Gå till huvudsajt

Archive: Okt 2015

Är Sverige lika stort som Indien?

Gall–Peters_projection_SW.jpg

En ny bild av världen.

Har du nån gång funderat på om den bild av världen som världskartan visar stämmer? Är verkligen Grönland hälften så stort som Afrika och Sverige nästan lika stort som Indien? Så ser det ju i alla fall ut när man tittar på kartbilden.

Men svaret är:
nej!

I själva verket är Afrika 14 gånger större än Grönland och Indien 7 gånger större än Sverige.

På kartan ser det ut att vara lika långt mellan Treriksröset och Smygehuk som mellan Indiens nord- och sydspets. Men går du ombord på ett flygplan i Kiruna för att flyga motsvarande Indiens längd kommer du betydligt längre än till Skåne – du kommer till Aten.
Så förvriden är vår kartbild av världen.

Vår världskarta är ritad efter flamländarern Gerardus Mercators principer från 1569. Mercators översättning av jordklotets sfäriska form till en platt rektangulär karta innebär att länderna närmast polerna är utdragna, medan länderna närmare ekvatorn tryckts ihop.
Resultatet är en karta där Europa, Nordamerika och Ryssland ser ut att dominera världen.

Från den tid då Mercator levde fram till nu har den skeva projektionen av jordens länder också motsvarats av maktförhållanden i världen. Europa har ju länge varit herre på täppan. Varje gång vi européer tittat på världskartan har vi fått bekräftelse på att vår eurocentrism är berättigad. Europas oerhörda betydelse för resten av världen har bekräftats av vår kartbok, som dessutom visar Europa i mitten – och Fjärran Östern och Stilla havet i världens utkanter.

Befolkningskarta.jpg

Om ländernas storlek bestämdes av hur många invånare varje land har, då skulle världen se ut så här.

Det vore konstigt om inte afrikaner och asiater skulle ha reagerat på att ständigt få se sina länder presenteras i förkrympt skick. Men, lugn det har de. Starkast hörs de arga rösterna österifrån, där man tack vare de senaste årens ekonomiska tillväxt fått anledning att tänka på självbilden.

I indiska tidningar ser man då och då debattartiklar som propagerat för att man borde skrota Mercators gamla världskarta och anamma den tyska kartografen Arno Peters världskarta från 1974.

Peters gjorde en kartprojektion som över hela jordklotet är fullständig proportionell. Varje lands ytstorlek återges i korrekta proportioner på kartan. Peters karta är också den första som exakt återger korrekta nord-sydliga och väst-östliga relationer över hela jordklotet.

Att bläddra i Peters atlas är som att bläddra i en kartbok som bildbehandlats med skrattspeglar. Sverige är kort och tjockt och Afrika och Indien avlånga och slanka. Jag fylls av motstridiga känslor när jag tittar på Peters värld. Den ser ut som om kontinenterna är våta kläder som hängts på ett klädstreck i Arktis. Samtidigt som man känner sig grundlurad av sin gamla traditionella skolatlas kan man inte riktigt acceptera den nya världsbilden.

Om den gamla världskartan är orättvis så är de organisationer som brukar kallas världssamfundet ännu orättvisare.

Statsvetaren Kishore Mahbubani, som varit FN-ambassadör för Singapore, har skrivit en bok som är en rasande uppgörelse med brist på demokrati i FN:s säkerhetsråd, Världshandels-organisationen, Världsbanken och Internationella valutafonden.

Hans ilska kommer från det faktum att en handfull länder som tillsammans rymmer 12 procent av jordens befolkning använder de här organisationerna för att gynna västerländska intressen. Och att de länder där de resterande 88 procenten av mänskligheten bor har inget eller lite att säga till om när de globala spelreglerna bestäms.

Han anser att världssamfundet är en politisk sufflé, som lanserar uppblåsta men innehållslösa deklarationer om allt från Afrikas kris till global uppvärmning.

Världssamfundets utspel är skadliga på två sätt, anser han:
Dels skapar de illusionen av att man verkligen tar itu med de globala utmaningarna.
Dels skildras de i västerländska medier som om dem representerade hela världen, vilket de ju inte gör.
De representerar väst.

