. I dag pratar hinduiska nationalister med avsmak om Aurangzeb, som lät riva hindutempel för att på dessa platser bygga moskéer.
Efter Aurangzeb följde tre svaga mogulkejsare. Mogulrikets fall var därmed inlett och britterna övertog sakta men säkert kontrollen över Indien.

Mundafolken. Lever utspridda över olika delar av Indien och anses vara Indiens äldsta folkgrupp. De levde på indiska halvön innan draviderna invandrade.

Nationalsången heter ”Jana Gana Mana” och är skriven av bengalen Rabindranath Tagore, Nobelpristagare i litteratur 1913. han har f ö också skrivit Bangladesh nationalsång..

Nehru-Gandhi-familjen. Motilal Nehru (1861–1931) var en västerländskt utbildad advokat i Allahabad i Uttar Pradesh i norra Indien och medlem i Nationalkongressen. Motilals son, Jawaharlal Nehru (1889–1964), efterträdde 1929 sin pappa som ordförande i Nationalkongressen och blev 1947 det självständiga Indiens första premiärminister.
Indira Gandhi (1917–1984), dotter till Jawaharlal Nehru, fick sitt namn av sin make Feroze Gandhi (som inte var släkt med Mahatma Gandhi). Indira var premiärminister 1966–1977 och 1980–1984, då hon mördades av sikher som hämnd för indiska arméns stormning av sikhismens allra heligaste plats, Gyllene templet i Amritsar.
Rajiv Gandhi (1944–1991), son till Indira Gandhi, gifte sig 1968 med Italienfödda Sonia (1946–) och var premiärminister 1984–1989. Han fick avgå på grund av mutanklagelser i samband med Boforsaffären. Rajiv mördades 1991 av en tamilsk självmordsbombare som hämnd för Indiens inblandning i konflikten i Sri Lanka.
Sedan 1998 är Sonia Gandhi ordförande i kongresspartiet. Sonia och Rajiv fick två barn, Rahul (1970–) och Priyanka (1971–), som förväntas ta över i kongresspartiet efter sin mor.

Religioner. Hinduerna dominerar, medan muslimerna utgör största religiösa minoritet. Så här fördelar sig de troende enligt Indiens folkräkning: Hinduer 80,5 procent, muslimer 13,4 procent, sikher 1,9 procent, kristna 2,3 procent, buddister 0,8 procent, jainer 0,4 procent och parser mindre än 0,1 promille.

RSS. Rashtriya Swayamsevak Sangh (Nationella frivilligkåren). Militant organisationen bildad redan 1925. Hävdar att hinduisk nationalism är grunden för indisk identitet. RSS är en av de mest hindutva-extrema av medlemsorganisationerna i paraplyorganisationen Sangh Parivar.

Sangh Parivar (Den förenade familjen). Paraplyorganisation för de organisationer som företräder hindutva i indisk politik: BJP, RSS, VHP med flera.

Scheduled castes (SC), Scheduled tribes (CT) och Other backward Classes (OBC) är tre officiella termer som används om daliter/oberörbar, ursprungsfolk och andra marginaliserade grupper. Ända sedan självständigheten kan de som tillhör någon av dessa listade grupper få billigare tågbiljetter och därtill kvoter så att de enklare kommer in på universitet, lättare får statliga jobb och lättare kan bli valda till politiska församlingar. Det är statens sätt att ge välvilliga puffar i ryggen som ska motverka den låga statusen, skulle man kunna säga.
Enligt senaste folkräkningen (2011) är 16,6 procent av Indiens befolkning Scheduled castes och 8,6 procent Scheduled tribes. Med andra ord: lite mer än var femte indier om omfattas av kvoteringssystemet.

Shiv Sena (Shivas armé). Radikalt hindunationalistiskt politiskt parti, grundat 1966 av Bal Thackeray, som fortfarande leder partiet. Har sin bas i Bombay. I dag har partiet avdelningar runt om i Indien, men är fortfarande starkast i Maharashtra och dess delstatshuvudstad Bombay. Shiv Sena var ett av de politiska partier som låg bakom namnbytet till Mumbai 1996. Partiet ingick i den BJP-ledda koalitionen National Democratic Alliance, som regerade Indien 1998–2004. Har aldrig fått mer än ett par procent av rösterna till det federala parlamentet i New Delhi, men är tillsammans med BJP ett av de största partierna i styret av Mumbai Municipal Corporation (Bombays storkommun).

