Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Böckernas Bombay

Bombay_Juhu_pariserhjul.jpg

Juhu Beach i Bombay. Foto: Per J Andersson

På väg till Indien? Glöm inte att packa en bunt skönlitterära böcker. Här är några av de allra bästa, som alla utspelar sig i eller runtom Bombay.

Jag har precis landat i Bombay och min hjärna bombarderas med de mest extrema uttryck som livet kan bjuda på.
Glittrande lyxhotell och sotiga slumkåkar, eleganta rosa flamingofåglar som vadar i äckligt brunt vatten, knirrknarrande kärror dragna av oxar framför reklamplakat för smartphones, barfota gatupojkar i trasiga kläder som säljer chicklit-litteratur.
Vart jag än vänder mig: motsatspar.

Alla storstäder är schizofrena, skrev Victor Hugo. Och Bombay är en särdeles splittrad personlighet. Rikast och fattigast. Vackrast och fulast. Befolkad av Indiens mest toleranta invånare och styrd av Indiens mest intoleranta lokalpolitiker.
För några år sedan träffade jag författaren Ashok Banker som är född och uppvuxen i Bombay. Han ser sig själv som en spegelbild av staden: en hybrid och en motsägelse. Kristen mamma med europeiskt påbrå, hinduisk-indisk pappa. Själv författare till såväl hårdkokta deckare om en kvinnlig polis med stålbehå som till en serie populariserade versioner av det religiösa eposet Ramayana.
Tvetydigheterna ger frihet, anser Ashok Banker. I Bombay, sa han till mig, äter även ortodoxa vegetarianer kött, i Bombay dricker även absolutisterna alkohol.

Att Bombays intressanta, motsägelsefulla och komplicerade personlighet gett upphov till fler skönlitterära böcker än någon annan stad i Indien säger nästan sig självt. Staden fullkomligt skriker till besökarna och de nyinflyttade: om du gör mig till en tjock fet bok lovar jag dig berömmelse, lycka och välstånd.
Böckerna om Bombay blir gärna tjocka. Ibland lite för tjocka! 900 sidor är ett vanligt format. Det är ju så svårt att sätta punkt när livets centrala paradoxer kommer rusande i ständigt nya former.
Tjockisarnas konung är Vikram Chandras Sacred Games, en roman, deckare och thriller – allt i ett. Den handlar om polisen som försöker förgöra maffialedaren, en tvekamp som utvecklas till att handla om hela mänskligheten. Runt den centrala konflikten väver författaren en mustig berättelse om poliser och tjuvar, filmstjärnor och tiggare, skönhet och bedrövelse. Att kliva in i Vikram Chandras värld är en upplevelse som på många sätt påminner om att besöka Bombay: intrycken snurrar runt i skallen, sedan kommer de svallande känslorna av ilska, glädje och sorg – och därefter tusen funderingar kring livet.

Den Bombaybok som ändå berört mig mest är En ömtålig balans av Rohinton Mistry. En tjockisroman som man läser med ömsom ett leende på läpparna, ömsom med en förlamande känsla av bedrövelse och hopplöshet. I centrum står två fattiga bybor som beger sig till Bombay för att söka lyckan. De jobbar som skräddare, bor på gatan, går på politiska möten och möter fattiga olycksbröder, snälla medelklassmänniskor och grymma tjuvkungar. Samtidigt är romanen ett realistiskt tidsdokument från 1970-talets Indien där vi får följa slumsaneringskampanjernas och premiärminister Indira Gandhis uppgång och fall.
Alla som skriver romaner om Bombay förhåller sig på något sätt till Salman Rushdies ordsvallande roman Midnattsbarnen. I boken föds Saleem Sinai prick klockan tolv natten till 15 augusti 1947, samma klockslag som Indien blir självständigt och landets förste premiärminister Jawaharlal Nehru uttalar de historiska orden:
”När midnattstimmen slår, medan världen sover, vaknar Indien till liv och frihet”.
Friheten från britterna innebar också att landet Indien i all hast delades i två stater: Indien och Pakistan. Salman Rushdies romanfigur föds också defekt. Han har inåtbuktande tinningar och en näsa ”elefantlik som Ganeshs snabel”.
Rushdies lekfulla ordvrängningar bildade skola, liksom hans kaxiga invävning av Indiens kulturarv i västerländska tankesätt. Kronologiskt och logiskt, men också fullt av gengångare, varsel och alternativa uppenbarelseformer, som ett hinduiskt mytologiskt epos. Också Rushdies metod att förlägga romanen i huvudsak till Bombay fick också många efterföljare.
Bombay är helt enkelt en igångsättare: staden lockar fram en brinnande iver att berätta om den.

