Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Indisk bussresa

Indisk_bussresa.JPG

Vi kör genom små men intensiva och fullpackade städer. Två korsningar och hundra små kyffiga kiosker och hål-i-väggen belamrade med girlanger av portionsförpackningar i staniol med tvättmedel och schampo (som för övrigt är ett ord vi lånat in i Europas språk från dessa trakter), öppna avloppsdiken med trögflytande svart sörja, cyklar invecklade i ett intrikat trafikplockepin och parkerade lastbilar målade i regnbågens alla färger och försedda med uppmaningen ”Horn, please!”.

Småstaden sjuder av aktivitet. Allting dallrande i eftermiddagshettan och insvept i en ljusbrun dimma av damm. Ingenting nytt, helt och skinande. Allting halvfärdigt och flagnande. Ingenting stilla. Allting i rörelse.

Så dundrar det gröna plåtmonstret ut på landsbygden igen, förbi mörka nyplöjda potatisåkrar och praktfulla flamboyantträd som blommar i rött. Traktorer som drar plogar på fälten och kvinnor som går på stigarna mellan tegarna med stora knippen av torra kvistar i famnen och vattenkrukor i plåt på huvudet.

Även landsbygden vibrerar av liv. Ingenstans tomt på människor och djur. Överallt kneg och knog. Ändå känns landskapet i Indiens hjärta fridfullt och drömskt i det disiga solljuset.

Bussen rusar otåligt vidare, ivrig att nå sitt mål innan solen går ner, genom en allé med grenar och blad som välver sig över vägbanan.
Vi åker genom en tunnel av klorofyll mot ett mål som brinner av lust.
Just där och då önskar jag att jag inte vore någon annanstans.