Språk. Indien har 22 officiella språk. Därtill finns flera hundra språk som saknar officiell status, men likafullt talas av miljoner människor. De tio största officiella språken är i storleksordning: hindi, bengali, telugu, marathi, tamil, urdu, gujarati, kannada, malayalam och oriya. Enligt konstitutionen ska den federala regeringen skriva sina beslut på två språk: hindi och engelska.

Storlek. 3 288 000 km2 (sju gånger så stort som Sverige; från nordligaste delstatshuvudstaden Srinigar till sydligaste delstatshuvudstaden Trivandrum är det 369 mil, Stockholm–Aten är bara 293 mil). Man kan också uttrycka det så här: om man lägger Indienkartan över Europas karta upptäcker man att Indien på bredden sträcker sig från Irland väster till östra Ukraina i öster och på längden sträcker sig från Kiruna i norr till Saharas öken i söder.

Indien och jag passar ihop

Per_Indien_1986.JPG

Jag i Bangalore 1986.

Jag minns att jag som barn, fem, sex år gammal kanske, älskade plottriga rum som bjöd med många olika intryck. Proppfulla bokhyllor med böcker i olika färger på ryggarna, udda souvenirer, rostiga spikar och gamla vardagsföremål från olika tidsåldrar.

Indien är som de där bokhyllorna. I ett blickfång: brokigt, rörigt, fullt av intryck, hisnande färgblandningar, företeelser från olika epoker sida vid sida.

Jag vet ingen annan
plats på jorden som känns så olik vår värld och samtidigt är så trygg. Jag är ständigt omgiven av människor. Indien behöver inte som Kina en järnhård maktapparat som slår till som en rävsax över medborgare som tar felsteg. I Indien håller sig folk på mattan tack vare en infernalisk stark social kontroll. Det innebär att det förlamande kastsytemet, som fortfarande är ett av landets stora utvecklingshinder, lever kvar. Det innebär också att våldsbrott på öppen gata är ovanliga. Jag, du, vi kan promenera fritt i praktiskt taget alla indiska städer, även nattetid utan förhöjd risk att bli rånad.

Istället blir vi överfallna av intryck. Indien är mångfacetterat, inbjudande, färgstarkt och omtumlande. Det är omöjligt att ha tråkigt och det är lätt att hänföras av alla starka uttryck. Det är förstås också lätt bli upprörd över fattigdom och orättvisor och allt sådant som inte står rätt till. Ilskan är en del av upplevelsen av Indien. Utan svärtan skulle vi ha en falsk, ytlig och därmed ointressant bild av landet.

Men indierna har inga problem med att diskutera landets problem, som ju är många. Om man inte värjer sig hamnar man snabbt i samtal med folk på gatan, kaféet och i tågkupén. Då märker man att indierna inte skräder orden när det handlar om korrumperade politiker och byråkrater. I samma andetag lovprisar de – inte utan självgodhet – demokratin, historien, religionen, maten, vetenskapen, kulturen och – inte minst – den indiska pressen, som är frispråkig, uppkäftig och skoningslös mot makthavarna.

– Indien, säger de, är fantastiskt.

Jag nickar, ler och tänker att jag har kommit fram till samma slutsats.

3bocker.jpg

Jag har skrivit flera böcker om Indien. Är du själv på väg dit? Beställ då min Indien – personlig guide (Vagabond förlag).

Vill du läsa en historia som är som en saga om en omöjlig kärlek och en lika omöjlig resa med cykel från Indien via Afghanistan och Iran till Europa och slutligen Borås? Beställ då min senaste Indienbok, New Delhi–Borås (Forum 2013/Månpocket 2014).

Den toleranta muslimen

Akbar.jpg

Akbar den store. En tolerant muslimsk kejsare som ville få stopp på motsättningarna mellan religionerna.

I 300 år styrdes stora delar av Indien av en muslimsk härskarätt från dagens Uzbekistan i Centralasien. Mogulerna, som de kallades, är fortfarande ett rött skynke för många hinduer, eftersom de lät riva hinduiska tempel för att uppföra moskéer på samma plats. Å andra sidan är man också stolt över de monument som de lät uppföra: som mausoleet Taj Mahal, som blivit en symbol för Indien.