När Obama tillträdde som president i USA 2008 kom en amerikansk underrättelserapport som sa att välstånd och ekonomisk makt rör sig från väst mot öst som aldrig förr. Rapporten – som blickade fram till år 2025 – slog fast att finanskrisen skyndat på denna utveckling, som leder till att Kina och Indien snart kommer att dominera världsekonomin.

I takt med Asiens snabba ekonomiska tillväxt kommer allt högljuddare krav österifrån på inflytande över världspolitiken. Det har redan märkts på de senaste årens globala handels- och klimatmöten. Kina och Indien har börjat ta sig ton.

Historiskt har stora geopolitiska förskjutningar lett till obalans, konflikt och krig. Men var lugn, säger singaporianen Kishore Mahbubani, till skillnad från USA och Europa är Asien inte ute efter att dominera världen. Nej, Asien nöjer sig med ett inflytande i världssamfundet som motsvarar världsdelens storlek och styrka.

Det största hotet mot stabilitet och säkerhet, menar han, kommer de närmaste tio åren inte att vara islamisk terrorism eller bristen på politisk demokrati i Kina, utan västerländsk maktfullkomlighet.
Om väst låter resten av världen få vara med och bestämma de globala spelreglerna – då är framtiden ljus.
Om väst fortsätter leva i villfarelsen att de egna intressena är globalt allmängiltiga – då är framtiden mörk.

För att förbereda sig på maktförskjutningen österut och söderut borde man på de politiska och ekonomiska toppmötena bläddra i Arno Peters kartbok och vänja sig med en ny bild av världen.

Lyssna på föredrag om Indien och att åka tåg! 3 november berättar jag om min bok New Delhi-Borås på Västerviks bibliotek. 25 november håller jag föredrag om Indien i stort och smått på biografen Victoria i Stockholm och 1 december på Göteborgs stadsbibliotek på Avenyn berättar jag om och visar bilder från tågluffarresor i Europa.

New Delhi–Borås i Västervik

Newdehli–Vastervik.jpg

Bor du Västervik eller någonstans i närheten. Kanske i Ankarsrum? Eller i Gamleby, Åtvidaberg eller Vimmerby?

Då kan du pallra dig till biblioteket i Västervik tisdagen 3 november och lyssna på mig när jag berättar om min bok New Delhi–Borås om Pikej, den oberörbara djungelpojken från östra Indien som cyklade hela vägen till Borås för att återförenas med flickan han älskade mest av allt.

Det kommer också att handla en hel del om Indien i allmänhet och kastsystemet i synnerhet.

5 indiska tågresor du måste göra innan du dör

Toy-Train-Darjeeling.jpg

Toy Train på väg till Darjeeling med Kanchenjunga i bakgrunden.

1. Delhi Jaisalmer Express
Ta tåget till öknen. Kliv ombord i huvudstaden på eftermiddagen och färdas via muromgärdade städer – över Aravallibergen och genom Tharöknen – till sagostaden Jaisalmer.
Sträcka: Delhi-Jaisalmer. Längd: 92 mil. Restid: 18 tim, 15 min. Pris: 54 kr i ordinarie andra klass, 202 kr andra klass med AC, 320 kr i första klass.

2. Toy Train
Ett litet näpet lok med ett gulligt leksaksaktigt tågset står och hämtar andan på stationen i New Jalpaiguri på slätten i norra Västbengalen. Sen tar det fart och kämpar sig fram på den smalspåriga järnvägen, uppför Himalaya till testaden Darjeeling.
Sträcka: New Jalpaiguri-Darjeeling. Längd: 9 mil. Restid: 7 tim, 15 min. Pris: 9 kr i andra klass, 32 kr i första klass.

3. Himalayan Queen
Under britternas styre flyttade kolonialregeringen från New Delhi upp till bergsorten Shimla på somrarna, för att komma undan hettan. Himalayan Queen-banan invigdes 1903 och går fortfarande från Kalka via 102 tunnlar och 862 broar upp till Shimla.
Sträcka: Kalka-Shimla (Simla). Längd: 9,5 mil. Restid: 5 tim, 10 min. Pris: 32 kr i första klass (ingen andra klass).

Rajasthantåg.jpg

AC Class 3 Tier – det vill säga luftkonditionerad liggvagn – på New Delhi–Jaisalmer Express.