Varje vinter samlas tusentals flamingos i utkanten i Bombay. Vackra rosa fåglar i en avloppsstinkande havsbukt. Fåglarna är i 70-talisten Siddarth Dhanvant Shanghvis roman The Lost Flamingoes of Bombay en metafor för det vackra folket som lockas av megastadens frestelser. Boken handlar om en homosexuell pianist, en ung fotograf, en äldre gift kvinna och en skådis som alla lever jetsetliv i rika hem och på Bombays hetaste klubbar. När jag pratade med författaren för några år sedan sa han att livet har så mycket mer att ge i Bombay och Indien än i väst. I Bombay, sa han, ger livets alla konflikter helt enkelt en större närvarokänsla.
Vill man lära känna Bombay får man inte missa Suketu Mehtas reportagebok Maximum City. Mehta är liksom Salman Rushdie uppvuxen i Bombay och därefter utflyttad. När han var 14 år emigrerade familjen till New York. I vuxen ålder bestämde han sig för att återupptäcka barndomens stad och flyttade tillbaka med fru och två små barn. Indiens mest kosmopolitiska stad hade sannerligen förändrats. Bombay, känt för sin toleranta harmoni medan resten av landet brunnit i religiösa strider, förlorade en vinter i början av 90-talet sin oskuld sedan stadens hindunationalister piskat upp motsättningar mellan hinduer och muslimer.
Suketu Mehta berättar om medelklassens vedermödor, beger sig till sjaskiga sexklubbar och in i slummens irrgångar. Frågan han söker svar på är: vart har min barndoms så toleranta stad tagit vägen? Och med vilken elegans han svarar! Maximum City är ett extremt välgjort litterärt reportage fullt av exakta iakttagelser och personliga reflektioner. I USA recenserade en tidning boken med orden: ”Vad Dickens gjorde för London har Suketu Mehta gjort för Bombay”.

Bombay består av miljoner hårfina linjer mellan ett behagligt liv mjukt som mogen mango och ett liv hårt som flinta. Överallt, på gator, trottoarer och järnvägsstationer går linjen mellan de båda världarna. Det finns inga staket mellan rikt och fattigt. De båda världarna snubblar över varandra varje sekund och på varje kvadratmeter över hela staden. Alla vet allt. Alla ser allt. Alla kan få dåligt samvete. Alla kan längta. Ingen kan skylla på att de lever i en bubbla, på att de inget vet, inget såg.
Närheten mellan välbärgade och utblottade skildrar Manil Suri i Vishnus död, en tragikomisk roman om människorna i en trappuppgång i ett slitet hyreshus i Bombay. Familjerna som bor i lägenheterna är inte rika och inte fattiga, utan en evigt kämpande lägre medelklass. De är livrädda för att falla neråt och hungriga på att stiga uppåt i klasshierarkierna, men hur de än springer kommer de ingen vart. De för en ständig kamp mot varandra om vardagens petitesser. Och innerst inne är dem, trots ständiga sammandrabbningar med grannarna, väldigt ensamma med sina funderingar.
Om familjeliv i ett bostadsområde i Bombay handlar också Shama Futehallys debutroman Tara Lane. Huvudpersonen växer upp i en välbärgad affärsfamilj med en känsla av att hon lever i en värld skild från den riktiga. Familjen har vävt in sig i en kokong – en förståelig försvarsmekanism i staden där man ständigt får veta och se alldeles för mycket.
Men när familjen får problem med sina anställda börjar kokongen spricka. Den andra världen tränger sig på – den där man måste slåss med näbbar och klor för att överleva.

Böckerna som nämns i texten:
Sacred Games av Vikram Chandras.
En ömtålig balans av Rohinton Mistry.
Midnattsbarnen av Salman Rushdie.
The Lost Flamingoes of Bombay av Siddarth Dhanvant Shanghvi.
Maximum City: Bombay Lost & Found av Suketu Metha.
Vishnus död av Manil Suri.
Tara Lane av Shama Futehallys.

Fler läsvärda Bombayböcker:
Black Friday av S Hussain Zaidi. Reportage om terrordåden som skakade staden 12 mars 1993. Också en mycket bra film av Anurag Kashyap.
Dharavi – Documenting Informalities av svenska Konsthögskolans Jonatan Habib Engqvist och Maria Lantz. Fascinerande, djuplodande och vacker coffetable-bok.
I skuggan av Taj Hotel av Anita Desai. Roman om judisk man som flyr trettiotalets Tyskland, hamnar i Bombay och lever fattigt med sina katter i skuggan av Indiens lyxigaste hotell.
Last Man in Tower av Aravind Adiga. Dråplig, rolig och samtidigt allvarlig roman om ett hyreshus i Bombay där invånarna får erbjudande om att bli utköpta. Alla acepterar utom en pensionerad lärare som dessutom visar sig omutbar.
Rediscovering Dharavi av före detta The Hindu-journalisten Kalpana Sharma. Reportage om Asiens största slum.
Reaching Bombay Central av Shama Futehaly. Kortroman om passagerarna på ett tåg på väg mot Bombay.
Shantaram av förrymde australiensiska fången Gregory David Roberts. En 941 sidor lång armknäckare med sympatisk slumskildring, stark närvaro och spektakulär handling.
Slumdog Millionaire av Vikas Swarup. Medryckande berättelse om slumpojken som vinner högsta priset i en frågesport på tv. Också åttafaldigt Oscarsbelönad film.