Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Bara i Indien

Ambassador_farhjord.jpg

Bara i Indien. Ambassadorbilar som kryssar fram mellan fårhjordar i centrum av megastäder.

Indien har en mängd företeelser och produkter som du bara hittar i Indien och ingen kommit på idén att exportera. Sex exempel ur mångfalden:

1. English wine shops

English wine shops säljer varken vin eller något som kommer från England. Här kan du köpa flaskor med ett innehåll som går under benämningen Indian made foreign liquor, alltså indisktillverkad sprit av västerländsk sort. Indiens English wine shops får svenska systembolaget att framstå som ansvarslöst alkoholliberala. Här handlar du över disk (givetvis, inget självplock) och ofta genom ett galler, varigenom du väser din beställning till skuggmänni­skorna där inne på lagret. Och flaskan rullas in i brunt papper, som på den gamla goda motbokstiden, allt för att dölja det skamliga inköpet.

2. Tvättservice på billiga hotell
Ett indiskt kvarter har alltid en tvättare, en dhobi-wallah. Han går från dörr till dörr, samlar upp smutstvätt, går ner till floden eller annat närmaste vattendrag, gnider tvätten med en tvättvål, bankar den mot en sten, torkar den i solen på gräsmattan bredvid och stryker den sedan med ett träkolsuppvärmt strykjärn av 1800-talsmodell.
Dhobi-wallahn kommer också till hotellen. Därför kan du lämna tvätten i receptionen och få tillbaka den till ditt rum nästa dag, välstruken med pressveck och renare än vad en teknologisk svensk tvättmaskin och ett vetenskapligt utprovat tvättmedel klarar av – fråga mig inte hur det går till.
Nackdel: den supereffektiva, gammaldags tvätten kan slita en del på kläderna. Kostar 4–5 kronor per plagg.

Myrsloksbil.jpg

Bara i Indien. Fordon som ser ut som myrslokar.

3. Room service på billiga hotell
STF:s vandrarhem har ännu inte kommit på idén med att leverera lagad mat direkt till rummen dygnet runt utan extra servicekostnad. Men det har Indiens lågbudgethotell. Room service är en del av hotellkulturen, flitigt använd av framför allt indiska gäster. Spelar ingen roll om hotellet befinner sig i prisklassen under 20 kronor per natt för ett dubbelrum. Bor man på hotell ska det vara dygnet-runt-service. Menyerna som man beställer från är ofta omfattande och servicen snabb.

4. Minibussar som ser ut som myrslokar
De kallas tempos och är trehjuliga motorcykel-bilar-bussar, eller vad man nu ska kalla dem, med en motorhuv som ser ut som en myrslok eller ett fantasidjur ur Stjärnornas krig. Två hjul där bak och ett under den trubbiga snabelnosen. Med ett mödosamt ”tjocka-tjocka-tjocka” stånkar de sig fram, dessa dieseldrivna, råstarka jättedjur, som reliker från urtiden. De stannar varhelst det finns en passagerare. Priserna är fasta och när sätena fylls upp till sista platsen sätter de fart, eller rättare sagt: kämpar de vidare kryssande mellan kor och fruktstånd med en strut av svarta avgaser ur avgasröret.

5. Ambassadorbilar

Det är en kopia av den engelska Morris Oxford årsmodell 1954 men skulle lika gärna kunna vara en bil som Kalle och Knattarna kör på Ankeborgs gator. År efter år fram till 2014 tillverkades de med samma design, trots att tiden hunnit ikapp för länge sedan och Ambassadorbilarna fått konkurrens av modernt designade bilar.
Ambassador är kult även bland många indier, som ett uttryck för det sjävförsörjande Indien. Fast de är också bruksbilar, framför allt som taxi och som transport för Indiens politiker. Om inte politikerna åker helikopter är det Ambassador som gäller. Hängande i backspegeln: en tageteskrans och en plastfigur som föreställer Ganesh. I bandspelaren: tjutande, vinande Bollywoodmusik på mer än högsta volym.

6. Taxi som dras av en människa
För 50 år sedan fanns de i stora delar av Asien. Men att låta sig dras av en människa som springer barfota på stadsgatorna ansågs påminna för mycket om förhållandet herre­–slav. Så de handdragna rikshorna försvann med kolonialismens uttåg. Utom i Kolkata och i Matheran utanför Mumbai. Att de blev kvar i Kolkata beror framför allt på att Kolkata fortsatte att vara en fattig stad och uppgraderingen, som i så så fall skulle vara till en cykelriksha, helt enkelt framstod som för dyr för de flesta av rikshaspringarna.
Myndigheterna i staden pratar ofta om att förbjuda kvarlevan (senast våren 2007), men de finns envist kvar. Ironiskt med tanke på att just Kolkata i årtionden styrts av kommunister med en ideologi som går ut på att göra sig av med allt som gestaltar bourgeoisiens förtryck av arbetarna. De handdragna rikshorna i Kolkata är flitigt använda – inte av de rika, utan av alla de som bara har det lite bättre än de som springer framför.

Bubblare: i januari kommer fotograf Mikael Lindströms fotobok Riksha Wallah, där han under 25 års tid dokumenterat Calcuttas springrikshadragare. Boken innehåller också texter av mig och författaren Lasse Berg. Snart i en bokhandel nära dig.