4. Metupalaiyam Udagamandalam Passenger
Ännu ett leksakståg – nu i sydindiska Tamil Nadu. Ångloket är längst bak och skjuter vagnarna uppför Nilgiribergen. Ja, det gick! tänker man när loket utmattat tuffar in på stationen i Ooty på 2 200 meters höjd.
Sträcka: Metupalaiyam-Udagamandalam (Ooty). Längd: 4,5 mil. Restid: 4 tim, 50 min. Pris: 8 kr i andra klass, 27 kr i första klass.

Ootytåget.jpg

Tåget upp till Ooty i sydindiska Nilgiribergen.

5. Kerala Express
De 300 milen från huvudstaden i norr till Keralas residensstad Trivandrum i söder tar sin tid – mer än två dygn! Men betänk då att den resan är nästan lika lång som Stockholm–Aten. Första timmarna blickar du ut över gulbruna veteåkrar, sista biten över kokospalmer och ljusa sandstränder. Du reser genom flera klimatzoner, från subtropiskt till tropiskt.
Sträcka: Delhi-Trivandrum. Längd: 304 mil. Restid: 51 tim, 5 min. Pris: 98 kr i ordinarie andra klass, 368 kr andra klass med AC.

På väg till Indien? Skaffa min Indien – Personlig guide (Vagabond 2013). Beställ här!

Indien Special

Marari-Beach.jpg

En strand i Kerala som jag besökte nyligen. Vad den heter och var den ligger avslöjar jag i Resemagasinet Vagabonds Indien Special (nr 10.2015) som kommer ut i butik 19 november.

Hösten är här med ångande andedräkter och kylslagna morgnar. Snart kommer mörkret. Inte så konstigt att jag så här års börjar längta bort. Och den längtan landar nästan alltid i Indien.

Just nu skriver jag för fullt reportage, listor och guider till nästa nummer av Vagabond som blir ett Indien Special.

Jag sitter och bläddrar i mitt anteckningsblock och letar formuleringar och minns kokospalmerna, näckrosorna och de flytande hyacinterna i det tropiskt fuktiga backwater i Kerala, maten som smakar kokosolja, tamarind och ingefära, kråkorna som kraxar och doften av tropiskt fukt, starkt sydindiskt coorg-kaffe och trycksvärta från dagens nummer av Times of India.

Jag minns ursprungsfolken, regnet, djuren och grönskan i nordvästra Indien där det parallellt med animism och folkdanser finns några av Indiens bästa house- och rockband, liksom landets bästa kammarkör.

Jag minns de mäktiga tempelområdena i Maduari och Trichy med sina tempeltorn med ett myller av färgsprakande hinduiska gudar och deras avatarer.

Jag minns smaken av masala dosa, anisdoftande massageoljor och friden, lugnet och den känslan av andlighet mitt i vardagen.

I Indienspecialen berättar jag bland annat om hur du reser runt i Indien och vilka rutter du ska välja – och så tipsar jag om en ny bekantskap i Kerala: en strand som varken heter Varkala, Kovalam eller Poovar.

Vagabond Indien Special med 26 sidor reportage och guider om landet jag älskar kommer ut i butik 19 november. tecknar du en prenumeration får du det en vecka tidigare.

Kaziranga.jpg

En savann i nordöstra Indien med tusentals vilda noshörningar. Dit åker vi också i nästa nummer av Vagabond.

Föredrag om att resa i Indien
Ungefär samtidigt som Indienspecialen kommer ut håller jag ett föredrag i Stockholm (Bio Viktoria på Södermalm) om Indienresor. Läs mer och anmäl dig här!

Res med mig!
I februari är jag reseledare för en rundresa i Indien som vi kallat Gudomliga Indien – läs mer om den resan här!

Indisk resefilm
Det finns också platser kvar till två visningar i Stockholm av resedokumentärfilmen Gudomliga Indien som jag gjort tillsammans med Anders Hanser. I filmen leker jag David ”Im standing here” Attenborough. Jag har skrivit texten och läst in speakerröst tillsammans med dramatenskådisarna Björn Granath och Jennie Silfverhjelm. Filmen visas bara på Hansers lilla biograf på Östermalm och för grupper, men nu kan enskilda boka in sig på två datum i höst, 21/10 och 12/11, båda kl 13. Boka på info@hanser.se!