Men så var det Akbar, den toleranta muslimska härskaren som ville att alla religioner skulle samarbeta och till och med hittade på en egen religion där alla skulle kunna samlas för andlig spis.

Vi tar det från början:

Indiens erövrare kom från nordväst. Det gällde också mogulerna (persiska för mongol) som jagats bort från Samarkand av uzbekerna och sökt sig söderut mot indiska halvön. I Panipat, åtta mil norr om dagens New Delhi, stod 1526 det avgörande slaget där mogulerna besegrade Delhisultantatet, styrt av Ibrahim Lodi, med hjälp av ny och avancerad krigstaktik och vapenteknik.

De militära nymodigheterna bestod av lätta, flyttbara artillerikanoner som sammanbundits med läderremmar så att fiendens hästar inte kunde passera. Så effektiv var Baburs armé att den kunde besegra Lodis styrkor trots att den bara var en tiondel så stor som fiendens.

De mobila kanonerna hade mogulerna gemensamt med de samtida Ottomanska och Persiska rikena. Tillsammans kallades de kanonimperierna; i flera hundra år dominerade de landmassan mellan Medelhavet och Bengaliska viken.

Mogulerna, det östligaste kanonimperiet, hade det knivigast. Man hade erövrat ett jätteland som inte bara befolkades av fredliga bönder och primitiva skogsfolk, utan också av stridslystna soldater styrda av lokala hinduiska och muslimska kungar som var vana vid militära strider. Mogulkejsarnas taktik gick till att börja med ut på att, trots sitt militära självförtroende, inte möta dem i strid, utan att bli deras bundsförvanter och utnyttja deras lokala auktoritet.

Bäst i klassen på försoningspolitik var kejsare Akbar som gifte sig med en hinduisk prinsessa från Amber (utanför dagens Jaipur) och lät henne behålla sin hinduiska tro. Amber var ett av många riken där härskarklassen var hinduiska rajputer, en krigarkast som styrde flera mikrostater från sina borgar runt om i den öken som idag utgör delstaten Rajasthan.

Akbar genomförde flera reformer som gjorde mogulriket till 1500-talsväldens mest civiliserade rike. Han skaffade sig hinduiska ministrar och tjänstemän och avskaffade jizyah, en skatt som hans förfäder infört och som bara icke-muslimer behövde betala. Han förbjöd slaveri och barnäktenskap och bekämpade sati, den grymma hinduiska sedvänjan som gick ut på att änkan skulle bestiga sin döde mans likbål och brinna upp.

Samtidigt som kättare brändes på bål på Campo di Fiori i Rom i kristendomens och västerlandets hjärta, försökte Akbar 500 mil österut att förena olika trosläror. Han ordnade diskussionsaftnar med lärda män från alla religioner: islam, hinduism, jainism, katolicism och zoroastrism. Helt ville han skrota de gamla religionerna och för det syftet skapade han en helt enkelt en ny religion som ersättning. Akbars nya tro fick ett persiskt namn, din-e ilahi (gudomlig tro), och byggdes upp av ingredienser från olika håll.

Men Akbars tolerans, hyllad av hinduer och andra minoriteter, ogillades i de egna leden. De muslimska prästerna var inte roade och motarbetade sin toleranta kejsare, samtidigt som den nya universella religionen inte fick så många anhängare utanför hovet.

Men ett bra försök var det i alla fall. Tack för det, Akbar!

Enklare Indienresa

Skratt_elefant.JPG

Glad indisk elefant. Foto: Per J Andersson

Det är lätt att tänka att att allt bara blir sämre. Men höjer du blicken och ser på din omgivning ur ett längre perspektiv märker du att historiens stora långsamma dyningar gungar åt rätt håll.

I Indien har fattigdomen minskat kraftigt de senaste decennierna samtidigt som läs- och skrivkunnigheten skjutit i höjden och praktiskt taget alla hälsotal förbättrats. Indierna är idag mer välnärda, friskare och kunnigare än tidigare. Visst finns det också oroande tecken, som ökad miljöförstörning och ovarsam exploatering av naturen som hotar landets ursprungsfolk.

Turismen till Indien ökar också. Nyfikenheten på jättelandet ökar samtidigt som det med åren har blivit mycket billigare att flyga dit. Idag kan du emellanåt hitta biletter för så lite som 4 000 kr tur och retur.

Och nu kan turismen öka ännu mer. På ett seminarium med titeln ”India and Sweden: co-creating a brighter future” i Uppsala i början av av juni lovade Indiens president Mukherjee:

– I am pleased to inform you all that Sweden will feature in the list of countries to be soon granted the e-tourist visa facility which would greatly facilitate travel for Swedish nationals who can come and explore ‘Incredible India’ with all its beauty, diversity, richness of culture, traditions, history and more.

Och nu är det klart. Från och med på lördag 15 augusti kan du resa till Indien med elektroniskt visum och slipper därmed att uppsöka visumkontoret eller skicka in pass och ansökan med post.

Läs mer här!

Tåg i Indien

Indiskajarnvagen_nat.jpg

Indian Railways har världens längsta nationella järnvägsnät och är världens största arbetsgivare med cirka en miljon anställda.

Tågresorna fick mig att se Indien.

På tågen hamnade jag i långa konversationer om livet i det främmande landet tillsammans med nyfikna engelskspråkiga medelklassindier. I timmar satt vi och pratade, bjöd varandra på jordnötter och drack hett te medan vi dunkade förbi bränd röd jord, gula vetefält, på broar över breda bruna floder. Det fanns indier som hade drömmar, värderingar och idéer som liknande mina, eller som åtminstone utrycktes på ett sätt så att jag kunde få en inblick i dem.

Det här var ju fantastiskt! Jag var i rörelse samtidigt som jag hela tiden hade någon att prata med på ett språk som jag förstod. De indiska medelklassciceronerna – studenter, statstjänstemän, journalister, lärare, pensionerade militärer – guidade mig förbi det mest pittoreska och konstlade, till ett betydligt mer skamfilat men också levande vardags-Indien.

Så tog jag tåget till öknen. Klev ombord i huvudstaden och färdades via muromgärdade städer över Aravallibergen och genom Tharöknen där kan vilda kameler springer kapp med stäpplöpare längs spåret, till sagostaden Jaisalmer, dit jag anlände lunchtid nästa dag.

Från Indiens ekonomiska centrum tog jag tåget till dess andliga dito. Jag gjorde som sex miljoner pilgrimer: vallfärdade till den heliga staden Varanasi vid floden Ganges. Tågresan från Bombay gick tvärs över subkontinenten och bjuder på utsikt över berg, bördiga slätter, halvöken och skogar.

Ett litet näpet lok med ett gulligt leksaksaktigt tåg stod och hämtade andan på stationen i New Jalpaiguri på slätten i norra Västbengalen, redo att ta mig uppför Himalayas sluttningar. Loket tog fart och kämpade sig fram på den smalspåriga järnvägen, uppför bergssluttningen till testaden Darjeeling. Ibland slog rälsen knut på sig själv, ibland fick tåget sicksacka sig uppåt: uppåt på en bit räls, bakåt på en annan och så uppåt på en tredje. Det gick oändligt långsamt, men utsikten över terrassodlingarna och den snötäckta Kangchenjungatoppen var mäktig.

Jag tog tåget de 300 milen från New Delhi i norr till Keralas residensstad Trivandrum i söder. Mer än två dygns konstant dunk från skenorna. Första timmarna blickade jag ut över gulbruna veteåkrar, sista biten över kokospalmer och ljusa sandstränder. Jag reste genom flera klimatzoner än vad som ryms i hela Europa. Vinterkvällen var immigt kylig vid avfärden från Delhi och ångande het vid ankomsten till Kerala.

Kort sagt: åk tåg. Det är numera lite knöligt att boka sina indiska tågbiljetter på bokningssaten Cleartrip på nätet. Hursomhelst kan du använda Cleartrip som trafikplanerare för att kolla vilka som går och när de går och hur tid de tar. Ett tips: AC 2 tier och AC 3 tier är två bra luftkonditionerade klasser för nattliga tågresor, där du får liggplats med nymanglade lakan och kudde.

Kör du fast med själva bokningen, ring (08-562 650 09) eller mejla Sami på Indcen så bokar han åt dig mot en avgift. Eller gå in på Tourist Reservation Office på New Delhi Railway station när du väl är där.